Blogg

Jag sitter just nu på den tredje grisgården denna sommar ”söder om 101an” (Söderslätt, Skåne för oinvigda). Vad gäller sommarens lärdomar så ska jag försöka reflektera lite för er.

Tänk dig att du sitter på en outbildad häst. När du gör rätt så är det inte säkert att hästen gör rätt, du får alltså inte feedback och risken är då att du börjar tvivla på vad som är rätt och istället hittar på egna sanningar och sätt att nå framgång på. Oftast inte så effektivt och säkerligen leder det inte till världscupsfinal heller. Om du istället sitter på en utbildad häst som ger feedback direkt, utför vad du tänkt dig och reagerar på rätt sätt hade du lärt dig snabbare och blivit bättre. Det ska vara lätt att göra rätt, även för den som jobbar med grisar.

Det ska vara lätt att göra rätt, även för den som jobbar med grisar

I Sverige så har vi inte byggt nytt på länge och därför inte heller utvecklat teknik eller inredning särskilt mycket. Vi har också ett regelverk som i vissa fall inte ger oss möjlighet att göra rätt med djuren i deras biologiska process. Min fundering är om branschen är i tillräcklig kaliber att klara av att driva stall, mer anpassade till djurens biologi, och utveckla den produktionen. Eller är vi så inrutade på att lösa problem i felbyggda och tunga stallar, som egentligen inte är problem från början utan nödlösningar, som vi skapat själva på grund av djurskyddsregler stiftade långt ifrån verkligheten och en byggnationsinnovation som liknar stenåldern, att vi helt enkelt inte har management eller kunskapen att producera och utnyttja djurens potential?

Eller är vi så inrutade på att lösa problem i felbyggda och tunga stallar…… att vi helt enkelt inte har management eller kunskapen att producera och utnyttja djurens potential?

Hur har nu du som konsument med det här att göra? Det är ju en sån där fråga som egentligen är för stor för att få grepp om, som jag går och funderar på när jag gör rutiner i stallet eller borde plugga på tentorna. Men nej, det rör dig med. Jag tror på den svenska branschen, men det krävs lönsamhet och tillräcklig volym för att företagarna ska vilja bygga och skapa arbetsplatser och produktionsplatser. Det krävs efterfrågan av svensk gris. Om vi kan vända trenden vi haft, nedlagda stallar ett efter ett och ingen nybyggnation, då kan vi vända så mycket mer. Nya bättre stallar, anpassade till djuren, utbildningen av driftsledare med management kunskap och kompetenta djurskötare som har lärt sig att göra rätt i bra system med bra management och där djuren svarat på rätt sätt.

Jag tror på den svenska branschen, men det krävs lönsamhet…

Så, ert jobb, nu i trösket, är att fortsätta grilla. Tänk också på att den där dammande tröskan som kör förbi lördag kväll kanske tröskar foderkorn och därför är en stor del av köttbiten du har på grillen.

Cissi

Ibland lever gamla matkunskaper kvar i vårt medvetande, fast de inte längre är så viktiga. Jag tänker på rötmånaden. Begreppet är åtminstone medeltida och avsåg perioden mellan mitten av juli till mitten av augusti. Hunddagarna kunde de också kallas. Förutom att ölet surnade och maten förfors snabbare, kunde den pressande rötmånadsvärmen göra folk mosiga och ibland tokiga. Den kvalmiga rötmånaden satte sig på huvudet.

Den kvalmiga rötmånaden satte sig på huvudet.

Lever man i staden i vår tid så är kylkedjorna oftast tajta. Maten förfaras sommartid inte så mycket snabbare än andra tider på året. Stadens människor handlar idag nästan som man gjorde före kylskåpets tid, alltså varje dag. Låter man bli att ha mat stående framme under trädgårdsgrillningen är det inga problem med kvaliteten.

Stadens människor handlar idag nästan som man gjorde före kylskåpets tid, alltså varje dag.

Kanske är rötmånaden av störst bekymmer för sommarseglarna men en bra lagringsplats för mat är längst nere i båten, ovanpå kölsvinet. Havsseglar man så blir det inte varmare där än i ett något för varmt kylskåp, om det inte är en het sommar. Inomskärs är det dock inget pålitligt kylutrymme.

Bästa sättet att tänka på hållbar sommarmat är att välja råvaror som man gjorde förr.

Bästa sättet att tänka på hållbar sommarmat är att välja råvaror som man gjorde förr. Lagrad mat håller sig bättre än färsk. Torkad, kallrökt och syrad mat är bra. Och saltad förstås. I historien var det faktiskt nu man åt den skinka som vi idag kallar för julskinkan. För då var de färska revbensspjällen julmaten medan de dyrbara skinkorna saltades in för kommande sommaren. Alltså för att ätas nu.

I historien var det faktiskt nu man åt den skinka som vi idag kallar för julskinkan.

Rötmånaden är en signal om den kommande röda augustimånens fester – kräftor och surströmming men också det första viltköttet från bockjakten i augusti. Då är det också tid för duv- och tjäderjakt, och sedan jakten på fälthare. Ifall ni vill bjuda på en ovanlig septembermiddag bjud på skvader. Skvadern kommer bara till i köket och kan inte jagas. Åtminstone inte vad känt är. Den är mytisk och med sina två ovanliga blandade vita och mörka kött är den ett bra exempel på sådan galenskap som bara kommer ur den sommarheta rötmånaden. 

Jag befinner mig som rubriken antyder just nu i Värmland där solen skiner och arbetsglädjen är på topp trots långa dagar och mycket nytt att sätta sig in i. Vi har redan gjort lite förändringar och medarbetarna, ägarna och jag har haft många diskussioner om möjliga förbättringspunkter för företaget.

Grisproduktion handlar mycket om att göra samma rutin om och om igen för att se om helhetsresultatet blir vad man hoppats på

Det svåra med att hålla djur, producera och tjäna pengar är just att de är djur. Trots att du gör allt rätt så kan, eftersom det är en levande varelse och biologin pågår, det misslyckas. Grisproduktion handlar mycket om att göra samma rutin om och om igen för att se om helhetsresultatet blir vad man hoppats på. Vid behov förändrar man en rutin och utvärderar sedan om resultatet blev bättre. De flesta människor är ganska bekväma med en rutin, en egenskap som jag uppskattar hos medarbetare eftersom det leder till bättre kontinuitet, men kan leda till svårigheter när det väl behövs förändras en rutin.

Oförståelse för biologin och oförmågan att se vad som egentligen händer ute i stallarna leder till att man istället ger djuren vad tekniken klarar, inte vad de behöver

Med hjälp av teknik förbättrar man kontinuiteten och därmed resultatet. Teknik är ett välkommet hjälpmedel inom grisbranschen men det krävs att man har förståelse både för tekniken och biologin ute i stallet. Bra rutiner och lätta instruktioner hur tekniken ska skötas är viktigt för att alla ska kunna använda den fullt ut. Oförståelse för tekniken leder till att man inte använder den och då kan djuren komma i kläm. Oförståelse för biologin och oförmågan att se vad som egentligen händer ute i stallarna leder till att man istället ger djuren vad tekniken klarar, inte vad de behöver. Teknik ska inte ses som något som tar bort djurvälfärden utan rätt använd förbättrar och förenklar för djurskötaren att göra sitt jobb, se djuren och ta hand om dem på rätt sätt utan stress.

Teknik ska inte ses som något som tar bort djurvälfärden utan rätt använd förbättrar och förenklar för djurskötaren att göra sitt jobb…

Efter en spännande grisningsvecka taggar jag helgjobb och dessutom lite semester, från bloggen, inte grisarna. Jag önskar er alla en härlig sommar med allt vad det innebär och släng en tanke på mig när jag svettig (men lycklig) står i svinhuset i juli.

Cissi

Idag finns större möjligheter för offentliga aktörer att prioritera djurvälfärd vid livsmedelsupphandling då den politiska ambitionen höjts på området. Enligt en undersökning som Svenskt Kött genomförde under våren vill närmare 60 procent av kommunernas upphandlingsansvariga ställa högre krav än vad de gör idag. Det är fullt möjligt att ställa krav på restriktiv antibiotikaanvändning, att grisarna svansar inte kuperas, att djuren har tillgång till strö och att de inte transporteras långa sträckor före slakt.

Vinsterna med att välja kött med en högre djurskyddshänsyn är många.

Vinsterna med att välja kött med en högre djurskyddshänsyn är många. Den goda djurhållningen är en bidragande orsak till att Sverige har EU:s lägsta antibiotikaanvändning. Exempelvis använder Tyskland och Polen, två av de länder som Sverige importerar mest kött från, 13 respektive 12 gånger mer antibiotika per kilo levande vikt i djuruppfödningen jämfört med Sverige.

Samtidigt går det inte att ställa landspecifika krav offentlig upphandling då det strider mot EU:s upphandlingsdirektiv. Dock finns det flera krav som en kommun kan ställa för att premiera kött från djur som mått bra:

  • Ställ krav på att antibiotika endast får användas efter ordination av veterinär och när det är veterinärmedicinskt motiverat.
  • Ställ krav på att köttet ska komma från uppfödning där djur maximalt har transporterats åtta timmar till slakt.
  • Ställ krav på att köttet ska komma från djur som varit helt bedövade under slakt och därmed förhindra att djuren känner smärta och även ångest vid slakt.
  • Ställ krav på betesdrift för nötkreatur.
  • Ställ krav på att grisar ska ha haft tillgång till tuggbart material/strö.

Vid upphandlingar av livsmedel till skolor och äldreomsorg är det i genomsnitt bara två företag som lämnar anbud, vilket kan jämföras med genomsnittet för alla typer av upphandlingar där antalet anbudsgivare är 4,6.Förutom kravställan i offentlig upphandling kan kommunerna därför göra riktigt skillnad för att underlätta för mindre och lokala livsmedelsproducenter i den offentliga upphandlingen och på så sätt gynna det lokala näringslivet och öka konkurrensen i livsmedelsupphandlingen:

  • Inför strategisk upphandling som ett mål i kommunen för att nå lokala och samhälleliga mål genom offentlig upphandling och fatta politiska beslut i enlighet med de strategiska intentionerna.
  • Ha en tidig dialog med lokala leverantörer och producenter om volymer och utvecklingspotential, så kan kommunen kommunicera med den lokala marknaden och dess utbud.
  • Genom att dela upp livsmedelsupphandlingen ned på artikelnivå blir det lättare för mindre producenter att lägga anbud.
  • Upphandla logistiken separat. Detta kan göras genom att ha en kommunal distributionscentral som underlättar för mindre (och ofta närproducerande) företag som kan ha svårt att leverera sina produkter.

När vi kommer in i debatten som handlar om djurproduktion och svensk djurvälfärd kommer det nästan alltid upp ett missnöje, med att vi från näringen bara vill tjäna pengar. Jag vill tydligt påpeka att en god lönsamhet är en av de viktigaste nycklarna till en god djurvälfärd. Utan god lönsamhet skulle det inte ske några investeringar i nya stallar, som ger möjlighet till ny teknik när det exempelvis gäller ventilation, utfodring och arbetsmiljö. I dag finns det nya inhysningssystem för våra grisar som ger en bättre djurvälfärd.

Jag vill tydligt påpeka att en god lönsamhet är en av de viktigaste nycklarna till en god djurvälfärd.

Vi har en del nybyggnation i Sverige i dag, men takten måste öka ordentligt för att kompensera de åren vi stod helt utan nyinvesteringar. Jag kan inte se någon produktion inom livsmedelssektorn som inte är beroende utav god lönsamhet och tillväxt för att utvecklas och förbättras. Jag skrev en ledare för några år sedan om att det är först när hela kedjan från gård till bord tjänar pengar som vi får en tillväxt ibranschen. Jag står fortfarande fast vid detta, skall vi få en tillväxt måste det finnas kunder som vill köpa våra produkter. Därför krävs det också lönsamhet för att få fram nya produkter till en växande marknad.

Sverige ligger i dag i framkant vad det gäller djurskydd som ligger över EU-direktivet

Sverige ligger i dag i framkant vad det gäller djurskydd som ligger över EU-direktivet, samtidigt som man i dag jobbar inom EU för att uppfylla dessa. Sveriges grisföretagare vill inte att svensk grisproduktion ska stanna upp utan att fortsätta utvecklas till det bättre.

Med dessa ord vill jag önska er en trevlig sommar!

Imorgon är det midsommarafton och en gammal svensk tradition är att plocka sju sorters blommor och sedan hoppa över sju gärdsgårdar. Blommorna lägger man sen under kudden för att drömma om sin framtida maka/make. Men hur lätt är det att hitta sju sorters blommor idag?

Vilda blommor trivs på ängar och i hagar som en del av en hög biologisk mångfald.

Vilda blommor trivs på ängar och i hagar som en del av en hög biologisk mångfald. I takt med att det blir färre betande djur, som kor och får, växer dessa marker igen. Sedan 2003 har Sveriges betesmarker minskat med närmare 50 000 hektar. Det är lika mycket betesmark som idag finns i Uppsala län, Stockholms län och Södermanlands län tillsammans. För att bevara biologisk mångfald och ett bördigt landskap behövs till exempel ungefär en ko per hektar. I Sverige finns idag sammanlagt 450 000 hektar betesmark.

Många insekter och växter är helt beroende av att landskapet hålls öppet av betesdjur.

Många insekter och växter är helt beroende av att landskapet hålls öppet av betesdjur. På naturbetesmarker hittar man i genomsnitt ett 40-tal olika växtarter per kvadratmeter varav många är rödlistade, till exempel kattfot och ängsviol. Den stora artrikedomen gör att naturbetesmarkerna har kallats Sveriges ”regnskog”. Idag finns det 450 000 hektar naturbetesmarker och slåtterängar i Sverige. För att bevara dessa behövs det enligt Naturvårdsverket fler betande djur.

Håller landskapet öppet

En stor andel av de svenska idisslarna finns utanför de stora slätterna där det är svårt att bedriva lantbruk utan djur. Här är åkrarna ofta mindre vilket omöjliggör stordrift med rationella maskiner och spannmålsskördarna här har svårt att konkurrera med skördarna på slätternas lerjordar. I många av dessa områden skulle jordbruk inte kunna bedrivas utan mjölk-, nötkötts- eller lammköttsproduktion. 

I många av dessa områden skulle jordbruk inte kunna bedrivas utan mjölk-, nötkötts- eller lammköttsproduktion.

Det är också i områden som norra Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, stora delar av Västra Götaland, Värmland, Uppland, Dalarna och norra Sveriges kust- och älvlandskap som en stor del av den biologiska mångfalden finns. Det är här man återfinner många av de kärlväxter, fjärilar och fåglar som förr var vanliga i jordbrukslandskapet men som trängts undan till områden som fortfarande betas av djur. Dessa småbrutna landskap tillhör de vackraste bygderna i Sverige och de spelar en avgörande roll för Sveriges attraktivitet som turistland. Utan ekonomiska förutsättningar för betesdjur riskerar dessa områden att förvandlas till skogsmark.

Vi hoppas att du hittar dina sju sorters blommor på midsommarafton. Och att du lägger svenskt kött på grillen så att vi kan behålla den biologiska mångfalden och vårt vackra öppna landskap.
Trevlig midsommar önskar vi på Svenskt Kött!

Jag har spenderat de två första veckorna av sommaren på en gård i vackra Sörmland, och fokus har legat på grisning- och semineringsrutiner. Med inspiration från fokusområdena så tänkte jag idag ta upp grundläggande rutiner för hur suggor och smågrisar hanteras vid grisningen.

I golvet i smågrishörnan sätts värmeslingorna igång

En vecka innan grisning flyttas suggorna in i BB avdelningen. Här ska de bekanta sig med boxen och vänja sig vid fodret som serveras och som är speciellt för digivningen. Boxen strös upp med halm eller annat material och i smågrishörnan tänds lampan dagen innan beräknad grisning. I golvet i smågrishörnan sätts värmeslingorna igång.

När grisningen är klar stängs alla smågrisar in i smågrishörnan.

När grisningen drar igång noterar djurskötaren datum och tid och håller koll på att grisningen förflyter utan problem. Vartefter smågrisarna kommer ut så markerar man de som fått i sig råmjölk. När grisningen är klar stängs alla smågrisar in i smågrishörnan. Djurskötaren kontrollerar hälsa på suggan, ser till att hon äter, räknar spenar och om hon är juveröm så masseras juvret tills hon släpper mjölk igen. Smågrisarna kontrolleras individuellt, de räknas och skrivs in i grisningslistan, en journal. De släpps sedan ut och om de är många så bildar man matlag under första dygnet. Man delar in kullen i 3 lag där 2 lag alltid är ute och får dia. Efter 1-2 timmar byts ett lag ut. Detta görs för att garantera att alla i kullen får i sig den viktiga råmjölken.

Suggor accepterar andras kultingar eftersom det tar ungefär två veckor för dem att bygga upp ett band till sina små till skillnad mot kor som direkt känner ett starkt band till sin avkomma.

På eftermiddagen börjar man kullutjämna mellan kullar som är födda dagen innan och under natten, man flyttar övertaliga smågrisar från suggor med för många smågrisar till suggor med för få smågrisar. Här brukar man också storlekssortera så att varje kull är jämn och passar suggans kapacitet. Suggor accepterar andras kultingar eftersom det tar ungefär två veckor för dem att bygga upp ett band till sina små till skillnad mot kor som direkt känner ett starkt band till sin avkomma. Rutinerna pågår i 3-5 dagar tills alla suggor i avdelningen är färdiggrisade och djurskötaren måste nu ha koll både på smågrisarnas hälsa och suggans hälsa så att hon orkar ge mjölk till sina tilldelade smågrisar.

Som ni förstår krävs det enormt fokus och engagemang hos djurskötaren i BB för lyckade resultat.

Som ni förstår krävs det enormt fokus och engagemang hos djurskötaren i BB för lyckade resultat. Jag är övertygad om att de flitiga och läraktiga medarbetarna här kommer göra stora förbättringar och jag återkommer till besättningen i augusti för uppföljning av hur teamet har utvecklats. Nu är det dags att packa väskan och åka mot sköna Värmland för några veckors arbete i en annan besättning.

På återseende och kom ihåg, svensk gris på grillen är grejen!

C

Grillningen är en rolig matlagning för att den handlar som mycket om värme och precision. Kulturhistoriskt hänger den i hög grad ihop med 1968-revolten. Då ändrades den svenska matkulturen radikalt. Först med 40-timmars arbetsvecka 1973 och sedan den utökade femte semesterveckan 1978. Sommaren fick då stort utrymme för trädgårds- och sommarstugegrillning. Först kom fyrkantiga eller runda grillar som alla hade det gemensamt att de vara för låga. Man fick stå böjd över dem för att kunna grilla.

På 1970-talet började de nya mattidningarna att skriva om grillen.

På 1970-talet började de nya mattidningarna att skriva om grillen. Det blev snabbt en teknisk matlagning, råd om hur man gjorde en bra glödbädd och vilken grill man skulle köpa. Ville man ha en större grill med skorsten så krävdes det vid den här tiden byggnadslov. Eftersom grillen var en ny ”maskin ” i köket som inte hade med den gamla (kvinnliga) vardagsmatlagningen att göra, så blev den ett manligt ansvar. Det är märkligt eftersom den som lagar mest mat borde också grilla, för det är svårare att grilla kött, fågel och fisk än att hacka ihop en sallad.

En onödig svårighet i grillarbetet ute är att grillverktygen alltjämt är otympliga och skrattretande överdimensionerade.

Idag är gasolgrillar nyheter även om de mest ortodoxa argumenterar för att kolgrillning är det enda rätta. Smaken från kol är verkligen pikant. En onödig svårighet i grillarbetet ute är att grillverktygen alltjämt är otympliga och skrattretande överdimensionerade. Ett tips: Den som vill ha ett bra vändverktyg bör kasta de stora grilltängerna och i stället satsa på en stekpincett. Den ger både bättre kraft och precision.

Hur ser grillframtiden ut? Kanske behövs en rumslig rationalisering.

Hur ser grillframtiden ut? Kanske behövs en rumslig rationalisering. Idag lagas grillmåltiderna i regel på två platser. Först i köket inomhus där tillbehör, såser och kolhyderatbulk görs i ordning. Ibland förtillagas också stekar eller revbensspjäll. Därefter ska de olika sakerna grillas klart ute. Frågan är vad vi då kommer att bygga efter att vi byggt klart våra utedäck, badtunnor och växthus. Visst vore det välkommet med ett trädgårdskök som har både halster och roterande spett? 

Debattartikel publicerad i Dagens samhälle: 
I en nyligen genomförd undersökning bland Sveriges kommuner uppges djurskydd vara den viktigaste prioriteringen vid offentlig upphandling av kött. Samtidigt svarar var fjärde kommun att priset är viktigast. De två kategorierna är sällan förenliga med varandra.

Ett bra djurskydd är resurskrävande och resulterar därför i ett högre pris. Precis som i matbutiken får kunden oftast det man betalar för. Kommunerna måste hushålla med skattebetalarnas pengar. Men det finns en vilja hos medborgarna att prioritera kvalitet framför pris. 99 procent av kommunerna menar att det finns en efterfrågan, både i skola och i äldreomsorg, att välja kött med hänsyn till djurvälfärd, miljö och klimat.

99 procent av kommunerna menar att det finns en efterfrågan, både i skola och i äldreomsorg, att välja kött med hänsyn till djurvälfärd, miljö och klimat.

Undersökningen visar att närmare 60 procent av Sveriges kommuner vill ställa mer långtgående krav än vad de gör idag. Det gäller framför allt ursprungsland och att köttet ska vara närproducerat. Att enbart välja att upphandla från det egna landet är inte tillåtet enligt EU:s upphandlingsdirektiv. Men viljan att ställa dessa krav grundar sig i att Sverige har ett av världens mest omfattande djurskydd, vilket i sin tur bland annat resulterar i att antibiotikaanvändningen i Sverige är den lägsta inom EU.

Enligt siffror från europeiska läkemedelsmyndigheten använder exempelvis Spanien cirka 36 gånger mer antibiotika i djuruppfödningen jämfört med Sverige. Generellt sett är även miljö- och klimatpåverkan förhållandevis låg vid svensk köttproduktion, vilket återspeglas i WWF:s "Köttguide" där svenskt kött placerar sig bättre än importerat. 

Trots viljan att upphandla kött utifrån goda djurskyddskrav är ändå mer än hälften av det kött som serveras i de offentliga måltiderna importerat, enligt LRF. Men i den nationella upphandlingsplanen har regeringen visat att det går att prioritera svenskt kött genom att ställa krav på låg antibiotikaanvändning eller begränsa tiden för slakttransporter. EU:s direktiv hindrar inte kommunerna från att välja kött med utgångspunkt i djurhållningen.

EU:s direktiv hindrar inte kommunerna från att välja kött med utgångspunkt i djurhållningen.

Om kommunerna ska kunna leva upp till sina egna önskemål och regeringens direktiv måste det finnas en budget som tillåter upphandling av mat med kvalitet. Ansvaret för detta ligger på våra lokala politiker. Varenda kilo kött som produceras och konsumeras lokalt ger tre gånger pengarna för det lokala samhällets totala ekonomi.

Men pengar är inte det enda problemet. Flera av respondenterna uppger i undersökningen de inte kan få tag på det kött som efterfrågas.

Men pengar är inte det enda problemet. Flera av respondenterna uppger i undersökningen de inte kan få tag på det kött som efterfrågas. Konkurrensen vid en livsmedelsupphandling är oroväckande låg. Livsmedelsupphandlingarna engagerar i genomsnitt 1,9 anbudsgivare, vilket kan jämföras med genomsnittet för alla typer av upphandlingar där antalet anbudsgivare är 4,6. Flera av de krav kommunerna ställer är svåra att möta för mindre producenter och leverantörer.

När krav ställs på logistik och distribution utesluts mindre aktörer som inte har resurser att distribuera livsmedel till skolor och äldreboenden i kommunen.

När krav ställs på logistik och distribution utesluts mindre aktörer som inte har resurser att distribuera livsmedel till skolor och äldreboenden i kommunen. Endast två av tio kommuner upphandlar logistiken separat och endast tre av tio samordnar varudistributionen. Det är enkla medel som bidrar till ökad konkurrens, bättre kött på tallriken och främjandet av det lokala näringslivet.

Varje år upphandlas livsmedel till de offentliga köken för cirka 10 miljarder kronor. Om fler kommuner upphandlar livsmedel som har producerats under samma lagar och regler som gäller i Sverige bidrar vi till en mer hållbar livsmedelsproduktion, både djurskyddsmässigt och med hänsyn till miljö och klimat. Viljan verkar finns där, likaså efterfrågan, men verktygen för att upphandla bättre kött används inte i tillräckligt stor utsträckning.

Svenskt Kött kommer därför att skicka ett brev till alla lokalpolitiker och de som ansvarar för den kommunala offentliga upphandlingen med tips och råd för hur kommunerna kan upphandla bättre kött, utan att frångå EU:s upphandlingsdirektiv.

Svenskt Kött kommer därför att skicka ett brev till alla lokalpolitiker och de som ansvarar för den kommunala offentliga upphandlingen med tips och råd för hur kommunerna kan upphandla bättre kött, utan att frångå EU:s upphandlingsdirektiv. Det krävs också att lokala politiker skjuter till de resurser som behövs för att upphandla den mat som både de själva och deras medborgare efterfrågar. Det är hög tid att politiker och upphandlare gå från ord till handling. Sveriges bönder måste kunna få betalt för sitt hårda arbete för en bra djuromsorg i Sverige.

Elisabet Qvarford, vd Svenskt Kött

Idag är det avslutning för oss på Alnarp och för de flesta av oss så väntar sommarjobb eller början av karriären inom de agrara näringarna. För egen del så har jag sommaren uppbokad till precis 273% som vanligt. Dels är det praktiskt jobb inom grisbranschen som jag ser mycket fram emot men jag har också lyckats kombinera jobbet med en 15 hp Trainee kurs riktad mot företagsledning med ekonomistyrning, strategisk utveckling, marknadsföring och ledarskap som delmoment.

För egen del så har jag sommaren uppbokad till precis 273% som vanligt

Jag relaterar kursens delmoment till grisproduktionen eftersom det är mätbart på alla plan. Från djurskötseln till ekonomistyrningen, de går ihop med varandra som kuggarna i ett kugghjul. Eftersom vi delar upp produktionen och anpassar foder och byggnader efter djuren så kan vi också räkna på exakt vad djuren ätit och hur de vuxit eller producerat. Detta kallar vi för nyckeltal och kan i tillväxtperioden och slaktstallet handla om kg foder per kg tillväxt eller efter avvänjning i grisningsstallet bedöms suggornas och djurskötarens snittresultat i antal avvanda smågrisar per kull.

Från djurskötseln till ekonomistyrningen, de går ihop med varandra som kuggarna i ett kugghjul

För att få bättre resultat krävs att hela hjulet och alla kuggar passar i varandra och att alla medarbetare samarbetar mot högre mål. Tar vi en grisningsomgång som exempel så beror antalet avvanda på djurskötarens kunskap, erfarenhet och djuröga. Djurskötaren ska vid varje ögonblick i avdelningen ta egna beslut som gynnar och håller fler smågrisar friska. Det kan handla om att massera suggans juver för att få igång mjölkproduktionen, eller flytta övertaliga smågrisar från en sugga som inte har tillräckligt många spenar till en som har fler spenar än smågrisar.

Tar vi en grisningsomgång som exempel så beror antalet avvanda på djurskötarens kunskap, erfarenhet och djuröga

Som ni märker så är djurproduktion inte enkelt utan kräver stor kunskap både inom produktion och ledarskap. Förutom detta så tillkommer som jag nämnde i början ekonomistyrning, marknadsföring och strategisk utveckling i företaget. Allt detta leder till framgångsrika stabila företag med hög djurvälfärd och få produktionsstörningar. Mitt i euforin här så börjar det bli dags att ta mig mot avslutningsceremonin med mina kurskamrater. Jag önskar er alla en härlig början på juni så återkommer jag längre fram med mer grisiga inlägg här på bloggen.

-Cissi 

Presentation

Jag heter Emelie Larsdotter och är sedan några månader tillbaka anställd som fårhälsoveterinär på Gård & Djurhälsan. Dessförinnan har jag arbetat i mer än 20 år som distriktsveterinär. Mitt hjärta klappar varmt för svenskt lantbruk och jag tar gärna tillfället i akt att framhålla fördelarna med svenskt kött (och svenska mejeriprodukter); djurvälfärden, extremt låg antibiotikaförbrukning, odlingslandskap med biologisk mångfald samt en arbetsmarknad för många människor, inklusive mig själv. 

Vad gör en fårhälsoveterinär?

Sedan jag bytte jobb har jag ofta fått frågan av vänner och bekanta om vad jag egentligen gör. De flesta har en bild av hur en distriktsveterinär arbetar, men har ingen aning om vad en fårhälsoveterinär gör. Därför tänkte jag i detta inlägg redogöra för några av mina arbetsuppgifter.

Friska och välmående djur

Vår huvuduppgift är att arbeta för att djurägarna skall ha friska och välmående djur och därmed en lönsam produktion. En förhållandevis stor del av arbetstiden utgörs av rådgivning till fårägare som är kunder hos Gård & Djurhälsan Får. Mycket av denna rådgivning sker över telefon. Ett par av oss fårhälsoveterinärer har dagligen telefontid där fårägare och ibland även veterinärkollegor kan ringa för att diskutera och få råd av oss. 

En förhållandevis stor del av arbetstiden utgörs av rådgivning till fårägare som är kunder hos Gård & Djurhälsan Får.

Vi hjälper bland annat till med tolkning av träckprovsresultat och lägger upp en parasitbekämpningsstrategi utifrån gårdens egna förutsättningar, ger rekommendationer om smittskydd vid inköp av livdjur, ger råd när det är problem med ett enskilt djur eller en viss djurgrupp. Om ett eller flera djur dött ombesörjer vi att remisser skrivs till obduktion och hjälper till att ge råd om åtgärder utifrån vad obduktionen visar. 

Till arbetsuppgifterna hör också att göra besättningsbesök på gårdar

Till arbetsuppgifterna hör också att göra besättningsbesök på gårdar, antingen för att kunna ge en detaljerad rådgivning och uppföljning av produktionen på den aktuella gården eller för att ge råd och hjälp vid utredning av sjuklighet i besättningen. Min kollega Karin har skrivit ett inlägg om hur ett besättningsbesök kan gå till. 

Kursverksamhet

Vi håller även olika kurser för djurägare. Nu i vår har vi haft en kurs med inriktning på bete och parasiter ”Att lyckas med lamm på bete” på flera orter i Sverige. Andra exempel på kurser vi håller är lamningskurser, klövkurser, seminkurser och kurser i villkorad läkemedelsanvändning.

Kontrollprogram

Några fårhälsoveterinärer är också ansvariga för olika statligt finansierade kontrollprogram till exempel Maedi-Visna/CAE programmet och Klövkontrollen.

För och med svenska fårproducenter

Det är fantastiskt roligt att varje dag få arbeta för och med svenska fårproducenter med en variation i besättningsstorleken från två tackor till tusen!

Emelie Larsdotter

Fårhälsoveterinär Gård & Djurhälsan

Brukar du föranmäla vad du vill äta när du går bort? I vår tid är kostavvikelser och specialkost mycket vanligt. Det kan vara: Glutenfritt. Köttfritt. Bara viltkött. Laktosfritt. Ingen lök. Ingen fisk eller endast fisk. Eller havremjölk.

Vetenskapen har funnit ett par procent medicinskt diagnostiserbara matkänsligheter eller sjukdomar. Det finns också ett par procent psykologiska förklaringar som ätstörningar eller en tvångsmässig fixering vid en hälsosam livsstil (ortorexi). Men utöver det är skälen för kostavvikelser; kulturella, politiska eller ideologiska.

Men utöver det är skälen för kostavvikelser; kulturella, politiska eller ideologiska.

För kockar på konferensanläggningar och festvåningar tar de här avvikelserna bort kreativiteten och arbetsglädjen. De håller på att bli en slags matdoktorer som lagar beställningskost som matchar en blandning av verkliga sjukdomar, politiska ideologier och inbillad ohälsa.

Så här kan det se ut: En konferenslunch med kontorsfolk i Stockholms innerstad. 125 gäster av båda könen. 22 % föranmälda kostönskemål. Alltså ungefär 1 av 5.

Ett annat exempel, nu i Göteborg. 450 gäster skulle äta en bankettmiddag på ”Chark-SM”. Det var en avvikande kostbeställning. Alltså en enda på 450 gäster.

Antalet föranmälda kostavvikelser var: 76 %. Eller 3 av 4.

Ett tredje exempel, en psykologkonferens i södra Sverige. Nästan 500 gäster och köns- och åldersmässigt blandad. Antalet föranmälda kostavvikelser var: 76 %. Eller 3 av 4.

Så vad är det som pågår? Mest kostavvikelser hittar man idag bland de som är under 45 år, jobbar på kontor eller universitet, och är kvinnor. Mest sällsynt är fenomenet bland både män och kvinnor på landsbygden, och bland de som är äldre än 50 år.

Matlagning till få personer gör att också matsvinnet ökar.

Många restauranger och storkök får problem med ekonomin när man måste anställa många fler kockar som lagar mycket specialkost men i små portioner. Matlagning till få personer gör att också matsvinnet ökar. Fenomenet har fört med sig att kockar på restaurang inte längre känner sig som matkreatörer. De är mer som kockar till en nyckfull romersk kejsare.

Vi svenskar äter allt mer bredvid varandra. Inte med varandra.

Hej på er! Solen har letat sig in i alla fall över Skåneland och det känns som att det börjar bli dags att njuta av de första riktiga sommardagarna. På Alnarp är det dags för Grisfest lämpligt nog och vi njuter av att vädret verkar vilja vara med oss. Idag tänkte jag skriva om smågrisarnas väg genom stallet. För att lättare förstå så kan vi jämföra grisens resa som en skola med klassrum. Vi tror inte att en förskoleelev har samma förutsättningar och krav som en årskurs 9 elev och det gäller precis samma sak i grisstallet. I Sverige är det inte tillåtet att använda antibiotika i förebyggande syfte och gruppbehandling av djur får heller inte förekomma på rutin. Därför måste vi se till att djuren har tillräckligt bra förutsättningar för att inte bli sjuka och för att kunna producera en hög tillväxt. För att det ska vara möjligt att kunna hålla en arbetsvänlig och djurvänlig produktion så ges varje djurkategori förutsättningarna som de behöver.

Vi tror inte att en förskoleelev har samma förutsättningar och krav som en åk 9 elev och det gäller precis samma sak i grisstallet.

Kultingen föds i grisningsavdelningen, som då är det första klassrummet, där man försökt kompromissa så att både sugga och smågris ska vara tillfredsställda. Här är den med sin mamma tills det är dags för avvänjning. Ju bättre den vuxit och ju friskare den hållit sig desto bättre klarar den av nästa ”klassrum” som kallas tillväxtavdelning. Här har man anpassat boxstorlek, fodertyp och klimat efter vad den drygt 10 kg tunga smågrisen behöver för att må bra. I större besättningar med fler anställda, är det inte ovanligt att smågrisen i samband med flytt från första klassrummet till andra även byter ”lärare”/skötare som är expert på just den perioden i grisens liv.

Ju bättre den vuxit och ju friskare den hållit sig desto bättre klarar den av nästa ”klassrum” som kallas tillväxtavdelning.

Nästa årskurs, eller del i grisens liv, är slaktsvinsstallet. Nu är grisen ca 30 kg tung vid insättning och den är långt mer mogen än vid förra förflyttningen och här är det ännu vanligare att grisen byter skötare. I slaktsvinsstallet ska grisen hålla sig frisk och växa, fokus ligger på hygien och foder. För att få en bra slaktkropp måste djuret få en väl anpassad foderstat. Mängd och innehåll påverkar smaken och fettansättningen i hög grad. Konsumenten efterfrågar en saftig kotlett med fin marmorering, alltså insprängt fett i köttbiten. Smaken sitter i fettet!

För att få en bra slaktkropp måste djuret få en väl anpassad foderstat.

Såhär ser alltså ungdjurens flöde genom stallet ut och efter varje omgång så utvärderas vad som gått bra, vad som kan gå bättre och engagerade företagare och medarbetare ser till att alltid försöka förbättra det som behövs. Genom denna uppfödningsmodell optimerar vi djurens välmående och ger de absolut bästa förutsättningarna för kontrollerad klimatpåverkan, livsmedelssäkerhet och en god kvalitativ fläskprodukt.

Trevlig helg och grilla mycket svenskt kvalitetsfläsk

/

-Cissi

Gästbloggare från Gård & Djurhälsan Får: Karin Lindqvist Frisk

Jag heter Karin Lindqvist Frisk och har det roligaste veterinärjobbet jag kan tänka mig eftersom jag har den stora förmånen att jobba heltid med får och lammproduktion. Min yrkesbana som veterinär började 1988 och att det blev just får som fångat mitt intresse beror till stor del på att jag jobbade 13 år i Norge, i distrikt där lammproduktion var en viktig del av lantbruket. Något av det som gör jobbet så trevligt är de sympatiska djurägarna och den goda, hållbara djurhållningen.

Våren, en hektisk och rolig tid

Våren är den mest hektiska tiden för oss fårveterinärer eftersom det också är den mest intensiva tiden för de flesta fårägare. De flesta lammningarna sker under våren och innan dess ska tackorna vaccineras så att lammen blir skyddade mot gasbrand och stelkramp. De bör också få extra selentillskott eftersom lammen annars riskerar att födas med selenbrist. Träckprov ska undersökas för att se om fåren bör avmaskas innan de släpps på bete. Vi fårveterinärer får också många samtal för rådgivning om tackor som har olika problem inför lammning eller under själva lammningen. Sedan ska de nyfödda lammen få en bra start på livet och här kan vi fårveterinärer hjälpa till med många bra tips om olika skötelsrutiner.

En dag som fårhälsoveterinär

En dag i maj kan se ut som den gjorde för mig i veckan. Efter ett telefonmöte med mina kollegor där vi diskuterat olika aktuella frågeställningar så var det dags att åka ut på gårdsbesök för besättningsrådgivning i en ganska nystartad besättning. Djurägarna hade köpt en flock på knappt 60 tackor för att känna om lammproduktion var det rätta för dem innan de eventuellt tar ett beslut om att utöka och då bygga om. Vi gick igenom hur lammningen gått hittills och vilka rutiner de hade avseende skötsel och utfodring. Rätt snabbt upptäckte vi att de fått ett felaktigt mineralfoder av en säkert välmenande men inte särskilt kunnig försäljare. De hade fått mineralbaljor till nöt istället för till får och eftersom nötkreatur ska ha en betydligt högre koppartillsats än får så riskerar man att fåren blir kopparförgiftade av nötmineral.

Rätt snabbt upptäckte vi att de fått ett felaktigt mineralfoder av en säkert välmenande men inte särskilt kunnig försäljare.

Vi pratade om smärre ändringar av stallet som vore lämpliga för fårhållning och gick igenom vilken provtagning som borde göras för att kontrollera om, och i så fall med vilket preparat, fåren skulle behöva avmaskas med före betessläpp. Parasitbörda kan bli ett stort problem hos får om det inte tacklas på rätt sätt. Vi gick igenom betesrutiner och vad man bör tänka på under betessäsongen för att utnyttja de beten som fanns på gården på bäst sätt. Till sist undersökte jag några får som ägarna hade speciella frågor om, bl.a. en tacka som drabbats av juverinflammation och behövde behandlas, samt en bagge med utslag på benen.

Vi gick igenom betesrutiner och vad man bör tänka på under betessäsongen för att utnyttja de beten som fanns på gården på bäst sätt.

På vägen hem från gården ringde som vanligt flera djurägare som hade olika frågor. Vi på G&D Får får också ofta frågor från veterinärer som huvudsakligen jobbar med andra djurslag och nu var det en kollega från Distriktsveterinärerna som ringde och hade frågor om hur hon skulle göra i samband med besök hon hade i en fårbesättning. Vid samtalets slut efter att hon fått tips och råd avlutade hon med att säga om Gård & Djurhälsans fårveterinärer: ”Ni är så fantastiska, vilken tur att ni finns!”. 

”Ni är så fantastiska, vilken tur att ni finns!”. 

Jag vet att alla håller med om att vi vill kunna fortsätta bota sjukdomar och mildra lidande med antibiotika även i framtiden, oavsett om det berör människor eller djur. Största hotet mot detta är den eskalerande utvecklingen av multiresistenta bakterier.

Förkortningen MRSA (meticillinresistenta Staphylococcus aureus) har de senaste åren varit en omdiskuterad liten bakterie. I sig är den egentligen en rätt harmlös bakterie, så länge du inte får några komplikationer och behöver använda antibiotika. Det är just då, vid sjukdom, som de olika varianterna av multiresistenta bakterier kan bli besvärliga, och vill det sig riktigt illa kan liv gå till spillo. Under 2016 hanterades över 4 000 fall av olika typer av multiresistenta bakterier i den svenska sjukvården.

Anledningen till att olika sorters multiresistenta bakterier utvecklas och blir mer tåliga, är felanvänd och överdriven behandling utav antibiotika

Anledningen till att olika sorters multiresistenta bakterier utvecklas och blir mer tåliga, är felanvänd och överdriven behandling utav antibiotika, vilket tyvärr är mycket vanligt i många länder inom såväl humansidan som vid internationell djurproduktionen och till sällskapsdjur. I Sverige har vi länge tagit denna fråga på stort allvar och vi är det land inom EU som ligger i särklass lägst rörande användning av antibiotika inom djurproduktionen. En jämförelse är Tyskland som har 16 gånger större förbrukning. Att vi i Sverige kan ligga så lågt beror på vårt sätt att hantera djur och att vi sedan många år tillbaka har en förebyggande djurhälsovård och nationellt smittskydd.

I Sverige genomför vi provtagning frekvent för att få en överblick och kartlägga förekomsten av multiresistenta bakterier hos svenska grisar. Vid vår senaste undersökning, 2014, var alla svenska avelsbesättningar fria från dessa bakterier, vilket säkerställt att friska djur förmedlas ut till övriga grisproduktionen.

Just denna typ av multiresistent bakterie sprids via beröring av djuren, exempelvis vid sår på händer, eller via dammpartiklar i stallet som kommer på huden

Den variant av multiresistent bakterie som är sammankopplad med grisproduktion i andra länder, typ CC398, är en hudbakterie. Just denna typ av multiresistent bakterie sprids via beröring av djuren, exempelvis vid sår på händer, eller via dammpartiklar i stallet som kommer på huden, vilket kan göra detta till en arbetsmiljörisk för oss som arbetar nära djuren i framtiden. Risken att bakterien på något sätt skulle överföras via griskött till konsument är däremot mycket liten, eftersom bakterier dör vid tillagning. Vid matlagning är det alltid viktigt med hygien i köket, oavsett livsmedel, så tvätta händer och diska noga!

I Sverige har vi inte byggt upp konkret hantering mot multiresistenta bakterier, då detta tidigare inte varit någon stor risk i svensk grisproduktion. Tyvärr är det inte så längre. Trots allt förebyggande arbete vi lagt ner, kan vi få in multiresistenta bakterier i våra stallar framöver, då dessa är så vanliga i vår globala omvärld med ökad turism och arbetskraftförflyttning. Om och när vi får in bakterier i ett stall måste vi i Sverige på ett klokt sätt hantera detta i varje specifikt fall.

Trots allt förebyggande arbete vi lagt ner, kan vi få in multiresistenta bakterier i våra stallar framöver

Risken för multiresistenta bakterier utifrån, måste vi främst ur ett arbetsmiljöperspektiv ta på största allvar, vara observanta på och alltid hantera på ett klokt sätt. Det bästa skyddet på våra gårdar och för vår egen arbetsmiljö är att vara mycket noga med gårdens rutiner när det gäller anställda, oss själva, besökare och hantverkare i våra stallar. Då aktuell bakterie, typen CC398 som trivs hos grisar är en hudbakterie, gäller det att tvätta och desinficera händer innan och efter besök i stallet, samt att vara noga med att kläder som används i stallet inte ska användas vid kontakt med andra djur. Man minskar också risken för smitta till gården om andra djur, till exempel hästar, hundar och katter hålls avskilda från lantbrukets djur.

FN-organisationen UNESCO utser som bekant världskulturarv. Indiska Taj Mahal är ett sådant, de öländska Alvaret ett annat. Även ruinerna i Palmyra som IS försöker spränga helt i luften är ett världskulturarv. Sedan knappt tio år väljer UNESCO också immateriella världskulturarv som t.ex. matkultur. 

Den franska gastronomiska måltiden är ett skyddat kulturarv. Det ger fransk livsmedels- och turismindustri ett stort försteg. Medelhavskosten är ett annat. Det gynnar bl.a. grekisk och italiensk livsmedelsindustri. Men regeringen vill inte ansöka om några immateriella matkulturarv för Sverige. Varför inte? Det ger skatteintäkter som man kan göra välfärd för. Det ger stolthet, turism och exportmöjligheter. Varför ogillar det miljöpartistiskt styrda kulturdepartementet matkulturarv? 

Uttalandet är ett särskilt angrepp på jordbrukslandskapets kulturvärden.

Statssekreteraren Ohlsson Fridh säger i en radiointervju att man inte ska inordna kultursymboler i en värdehierarki för ”det är problematiskt”. Slutsatsen är att allt är lika kulturellt viktigt som något annat. Uttalandet är ett särskilt angrepp på jordbrukslandskapets kulturvärden. Relativiseringen gör att industrin just nu förlorar försteget av att vara förankrad i svensk tradition och kulturhistoria. Utländska livsmedelsföretag får samtidigt ett bättre konkurrensstöd av sina regeringar.

Att regeringen är okunnig om matkultur såg vi i Livsmedelsstrategin. Den uppmärksammade på ett bra sätt samisk matkultur men misslyckades samtidigt att förstå de andra nationella minoriteterna.

Svensk livsmedelsindustri har dock en möjlighet att tjäna mer pengar med det immateriella matkulturarvet.

Regeringen vill inte arbeta för att matkulturer ska kunna bli en tillgång för nationsbygget och därmed öka jobben i livsmedelsbranschen, turismen och ge människor bättre måltidsupplevelser. Svensk livsmedelsindustri har dock en möjlighet att tjäna mer pengar med det immateriella matkulturarvet. Vad gör branschens intresseorganisationer åt detta nya bakslag? Agerar man för matkulturen och livsmedelsproduktionen? Eller tiger man still?

För att suggorna ska må bra och få rätt förutsättningar måste man anpassa byggnader och inredningen efter vad en sugga kräver beroende på vilket tillstånd hon är i. Generellt finns det tre olika avdelningar till suggor, grisningavdelning, sinavdelning och betäckningsavdelning. Alla avdelningar har anpassad inredning, temperatur, ventilation och foder till ändamålet. En digivande sugga med kultingar behöver t ex ett mer koncentrerat foder än när hon är dräktig i sinavdelningen eftersom det går åt mer energi när hon ska ge di. Jag jämför suggornas prestation med idrottskvinnor på hög nivå och vill alltid utfodra med rätt mängd och rätt näringsmässiga innehåll anpassat till djurets behov i cykeln.

Jag jämför suggornas prestation med idrottskvinnor på hög nivå och vill alltid utfodra med rätt mängd och rätt näringsmässiga innehåll anpassat till djurets behov i cykeln.

Suggorna flyttas från sinavdelningen till grisningsavdelningen ungefär en vecka innan beräknad grisning. Här står suggorna individuellt och boxen är anpassad till sugga och smågrisar som har lite olika krav på vad som är bra. Suggorna flyttas vid avvänjning från grisningsavdelningen till betäckningsavdelningen där man ofta har dem i grupp om minst 5-6 suggor i varje. Betäckningsavdelningen är till för att lätt kunna upptäcka brunster så därför finns plats även för en galt som kommer fungera som en konsult när suggorna kommer i brunst 4-5 dagar efter avvänjning. De insemineras då med galtsperma som är säkrare och mer hygieniskt än om man ska använda galten.

Hennes uppgift i sinavdelningen är att må bra och förbereda sig för kommande grisning.

När alla suggorna i gruppen är färdigseminerade och dräktighetsscannade vid 4 veckors dräktighet flyttas alla dräktiga suggor ut i sinavdelningen. En sinavdelning kan se ganska enkel ut och det är för att suggan inte behöver så mycket specialinredning. Hon går tillsammans med alla andra som är inseminerade samma vecka. Hennes uppgift i sinavdelningen är att må bra och förbereda sig för kommande grisning. Sin är ofta ganska lättskött och djuren behöver tillsyn minst en gång per dag, ofta i samband med att man strör eller släpper foder. Innan grisning flyttas de in i grisningsavdelningen igen och så börjar processen om.

Ju mer rätt man gör, ju fler smågrisar orkar suggorna föda fram och avvänja. 

Det viktigaste som jag nämnde i början är att se till att hon alltid har rätt förutsättningar för det som förväntas av henne. Det gäller att jobba med djuren och deras beteende för att kunna kräva prestation av dem. Ju mer rätt man gör, ju fler smågrisar orkar suggorna föda fram och avvänja.

Ha en trevlig helg och på återseende här på bloggen
-Cissi

Att fett skulle kunna vara en bristvara är kanske inte det första man tänker i vår tid. I historien var det tvärtom. Alla slags fetter hade högt anseende och förvarades med omsorg, inte sällan under lås och bom. Högst i kurs stod smöret. Till fest lades fler kilo upp på en särskild smörstake som ställdes mitt på högtidsbordet.

Vardagsmatlagningens fett kom från det fett som flöt upp när man kokte kött, fläsk eller får.

Vardagsmatlagningens fett kom från det fett som flöt upp när man kokte kött, fläsk eller får. Det skummades av och olika fetter blandades för senare användning. Det viktigaste hemmafettet fram till 1800-talets mitt var fårfettet. Det smältes till talg och användes för att stöpa ljus och talgdankar. Men i och med att nya industriella ljuskällor kom till som stearinljuset (lanserat 1839), fotogenlampan (1850-tal) och elljuset (sent 1800-tal) behövdes inte fåren längre i samma utsträckning. Andelen fårkött i den svenska matkulturen minskade radikalt. Bort försvann också hemmadoften av osande fårfettslampor.

Svinister har varit ett uppskattat smörgåsfett, gärna uppblandat med finskuren rödlök.

Svinister har varit ett uppskattat smörgåsfett, gärna uppblandat med finskuren rödlök. (Här är ett recept på Smalec, ett polskt smörgåsfett av kryddat ister. (reds. anm.) Stekar späckades med just grisspäck och ett lite ovanligare fett var benmärg. Det ger både köttsmak och en krämig fet konsistens till maten. Nötdjursfett användes och det finns många historiska recept där man blandade i hackad njurtalg i pastejer och pajer.

De vegetabiliska fetterna var få i historien. Olivolja importerades till oss redan på 1500-talet under namnet bomolja. Det förekom också dyrbara oljor av pressade valnötter och hampafrö. Riktigt billigt blir fettet först på 1800-talets slut med det industriellt framställda vegetabiliska fettet margarin. På 1900-talets början kom också exotiska fetter som kokosfettet som ibland blandades med smör. Idag kan man till och med köpa färdigklarifierat smör.

Min personliga fettfavorit är gåsfettet. Potatis eller varför inte en köttbit som steks i gås- eller ankfett får en fantastik nötig smak. Det finns ett fett för varje tillfälle!

Kort presentation

Hej! Cissi här, jag brinner för grisproduktion och studerar just nu till Lantmästare på Alnarp. Under mina veckor här på bloggen kommer ni få läsa om mina tankar runt djuren, människorna och produktionen och varför jag älskar det så mycket som jag gör. Om det är något ni undrar över så ställ gärna frågor i kommentarerna eller till mail cissi.klasson@gmail.com.

-Cissi

Djur som mår bra – producerar bra

Många som lärt känna mig de senaste åren har svårt att tänka sig mig utan gris i samma mening men faktum är att jag var hela 21 år första gången jag klev in i ett svinhus och såg en gris. Visserligen är jag född på gård, en specialiserad spannmål- och fröodlingsgård, men inga djur mer än hästar. Jag tog studenten, naturvetenskaplig linje inriktning matematik, och efter lite perspektiv på livet förstod jag att det var i lantbruket jag hörde hemma. Företagandet, det ansvarstyngda och prestationskrävande men på samma gång fria, lockade mig enormt.

…Efter lite perspektiv på livet förstod jag att det var i lantbruket jag hörde hemma.

Målet blev lantmästarlinjen på Alnarp så därför sökte och läste jag en förberedande kurs med grunderna i växtodling, teknik, animalie, företagsekonomi och bokföring. I och med denna kurs så hamnade jag till slut på en grisgård och saken var biff, eller kotlett…

Karriären startade som djurskötare på 50% för att ganska snart gå över till 100% och 4 månader senare förmanstjänst med växande ansvar under de kommande åren. Jag är medveten om att denna resa både är unik men samtidigt inte. Den är unik på det viset att det inte finns många företagare som vågar satsa på någon så som min dåvarande chef gjorde på mig. Samtidigt är det inte ovanligt att ju äldre företagaren blir, ju större bli önskan för hen att ge över ansvar på nästa generation som är hungrig på att trimma resultaten.

För vilket företag som helst krävs det att alla kuggar går rätt i varandra

Mitt måtto har sedan start varit ”Djur som mår bra – producerar bra!” och jag är övertygad om att ni kommer förstå hur det hänger ihop. För att få lönsamhet krävs välmående djur, rätt skötsel och ekonomiska förutsättningar. För vilket företag som helst krävs det att alla kuggar går rätt i varandra och att alla delar så som ledarskap, drift, politik och konsumentmakt påverkar lönsamheten och därmed djurvälfärden. Fortsatt kommer jag att skriva dels om övergripande frågor som drift och regelverk men också om praktisk kunskap om hur skötsel och dagliga rutiner går till. Mitt mål är att ni som läsare ska lära er mer om grisen och verkligen förstå vikten av att välja rätt kött.

Knorr på er!

Cissi

P.S. Om längtan efter griskunskap blir för stor i väntan på nästa inlägg från mig så tipsar jag om dåvarande grisskötarens Thea Kristenssons blogginlägg sedan 2012. D.S.

Men tillbaka några hundra år var mars och april månad utan all slags färsk mat.

Påskmat är i vår tid ofta primörer av grönsaker, äggrätter och lammkött. Men tillbaka några hundra år var mars och april månad utan all slags färsk mat. Förråden har börjat sjunka ihop. Det var sju-åtta månader sedan augustiskörden och sex månader sedan höstslakten. Den svenska påskfesten är därför en ganska återhållsam tillställning matmässigt trots att det är kyrkans största fest med uppståndelse och tillförsikt. Det är endast undantagsvis som vi känner till några påskrätter.

I Värmland gjorde man på 1800-talet en så kallad vegetarisk påskrätt i form av en saltad svinmage som fylldes med korngryn som sedan syddes ihop och kokades. Den var en festrätt. 

Vi har inte haft några påsklamm i historien.

Vi har inte haft några påsklamm i historien. Förklaringen var enkel. Fåren lammade i februari-mars och lammen var ännu för små att ätas. Numera kan det finnas svenskt påsklamm därför att de föds tidigare, ofta före nyår. I historien förekom att rikare gårdar kunde slakta ett årsgammalt får till påsk men ofta ville man inte äta upp de djur som man gett foder hela vintern. Det vanligaste köttet till påsk var därför saltat nötkött eller saltfläsk men inte julskinkorna. De sparades ännu ett tag till för den kommande sommaren.

På 1700-talet bygger herrgårdarna orangerier och där odlades primörer som rädisor, spenat och sallat.

På 1700-talet bygger herrgårdarna orangerier och där odlades primörer som rädisor, spenat och sallat. Även ägg var fram till 1950-talet en välkommen primör. Långfredagsmaten är speciell och var i historien alltid en fiskrätt som salt laxrygg med korint- eller kaprissås. På påskafton bytte laxen smak och serverades rökt, men även rökt kolja och sik har varit påskmat. 

Från 1930-talet tillkommer charkuterier, påskskinkor och grönrätter men påsken var ännu ingen stimmig helg.

Från 1930-talet tillkommer charkuterier, påskskinkor och grönrätter men påsken var ännu ingen stimmig helg. Minnet av korsfästningen skapade en dämpad stämning. Ända fram till sent 1960-tal var biografer stängda på långfredagen. Men så kom 1970-talets frigörelsevåg. Påsken blev en mathelg och bjudning för vännerna. Det är då den antar den form den har idag med importerad sparris, kanske färsk lammstek och kilovis med lösgodis.