Blogg

Spelar det någon roll varifrån köttet i korven, hamburgaren, kebaben eller på pizzan kommer ifrån? Ja det gör det! Om du bryr dig om hur djuren har det, vill ha penicillin mot skärsåret som varat sig och oroar dig för klimatet så är svenskt kött bättre. Här berättar Svenskt kötts Elisabet Qvarford varför.

Det räcker egentligen att veta att svenska grisar får behålla knorren för att välja svenskt kött framför danskt och tyskt. I de flesta andra europeiska länder kapas svansarna, trots EU-förbud, så att grisarna inte ska kunna bita varandra i svansen när de blir stressade och står trångt. I Sverige ger man i stället grisarna mer plats och strö att leka med så att de inte ska bli stressade.

Men när grisarna och nötdjuren står trångt och flyttas mellan gårdar kommer ett annat problem.

Men när grisarna och nötdjuren står trångt och flyttas mellan gårdar kommer ett annat problem. De smittar varandra med olika sjukdomar. För att motverka det ger man därför i många länder grisarna och kalvarna antibiotika i förebyggande syfte. Till skillnad mot i Sverige, där djuren bara får antibiotika när de är sjuka och behöver det.

Vad spelar då detta för roll förutom att grisarna får ha knorren kvar och korna får gå på bete under sommaren? Jo över hela världen sprids nu bakterier som är resistenta mot antibiotika. Det har gått så långt att det har blivit en fråga om liv och död.

”Jag är så gammal att jag har sett folk dö av öroninflammation”

Häromveckan visade SVT dokumentären ”När antibiotikan slutar verka”. I den berättade den gamla EU-politikern Marit Paulsen: ”Jag är så gammal att jag har sett folk dö av öroninflammation”.

Filmen handlar om spridningen av en form av antibiotikaresistenta bakterier - gris-MRSA - som smittar från grisar till människor - och mellan människor. MRSA går inte att behandla med vanlig antibiotika och kan leda till blodförgiftning. MRSA finns på grisgårdar i Danmark och på många andra gårdar runt om i Europa. Men inte i Sverige. Och förklaringen är främst att vi i Sverige använder minst antibiotika i hela EU.

Spanien leder ligan med 36 gånger mer antibiotika än Sverige.

Vilka länder använder då mest antibiotika i djuruppfödningen? Spanien leder ligan med 36 gånger mer antibiotika än Sverige. Cypern är tvåa och Italien nummer tre i EU när det gäller höga antibiotikadoser i djurhållningen. Något att tänka på när man talar om den goda torkade skinkan från just Italien och Spanien och haloumin från Cypern.

Danmark är dock inte så dåliga jämförelsevis. De använder fyra gånger mer antibiotika än Sverige – medan Tyskland använder 13 gånger mer än Sverige.

Krasst sett så hänger omsorgen om djuren och antibiotikaanvändningen tätt tillsammans. Den omfattande användningen av antibiotika maskerar inte sällan en dåligt utvecklad djuromsorg. Utan antibiotika kan man inte hålla grisarna i trånga stallar utan tillgång till strö och plats att böka runt eftersom de skulle bli sjuka. Sverige är också fria från flera infektionssjukdomar andra länder har problem med

Det säger sig självt att det kostar mer när man arbetar som vi gör i Sverige. Och därför är svenskt kött dyrare än importerat.

Allt fler grossister tänker på antibiotikaanvändningen när de väljer kött. Axfood, Bergendahls, Coop, ICA, Lidl och Livsmedelshandlarna har gemensamt tagit fram ett ställningstagande för att minska antibiotikaanvändningen i livsmedelsproduktionen. Bland kraven ingår att antibiotika inte ska användas för att öka tillväxten och att den endast ska få förskrivas av veterinär. Men restaurangnäringen har ännu inte hängt på.

Världsnaturfonden, WWF, har vägt in antibiotikaanvändningen i Köttguiden. De avråder helt från kycklingkött från Asien och nötkött från USA går bort på grund av den stora användningen av antibiotika till djuren.

Och självklart är det inte bara grisarna som har det bättre i Sverige.

Och självklart är det inte bara grisarna som har det bättre i Sverige. De hårda svenska djurskyddsreglerna gäller alla husdjur. Därför har svenska kycklingar och svenska ägg inte haft salmonella på decennier, en sjukdom som är vanlig i exempelvis södra Europa.

Hur är det då med klimatet? Självklart innebär svensk köttuppfödning en påverkan på klimatet, precis som all verksamhet som människor sysslar med. Men det är ändå så att det svenska köttet har klart lägre påverkan på klimatet än många andra länders. Brasilianskt kött från djur som betar mark där det tidigare växte regnskog har cirka 30 gånger större utsläpp än kött från svenska djur. En portion brasilianskt kött ger därmed lika stora utsläpp som 30 portioner svenskt nötkött.

Jag blir glad när svenska snabbmatskedjor väljer att lyfta fram svenskt kött som en kvalitets- och hygienfaktor, till exempel Max hamburgerkedja eller flertalet korvrestauranger som 7-Eleven, Pressbyrån, Statoil, OKQ8, Preem – och på Scans gatukök såklart. Det bidrar förhoppningsvis till att frågan om var maten kommer ifrån kommer högre upp på agendan, både i privata och i offentliga matsammanhang, och att vi gör allt fler medvetna val även i matbutiken och på restaurangen.

Att välja kött som är fött, uppfött, slaktat och förädlat i Sverige är alltså inte bara bra för att motverka uppkomsten av multiresistenta bakterier. Det är också en möjlighet att bygga in ett mervärde som dina kunder är beredda att betala för.

Och precis som med klimathotet är det en fråga som vi kan påverka. Genom ditt val av kött till din restaurang kan du påverka utvecklingen.

Vi närmar oss julhögtiden, som är årets stora festlighet tillsammans med familjen, och som ger oss viss tid till eftertanke. Det är en stor festlighet med god mat, där vår gris är i centrum. Hur mycket kött var och en av oss vill äta eller inte äta, är ett högst individuellt beslut. Men för de konsumenter som vill ha traditionell svensk mat på julbordet eller i vardagen, ska vi fortsätta att producera grisar med våra fina svenska mervärden för att ge trygghet i deras köpbeslut, och framförallt många fler goda matupplevelser.

Grisproduktionen har genom åren blivit kraftigt påhoppad från olika djurrättsorganisationer.

Grisproduktionen har genom åren blivit kraftigt påhoppad från olika djurrättsorganisationer. Tidigare år har fokus ofta varit att påvisa missförhållande i produktionen, med huvudsakligt syfte att få en bättre djurhållning. Det vi ser det senare året är dock ett mer radikalt syfte; att markera att aktivisternas ståndpunkt är att människan inte alls skall äta kött.

Det cirkulerar förskräckliga bilder och filmer som inte alls speglar förhållandena i svenska stallar och de regler som vi lever efter här.

För att skapa effekt i dialogen sprids ofta filmer i sociala medier som visar hur djurproduktion har gått till, och delvis fortfarande gör i stor utsträckning på andra håll i världen. Ett exempel är Europa, där många länder fortfarande inte lever upp till EU:s grunddirektiv. Det cirkulerar förskräckliga bilder och filmer som inte alls speglar förhållandena i svenska stallar och de regler som vi lever efter här. Tyvärr tydliggörs inte i dialogen kring dessa filmer var produktionen skett, utan ofta ges det sken av att detta är den allmänt gällande bilden av hur grisproduktion går till.

Vi grisföretagare måste därför fortsätta vår tydliga dialog och visa skillnaderna mellan svensk djuruppfödning och internationell.

Vi grisföretagare måste därför, tillsammans med den övriga svenska branschen, fortsätta vår tydliga dialog och fortsätta visa skillnaderna mellan svensk djuruppfödning och internationell. Det är ett arbete som vi aldrig kan slå oss till ro med. Du kan också hjälpa till, genom att dela fakta som ges ut och sprida information i dina egna sociala kanaler såsom Facebook, men också genom att ta dialogen med vänner och bekanta gång på gång. Hur vår svenska grisproduktion går till och vilka som är våra mervärden är lätt för oss i branschen att ta för givet, vi lever ju och andas detta varje dag. Det är inte lika självklart för de som inte jobbar dagligen med det. Här kan vi alla göra skillnad, genom att hjälpas åt.

Antalet styckningsdetaljer av gris är bedrövligt få i köttdisken. Ofta saknas såväl bog, skinkstek och fläsklägg i disken. Det behövs mer innovation för att få ut det färska grisköttet till konsument.

Nu är det snart tre år sedan som svenska grisar lastades på djurtransporter och kördes till Tyskland för slakt. Slakterierna hade fullt i sina frysar och handeln köpte inte köttet från de svenska bönderna då priset var så mycket lägre för importerat griskött.

Men då hände något. Hela branschen samlades, konstaterade att man tillsammans måste göra något.

Det stora som hände efter krisen för svenskt griskött var att handelskedjor bytte från importerad köttråvara till svensk i korvar och andra förädlade produkter.

Men fortfarande finns skevheter.

Konsumenterna har hittills visat att de i stor utsträckning är beredda att välja svenskt när de köper färskt kött i butiken, även om det svenska köttet är dyrare. Men det gäller bara vissa delar av grisen. För charkuterierna och de färdiga maträtterna gäller inte alltid samma logik. Man vill inte betala extra för korven, den ska vara billig.

Den extra kostnaden för ”våra” grisar är bland annat det svenska djurskyddet.

Den extra kostnaden för ”våra” grisar är bland annat det svenska djurskyddet. För det är skillnad på djurhållning i Sverige och i andra EU-länder. Fixerade suggor, kuperade svansar och trånga burar är inte tillåtet i Sverige men är verkligheten för en stor del av grisarna i EU.

Svenska djur är också bland de friskaste i EU och vår antibiotikaanvändning är internationellt sett mycket låg. Danskarna använder tre gånger och tyskarna 13 gånger så mycket antibiotika per gris som vi i Sverige.

Ett djur består av mer än kotletter, filéer och julskinka.

Ett djur består av mer än kotletter, filéer och julskinka. För de delarna behöver vi tillsammans komma fram med nya idéer för hur de kan marknadsföras och populariseras.

Det handlar till exempel om bog som ofta saknas i disken hela året.

Kind, pluma och sekreto är nya grisdetaljer som har börjat säljas de senaste åren, men storlekmässigt är de pyttesmå i jämförelse med bogen.

Andra delar säljer bara under vissa delar av året. Det handlar om skinka – till skillnad från i Danmark är efterfrågan på skinkstek minimal i Sverige. Och det handlar om karrén som det blir överskott av på hösten, när grillsäsongen är slut.

Nu har vi ett läge att möta efterfrågan på kunskap om kött och om djurets anatomi i kombination med bra försäljning. Med större kunskap kan vi stimulera efterfrågan på de idag mindre intressanta detaljerna och bidra till miljökloka medvetna val av svenskt kött. Grisen kan dessutom jämföras med kyckling vad gäller påverkan på klimatet.

Genom att skapa efterfrågan på HELA djuret skapas också incitamentet för svenska djurproducenter och köttbranschen att utveckla och driva på produktionen. Det tjänar vi alla på. 

Idag, fredagen den 18 november, är det Europeiska antibiotikadagen. För mänskligheten är den ökande antibiotikaresistensen en fråga om liv och död. Fullt i klass med klimathotet.

”Jag är så gammal att jag har sett folk dö av öroninflammation”, säger Marit Paulsen i dokumentären När antibiotikan slutar verka som visades i SVT igår.

Filmen handlar om spridningen av gris-MRSA som smittar från grisar till människor och mellan människor. Den är en multiresistent bakterie, som inte går att behandla med antibiotika och kan leda till blodförgiftning. I Sverige har hittills ingen MRSA hittats på de gårdar som testats.

Bakterier som orsakar sjukdom – hos både djur och människor – kan ofta bekämpas med antibiotika. Men läkemedlen fungerar inte om bakterierna blir motståndskraftiga, resistenta. Det är ett växande problem för hela världen.

Att det fortfarande används alldeles för mycket antibiotika inom djuruppfödning inom EU visar den senaste statistiken från EU.

Att det fortfarande används alldeles för mycket antibiotika inom djuruppfödning inom EU visar den senaste statistiken från EU. Mest antibiotika i djuruppfödningen används av Spanien, Cypern och Italien. Där brukas runt 40 gånger så mycket som i Sverige. Något att tänka på när man talar om den torkade skinkan från just Italien och Spanien.

Vi använder betydligt mindre mängd antibiotika till djur än till människor i Sverige. Under 2015 använde människor i Sverige cirka 60 ton antibiotika medan endast cirka 10 ton användes för våra djur. Antibiotikaförsäljningen till djur har minskat successivt sedan början av 1990-talet. 

Vi har all anledning att vara stolta över det arbete som Sveriges bönder, veterinärer och forskare har gjort.

Idag är det Europeiska antibiotikadagen. Vi har all anledning att vara stolta över det arbete som Sveriges bönder, veterinärer och forskare har gjort. Istället för att slentrianbehandla djur med antibiotika, har man arbetat för att hålla djuren friska. Nu kan vi bara hoppas att resten av EU vaknar upp och börjar arbeta mot att minska antibiotikan i sin djurhållning. För faktaresistens blir i det här fallet lika farligt som antibiotikaresistens.

Senhösten börjar närma sig med stormfart efter en lång härlig sensommar som vi aldrig tidigare fått uppleva. Nya värmerekord har slagits runt om i vårt avlånga land, tröskorna har börjat tystna och de sista fröna för höstsådden har kommit i backen.

Debatten om klimat har tagit stor plats i det massmediala utrymmet

Debatten om klimat har tagit stor plats i det massmediala utrymmet och allt eftersom börjar nu flera länder skriva på det nya klimatavtalet för att begränsa våra länders utsläpp, och därmed klimatpåverkan.

Här har återigen det röda köttet kommit i blåsvädret och grisen hamnar i det facket per automatik, trots att den är ett fantastiskt djur på att ta tillvara på biprodukterna från livsmedelsproduktionen och omvandla till fina köttråvaror

Här har återigen det röda köttet kommit i blåsvädret och grisen hamnar i det facket per automatik, trots att den på många olika sätt är ett fantastiskt djur på att ta tillvara på mycket utav biprodukterna från livsmedelsproduktionen och omvandla till fina köttråvaror. Dessa köttråvaror förser oss med både fett och viktiga proteiner som åter går in i livsmedelskedjan. Detta samtidigt som grisen gör väldigt låga klimatavtryck. Vi tänker ofta på de biprodukter som kommer direkt till våra gårdar för inblandning i egen fodertillverkning på gårdsnivå, och glömmer lätt bort den del som blandas in redan i foderfabriken, exempelvis i form utav spannmålspartier som inte uppnår bakkvalitet på grund av låga falltal, eller partier som blivit kasserade till följd av missfärgning eller för låg rymdvikt. Dessutom utnyttjas andra produkter från livsmedelskedjan. Ett exempel i raden är biprodukter från müslitillverkning.

Sveriges Grisföretagare trycker på allt vad vi kan för att tala om att grisen är klimatsmart i detta hänseende, en dragkamp som vi blir ganska ensamma om att driva, då man från flera håll menar att vi kritiserar de idisslande djuren som släpper ut uppåt tio gånger mer kol­ekvalenter än grisen när de omvandlar vegetabilier till kött. Samtidigt gör nötkreaturen miljönytta som betande djur.

Vi måste här våga visa förträffligheten med det fina grisköttet som produceras i Sverige

Jag som företrädare för grisen ser inte att vi skall vara tysta i frågan. Vi måste här våga visa förträffligheten med det fina grisköttet som produceras i Sverige, och på samma sätt som man lyft fram den betande mulens nytta i naturen, lyfta fram grisens tryne som en perfekt foderkvarn för att omvandla vegetabilier till kött.

Till slut måste det vara konsumenten som får göra sitt eget aktiva val i en butikshylla där hela bredden finns.

Till slut måste det vara konsumenten som får göra sitt eget aktiva val i en butikshylla där hela bredden finns. Jag tycker att vi i dag i alltför stor utsträckning underskattar konsumentens kunskaper i klimatfrågan. Min uppfattning är att den generationen som i dag utgör den större delen i vårt samhälle är väl miljömedvetna konsumenter som själv ser till att på olika sätt balansera sin miljöpåverkan, och då och inte enbart när det gäller kött och mat, utan även inom områden som transporter, boende, semesterresor med mera.

Hoppas att det finns några fina grilltillfällen att ta vara på innan snön täcker vårt avlånga land!

Svenskt kött produceras med världens hårdaste djurskyddslagstiftning och EUs lägsta användning av antibiotika. Det är kött som allt fler förstått att uppskatta på senare tid. Ändå har den svenska djurhållningen minskat drastiskt sedan EU-inträdet samtidigt som uppfödningen ökat i våra konkurrentländer. Det är hög tid att våra politiker levererar en nationell livsmedelsstrategi med tydliga tillväxtmål så att svenska konsumenter även i framtiden ska kunna köpa svenskt kött.

En tydlig frivillig ursprungsmärkning av det svenska köttet har blivit ett viktigt vapen för att synliggöra för svenska konsumenter varifrån köttet kommer. Men det räcker inte.

I Sverige får korna gå ute på sommaren och beta gräs och grisarna får ha sina knorrar kvar. Vi har nolltolerans mot salmonella i livsmedelsproduktionen, EUs i särklass lägsta användning av antibiotika och nästan inga problem med antibiotikaresistens. Trots unika kvaliteter så har andelen svenskt kött under många år backat i butikshyllorna till förmån för importerat kött. På 20 år har till exempel marknadsandelen för svenskt nötkött halverats.

Även politikerna måste ta sitt ansvar för den svenska produktionen.

En tydlig frivillig ursprungsmärkning av det svenska köttet har blivit ett viktigt vapen för att synliggöra för svenska konsumenter varifrån köttet kommer. Men det räcker inte. Även politikerna måste ta sitt ansvar för den svenska produktionen.

Vi behöver nu mer än någonsin en samlad nationell livsmedelsstrategi som kan säkra att vi får en tillväxt i svensk livsmedelsproduktion. Det är angeläget för jobben, för landsbygdens miljö och för att landets växande befolkning i högre grad än nu ska kunna försörjas med svensk mat som producerats med omsorg om djur, människor och miljö.

Vi behöver en strategi med ett tydligt mål för att öka marknadsandelarna för svenskt kött och som anger vägarna för detta. Och det är bråttom.

Precis som när det gäller försvaret och Sveriges energiförsörjning är det angeläget att en uppgörelse kan nås över blockgränserna så att den håller mer än en mandatperiod. Men kravet på samförstånd och enighet får samtidigt inte urvattna innehållet i strategin.

Vi behöver en strategi med ett tydligt mål för att öka marknadsandelarna för svenskt kött och som anger vägarna för detta. Och det är bråttom.

När Sverige gick med i EU 1995 blev även Finland och Österrike medlemmar. På de drygt 20 år som gått sedan EU-inträdet har svensk köttproduktion gått kräftgång samtidigt som den utvecklats positivt för Finland och Österrike. Den svenska produktionen av griskött har exempelvis minskat med 24 procent sedan 1995. Motsvarande siffror för Finland och Österrike är en ökning med 15 respektive 13 procent.

Det finns ett ordstäv som lyder: Medan gräset gror dör kon. Det är en liknelse som passar sällsynt väl för att beskriva hur allvarligt det är att den svenska livsmedelsstrategin dröjer.

Bara under de fem år som Livsmedelsstrategin diskuterats har köttproduktionen ökat kraftigt i flera av Sveriges konkurrentländer samtidigt som produktionen fortsätter att minska i Sverige. Också den svenska mjölkproduktionen, som är basen för 65 procent av den svenska nötköttsproduktionen, har de senaste fem åren stått och stampat samtidigt som produktionen under samma tid ökat med 25 procent i Irland, 14 procent i Österrike,11 procent i Tyskland, 9 procent i Danmark och 4 procent i Finland.

Det finns ett ordstäv som lyder: Medan gräset gror dör kon. Det är en liknelse som passar sällsynt väl för att beskriva hur allvarligt det är att den svenska livsmedelsstrategin dröjer.

Coop har inlett en kampanj för att vi ska äta mindre kött. Med en reklamkampanj från en byrå som kopierat budskapet från den starkt kritiserade filmen Cowspiracy framställs kött som ondska. Bilder på trädträdfällning, översvämningar och skogsbränder varvas med bilder av svenska kor som betar. Inte för att förmedla att det är någon skillnad på skövlad regnskog och betande kor, utan för att förmedla att det är samma elände.

Men så är det ju inte.

Men så är det ju inte. I somras släppte Svenskt kött rapporten”Nötkött och klimat - fakta om svenska nötkreatur och deras påverkan på klimatet”. Vi har i rapporten sammanställt rader av fakta om nötköttsproduktionen i Sverige och i världen.

Siffror från bland annat FAO visar att det ger 2,5 gånger mindre utsläpp av växthusgaser att producera ett kilo nötkött i Sverige jämfört med det globala genomsnittet. 

Siffror från bland annat FAO visar att det ger 2,5 gånger mindre utsläpp av växthusgaser att producera ett kilo nötkött i Sverige jämfört med det globala genomsnittet. Samtidigt har antalet nötkreatur minskat kraftigt i landet. Den svenska uppfödningen står idag för endast 52,4 procent av nötköttskonsumtion i Sverige. Och hela 70 procent av klimatavtrycket från vår livsmedelskonsumtion i Sverige ligger numera i andra länder.

Betande kor är viktiga för natur och landskap. 

Betande kor är viktiga för natur och landskap. De håller inte bara markerna öppna så att de inte växer igen, deras betande och gödslande gynnar också en biologisk mångfald. Naturbetesmarker är några av våra mest artrika miljöer, där idisslare spelar en nyckelroll.

Men för Coop verkar det inte spela någon roll.

Om ni verkligen vill göra skillnad Coop, varför slutar ni inte köpa in importerat kött? För precis som jag, har ni ju konsumentmakt.

Kanske har du slagits av samma tanke som jag under sommarens besök på badstränderna. Att vi verkar bli tjockare för varje sommar. Inte bara vi här utan folk lite överallt i stora delar av världen. Och det går oroväckande fort speciellt bland de yngre.

Vikt är ju en privatsak kan man tycka. Men jag hör många förtvivla över sin viktökning och undra vad de ska göra.

Vikt är ju en privatsak kan man tycka. Men jag hör många förtvivla över sin viktökning och undra vad de ska göra. Lösningarna verkar vara lika många som det antal personer som vill tjäna snabba pengar på kommersen runt övervikt. Dieterna blir bara fler och handlar om att man ska krångla till maten på olika sätt.

Har vi inte missat den mest uppenbara och enkla lösningen? Ät hälften! Av allt. Inga förbud alltså, inga listor eller bannor.

Har vi inte missat den mest uppenbara och enkla lösningen? Ät hälften! Av allt. Inga förbud alltså, inga listor eller bannor. Bara att vi (vuxna som har svårt att hålla vikten) vid varje mål äter hälften av den mängd vi brukar äta. På facebook, denna källa av evig visdom hittade jag ett passande ordspråk från Tibet (!):"The secret to living well and longer is: eat half, walk double, laugh triple, and love without measure." Alltså ungefär: Hemligheten med ett bra och långt liv är att äta hälften, dubbla gåendet, skratta trippelt och älska gränslöst.

Du minns väl filmerna från ön där sommaren verkade evig och alla var smärta och smala, till och med farbror Melker.

Vi kan ju också inspireras av Saltkråkan-tiden. Du minns väl filmerna från ön där sommaren verkade evig och alla var smärta och smala, till och med farbror Melker. Vilket ju var tur eftersom han behövde kravla sig upp från vattnet hela tiden. Det var en tid då maten kändes värdefull, något att vara sparsam med. Inte så långt efter världskriget då ransonering var ett känt begrepp.

Kontrasten mot idag är stor. Maten är billigare än någonsin jämfört med hur många procent av lönen vi la på maten på Saltkråkan-tid och det tävlas i matöverflöd. Bufféer skriker ”ät så mycket du vill”. All-inclusive-semestrar där du i princip kan sitta till bords hela dagen. Glassen måste bäras med två händer, läskflaskorna liknar elefantfötter och lösgodiset kommer i papphinkar.

Kontrasten mot idag är stor. Maten är billigare än någonsin jämfört med hur många procent av lönen vi la på maten på Saltkråkan-tid och det tävlas i matöverflöd.

Vi köper dessa deals och reklamen får oss att känna oss smarta och rika. Men portionerna som räknas som normala idag är allt annat än normala. De är normala för en hårt arbetande skogshuggare med yxa. Men vi har inte yxor, vi har tagentbord. Vi rör oss minimalt men får maxade portioner mat. Klart vi får en stadig tillväxt på viktkurvan, det är enkel matte. Men det smyger sig på oss och är därför svårt att ta tag i.

Men portionerna som räknas som normala idag är allt annat än normala. De är normala för en hårt arbetande skogshuggare med yxa.

I USA finns rörelsen Small plate movement och för en gångs skull tycker jag att vi ska härma USA. More is not more. Less is! Man kanske skulle byta ut tallrikarna till förrättstallrikar därhemma. Eller köpa nya mattallrikar på second hand, nåt blommigt från Saltkråkan-tid. Be att få halv portion på restaurangen, dela med kompisen, köpa bara en förrätt eller barnportion. Gäller bara att stå ut med servitrisens sura min eller se om lite dricks kan hjälpa. Efter bara en vecka eller två vänjer man sig och blir mätt av mindre, det gjorde i alla fall jag. Jag mår bättre av slippa vara proppmätt efter varje mål, håller vikten och har bantat både mitt matsvinn och matkonto på köpet.

Då kan det ju vara en bra idé att äta bara hälften men se till att det man väljer att äta är svenskt. Mindre närproducerad biff istället för stor importerad.

Och vad ska vi äta då? Jamen ni kan ju råden utantill, det där dietisttjatet om mer grönsaker, fullkorn, fisk och så vidare. Kött då? Många av oss medelålders äter för mycket kött jämfört med rekommendationerna. Och hälften av köttet vi äter kommer från något annat land vilket är ett hälsoproblem på flera sätt, inte minst för att många länder har hög antibiotikaanvändning vilket skapar multiresistenta bakterier. Då kan det ju vara en bra idé att äta bara hälften men se till att det man väljer att äta är svenskt. Mindre närproducerad biff istället för stor importerad.

Slutligen vill jag önska er Smaklig spis! Mat är roligt att jobba med och reflektera över, men mest att njuta av förstås. Eller hur?

Att hejda den globala uppvärmningen är en angelägen fråga för mänskligheten. Det är nödvändigt att snabbt få ned utsläppen av klimatgaser så att temperaturhöjningen kan begränsas till 1,5 grader, enligt målen som bestämdes på Klimatmötet i Paris 2015. För att lyckas måste vi arbeta med många saker samtidigt, men också prioritera de åtgärder som gör störst nytta.

Särskilt nötkreaturen har blivit något av syndabockar för den globala uppvärmningen. Men hur stor är egentligen deras påverkan?

Under de senaste åren har vår konsumtion av kött hamnat i fokus. Särskilt nötkreaturen har blivit något av syndabockar för den globala uppvärmningen. Men hur stor är egentligen deras påverkan? I den här rapporten försöker vi kartlägga vad som är sant och vad som är falskt om nötkreaturen och klimatet.

Min slutsats är att det svenska nötköttet vinner i en internationell jämförelse. Även när det gäller klimatet. Och att den svenska uppfödningen av nötkreatur, utöver ett gott kött, ger miljövinster som förtjänar större uppmärksamhet. Vill man äta nötkött bör man därför välja svenskt, för miljöns och för klimatets skull.

Min slutsats är att det svenska nötköttet vinner i en internationell jämförelse. Även när det gäller klimatet.

Ingenstans har det funnits samlad information om hur det svenska nötköttet påverkar klimatet, vilket gjort det svårt för till exempel nötköttbönder att svara på frågor från såväl vänner som allmänhet. Men nu finns det ett material som jag hoppas ska komma till god nytta för näringen som helhet och den enskilde nötköttsbonden i synnerhet. Använd det gärna!

Vill man äta nötkött bör man därför välja svenskt, för miljöns och för klimatets skull.

Det är angeläget att ge svenska uppfödare råg i ryggen och att den svenska uppfödningen inte fortsätter att minska. Vi måste ha mer av ett helhetsperspektiv när vi diskuterar åtgärder för att minska vår klimatpåverkan.

Nu är det snart dags för stång, dans och jordgubbar, hurra! Och så doften från grillen i den ljumma natten (godegud låt oss slippa huttra). Vi har sedan urminnes tider firat årets kortaste och ljusaste natt. Frågan är bara hur, egentligen. Traditionerna är kanske inte så gamla som du tror. Dags att impa på dina gäster med lite kunskap i år?

Den lövade stången kom troligen till Sverige från Tyskland någon gång under medeltiden och finns avbildad från 1600-talet. Den restes där i maj och kallas därför majstång. Men vi flyttade seden till midsommar för att löven ska ha hunnit slå ut.

Traditionerna är kanske inte så gamla som du tror. Dags att impa på dina gäster med lite kunskap i år?

Dansen som vi hyser nåt slags hatkärlek till eftersom just grodhopp är så svettigt verkar däremot inte alls särskilt gammal. Enligt min källa (Populär vetenskap - tunga grejer!..) så finns den inte med i beskrivningar ens från 1800-talets midsommarlekar. När vi hittade på hoppandet är alltså förhöjt i dunkel. Men hoppar gör vi, i traditionens namn.

För mig som barn var midsommar istället eld. I Estland där jag växte upp tändes stora midsommarbål på Jaanipäev den 23 juni och så grillade vi, på långa spett. De modigaste tävlade om att hoppa över, så att lågorna slickade benen och gungade sen högt upp i skyn ståendes tätt ihop i specialbyggda stågungor. Och alla sjöng, för vi ester har en fantastisk förmåga att alltid hitta en anledning att brista ut i sång.

Visst verkar grillning vara vår nyaste och starkaste midsommartradition? När vi står där och marinerar, får kolfläckar på kläderna och till slut lyckas få fyr är det som gammalt och nytt möts.

Roligt att läsa att det där med midsommareld faktiskt inte är så udda som jag trott. Saxar ur Populär Vetenskap igen:

”Att tända midsommarbål och dansa kring eldarna är troligen en av de tidigaste midsommarsederna. Detta bruk beskrivs av Olaus Magnus under senmedeltid och är kanske ännu äldre än så. I Danmark och Norge firar man Sankt Hansaften den 23 juni med att tända bål. Även i Sverige finns berättelser om midsommareldar fram till sent 1800-tal, främst från de landskap som gränsar till grannländerna, men även från andra delar av landet.”

Visst verkar grillning vara vår nyaste och starkaste midsommartradition? När vi står där och marinerar, får kolfläckar på kläderna och till slut lyckas få fyr är det som gammalt och nytt möts. Kvällsbrisen kommer med historiska vindslag av alla de eldar som tänts runt Östersjön genom århundradena. Rätt häftigt, eller hur?

Vad jag inte heller visste är att midsommar ansetts vara den bästa tiden på året för skattletare. Förtrollade skatter steg upp ur jorden på midsommarnatten och blev synliga för människor. Om man var tyst kunde man få tag i dem men bröt man tystnaden försvann de för alltid. Är det därför vi säger att tala är silver men tiga är guld?

Den bästa av alla skatter, kärleken ska ju som bekant visa sig i din midsommarnattsdröm. Plocka sju sorters blommor under tystnad att lägga under kudden, det är ju magi bara det. Men ett tips: låt bli att titta på Morden i Midsomer innan du somnar. För då riskerar du göra som jag förra året – drömma om Barnaby!

Varför i hela friden krånglar vi till det när det gäller vad som är bra mat? Ständigt nya rön, dieter och kvällspressrubriker. Frågan fick svar när jag häromdagen lyssnade till eminenta framtidsspanaren Ingela Stenson som visade en rykande färsk trendrapport med fokus på USA.

Mat är inte bara mättnad, varken där eller här. Mat är: ideologi, medicin, träning, skönhet, funktion, njutning och klimatfaktor. Och inte minst – statusmarkör. Inte konstigt då om vi går vilse i jakten på bästa maten. För vad som är bra mat definieras av vilka problem vi vill att maten ska fixa. Det finns livsmedel som marknadsförs som lösningen på i princip vilket problem som helst.

Mat är: ideologi, medicin, träning, skönhet, funktion, njutning och klimatfaktor. Och inte minst – statusmarkör. Inte konstigt då om vi går vilse i jakten på bästa maten.

Ingelas spaning innehöll flera intelligenta analyser men jag tänkte bara dela de kanske mest udda produktspaningarna med er. För att de är roliga. Och provocerande också, i alla fall om du har samma syn som mig på mat och hälsa. Det vill säga att det är dumt att krångla till det.

Klunka dig frisk, vacker och smart?

Moon Juice är en serie som får statuera exempel på trenden med drycker som lovar lösa det mesta. Hör bara här: Stress & Anxiety Tamer. Brain Power. Hangover Helper. Injury Recover. Jaha, bara att klunka i sig och vänta på det magiska resultatet (och då syftar jag inte på effekten på betalkortsräkningen..)? I samma stund minns jag att jag redan sett reklam i Stockholm om en alkoholfri dryck som ”minskar din stress”. Hur sjutton då..? Påminn mig att kolla upp det där!

Levande protein på burk

De flesta i USA gillar kött men vegantrenden är en ny kategori som blinkar vilt av dollartecken just nu. Vad marknadsförs istället för animalier? Till stor del produkter som ska likna kött till utseende och konsistens.

Samtidigt är proteintrenden fortsatt stark. Protein är ju som bekant något vi blir både mätta och starka av. Högvärdigt protein, alltså sorten som är lätt för kroppen att ta upp finns i mat som kommer från djurriket. Men när industrin vill locka konsumenten att istället köpa processade alternativ blir utmaningen att sälja in det som nåt konsumenterna känner igen och upplever som naturligt. I denna kategori kan man hitta ”vegetariskt bacon”, ”kycklingfria strips” och ”levande protein” på burk. Den sistnämnda innehåller ”sprouted rice protein – whole body nourisher”. Så om man groddar ris får man protein som när min kropp? Om det låter vettigt får var och en själv avgöra.

Protein är ju som bekant något vi blir både mätta och starka av. Högvärdigt protein, alltså sorten som är lätt för kroppen att ta upp finns i mat som kommer från djurriket. Men när industrin vill locka konsumenten att istället köpa processade alternativ blir utmaningen att sälja in det som nåt konsumenterna känner igen och upplever som naturligt.

Så - just när foodies tröttnat på surdegskulturer som pyser över och klättrar ut ur kylen kommer nya burkar med så kallat levande innehåll. Överhuvudtaget menar Ingela Stenson att allt som kallas levande föda är jätteinne i USA. Jag kommer osökt att tänka på kompisens filmsnutt på förrätten från världsberömda restaurangen Noma i Köpenhamn: en krypande liten räka. Att slukas levande alltså. Han sa aldrig om det kittlade dödsskönt i kistan.

Tillsatscoctail

De så kallade köttersättningarna säljs i förpackningar som signalerar renhet, hälsa och naturlighet. Men ofta innehåller produkterna många tillsatser. Konsistensen och smakupplevelsen måste ju fixas till i det som ska likna kött och det är inga enkla processer. Amerikanska konsumenter har inga problem med tillsatserna berättar Ingela Stenson. Hos svenska konsumenter är det däremot inte populärt. Men det är ju inte alltid lätt att hinna granska alla nyheter innan de hamnar i varukorgen och vi lär nog se flera av dessa produkter i affärerna framöver.

Nä nu..

.. går jag och tar mig en macka. Rostat rågbröd med småsmält smör, en tunn skiva skånsk spickeskinka och så saftig solmogen tomat. Jag blir knappast smartare eller snyggare men gu´ vad gott det ska bli!

Köttgrytor vinner ofta på att få puttra långsamt och länge. Helst ska de sen stå till nästa dag för att bli riktigt bra. Det funkar precis tvärtom med politiska måldokument för Sverige. Såna bör inte stå kvar på spisen. Redan för över ett år sedan fick jag en fråga från departementet som rörde livsmedelsstrategin, som de då skrev på. Mängder med möten har hållits över landet. Och nu är vi många som fortfarande väntar.

Det funkar precis tvärtom med politiska måldokument för Sverige. Såna bör inte stå kvar på spisen.

Vi som jobbar med svensk mat har sedan regeringen tillträdde efterfrågat en tydlig målbild och karta att orientera efter, vart ska vi och hur ska vi bli starka tillsammans? Vi vill ju alla bidra till att öka sektorn och exportvärdet, och självklart med miljö- och klimatfrågor i fokus.

Maten skulle kunna vara en stark motor för Sverige, nu när många vanliga motorer fått utländska ägare. Och visst pratas det i bilsammanhang om förarlösa fordon men jag är övertygad om att det i detta fall behövs någon som sätter sig bakom ratten och styr matlandet Sverige framåt. Och trycker gasen i botten!

...men jag är övertygad om att det i detta fall behövs någon som sätter sig bakom ratten och styr matlandet Sverige framåt. Och trycker gasen i botten!

Och så hälsofrågorna. Häromveckan meddelade folkhälsominister Gabriel Wikström (visste inte du heller att vi har en folkhälsominister som heter så?) att han ser behov av insatser på hälsoområdet. För att vi mest sitter still, äter för mycket socker och alla andra fakta som vi redan vid min dietistutbildning för 20 år sen hade travar av forskningsrapporter på. Och nu ska myndigheter utreda åtgärder. Vågar man fråga hur lång tid det får gå innan vi ser den utredningen, för att inte tala om hur lång tid det tar innan något faktiskt görs?

Jag tycker att vi utrett färdigt. Vi behöver agera. Vi behöver minska krånglet för att producera mer mat i Sverige, sprida alla goda lösningar och stötta alla dygnetruntarbetande företagare inom bonde- och livsmedelssektorn. Se till att man kan leva på sin lön även om man råkar jobba som kock eller med förebyggande hälsoinsatser. Vi bör förresten se till att överhuvudtaget ha folk som jobbar förebyggande inom mat-hälsaområdet, speciellt för barnen. Inte många såna tjänster att söka idag.

Vi behöver minska krånglet för att producera mer mat i Sverige, sprida alla goda lösningar och stötta alla dygnetruntarbetande företagare inom bonde- och livsmedelssektorn.

Som en stor vitaminspruta rätt i rumpan på beslutsfattarna bjuder jag här på ett gäng som inte väntar utan gör. Team Swedish School Restaurants: Michael Bäckman, Lyndon McLeod, Martin Karlsson, Johan Ederström och Barbro Fernström som på helt eget bevåg och utan startpengar satt ihop ett skolkockslag från olika kommunala kök, till kock-OS i Erfurt i oktober. Låter det galet? De har redan gjort det en gång, och vann då silver.

Som en stor vitaminspruta rätt i rumpan på beslutsfattarna bjuder jag här på ett gäng som inte väntar utan gör.

Just nu tränar de för fullt och testar sin meny, full av läckra svenska smaker i öppna serveringar i skolrestauranger där de till vardags jobbar. Du kan alltså med lite tur smaka OS-mat i en kommunal skola nära dig. Ta kontakt med lagledaren Michael Bäckman, här är hans blogg http://michaelbackman.blogspot.se

Du kan alltså med lite tur smaka OS-mat i en kommunal skola nära dig.

Tänk vilka ambassadörer laget är för Sverige, svensk skolmat och initiativkraft! Hoppas landsbygdsministern, folkhälsoministern och ett gäng andra ministerpellar bänkar sig och blir inspirerande till att inte vänta mer utan bara gör´t: släpp krafterna loss i vårt älskade matland!

Nu är jag ute och cyklar igen, denna gång snurrar däcken mot kalkstensvita vägar. Gotland är bedövande vackert och tyst såhär i maj. Men snart myllrar det! Visby rustar för ännu en Almedalsvecka som verkligen lär höras. Det sägs att ansökningarna för att hålla debatter är fler än någonsin.

Svenskt kött arrangerar debatten om ursprungsmärkning av maten i offentlig sektor - alltså maten till barnen, de äldre och sjuka

På onsdagen den 6 juli modererar jag ett seminarium med civilminister Ardalan Shekarabi i panelen. Svenskt kött arrangerar debatten om ursprungsmärkning av maten i offentlig sektor - alltså maten till barnen, de äldre och sjuka. Ett högst aktuellt ämne då ministern och Löfven skrev i DN häromdagen om att upphandlingen av nära mat måste bli enklare.

Politikerna har alltså snappat upp faktumet att vi vill ha närproducerat. Enligt en konsumentundersökning tycker 8 av 10 konsumenter att ursprungsmärkning av mat är viktigt. Nästan lika många tycker att det är viktigt med svenska råvaror. Och efterfrågan på svensk mat ökar trots att det sällan är billigast.

Enligt en konsumentundersökning tycker 8 av 10 konsumenter att ursprungsmärkning av mat är viktigt. Nästan lika många tycker att det är viktigt med svenska råvaror.

Att upphandla den nära maten till kommuner och landsting är tyvärr inte helt enkelt. Problemet är tudelat. Dels finns det inte någon tvingande regel för märkning av ursprungsland på förpackningar som säljs till storkök, dels får kommunen inte fråga efter ett specifikt ursprungsland. Man får alltså inte ställa kravet ”svenskt” eller ”närproducerat”.

Vilken paradox! Vi har i Sverige kanske världens strängaste djurskyddskrav för djuruppfödning. Och samtidigt alltför ofta ingen aning om var och hur djuren är uppfödda när det gäller köttet i maten till barn och gamla. Många produkter till storkök är bearbetade på något sätt och innehåller flera ingredienser. Och ju fler ingredienser och ju längre matens färdväg, desto svårare är det att spåra ursprunget. För att inte säga omöjligt.

Vi har i Sverige kanske världens strängaste djurskyddskrav för djuruppfödning. Och samtidigt alltför ofta ingen aning om var och hur djuren är uppfödda när det gäller köttet i maten till barn och gamla.

Men det till synes omöjliga är redan löst i dagligvaruhandeln. Alldeles nyligen har livsmedelsbranschen enats om en frivillig svenskmärkning av matvaror i affären. Märket ”Från Sverige” garanterar ursprunget och syns redan på många varor i butikerna. Om det går att märka maten i handeln borde det väl gå också i storkök.

Hoppas vi ses i Almedalen! Välkommen till det öppna seminariet Ursprungsmärk maten för barn, äldre och sjuka!

Är på solig cykeltur i Amsterdam längs kanaler, broar och färgsprakande tulpanrabatter. Gör som alla andra här, skippar cykelhjälmen och njuter av vinden i håret. Menyn på första matstoppet är kul för man kan gissa vad de nederländska orden betyder, brood är bröd och melk är mjölk. Men jag har ett annat problem – varken kycklingsallad, grillad biff eller salami låter gott. Jag läser bara ”antibiotika”.

Men jag har ett annat problem – varken kycklingsallad, grillad biff eller salami låter gott. Jag läser bara ”antibiotika”.

Mitt val att jobba med svensk mat och svenska bönders villkor har faktiskt lite grand förstört semestrarna utomlands. Innan tänkte jag aldrig på var maten kom ifrån och vad det betydde. Nu vet jag att Sverige utmärker sig genom att vara bland de länder som använder minst antibiotika inom djuruppfödning och att det är en jätteviktigt för vår hälsa.

Antibiotikaanvändning ska vara så sparsam som möjligt eftersom det annars utvecklas resistenta bakterier, alltså såna som ingen antibiotika biter på och som kan spridas mellan djur och människor. Världshälsoorganisationen (WHO) klassar i dag förekomsten av antibiotikaresistenta bakteriestammar som ett av våra största folkhälsoproblem.

Nu vet jag att Sverige utmärker sig genom att vara bland de länder som använder minst antibiotika inom djuruppfödning och att det är en jätteviktigt för vår hälsa.

Staplarna över användningen i stora delar av världen skrämmer mig. Det går åt stora mängder när 9 av 10 av alla behandlingar i EU är en gruppbehandling där alla djur får antibiotika vare sig de är sjuka eller inte. Man vill på så sätt undvika kostnaden för om djuren skulle bli sjuka.

I Sverige behandlas däremot det enskilda djuret och bara om det är sjukt. Endast i undantagsfall ger man gruppbehandling. Sveriges bönder använder dessutom framför allt penicillin som är ett antibiotikum med smalt spektrum för att minimera risken för resistens.

Det är därför jag väljer svenskt kött i affären hemma och får problem med matvalen utomlands. Holland använder flera gånger mer antibiotika än Sverige men har i alla fall antagit ett program för att minska användningen. Till exempel Spanien däremot toppar skämslistan och verkar snarare öka än minska. Jag tror inte att många av oss konsumenter är medvetna om det när det gäller grisar från Spanien och Italien, som sen blir till svindyr (ja förlåt ordvalet) lufttorkad skinka och salami i våra charkdiskar.

Det är därför jag väljer svenskt kött i affären hemma och får problem med matvalen utomlands.

Att jag gnäller om mina matproblem på semestern är ju rätt löjligt tänker jag nu. Förlåt! Är ju privilegierad som har råd att resa och friheten att välja bort mat jag inte vill ha. Men jag försöker belysa ett problem som experterna varnat för sedan länge. Har så svårt att fatta att frågan om antibiotikaresistens inte oroar världens ledare och myndigheter. De borde vidta alla möjliga konkreta åtgärder innan det är försent.

Har så svårt att fatta att frågan om antibiotikaresistens inte oroar världens ledare och myndigheter. De borde vidta alla möjliga konkreta åtgärder innan det är försent.

Så jag beställer en ”aspergesoep” (ja du gissade rätt – sparrissoppa!) på den soliga uteserveringen, och åker snart hem igen för att fortsätta jobba för svensk mat. Det känns faktiskt bra när semestern bli vardag igen. Jag får jobba för något viktigt!

Män med extremt långa knivblad men desto kortare stubin. Ja ungefär så var intrycket av kockarna i restaurangen på min första riktiga anställning som 19-åring. Kökschefen, låt oss kalla honom Peter ansåg att skratta, ja det fick vi göra hemma. Minns honom mest sovandes i köket på morgonen efter att ha lugnat sina nerver med några glas efter stängning. Det var krångligt att kliva över med läskbackarna men bäst att låta honom sova, för det minskade ju risken för multipla utskällningar senare.

Män med extremt långa knivblad men desto kortare stubin. 

Peter drömde om att bli Årets Kock. Nej, han tyckte faktiskt att han redan var det, någon hade bara glömt att ge honom medaljen. Hans rätter var pilliga, typ bakvänt utskuren fasannjure i kokossky (ja vi pratar 80-tal) och krävde att hela bordet beställde samma rätt. Kom jag med beställning på fler flög det både kastruller och svordomar så det hördes långt ut i matsalen. Samtidigt som han försvann spårlöst med firmabilen började jag på en färja istället (där mitt jobb var att byta ut salladsbladen på räkmackorna när de blivit för gamla – uäh! - fast det är en helt annan historia). Tufft köksklimat där också, för att inte säga rått. Jag flydde vidare.

Riktig mat kan man inte skämta om tydligen, det är allvarliga grejer. Varför det? 

Nu ser jag de bryska jurykockarna på tv och tänker att tiderna förändras men köksstämningen består. När adepterna tävlar om att laga bästa rätterna verkar domarna tävla om vem som rynkar ögonbrynen mest. Riktig mat kan man inte skämta om tydligen, det är allvarliga grejer. Varför det? Och är det just den mer avancerade matlagningen som kräver en sådan koncentration och ansträngning att humöret sjunker till botten?

Men stämningen håller på att förändras. Allt fler rockar loss. 

I de riktigt stora köken i kommunerna där kvinnorna dominerat har det inte heller alltid varit så muntert. Men stämningen håller på att förändras. Allt fler rockar loss. Lägger upp filmer på youtube om kökshyss, roliga moment i matlagningen och spontana dansutbrott framför gästerna. Jag längtar ut till dessa kök, det verkar ju kul att laga mat till många!

Vill vi locka unga till kockyrket och öka mångfalden? Ja då måste man få ha roligt på jobbet tror jag.

Matglädje. Matro. Tvenne ting som knappast infinner sig förrän stämningen i köket blivit trygg för alla som vistas där. Matlagning är inte hjärnkirurgi, det är inte på liv och död. Vill vi locka unga till kockyrket och öka mångfalden? Ja då måste man få ha roligt på jobbet tror jag.

TakeOver är en gästspelsturné i några av Sveriges bästa restauranger där kockar som alla är kvinnor tillfälligt tar över köket.

Sen undrar jag om kvinnor blir arga när de hamnar i kök med stjärnbeströdd mat. TakeOver är en gästspelsturné i några av Sveriges bästa restauranger där kockar som alla är kvinnor tillfälligt tar över köket. De vill visa upp sin kompetens. 

Dags att hålla öronen öppna på Ekstedt i Stockholm, Pontus Atelier 23 i Stockholm, Bloom in the Park i Malmö och Koka i Göteborg.

Jag vet ju redan att landet kryllar av skickliga kockar som är kvinnor men är nyfiken på om det kastas kastruller eller skämt på turnén? Dags att hålla öronen öppna på Ekstedt i Stockholm, Pontus Atelier 23 i Stockholm, Bloom in the Park i Malmö och Koka i Göteborg. Rock on, girls!

Fakta om TakeOver Sverigeturné

TakeOver Sverigeturné är en förening av kockar som är kvinnor och arbetar inom den högre gastronomin. Föreningens syfte är att lyfta fram duktiga kvinnor och ge dem en plattform att synas på samt ett bra nätverk. Gruppen är i dagsläget runt ett femtiotal och blir fler hela tiden. Kvinnor, som inte lika självklart som män har en plats i media, tävlingar, på chefspositioner, eller när det ska diskuteras mat ska lyftas fram i sin profession, det vill säga när det gäller att laga mat på restaurang. I gruppen lyfts alla fram utifrån sin förmåga och vi samarbetar, stöttar varandra och har kul när vi lagar riktigt bra mat på Sveriges bästa restauranger.

Längtar du efter ålderdomen, till maten på boendet som du förresten redan nu borde köa för? Inte? Tja, de dystra rubrikerna har vi väl alla sett. Så idag låter jag två lysande stjärnor fylla oss med hopp istället och peka ut framtiden för äldrematen.

Johan Andersson är ett blont yrväder som drar sin storslev snabbare än Lucky Luke drog sin revolver (Okej här behöver vi pausa lite..och berätta för dig som är ung: Lucky Luke var en cowboy. Alltså en som passade kor som sprang runt i flockar på prärien. Han fanns i en jättepopulär serietidning, alltså ihophäftade papper med tecknade rutor i. I färg! Otroligt spännande.) Johan har skånska rötter men lärde sig kockyrket genom att bli utskälld på tyska och slog sen ned sina stavar i Jämtland. När han inte lär nyanlända i byn därhemma att åka skidor så jobbar han som inspiratör för bra måltider i två landskap.

”Du skulle varit med den gången då jag hade grillbuffé på ett äldreboende, när en gammal dam som visade sig vara 101 bast satt hela kvällen på sin rullator och kollade mig med intresserad blick. När hon hade ätit och vi höll på att plocka ihop så hasade hon fram till mig och sa:

- Gott men jag hade önskat mig lite mer tryck i tzatzikin!

Jag skrattade så tårarna rann, gav henne en kram och lovade att komma ihåg det till nästa gång. Bara för att man är över hundra så är det tydligen inte bara bruna bönor med fläsk eller äggakaga som gäller.”

Och snart är det en massa fyrtiotalister i våra boenden. Kraven på mer moderna menyer lär ju bara bara öka. Är vi beredda?

Johan Andersson är just nu på turné tillsammans med Eldrimners mathantverkare i Sverige. De vill visa att hantverksmat har en självklar plats i offentliga kök. Att det är viktigt för ung som gammal att få uppleva mathantverk, som en del av både vår historia och vår framtida mat.

Lämnar Johan leende efter att han på sitt oefterhärmliga sätt berättat om hur galet kul det är att stoppa korv med kockar från kommunen.

Vidare till ett kommunalt äldreboende utanför Stockholm med en för dagen solig altan vid en vitsippebacke. Där småpratar kökschefen Karoline Nordefors med de boende om dagens lunch. Vilken idyll! Också här grillas det ofta.

"Vi äter ofta ute när vädret tillåter. Vissa grillkvällar pratar man om hela året, som den där kvällen med kycklingkorv och räksallad. En succé!"

Karoline är undersköterskan som skulle bli polis, men råkade ta omvägen via ett äldrekök där hon hittade sitt kall. Hon bloggar och håller äldrematskurser också. Det lyser om henne när hon berättar om trerättermiddagarna, vinet, vilka tricks som får isterbanden att funka till äldre och allt möjligt annat kul som snurrar under kockmössan. Kockutbildad var hon ju egentligen inte när hon började men har ändå lyckats typ bäst i landet, vilket både fina priser och förstasidesartikeln i en av landets största tidningar bevisar. Men bästa beviset är väl ändå alla de äldre som återhämtar sig viktmässigt när de börjar äta Karolines mat. Bra mat är bra medicin helt enkelt.

Själv verkar hon mest förvånad över att ambitionsnivån är så sorgligt låg i många kök där pulver och slentrian råder.

"Svenskt kött och färska grönsaker i säsong är självklart för mig. Vi var första äldreköket att certifieras på 50 procent ekologiskt. Jag känner mina matgäster och kan servera exakt lagom stora portioner så att svinnet blir minimalt."

Att känna sina matgäster är också att veta vad de inte gillar. Falafel och kebabkött var ingen hit men däremot till exempel tacos med minitortillas och hamburgare serverad i klassiskt gatukökspapper.

Jag har då bara en sak att rekommendera grossister - och politiker för den delen! – och det är att lyssna på Karoline Nordefors och Johan Andersson. Det är att se in i kristallkulan för den matframtid vi alla önskar oss, eller hur? Helst redan idag, tack!

Idag lanserades den utökade frivilliga ursprungsmärkningen Från Sverige på restaurang Hjerta på Skeppsholmen i Stockholm. Media och livsmedelsbranschen från hage till mage hade samlats. Äntligen finns en gemensam frivillig ursprungsmärkning för alla svenska livsmedel gjorda på svenska råvaror. För kött och charkuterier kommer specialmärkningen Kött från Sverige.

LRFs vice ordförande Åsa Odell berättade att det finns ett stämmobeslut sedan 20 år på att detta ska genomföras för alla livsmedel.

Det är roligt att få vara en föregångare, men det är också roligt att märket Svenskt kött nu kan gå upp i en större, gemensam märkning för svenska livsmedel.

För fem år sedan gick dagligvaruhandeln, slakterierna och LRF samman och skapade den frivilliga ursprungsmärkningen Svenskt kött.

Märket har varit en succé och har satt ett tydligt avtryck i såväl kött- och charkuteridiskarna som i efterfrågan på det svenska köttet. Och som det så ofta är med en framgångssaga har Svenskt köttmärket inspirerat livsmedelsbranschen att vidareutveckla märkningen och inkludera fler livsmedelskategorier. Det är roligt att få vara en föregångare, men det är också roligt att märket Svenskt kött nu kan gå upp i en större, gemensam märkning för svenska livsmedel.

Så vad händer då med Svenskt kött framöver? Jo, vi kommer att fortsätta att informera om fördelarna med att köpa svenskt kött.

Så vad händer då med Svenskt kött framöver? Jo, vi kommer att fortsätta att informera om fördelarna med att köpa svenskt kött. Berätta om det fantastiska arbete som dagligen görs av Sveriges bönder. Om hur omsorgen om djuren leder till att vi i Sverige har friska djur som i sin tur behöver minst antibiotika i hela EU. 

Självfallet kommer vi att uppmana konsumenter att hålla utkik efter märket Kött från Sverige.

Svenskt kött kommer också att jobba mer digitalt för att mätta konsumenternas kunskapstörst på köttområdet. Det kan handla om styckningsdetaljer, hur man förvarar kött och tillagar kött.
Förra året hade vår hemsida över 900 000 unika besökare så vi vet att den kunskap vi har att förmedla är efterfrågad. Därför kommer vi också att fräscha upp Svenskt kötts välbesökta receptbank så att det blir lättare att hitta när man letar efter inspiration till allt från studentmottagningen och julbordet till dagens middag.

Självfallet kommer vi att uppmana konsumenter att hålla utkik efter märket Kött från Sverige. Bland annat via våra plattformar på Facebook, Instagram och Twitter.

...det är viktigt vilket val du gör nästa gång du handlar kött och charkuterier. 

Hälsa och klimat är mycket i fokus i debatten och där kommer vi också att synas mer framöver. Vi kommer att ta ett grepp om klimatfrågan och visa på att det är skillnad på kött och kött och att det är det svenska köttet som är bäst ur klimatsynpunkt. För det är faktiskt så att importerat nötkött från Sydamerika har en påverkan på klimatet som ligger 70 procent högre än det svenska. Så det är viktigt vilket val du gör nästa gång du handlar kött och charkuterier. 

Det finns folk som jag tror att du drar dig lite för att bjuda på middag. Kockar. Jamen hjälp, liksom! Och så dietister. Herregud, ska hon sitta hemma hos mig och räkna kalorierna i söndagssteken?!

Herregud, ska hon sitta hemma hos mig och räkna kalorierna i söndagssteken?!

Men det är inte enda anledningen till varför jag känner mig kluven inför min dietisttitel, för redan tidigt i utbildningen skavde det. Något viktigt fattades. Vi lärde oss väga, mäta och göra sensoriska analyser i rostfria kärl. Vi tentade av fysiologi, kostanamnesmetoder, kemiska laborationer, kontaminationsrisker och hur många gånger per år man ska gräva i kompost (jättemånga gånger, om jag minns rätt. Skönt att vi numera har biogasanläggningar!)

Och det var väl inget konstigt egentligen – mat funkar fantastiskt som medicin, både förebyggande och som behandling vid många olika sjukdomstillstånd. Och det är ju för dessa kunskaper som vi dietister får vår legitimation.

Måltiden är att vara människa, som Richard Tellström, etnolog och måltidsforskare så klokt sa...

Men jag gick där i korridorerna på Uppsala universitet och kände mig vilsen och irriterad. För den viktigaste aspekten av mat kom helt i skymundan och gör det ofta även i dagens matdebatt. Det som vi alltid borde inleda alla matutbildningar med – måltiden som njutning och mental näring. Att måltiden är det som samlar oss, en kulturbärare som berättar för oss själva och andra vilka vi egentligen är, har varit och kanske håller på att bli. Vilket vårt sammanhang är. Måltiden är att vara människa, som Richard Tellström, etnolog och måltidsforskare så klokt sa på Konsumentföreningen Stockholms seminarium om barnhälsa ”Ät och må bra, hur svårt kan det va´”.

Även den enklaste maten växer till en upplevelse i gott sällskap. Prova redan ikväll! 

Kan vi inte snälla hjälpas åt att påminna varandra om att ge måltiden som företeelse uppmärksamhet. Att vi lägger hälsohets, klimatångest och sånt åt sidan en stund och tittar varandra i ögonen. Stänger av mobilen, tänder ett ljus. Även den enklaste maten växer till en upplevelse i gott sällskap. Prova redan ikväll! 

Minns högstadiekillen som i en matundersökning sa ”Jag äter hellre äcklig mat med kompisar än god mat bland idioter”. Se där, en som redan förstått det viktigaste.

Ät tillsammans och njut, folks! Var en människa. 

Hälsningar dietisten

PS. Eventuella middagsinbjudningar kan mailas direkt till annika@matomedia.se

Drygt 300 kommunala måltidschefer träffades nyligen på Kost och Närings årsdagar under föreningens nya paroll ”för Sveriges viktigaste måltider”. 20-25 miljarder har Livsmedelsverket räknat ut att måltiderna i kommuner och landsting kostar varje år och det är landets kostchefer som håller i plånboken. Mycket matmakt under samma tak! Eller tja, det är ju egentligen politikerna som sätter ramarna för maten i skolan, äldrevården och sjukhusen. Men kostcheferna utformar måltiderna och verkställer besluten. De har en hel del att säga till om.

Mycket matmakt under samma tak! 

Samtidigt som det pratades från två scener om olika aspekter av mat så visade ett 40-tal utställare upp vad de kan erbjuda till landets offentligt finansierade kök. Med tanke på de där miljarderna så är det inte konstigt att utställarna blir fler för varje år.

Jag vandrade runt där bland gigantiska förpackningar och stora säljarleenden. Vilka är då trenderna? Här kommer min egen spaning.

Allt det färska som visas upp på mässan är färdigskuret, delat och hackat. 

Hellre färskt än fryst eller konserverat, för rotsaker och grönsaker. Dignande salladsbord är ju numera standard på storrestaurangerna och allt fler vill erbjuda nåt roligare än pizzasallad och burkmajs med plåtsmak. Allt det färska som visas upp på mässan är färdigskuret, delat och hackat. Tid är en kritisk faktor när det ska lagas mat till hundratals, eller till och med tusentals gäster på samma gång.

Pengar är ju som bekant en annan kritisk faktor i storkök. Cirka en tia får en grundskolelunch kosta.

Specialkostenökar. Allt mer tid i köken läggs på att anpassa maten till de som är allergiska mot ingredienser, eller i alla fall tror sig vara det. Företagen hänger på och pushar olika färdiga produktlösningar. Men allergimaten verkar generellt dyrare så det gäller att tänka till. Pengar är ju som bekant en annan kritisk faktor i storkök. Cirka en tia får en grundskolelunch kosta. Väljs till exempel den laktosfria mjölken till alla och inte bara de laktosintoleranta, tvingas kostnaden ner för en annan del av lunchen helt i onödan.

När det gäller storköksförpackningar har det tidigare ofta saknats ursprungsmärkning.

Ursprung börjar bli viktigt i den tidigare så anonyma kommunala maten. Hos en leverantör hittar jag det blågula Svenskt köttmärket på förpackningarna. Oväntat? Ja faktiskt. När det gäller storköksförpackningar har det tidigare ofta saknats ursprungsmärkning. Och ju mer köttet har bearbetats eller blandats med andra råvaror såsom i till exempel en pytt, desto ovanligare att kunna få veta ursprungslandet. Och jag behöver väl knappast påminna någon om ”lasagneskandalen” för att påstå att ursprungsmärkning borde vara självklar. Visst borde vi ha rätt att veta vad vi egentligen köper in för skattemedel.

Att vara stolt över de regionala mattraditionerna och lyfta fram dem precis så som är vanligt i andra länder.

Samtidigt hör jag skrattsalvorna från stora salen där forskaren och författaren Martin Ragnar i en hisnande fart predikar om vikten att berätta var vår mat kommer ifrån. Att vara stolt över de regionala mattraditionerna och lyfta fram dem precis så som är vanligt i andra länder. Men kalla det för guds skull inte Svensk prosciutto eller Vår tiramisu, hitta de svenska rötterna och benämningarna istället. Och modernisera, hitta nytt utan att härma utlandet, är Ragnars råd till måltidscheferna. Och sist men inte minst: sälj in maten till era gäster!

Men inte som på den skylt utanför en restaurang som Martin Ragnar passerade i en liten stad någonstans i Sverige, med den föga inspirerande texten: ”VARMHÅLLEN MAT, 11.00-14.00.” Garanterat ingen rusning. Nej, framtidens mat är ursprungsmärkt och säljs med en god historia!

Ekonomiprofessor Carl B Hamilton (L) skriver på måndagens DN Debatt attimporterat kött är bättre och billigare än svenskt och att vi måste göra upp med något han kallar ”köttprotektionism”.

Men det som Carl B Hamilton kallar protektionism är något helt annat och dessutom något som en ekonomiprofessor borde uppskatta – det är konsumentmakt.

Svenska konsumenter vill nämligen att alla djur ska ha det bra, inte bara djur som fötts upp i Sverige.

Grisar som har knorren kvar, lovade Marit Paulsen (L) när hon kandiderade till EU-parlamentet. Det vann hon mycket röster på. Många svenska konsumenter vill nämligen att den svenska djurskyddslagen ska införas i hela EU. Så det är inte nationalism som ligger bakom konsumenternas efterfrågan på information om hur djuren fötts upp, hur mycket antibiotika de har fått eller om grisarna har fått behålla sin knorr. Svenska konsumenter vill nämligen att alla djur ska ha det bra, inte bara djur som fötts upp i Sverige. De är också oroliga för antibiotikaresistens och väljer kött från djur som inte fått antibiotika i övermått.

De köper svenskt kött för att Sverige i mångt och mycket har en hårdare djurskyddslagstiftning än omvärlden.

Som ekonom borde Carl B Hamilton förstå att svenska konsumenter använder sin ekonomiska makt till att styra det som politiken ännu inte lyckats genomföra. För svenska konsumenter köper inte svenskt kött för att det är svenskt. De köper svenskt kött för att Sverige i mångt och mycket har en hårdare djurskyddslagstiftning än omvärlden.

Fixerade suggor, kuperade svansar och trånga burar. Så har en stor del av grisarna i EU det, trots att det är olagligt sedan tre år tillbaka. Men att ett direktiv träder i kraft innebär ju inte att alla EU-länder väljer att följa det så som laglydiga Sverige brukar implementera unionens regelverk. Svenska bönder har dessutom under många år fött upp grisar enligt svensk djurskyddslagstiftning som är strängare än EUs nya villkor. Det har medfört ökade kostnader för svensk grisproduktion och gjort det svårare att konkurrera med importerat griskött.

Det är inte förbjudet att köpa importerat kött i Sverige. Det är fritt fram att köpa kött från de länder där man använder mest antibiotika. Från länder där man rutinmässigt klipper av grisens knorr i stället för att förbättra grisarnas miljö så att de inte i frustration biter i varandras svansar. Kupering av svansar är förbjudet enligt svensk lag, medan man enligt EUs regelverk får ta till saxen om så behövs. Vilket fortfarande verkar behövas i ca 98 procent av stallarna runt om i Europa, trots direktivet.

Sverige är det land i EU som använder minst antibiotika i sin djuruppfödning. Det är resultatet av det systematiska hälsoarbete svenska bönder och veterinärer bedriver.

Allt fler forskare varnar för att världshälsan är hotad av bakterier som är resistenta mot antibiotika. Skulden ligger i den överdrivna användningen av antibiotika – för människor och djur. Sverige är det land i EU som använder minst antibiotika i sin djuruppfödning. Det är resultatet av det systematiska hälsoarbete svenska bönder och veterinärer bedriver. I Sverige får djuren enbart antibiotika när de är sjuka. Inte som i många andra länder för att kunna blanda djur från många olika gårdar i trånga utrymmen utan att de smittar ner varandra.

Det som Carl B Hamilton kallar protektionism är något helt annat och dessutom något som en ekonomiprofessor borde uppskatta – det är konsumentmakt.

Att genom ursprungsmärkning hjälpa konsumenterna att göra medvetna val är inte protektionism. Det är konsumentupplysning. 

Svenska konsumenter köper svenskt kött för att vi i Sverige använder mindre antibiotika i uppfödningen. De köper svenskt kött för att de vill ha kvar de öppna landskapet.
Att genom ursprungsmärkning hjälpa konsumenterna att göra medvetna val är inte protektionism. Det är konsumentupplysning.