Blogg

Att fett skulle kunna vara en bristvara är kanske inte det första man tänker i vår tid. I historien var det tvärtom. Alla slags fetter hade högt anseende och förvarades med omsorg, inte sällan under lås och bom. Högst i kurs stod smöret. Till fest lades fler kilo upp på en särskild smörstake som ställdes mitt på högtidsbordet.

Vardagsmatlagningens fett kom från det fett som flöt upp när man kokte kött, fläsk eller får.

Vardagsmatlagningens fett kom från det fett som flöt upp när man kokte kött, fläsk eller får. Det skummades av och olika fetter blandades för senare användning. Det viktigaste hemmafettet fram till 1800-talets mitt var fårfettet. Det smältes till talg och användes för att stöpa ljus och talgdankar. Men i och med att nya industriella ljuskällor kom till som stearinljuset (lanserat 1839), fotogenlampan (1850-tal) och elljuset (sent 1800-tal) behövdes inte fåren längre i samma utsträckning. Andelen fårkött i den svenska matkulturen minskade radikalt. Bort försvann också hemmadoften av osande fårfettslampor.

Svinister har varit ett uppskattat smörgåsfett, gärna uppblandat med finskuren rödlök.

Svinister har varit ett uppskattat smörgåsfett, gärna uppblandat med finskuren rödlök. (Här är ett recept på Smalec, ett polskt smörgåsfett av kryddat ister. (reds. anm.) Stekar späckades med just grisspäck och ett lite ovanligare fett var benmärg. Det ger både köttsmak och en krämig fet konsistens till maten. Nötdjursfett användes och det finns många historiska recept där man blandade i hackad njurtalg i pastejer och pajer.

De vegetabiliska fetterna var få i historien. Olivolja importerades till oss redan på 1500-talet under namnet bomolja. Det förekom också dyrbara oljor av pressade valnötter och hampafrö. Riktigt billigt blir fettet först på 1800-talets slut med det industriellt framställda vegetabiliska fettet margarin. På 1900-talets början kom också exotiska fetter som kokosfettet som ibland blandades med smör. Idag kan man till och med köpa färdigklarifierat smör.

Min personliga fettfavorit är gåsfettet. Potatis eller varför inte en köttbit som steks i gås- eller ankfett får en fantastik nötig smak. Det finns ett fett för varje tillfälle!

Kort presentation

Hej! Cissi här, jag brinner för grisproduktion och studerar just nu till Lantmästare på Alnarp. Under mina veckor här på bloggen kommer ni få läsa om mina tankar runt djuren, människorna och produktionen och varför jag älskar det så mycket som jag gör. Om det är något ni undrar över så ställ gärna frågor i kommentarerna eller till mail cissi.klasson@gmail.com.

-Cissi

Djur som mår bra – producerar bra

Många som lärt känna mig de senaste åren har svårt att tänka sig mig utan gris i samma mening men faktum är att jag var hela 21 år första gången jag klev in i ett svinhus och såg en gris. Visserligen är jag född på gård, en specialiserad spannmål- och fröodlingsgård, men inga djur mer än hästar. Jag tog studenten, naturvetenskaplig linje inriktning matematik, och efter lite perspektiv på livet förstod jag att det var i lantbruket jag hörde hemma. Företagandet, det ansvarstyngda och prestationskrävande men på samma gång fria, lockade mig enormt.

…Efter lite perspektiv på livet förstod jag att det var i lantbruket jag hörde hemma.

Målet blev lantmästarlinjen på Alnarp så därför sökte och läste jag en förberedande kurs med grunderna i växtodling, teknik, animalie, företagsekonomi och bokföring. I och med denna kurs så hamnade jag till slut på en grisgård och saken var biff, eller kotlett…

Karriären startade som djurskötare på 50% för att ganska snart gå över till 100% och 4 månader senare förmanstjänst med växande ansvar under de kommande åren. Jag är medveten om att denna resa både är unik men samtidigt inte. Den är unik på det viset att det inte finns många företagare som vågar satsa på någon så som min dåvarande chef gjorde på mig. Samtidigt är det inte ovanligt att ju äldre företagaren blir, ju större bli önskan för hen att ge över ansvar på nästa generation som är hungrig på att trimma resultaten.

För vilket företag som helst krävs det att alla kuggar går rätt i varandra

Mitt måtto har sedan start varit ”Djur som mår bra – producerar bra!” och jag är övertygad om att ni kommer förstå hur det hänger ihop. För att få lönsamhet krävs välmående djur, rätt skötsel och ekonomiska förutsättningar. För vilket företag som helst krävs det att alla kuggar går rätt i varandra och att alla delar så som ledarskap, drift, politik och konsumentmakt påverkar lönsamheten och därmed djurvälfärden. Fortsatt kommer jag att skriva dels om övergripande frågor som drift och regelverk men också om praktisk kunskap om hur skötsel och dagliga rutiner går till. Mitt mål är att ni som läsare ska lära er mer om grisen och verkligen förstå vikten av att välja rätt kött.

Knorr på er!

Cissi

P.S. Om längtan efter griskunskap blir för stor i väntan på nästa inlägg från mig så tipsar jag om dåvarande grisskötarens Thea Kristenssons blogginlägg sedan 2012. D.S.

Men tillbaka några hundra år var mars och april månad utan all slags färsk mat.

Påskmat är i vår tid ofta primörer av grönsaker, äggrätter och lammkött. Men tillbaka några hundra år var mars och april månad utan all slags färsk mat. Förråden har börjat sjunka ihop. Det var sju-åtta månader sedan augustiskörden och sex månader sedan höstslakten. Den svenska påskfesten är därför en ganska återhållsam tillställning matmässigt trots att det är kyrkans största fest med uppståndelse och tillförsikt. Det är endast undantagsvis som vi känner till några påskrätter.

I Värmland gjorde man på 1800-talet en så kallad vegetarisk påskrätt i form av en saltad svinmage som fylldes med korngryn som sedan syddes ihop och kokades. Den var en festrätt. 

Vi har inte haft några påsklamm i historien.

Vi har inte haft några påsklamm i historien. Förklaringen var enkel. Fåren lammade i februari-mars och lammen var ännu för små att ätas. Numera kan det finnas svenskt påsklamm därför att de föds tidigare, ofta före nyår. I historien förekom att rikare gårdar kunde slakta ett årsgammalt får till påsk men ofta ville man inte äta upp de djur som man gett foder hela vintern. Det vanligaste köttet till påsk var därför saltat nötkött eller saltfläsk men inte julskinkorna. De sparades ännu ett tag till för den kommande sommaren.

På 1700-talet bygger herrgårdarna orangerier och där odlades primörer som rädisor, spenat och sallat.

På 1700-talet bygger herrgårdarna orangerier och där odlades primörer som rädisor, spenat och sallat. Även ägg var fram till 1950-talet en välkommen primör. Långfredagsmaten är speciell och var i historien alltid en fiskrätt som salt laxrygg med korint- eller kaprissås. På påskafton bytte laxen smak och serverades rökt, men även rökt kolja och sik har varit påskmat. 

Från 1930-talet tillkommer charkuterier, påskskinkor och grönrätter men påsken var ännu ingen stimmig helg.

Från 1930-talet tillkommer charkuterier, påskskinkor och grönrätter men påsken var ännu ingen stimmig helg. Minnet av korsfästningen skapade en dämpad stämning. Ända fram till sent 1960-tal var biografer stängda på långfredagen. Men så kom 1970-talets frigörelsevåg. Påsken blev en mathelg och bjudning för vännerna. Det är då den antar den form den har idag med importerad sparris, kanske färsk lammstek och kilovis med lösgodis. 

Gästbloggare från Gård & Djurhälsan: Anett Seeman

Jag heter Anett Seeman och arbetar med produktionsrådgivning på nöt i Gård & Djurhälsan. Mitt arbete handlar om att ge råd och redskap för en lönsam nötköttsproduktion, till exempel genom planering av produktionen och utfodringsrådgivning.

Dikobesättningens mästerskap: Kalvningssäsongen!

Nu är många mitt uppe i den: Kalvningssäsongen! Början på ett nytt svenskt diko-år, där producenten, djuren och gården i tätt samarbete gemensamt skapar möjligheter för en (eller ibland flera) kalvar att födas, växa och må bra, samtidigt som de bidrar till att betesmarker betas, som alltid värdefullt för både flora och fauna. En diko är alltså en ko som går tillsammans med sin kalv på bete.

Kalvningsperioden, eller egentligen varje enskild kalvning, blir något av en start på ett nytt mästerskap

Kalvningsperioden, eller egentligen varje enskild kalvning, blir något av en start på ett nytt mästerskap – precis som ganska nyligen avslutade skid-VM! När man tänker efter finns det likheter med Skid-VM, inte bara att det pågår vid samma säsong och att vi är många som hejar på det svenska laget.

Miljön kring kalvningen – själva stadion - ska ge kon (och kalven) möjlighet att prestera så bra som möjligt. Det handlar om att det ska vara ändamålsenligt! Rent, välstrött, eventuellt enskilt, och med möjlighet för bonden eller mig att kunna hjälpa till vid behov utan att riskera varken sin egen eller någon annans säkerhet. Kon behöver vara i god form, det vill säga i rätt hull för att kalvningen ska gå bra, och hon ska ha mycket mjölk till kalven så att den växer och blir stor och stark. Det är ingen god början att komma till ett mästerskap i dålig form!

Det är värdefullt att samla uppgifter om djuren så att man har ”bra djur vid startlinjen”

En viktig del i förberedelserna inför mästerskapet – kalvningsperioden – är ju naturligtvis också att ha rätt individer i laget. Det är kanske här vi måste göra en tydlig avgränsning mellan skid-VM och dikobesättningen. Det är bara i dikobesättningen vi med hjälp av avelsarbetet arbetar mot de avelsmål som är viktiga i den aktuella besättningen och väljer egenskaper hos djuren utifrån det, både bland kor och tjurar. Det är värdefullt att samla uppgifter om djuren så att man har ”bra djur vid startlinjen”. I rollen som rådgivare kan jag och mina kollegor hjälpa till att sammanställa gårdens resultat och föreslå hur man kan skapa rätt startfält för att exempelvis nå målet ”En frisk avvand kalv per ko och år”.

Årets skid-VM – åtminstone på damsidan – representerar också andra viktiga delar i dikobesättningen, och där kan man kanske sträcka sig så långt att man kan lyfta fram namn: Charlotte Kalla och Ebba Andersson. Nu ska jag väl inte skryta med att jag är skidexpert, men Charlotte Kalla representerar att dikorna i besättningen kan vara aktiva och prestera väl i flera säsonger, men att man också ibland får fatta beslutet när inte längre prestationen räcker för fortsatt satsning. Och Ebba Andersson är naturligtvis det vi kallar rekryteringen – de nya stjärnorna som kommer in i besättningen! De (rekryteringen) behöver vara i bra form, tillräckligt stora och i fas med övriga i besättningen. Det är viktigt att deras kalvningsperiod stämmer överens med övriga, om man inte som producent har en annan produktionsplanering för dem, så att man väljer att de kalvar vid en annan del av året.

Det innebär att jag som produktionsrådgivare kan bidra med kunskap kring planering och uppladdning. 

Vilken roll har jag då för dikalvsbesättningen i årets mästerskap? Jag är nötrådgivare i Gård & Djurhälsan, som är ett rådgivningsföretag som arbetar med rådgivning inom djurhälsa och produktion i nöt- gris- och fårbesättningar. Det innebär att jag som produktionsrådgivare kan bidra med kunskap kring planering och uppladdning. Allt ifrån när ska korna kalva, vad och hur mycket korna ska äta, och kornas foderbehov påverkas av när kalvningssäsongen infaller, till hur många kor och kvigor är det lagom att det finns i den enskilda besättningen. Under själva kalvningssäsongen kan jag ibland vara den som liksom i skid-VM springer bredvid spåret och skriker mellantider. Men min huvudsakliga roll kommer efter avslutad kalvningssäsong – eller vid någon annan del av året. Då kan jag tillsammans med bonden sammanställa och analysera resultaten för att se hur det gått, och vad som man kan skruva på för att lyckas ännu bättre nästa gång.

Dessa resultat hittar vi tillsammans, men mycket av arbetet ligger på den enskilde producenten, att väga, mäta och räkna kor och kalvar. Men med hjälp av dessa underlag kan vi hjälpas åt att prioritera de åtgärder som gör att sannolikheten för lyckade mästerskap år efter år ökar.  

Att vi lever i en postmodern tid är tydligt. Extra påtagligt är när människor numera delar upp maträtterna i fragment. Man vill öka eller minska mängden olika näringsämnen för att uppnå rätt kroppsform eller för visa solidaritet med någon politisk fråga. Maträtter från den egna familjens och släktens historiska tradition sönderdelas på sina proteiner, kolhydrater och fetter, samtidigt som nya kroppsrätter skapas för att matcha samtida dietvärderingar. Muskelbyggandet har fört med sig att livsmedlens proteininnehåll betonas och kanske mer än den historiska maträttens kontinuitet.

Maträtter från den egna familjens och släktens historiska tradition sönderdelas på sina proteiner, kolhydrater och fetter

Den största förändringen i vår tid är ändå att vi äter både allt mer färskmat och väljer att äta likadan mat vinter som sommar. Eftersom färsk mat smakar mindre än lagrad så har vi också ökat konsumtionen av kryddor, flasksåser och starka smakgivare. Kryddanvändningen är nu nästan lika stor som i överklassen på 1600-talet. 

Ibland påstås det felaktigt att man förr i tiden kryddade mycket för att dölja dålig smak. Men det finns det inga källor som styrker det argumentet utan kryddningen var ett sätt att öka maträttens sociala status. Kanske kan man förstå dagens kryddande som att man lägger till smak till livsmedel som i sig inte smakar något, men också att olika slags chili och scovillegrader ger olika slags social status?

Det finns många sätt att lagra fram mer smak på kött.

Det finns många sätt att lagra fram mer smak på kött. Ett är att hänga köttet svalt och torrt och låta det mogna. Allt slags kött men också saltad fisk vinner på lagring. I grunden handlar det om att låta enzymer och mikroorganismer bryta ned protein och fett till nya smaker. 

De var lika bra som de italienska och spanska.

En historisk smakrik tradition jag saknar är de torkade saltade svenska skinkorna. De var lika bra som de italienska och spanska. Men var tog de vägen? En fundering: Det är ju poppis att köpa in sig på ett whiskyfat och sedan vänta massor med år på att det ska bli drickbart. Kan man inte få köpa in sig på en svensk torrskinka någonstans? Det vore en bra födelsedagspresent till den som har allt. 

Vem har sagt att kött är dyrt?

Vem har sagt att kött är dyrt? Nej, svaret är precis det motsatta. Det är inte utan att man som producent lyfter lite extra på ögonbrynen och undrar vart är marknaden på väg, då vi i dag får betala över 70 kronor per kilo gurka. Samtidigt som svensk ytterfilé gick att handla för 59 kronor per kilo under helgen. Lek då med tanken att räkna ut innehållet i dessa produkter i kilo torrsubstans! Inte därmed sagt att vi inte skall äta grönsaker eller att priset på grönsaker är för högt. Nej, jag slås istället av tanken på hur vi kan tolka och se saker på olika sätt när vi handlar, då detta ofta ligger i det under­medvetna, att bara vi handlar sunt enligt dags­trenden så kan vi betala utan att tänka på vad produkterna innehåller.

Helt klart har vi inom branschen gjort en miss när vi inte nått ut bättre om köttets förträffliga näringsinnehåll.

Helt klart har vi inom branschen gjort en miss när vi inte nått ut bättre om köttets förträffliga näringsinnehåll. Vi vet sedan tidigare att vi har en stor smakupplevelse i våra råvaror som är producerade i Norden, tack vare vårt klimat med många solljustimmar under sommaren, som sätter smak på våra livsmedel i alla dess former. Detta är något som Carl-Jan Granqvist ofta lyfter fram som en förklaring till våra så välsmakande nordi­ska produkter.

Det vi inte alls pratar lika mycket om är den livsmedelssäkerhet vi har i landet

Det vi inte alls pratar lika mycket om är den livsmedelssäkerhet vi har i landet, med väl bevarad åkermark som hittills inte blivit förorenad med icke önskvärda metaller eller andra föroreningar så som giftrester eller avfall via industri eller avgaser.

Det vore intressant att veta mera om hur det egentligen ser ut om man gör mera omfattande analyser. En fingervisning kunde vi få när Coop gjorde sin reklam för ekologiskt eller konventionellt odlade produkter. Man lät en familj äta dessa olika kategorier av livsmedel och därefter testades urinen med avseende på vilka rester som fanns i den. Eftersom dessa försökspersoner fått äta konventionellt odlade produkter som var importerade kom det fram många ämnen som inte ens får eller har använts i Sverige. Det känns lite kittlande att se om det finns ännu fler mervärden i våra svenska grisar än det vi redan vet i dag gällande djuromsorg och låg antibiotikaanvändning.

Eftersom dessa försökspersoner fått äta konventionellt odlade produkter som var importerade kom det fram många ämnen som inte ens får eller har använts i Sverige.

Som det känns i dag är det väldigt lätt att hamna i fällan ekologiskt eller inte. Vi som producenter vet att det skiljer enormt mycket mellan en konventionellt odlad produkt i Sverige eller utomlands och på samma sätt när det gäller de ekologiskt märkta produkterna i Sverige kontra importerade sådana.

Utan tvekan har vi mer att hämta här.

Jag har nästan alltid en torrkorv liggande i bilen.

Jag har nästan alltid en torrkorv liggande i bilen. Den är en bra matsäck. Inte minst i senhöstas när jag fastnade i en snöstorm på E4:an i sju timmar. Korven är också ett av hushållens allra äldsta halv- och helfabrikaten. Den har varit snabbmat i några årtusenden.

Slakten var förr bara en gång om året. Då tog man beslut om vilka köttstycken som skulle saltas eller torkas, och vilka som skulle bli till korv. 

Tidigt kom den svenska korven att kännetecknas av den blandades med korngryn eller från 1800-talet, med potatismjöl eller potatis

Tidigt kom den svenska korven att kännetecknas av den blandades med korngryn eller från 1800-talet, med potatismjöl eller potatis. Kornet bidrog till syrningen som till orökt grynkorv och stångkorv, eller rökt dito som isterband (lite tjockare) eller stångryttare (lite smalare). Även pölsor eller pylsor räknades till kornkorvarna och de kunde saltas, ibland rökas och sedan torkas. De skars i skivor och koktes mjuk i buljong. 

I korvarna blandade man olika slags kött t.ex en mix av får-, fläsk, och nötkött men ibland också lever.

I korvarna blandade man olika slags kött t.ex en mix av får-, fläsk, och nötkött men ibland också lever. Blodkorven var dock vanligen en färskkorv som åts ganska snart efter slakten. Idag har vi inga riktiga blodkorvar kvar som fransmännen och engelsmännen har.

Korven var nog vanligare i städerna än på landet, eftersom den kunde transporteras torr, rökt och salt till marknaderna. Korven som kom från Stora Skedvi fick sitt namn Falukorv just i Stockholm på 1830-talet. 

En idag lite bortglömd variant är slagsekorvar, rullkorvar och killekorvar.

En idag lite bortglömd variant är slagsekorvar, rullkorvar och killekorvar. De görs av slagsidorna, saltas och kryddas innan de rullas ihop och binds till en korv. En värmlandsvariant av dem var att krydda med kummin eller peppar. Recepten talar om att kryddningen ska vara riklig och korven kan sedan serveras spicken och uppskuren på smörgåsbordet. 

Den härskna smaken uppskattades mycket!

En annan förlorad korv från det gamla bondesamhället är späkkorven som gjordes av buklisten (nedersta delen på sidfläsket). Den skars i sockerbitsstora bitar som sedan saltades och stoppades i fjälster tillsammans med lök. Den torkades tills den antog en gulaktig färg. Den härskna smaken uppskattades mycket!

För några år sedan började man i USA att marknadsföra så kallade antibiotikafria djur i ett marknadskoncept. Nu tar Danmark efter med samma koncept för griskött. Produktionen går ut på att djur som blir sjuka och behöver behandlas selekteras ut och säljs under andra koncept. Kvar blir den ”antibiotikafria” grisen.

Men köttet är ju alltid antibiotikafritt eftersom medicinen lämnar kroppen efter angiven karens.

Att använda detta som ett koncept blir absurt för mig av flera anledningar. För det första är min ståndpunkt att ett djur som är sjukt skall behandlas, detta utan att det skall finnas ekonomiska incitament som gör att en behandling antingen uteblir eller sätts in för sent. Dessutom känner jag att man lurar våra konsumenter med att det skulle vara farliga medicinrester kvar i en slaktkropp som gör att man väljer att betala ett högre pris för ett obehandlat djur. Men köttet är ju alltid antibiotikafritt eftersom medicinen lämnar kroppen efter angiven karens.

Jag ser detta som ett sätt att fly från den verklighet som gäller för användningen av antibiotika.

Jag ser detta som ett sätt att fly från den verklighet som gäller för användningen av antibiotika. Nu när konsument och marknad fått upp ögonen för den icke acceptabla användning som i dag sker utanför våra gränser. Konsumenterna ställer krav och köper aktivt kött från Sverige, som har en god djurvälfärd och låg antibiotikaförbrukning.

Då försöker man istället med ett nytt affärsknep sälja så kallat antibiotikafritt kött som kan komma från en produktion med betydligt sämre djurmiljö och helt andra uppfödningsformer. Och som inte alls driver produktionen mot ett mindre användande av antibiotika.

När man istället kan jobba med effektiva och ärliga lösningar som ger en bättre djurvälfärd med friskare djur, vilket är det som våra konsumenter verkligen efterfrågar.

Och på frågan om inte Sverige lätt skulle kunna skapa ett sådant koncept med tanke på den låga förbrukningen vi har i landet är ju svaret självklart, men till vilken nytta? Det skulle innebära en fördyrad hantering utav djur som inte, så som jag känner det, har någon egentlig betydelse mer än att lura konsumenten. När man istället kan jobba med effektiva och ärliga lösningar som ger en bättre djurvälfärd med friskare djur, vilket är det som våra konsumenter verkligen efterfrågar.

Nej, jag vill se en ärligare väg att gå

Nej, jag vill se en ärligare väg att gå, så som vi i Sverige under många år byggt upp en väl fungerande, förebyggande djurhälsovård, i syfte att föda upp friska och välmående grisar.

Ordspråket ”sila mygg och svälja kameler” känns rätt träffsäkert här.

Svenskarna är världens mest sekulariserade och individorienterade folk enligt undersökningar av World Value Survey. Hos oss förlorar därför nästan alltid mattraditionerna slaget mot kroppsdieternas matnyheter. Men så finns det några undantag som julaftonens traditionsmat. 

Lite märkligt nog har vi plockat upp den katolska adjö-till-köttet-festen, alltså karnevalen

Ett annat är de religiöst inspirerade maträtterna som vi håller på med innan påskfastan. Lite märkligt nog har vi plockat upp den katolska adjö-till-köttet-festen, alltså karnevalen, men samtidigt bortsett från att man inte kan festa allena. Vi har alltid tyckt att den festligare fastlagen ger mer guldkant på tillvaron än den återhållna fastematen.

På bara några få år har den ursprungligen religiösa fastlagssemlan blivit till ett sprudlande innovationsområde.

Det finns en oerhörd matkreativitet i Sverige. På bara några få år har den ursprungligen religiösa fastlagssemlan blivit till ett sprudlande innovationsområde. Den är verkligen ett bra exempel på att historisk matkultur lever i vår rationella modernitet genom att också nytolkas. En av årets nyheter är prinsesstårtesemlan men också pizzasemlan har nu sett dagens ljus.

På fettisdagen bjöds det rikligt med kokt kött och fläsk, grisfötter, ärtsoppa men också surkål. 

Det finns historiskt sett många svenska fastlagsrätter. Måndagen innan askonsdagen och fastans inledning kallades för bull- eller korvmåndagen. Man ”bullade” upp och i vissa landsdelar åt man flera frukostar innan solen gick upp. På fettisdagen bjöds det rikligt med kokt kött och fläsk, grisfötter, ärtsoppa men också surkål. 

I östra Svealand höll man särskilt surpalten högt innan fastan började och på Öland omnämns förstås den fläskfyllda kroppkakan som fettisdagsmat. I mellersta Norrland åt man gärna flottmölja (tunnbröd nedbrutet i varmt ister), blodpalt eller den fantastiska fetpalten med sina läckra fettärningar. Semlor eller vitbullar tillhörde förstås festmaten de här dagarna. 

40 fastedagar undantaget de köttillåtande söndagarna fram till påskaftonens kväll. 

Sedan började fastan. 40 fastedagar undantaget de köttillåtande söndagarna fram till påskaftonens kväll. Oavsett skäl för fastan ger den tillfälle till reflektion om både framtiden och den tid man kommer från. Och bordssamtalen blir mycket spänstigare när allt inte är som vanligt!

Utmanar holländska grisar de svenska rörande pris och djuromsorg? Visst vore det önskvärt att vi var där, speciellt för djurens och miljöns skull, men det är vi inte. En bättre djuromsorg i hela Europa är något som svenska politiker drivit i EU under decennium och som vi alla måste kämpa för, samt uppmuntra. 

Men att likställa det med hur svensk grisproduktion bedrivs är fullständigt missvisande

Så när holländska grisleverantörer bygger större boxar till de äldre grisarna är detta givetvis bra, men att likställa det med hur svensk grisproduktion bedrivs är fullständigt missvisande. Det är verkligen att nonchalera allt det hårda arbete som läggs ner på svenska gårdar runt om i landet. Svenska grisleverantörer spelar inte enligt samma regelverk som de holländska. Att de holländska grisarna får större boxar, på några utvalda gårdar, och att de grisarna ska ha kvar knorren vid slakt är snarare ett steg för att få de holländska gårdarna att leva upp till EU:s grunddirektiv för djuromsorg.

Det är mycket hoppfullt att vi ser en positiv trend i Holland att vilja röra sig mot bättre djuromsorg, om förflyttningen är för djurens och miljöns skull, och inte för att i svepande ordalag vilseleda svenska konsumenter kring vad som är svensk standard. Som grisföretagare ser jag de små stegen i Holland som en bekräftelse på att det intensiva svenska djuromsorgs- och kvalitets­arbete, som vi kämpat med i över 30 år, är den rätta vägen. Det är också hoppfullt om förändringarna av produktionen i Holland på sikt leder till minskad användning av antibiotika, och därmed också en minskad risk för multiresistenta bakterier. Att utveckla en långsiktig hållbar livsmedelsproduktion är alla länders ansvar.

Kvalitet med god djuromsorg och bra miljöarbete kostar.

Kvalitet med god djuromsorg och bra miljöarbete kostar. Att jämföra pris på kött med svenskt och holländskt ursprung är relevant först när villkoren för hela produktionskedjan är likvärdig. Men vi är inte där. Varken vad gäller fackliga avtalslöner till produktions­personal eller hur djuren verkligen behandlas.

Den svenska grisproduktionen omfattar allt från den miljö­satsning vi genomför i Sverige till hur vi i Sverige jobbar sedan länge med förbyggande djurhälsa med hjälp av hälsoprogram ute på våra gårdar, hur vi odlar foder till våra djur på de svenska åkrarna, hur vi jobbar med lokala cirkulära kretslopp på gårdarna för minimal miljö­påverkan, hur suggan mår och har det, hur smågrisen tas om hand och givetvis hur våra slaktgrisar lever med full tillgång på halm och strö. Men det handlar också om tillgången på friskt vatten, ren luft, hur transporter av djuren sker och hur grisarna behandlas på slakteriet. Det handlar om att vi inte använder antibiotika i onödan, oavsett grisens ålder, och det handlar om alla de svenska arbetstillfällen som det svenska grisköttet ger runt om i vårt land; från grisgården, produktionen, handeln till alla storkök och restauranger.

Att vilseleda svenska konsumenter är inte ok, bara girigt. 

Att aktörer på svenska marknaden nu ger sken av att förändringar av boxar på några utvalda holländska gårdar är att jämföra med hur hela den svenska djuruppfödningen bedrivs, gör mig bekymrad. Att sprida okunskap om att detta kött skulle vara i stort sett detsamma som svenskt. Att prisskillnaden mellan holländskt och svenskt griskött skulle förklaras med lägre produktivitet, när verkligheten är någon annat; nämligen olika produktionsmodeller utifrån djurvälfärd, miljöfokus och svensk näringslivspolitik. Att vilseleda svenska konsumenter är inte ok, bara girigt. 

En inte ovanlig uppfattning om Sveriges mathistoria är att vi var tvungna att äta vad som helst förr i tiden. Men inget kan vara mer fel. Istället har vi alltid valt att äta vissa saker, struntat i annat och till och med förbjudit fullt ätbara saker. I vår mathistoria ser man att vi i svälttider valt bort ätbart kött från hästar, grävlingar och grodor. Vi valde hellre att dryga ut brödet med bark, lavar eller halm. Och idag talar vi hellre om att i framtiden äta insekter än bönor och kaniner.

Och idag talar vi hellre om att i framtiden äta insekter än bönor och kaniner.

Skälet är att mat alltid är en kulturell indelning av växter och djur i ätbart och icke ätbart. Det finns alltså ingen objektiv smakkänsla som säger att något är gott. Istället sitter matkulturen i vår hjärna och som den värdering den är så förändras den över tid. 

Både vår egen politiska uppfattning och lagar sätter gräns för vad vi väljer att äta.

En av de starkaste krafterna som påverkar matkulturen är politik. Både vår egen politiska uppfattning och lagar sätter gräns för vad vi väljer att äta. Regeringens livsmedelsstrategi kom för någon vecka sedan. Lite överraskande saknades de taktiska insatserna. Är motsättningarna svåra i regeringen? Perspektivet går inåt, åt det protektionistiska hållet istället för att få fler att köpa dem i världen. Exporten betonas visserligen men överraskande är det närproducerade viktigare (fast egentligen menar man nog närkonsumerat).

Ett råd till landets livsmedelsföretagare är därför att ta saken i egna händer

Ett råd till landets livsmedelsföretagare är därför att ta saken i egna händer via sina branschförbund och sedan samverka på nationell nivå. En egen konkret exporttaktik som är förankrad i EU:s strategi kommer vara mer framgångrisk för EU:s vägval kommer ändå styra alla svenska regeringar oavsett partifärg så länge vi inte beslutat om att lämna EU. 

En vinnande väg är att förstå trenderna som skapar försäljning nu och de närmaste decennierna. 

En vinnande väg är att förstå trenderna som skapar försäljning nu och de närmaste decennierna. Om svensk livsmedelsindustri går samman och startar ett forskningsprojekt om kommande mattrender lönar det sig mer än den livsmedelstaktik som nog inte kommer före valet 2018. 

Vad ska vi äta? Evolutionen ger oss inga råd och dessutom saknar den moral. Den vill bara säkra reproduktionen. Nordeuropéernas förmåga att dricka mjölk i vuxen ålder upprätthålls av att vi löpande aktiverar enzymet laktas genom att just dricka mjölk. Slutar man eller går över till laktosfritt kan man förlora enzymet. 

Istället blir kött vårt hö som det heter i psalmen.

Och just nu (egentligen sedan några årmiljoner) har evolutionen lett oss in på ett spår där vi inte direkt kan tillgodogöra oss näringen från gräs och blad. Istället blir kött vårt hö som det heter i psalmen. 

Vi kan äta fler råvaror än de flesta av djuren men vi äter inte allt vi skulle kunna. Istället låter vi religion, politiska värderingar och ideal styra det som hamnar på tallriken. Mattrender och matkultur är vårt svar på evolutionens mål om ”survival of the fittest”.

År 2017 har många intressant matminnesögonblick att uppmärksamma. För 500 år sedan, år 1517, spikade Martin Luther upp sina 95 teser på Wittenbergs kyrkport. 

I förlängningen förde det med sig att protestanterna tog bort den religiösa fastan vilket lade grunden för dagens intresse för sekulära kroppsdieter, mirakelkurer och sökandet efter supermaten som ska göra det som den religiösa fastan gjorde tidigare. 

Det skapade en gastronomiskt ointressant restaurangtradition som återhämtade sig först på 1980-talet.

År 1917 infördes motboken för att handla på Systemet och serveringsrestriktionerna på restaurang i hela Sverige. Det skapade en gastronomiskt ointressant restaurangtradition som återhämtade sig först på 1980-talet. 

Och 1967, för 50 år sedan, publicerade Tore Wretman ”Svensk husmanskost” vilket gav OK-stämpel till att finrestauranger kunde servera husmanskost. Ett av mina favoritrecept i den är rökt rimmad oxbringa som serveras med vintergrönsaker och potatispuré. 

Våra matideal är ständigt i utveckling.

Det är i år 25 år sedan den första coffeeshopen öppnade i Sverige och det var också 1992 som tallriksmodellen lanserades, ursprungligen skapad av Britt-Marie Dahlin på Scan som senare blev vd för Svensk Köttinformation. Våra matideal är ständigt i utveckling. Matens evolution säger att den överlever som har mest känsla för det håll trenderna går åt.

Jag får ofta frågor om hur det är att jobba med kött, med en underton att det är något lite suspekt. Vilket inte är så konstigt med tanke på den rådande trenden att kött är ondska.

- Men jag jobbar ju med svenskt kött, brukar jag svara.

- Men jag jobbar ju med svenskt kött, brukar jag svara. Det är inte alltid det betyder så mycket för den jag talar med. De vill inte vara nationalister utan tänker att svenska bönder säkerligen arbetar på samma sätt som man gör i andra länder.

Men nu är det ju inte så det är. Och jag är väldigt stolt över att arbeta med just svenskt kött. Det är lätt för mig att förklara varför.

Svenskt nötkött har omkring 2,5 gånger lägre klimatpåverkan än det globala genomsnittet. 

Svenskt nötkött har omkring 2,5 gånger lägre klimatpåverkan än det globala genomsnittet. Svensk produktion av nötkött är klimateffektiv även i en jämförelse inom EU.

Skillnaderna är nämligen stora beroende på hur köttet producerats. Kött som biprodukt från mjölkproduktion ger i genomsnitt i världen upphov till 26 kilo koldioxidekvivalenter per kilo rent kött. Kött från specialiserad köttproduktion ger upphov till betydligt större utsläpp. FAO räknar med hela 97 kilo koldioxidekvivalenter per kilo rent kött.

I Sverige är omkring 60 procent av vårt nötkött integrerat med mjölkproduktionen. En mjölkko får en eller två kalvar per år och hälften av kalvarna är tjurar som föds upp för att bli nötkött. Efter fyra-fem år går även kon in i köttproduktionen.

Men klimatfrågan är bara en av flera anledningar till att välja svenskt kött.

Överanvändningen av antibiotika i världen kan leda till en katastrof när allt fler smittas med resistenta bakterier. Sverige använder minst antibiotika i EU i sin djurhållning.

Riktigt bra vore det förstås om vi inte behövde vara bäst på att använda lite antibiotika utan att hela EU arbetade som svenska bönder som bara ger sina djur antibiotika när de är sjuka. Men det innebär inte att det vore lyckat om vi slutade med djurhållning i Sverige för att i stället importera.

För utan betande djur skulle vi på sikt bli av med våra öppna landskap.

För utan betande djur skulle vi på sikt bli av med våra öppna landskap. Våra hagmarker skulle växa igen och bli till skog. Det skulle drabba många insekter, fjärilar, bin och många fåglar som är beroende av just hagmarkerna. Mångfalden av arter som lever i det öppna landskapet har god inverkan på såväl matproduktion, ren luft, kolinlagring och pollinering.

Och jag skulle dessutom sakna hagarna väldigt mycket. Det är svårt att tänka sig något vackrare än en hage där kor betar. Därför är det med stolthet jag arbetar med att marknadsföra det svenska köttet.

Spelar det någon roll varifrån köttet i korven, hamburgaren, kebaben eller på pizzan kommer ifrån? Ja det gör det! Om du bryr dig om hur djuren har det, vill ha penicillin mot skärsåret som varat sig och oroar dig för klimatet så är svenskt kött bättre. 

Det räcker egentligen att veta att svenska grisar får behålla knorren för att välja svenskt kött framför danskt och tyskt. I de flesta andra europeiska länder kapas svansarna, trots EU-förbud, så att grisarna inte ska kunna bita varandra i svansen när de blir stressade och står trångt. I Sverige ger man i stället grisarna mer plats och strö att leka med så att de inte ska bli stressade.

Men när grisarna och nötdjuren står trångt och flyttas mellan gårdar kommer ett annat problem.

Men när grisarna och nötdjuren står trångt och flyttas mellan gårdar kommer ett annat problem. De smittar varandra med olika sjukdomar. För att motverka det ger man därför i många länder grisarna och kalvarna antibiotika i förebyggande syfte. Till skillnad mot i Sverige, där djuren bara får antibiotika när de är sjuka och behöver det.

Vad spelar då detta för roll förutom att grisarna får ha knorren kvar och korna får gå på bete under sommaren? Jo över hela världen sprids nu bakterier som är resistenta mot antibiotika. Det har gått så långt att det har blivit en fråga om liv och död.

”Jag är så gammal att jag har sett folk dö av öroninflammation”

Häromveckan visade SVT dokumentären ”När antibiotikan slutar verka”. I den berättade den gamla EU-politikern Marit Paulsen: ”Jag är så gammal att jag har sett folk dö av öroninflammation”.

Filmen handlar om spridningen av en form av antibiotikaresistenta bakterier - gris-MRSA - som smittar från grisar till människor - och mellan människor. MRSA går inte att behandla med vanlig antibiotika och kan leda till blodförgiftning. MRSA finns på grisgårdar i Danmark och på många andra gårdar runt om i Europa. Men inte i Sverige. Och förklaringen är främst att vi i Sverige använder minst antibiotika i hela EU.

Spanien leder ligan med 36 gånger mer antibiotika än Sverige.

Vilka länder använder då mest antibiotika i djuruppfödningen? Spanien leder ligan med 36 gånger mer antibiotika än Sverige. Cypern är tvåa och Italien nummer tre i EU när det gäller höga antibiotikadoser i djurhållningen. Något att tänka på när man talar om den goda torkade skinkan från just Italien och Spanien och haloumin från Cypern.

Danmark är dock inte så dåliga jämförelsevis. De använder fyra gånger mer antibiotika än Sverige – medan Tyskland använder 13 gånger mer än Sverige.

Krasst sett så hänger omsorgen om djuren och antibiotikaanvändningen tätt tillsammans. Den omfattande användningen av antibiotika maskerar inte sällan en dåligt utvecklad djuromsorg. Utan antibiotika kan man inte hålla grisarna i trånga stallar utan tillgång till strö och plats att böka runt eftersom de skulle bli sjuka. Sverige är också fria från flera infektionssjukdomar andra länder har problem med

Det säger sig självt att det kostar mer när man arbetar som vi gör i Sverige. Och därför är svenskt kött dyrare än importerat.

Allt fler grossister tänker på antibiotikaanvändningen när de väljer kött. Axfood, Bergendahls, Coop, ICA, Lidl och Livsmedelshandlarna har gemensamt tagit fram ett ställningstagande för att minska antibiotikaanvändningen i livsmedelsproduktionen. Bland kraven ingår att antibiotika inte ska användas för att öka tillväxten och att den endast ska få förskrivas av veterinär. Men restaurangnäringen har ännu inte hängt på.

Världsnaturfonden, WWF, har vägt in antibiotikaanvändningen i Köttguiden. De avråder helt från kycklingkött från Asien och nötkött från USA går bort på grund av den stora användningen av antibiotika till djuren.

Och självklart är det inte bara grisarna som har det bättre i Sverige.

Och självklart är det inte bara grisarna som har det bättre i Sverige. De hårda svenska djurskyddsreglerna gäller alla husdjur. Därför har svenska kycklingar och svenska ägg inte haft salmonella på decennier, en sjukdom som är vanlig i exempelvis södra Europa.

Hur är det då med klimatet? Självklart innebär svensk köttuppfödning en påverkan på klimatet, precis som all verksamhet som människor sysslar med. Men det är ändå så att det svenska köttet har klart lägre påverkan på klimatet än många andra länders. Brasilianskt kött från djur som betar mark där det tidigare växte regnskog har cirka 30 gånger större utsläpp än kött från svenska djur. En portion brasilianskt kött ger därmed lika stora utsläpp som 30 portioner svenskt nötkött.

Jag blir glad när svenska snabbmatskedjor väljer att lyfta fram svenskt kött som en kvalitets- och hygienfaktor, till exempel Max hamburgerkedja eller flertalet korvrestauranger som 7-Eleven, Pressbyrån, Statoil, OKQ8, Preem – och på Scans gatukök såklart. Det bidrar förhoppningsvis till att frågan om var maten kommer ifrån kommer högre upp på agendan, både i privata och i offentliga matsammanhang, och att vi gör allt fler medvetna val även i matbutiken och på restaurangen.

Att välja kött som är fött, uppfött, slaktat och förädlat i Sverige är alltså inte bara bra för att motverka uppkomsten av multiresistenta bakterier. Det är också en möjlighet att bygga in ett mervärde som dina kunder är beredda att betala för.

Och precis som med klimathotet är det en fråga som vi kan påverka. Genom ditt val av kött till din restaurang kan du påverka utvecklingen.

Vi närmar oss julhögtiden, som är årets stora festlighet tillsammans med familjen, och som ger oss viss tid till eftertanke. Det är en stor festlighet med god mat, där vår gris är i centrum. Hur mycket kött var och en av oss vill äta eller inte äta, är ett högst individuellt beslut. Men för de konsumenter som vill ha traditionell svensk mat på julbordet eller i vardagen, ska vi fortsätta att producera grisar med våra fina svenska mervärden för att ge trygghet i deras köpbeslut, och framförallt många fler goda matupplevelser.

Grisproduktionen har genom åren blivit kraftigt påhoppad från olika djurrättsorganisationer.

Grisproduktionen har genom åren blivit kraftigt påhoppad från olika djurrättsorganisationer. Tidigare år har fokus ofta varit att påvisa missförhållande i produktionen, med huvudsakligt syfte att få en bättre djurhållning. Det vi ser det senare året är dock ett mer radikalt syfte; att markera att aktivisternas ståndpunkt är att människan inte alls skall äta kött.

Det cirkulerar förskräckliga bilder och filmer som inte alls speglar förhållandena i svenska stallar och de regler som vi lever efter här.

För att skapa effekt i dialogen sprids ofta filmer i sociala medier som visar hur djurproduktion har gått till, och delvis fortfarande gör i stor utsträckning på andra håll i världen. Ett exempel är Europa, där många länder fortfarande inte lever upp till EU:s grunddirektiv. Det cirkulerar förskräckliga bilder och filmer som inte alls speglar förhållandena i svenska stallar och de regler som vi lever efter här. Tyvärr tydliggörs inte i dialogen kring dessa filmer var produktionen skett, utan ofta ges det sken av att detta är den allmänt gällande bilden av hur grisproduktion går till.

Vi grisföretagare måste därför fortsätta vår tydliga dialog och visa skillnaderna mellan svensk djuruppfödning och internationell.

Vi grisföretagare måste därför, tillsammans med den övriga svenska branschen, fortsätta vår tydliga dialog och fortsätta visa skillnaderna mellan svensk djuruppfödning och internationell. Det är ett arbete som vi aldrig kan slå oss till ro med. Du kan också hjälpa till, genom att dela fakta som ges ut och sprida information i dina egna sociala kanaler såsom Facebook, men också genom att ta dialogen med vänner och bekanta gång på gång. Hur vår svenska grisproduktion går till och vilka som är våra mervärden är lätt för oss i branschen att ta för givet, vi lever ju och andas detta varje dag. Det är inte lika självklart för de som inte jobbar dagligen med det. Här kan vi alla göra skillnad, genom att hjälpas åt.

Antalet styckningsdetaljer av gris är bedrövligt få i köttdisken. Ofta saknas såväl bog, skinkstek och fläsklägg i disken. Det behövs mer innovation för att få ut det färska grisköttet till konsument.

Nu är det snart tre år sedan som svenska grisar lastades på djurtransporter och kördes till Tyskland för slakt. Slakterierna hade fullt i sina frysar och handeln köpte inte köttet från de svenska bönderna då priset var så mycket lägre för importerat griskött.

Men då hände något. Hela branschen samlades, konstaterade att man tillsammans måste göra något.

Det stora som hände efter krisen för svenskt griskött var att handelskedjor bytte från importerad köttråvara till svensk i korvar och andra förädlade produkter.

Men fortfarande finns skevheter.

Konsumenterna har hittills visat att de i stor utsträckning är beredda att välja svenskt när de köper färskt kött i butiken, även om det svenska köttet är dyrare. Men det gäller bara vissa delar av grisen. För charkuterierna och de färdiga maträtterna gäller inte alltid samma logik. Man vill inte betala extra för korven, den ska vara billig.

Den extra kostnaden för ”våra” grisar är bland annat det svenska djurskyddet.

Den extra kostnaden för ”våra” grisar är bland annat det svenska djurskyddet. För det är skillnad på djurhållning i Sverige och i andra EU-länder. Fixerade suggor, kuperade svansar och trånga burar är inte tillåtet i Sverige men är verkligheten för en stor del av grisarna i EU.

Svenska djur är också bland de friskaste i EU och vår antibiotikaanvändning är internationellt sett mycket låg. Danskarna använder tre gånger och tyskarna 13 gånger så mycket antibiotika per gris som vi i Sverige.

Ett djur består av mer än kotletter, filéer och julskinka.

Ett djur består av mer än kotletter, filéer och julskinka. För de delarna behöver vi tillsammans komma fram med nya idéer för hur de kan marknadsföras och populariseras.

Det handlar till exempel om bog som ofta saknas i disken hela året.

Kind, pluma och sekreto är nya grisdetaljer som har börjat säljas de senaste åren, men storlekmässigt är de pyttesmå i jämförelse med bogen.

Andra delar säljer bara under vissa delar av året. Det handlar om skinka – till skillnad från i Danmark är efterfrågan på skinkstek minimal i Sverige. Och det handlar om karrén som det blir överskott av på hösten, när grillsäsongen är slut.

Nu har vi ett läge att möta efterfrågan på kunskap om kött och om djurets anatomi i kombination med bra försäljning. Med större kunskap kan vi stimulera efterfrågan på de idag mindre intressanta detaljerna och bidra till miljökloka medvetna val av svenskt kött. Grisen kan dessutom jämföras med kyckling vad gäller påverkan på klimatet.

Genom att skapa efterfrågan på HELA djuret skapas också incitamentet för svenska djurproducenter och köttbranschen att utveckla och driva på produktionen. Det tjänar vi alla på. 

Idag, fredagen den 18 november, är det Europeiska antibiotikadagen. För mänskligheten är den ökande antibiotikaresistensen en fråga om liv och död. Fullt i klass med klimathotet.

”Jag är så gammal att jag har sett folk dö av öroninflammation”, säger Marit Paulsen i dokumentären När antibiotikan slutar verka som visades i SVT igår.

Filmen handlar om spridningen av gris-MRSA som smittar från grisar till människor och mellan människor. Den är en multiresistent bakterie, som inte går att behandla med antibiotika och kan leda till blodförgiftning. I Sverige har hittills ingen MRSA hittats på de gårdar som testats.

Bakterier som orsakar sjukdom – hos både djur och människor – kan ofta bekämpas med antibiotika. Men läkemedlen fungerar inte om bakterierna blir motståndskraftiga, resistenta. Det är ett växande problem för hela världen.

Att det fortfarande används alldeles för mycket antibiotika inom djuruppfödning inom EU visar den senaste statistiken från EU.

Att det fortfarande används alldeles för mycket antibiotika inom djuruppfödning inom EU visar den senaste statistiken från EU. Mest antibiotika i djuruppfödningen används av Spanien, Cypern och Italien. Där brukas runt 40 gånger så mycket som i Sverige. Något att tänka på när man talar om den torkade skinkan från just Italien och Spanien.

Vi använder betydligt mindre mängd antibiotika till djur än till människor i Sverige. Under 2015 använde människor i Sverige cirka 60 ton antibiotika medan endast cirka 10 ton användes för våra djur. Antibiotikaförsäljningen till djur har minskat successivt sedan början av 1990-talet. 

Vi har all anledning att vara stolta över det arbete som Sveriges bönder, veterinärer och forskare har gjort.

Idag är det Europeiska antibiotikadagen. Vi har all anledning att vara stolta över det arbete som Sveriges bönder, veterinärer och forskare har gjort. Istället för att slentrianbehandla djur med antibiotika, har man arbetat för att hålla djuren friska. Nu kan vi bara hoppas att resten av EU vaknar upp och börjar arbeta mot att minska antibiotikan i sin djurhållning. För faktaresistens blir i det här fallet lika farligt som antibiotikaresistens.

Senhösten börjar närma sig med stormfart efter en lång härlig sensommar som vi aldrig tidigare fått uppleva. Nya värmerekord har slagits runt om i vårt avlånga land, tröskorna har börjat tystna och de sista fröna för höstsådden har kommit i backen.

Debatten om klimat har tagit stor plats i det massmediala utrymmet

Debatten om klimat har tagit stor plats i det massmediala utrymmet och allt eftersom börjar nu flera länder skriva på det nya klimatavtalet för att begränsa våra länders utsläpp, och därmed klimatpåverkan.

Här har återigen det röda köttet kommit i blåsvädret och grisen hamnar i det facket per automatik, trots att den är ett fantastiskt djur på att ta tillvara på biprodukterna från livsmedelsproduktionen och omvandla till fina köttråvaror

Här har återigen det röda köttet kommit i blåsvädret och grisen hamnar i det facket per automatik, trots att den på många olika sätt är ett fantastiskt djur på att ta tillvara på mycket utav biprodukterna från livsmedelsproduktionen och omvandla till fina köttråvaror. Dessa köttråvaror förser oss med både fett och viktiga proteiner som åter går in i livsmedelskedjan. Detta samtidigt som grisen gör väldigt låga klimatavtryck. Vi tänker ofta på de biprodukter som kommer direkt till våra gårdar för inblandning i egen fodertillverkning på gårdsnivå, och glömmer lätt bort den del som blandas in redan i foderfabriken, exempelvis i form utav spannmålspartier som inte uppnår bakkvalitet på grund av låga falltal, eller partier som blivit kasserade till följd av missfärgning eller för låg rymdvikt. Dessutom utnyttjas andra produkter från livsmedelskedjan. Ett exempel i raden är biprodukter från müslitillverkning.

Sveriges Grisföretagare trycker på allt vad vi kan för att tala om att grisen är klimatsmart i detta hänseende, en dragkamp som vi blir ganska ensamma om att driva, då man från flera håll menar att vi kritiserar de idisslande djuren som släpper ut uppåt tio gånger mer kol­ekvalenter än grisen när de omvandlar vegetabilier till kött. Samtidigt gör nötkreaturen miljönytta som betande djur.

Vi måste här våga visa förträffligheten med det fina grisköttet som produceras i Sverige

Jag som företrädare för grisen ser inte att vi skall vara tysta i frågan. Vi måste här våga visa förträffligheten med det fina grisköttet som produceras i Sverige, och på samma sätt som man lyft fram den betande mulens nytta i naturen, lyfta fram grisens tryne som en perfekt foderkvarn för att omvandla vegetabilier till kött.

Till slut måste det vara konsumenten som får göra sitt eget aktiva val i en butikshylla där hela bredden finns.

Till slut måste det vara konsumenten som får göra sitt eget aktiva val i en butikshylla där hela bredden finns. Jag tycker att vi i dag i alltför stor utsträckning underskattar konsumentens kunskaper i klimatfrågan. Min uppfattning är att den generationen som i dag utgör den större delen i vårt samhälle är väl miljömedvetna konsumenter som själv ser till att på olika sätt balansera sin miljöpåverkan, och då och inte enbart när det gäller kött och mat, utan även inom områden som transporter, boende, semesterresor med mera.

Hoppas att det finns några fina grilltillfällen att ta vara på innan snön täcker vårt avlånga land!

Svenskt kött produceras med världens hårdaste djurskyddslagstiftning och EUs lägsta användning av antibiotika. Det är kött som allt fler förstått att uppskatta på senare tid. Ändå har den svenska djurhållningen minskat drastiskt sedan EU-inträdet samtidigt som uppfödningen ökat i våra konkurrentländer. Det är hög tid att våra politiker levererar en nationell livsmedelsstrategi med tydliga tillväxtmål så att svenska konsumenter även i framtiden ska kunna köpa svenskt kött.

En tydlig frivillig ursprungsmärkning av det svenska köttet har blivit ett viktigt vapen för att synliggöra för svenska konsumenter varifrån köttet kommer. Men det räcker inte.

I Sverige får korna gå ute på sommaren och beta gräs och grisarna får ha sina knorrar kvar. Vi har nolltolerans mot salmonella i livsmedelsproduktionen, EUs i särklass lägsta användning av antibiotika och nästan inga problem med antibiotikaresistens. Trots unika kvaliteter så har andelen svenskt kött under många år backat i butikshyllorna till förmån för importerat kött. På 20 år har till exempel marknadsandelen för svenskt nötkött halverats.

Även politikerna måste ta sitt ansvar för den svenska produktionen.

En tydlig frivillig ursprungsmärkning av det svenska köttet har blivit ett viktigt vapen för att synliggöra för svenska konsumenter varifrån köttet kommer. Men det räcker inte. Även politikerna måste ta sitt ansvar för den svenska produktionen.

Vi behöver nu mer än någonsin en samlad nationell livsmedelsstrategi som kan säkra att vi får en tillväxt i svensk livsmedelsproduktion. Det är angeläget för jobben, för landsbygdens miljö och för att landets växande befolkning i högre grad än nu ska kunna försörjas med svensk mat som producerats med omsorg om djur, människor och miljö.

Vi behöver en strategi med ett tydligt mål för att öka marknadsandelarna för svenskt kött och som anger vägarna för detta. Och det är bråttom.

Precis som när det gäller försvaret och Sveriges energiförsörjning är det angeläget att en uppgörelse kan nås över blockgränserna så att den håller mer än en mandatperiod. Men kravet på samförstånd och enighet får samtidigt inte urvattna innehållet i strategin.

Vi behöver en strategi med ett tydligt mål för att öka marknadsandelarna för svenskt kött och som anger vägarna för detta. Och det är bråttom.

När Sverige gick med i EU 1995 blev även Finland och Österrike medlemmar. På de drygt 20 år som gått sedan EU-inträdet har svensk köttproduktion gått kräftgång samtidigt som den utvecklats positivt för Finland och Österrike. Den svenska produktionen av griskött har exempelvis minskat med 24 procent sedan 1995. Motsvarande siffror för Finland och Österrike är en ökning med 15 respektive 13 procent.

Det finns ett ordstäv som lyder: Medan gräset gror dör kon. Det är en liknelse som passar sällsynt väl för att beskriva hur allvarligt det är att den svenska livsmedelsstrategin dröjer.

Bara under de fem år som Livsmedelsstrategin diskuterats har köttproduktionen ökat kraftigt i flera av Sveriges konkurrentländer samtidigt som produktionen fortsätter att minska i Sverige. Också den svenska mjölkproduktionen, som är basen för 65 procent av den svenska nötköttsproduktionen, har de senaste fem åren stått och stampat samtidigt som produktionen under samma tid ökat med 25 procent i Irland, 14 procent i Österrike,11 procent i Tyskland, 9 procent i Danmark och 4 procent i Finland.

Det finns ett ordstäv som lyder: Medan gräset gror dör kon. Det är en liknelse som passar sällsynt väl för att beskriva hur allvarligt det är att den svenska livsmedelsstrategin dröjer.

Coop har inlett en kampanj för att vi ska äta mindre kött. Med en reklamkampanj från en byrå som kopierat budskapet från den starkt kritiserade filmen Cowspiracy framställs kött som ondska. Bilder på trädträdfällning, översvämningar och skogsbränder varvas med bilder av svenska kor som betar. Inte för att förmedla att det är någon skillnad på skövlad regnskog och betande kor, utan för att förmedla att det är samma elände.

Men så är det ju inte.

Men så är det ju inte. I somras släppte Svenskt kött rapporten”Nötkött och klimat - fakta om svenska nötkreatur och deras påverkan på klimatet”. Vi har i rapporten sammanställt rader av fakta om nötköttsproduktionen i Sverige och i världen.

Siffror från bland annat FAO visar att det ger 2,5 gånger mindre utsläpp av växthusgaser att producera ett kilo nötkött i Sverige jämfört med det globala genomsnittet. 

Siffror från bland annat FAO visar att det ger 2,5 gånger mindre utsläpp av växthusgaser att producera ett kilo nötkött i Sverige jämfört med det globala genomsnittet. Samtidigt har antalet nötkreatur minskat kraftigt i landet. Den svenska uppfödningen står idag för endast 52,4 procent av nötköttskonsumtion i Sverige. Och hela 70 procent av klimatavtrycket från vår livsmedelskonsumtion i Sverige ligger numera i andra länder.

Betande kor är viktiga för natur och landskap. 

Betande kor är viktiga för natur och landskap. De håller inte bara markerna öppna så att de inte växer igen, deras betande och gödslande gynnar också en biologisk mångfald. Naturbetesmarker är några av våra mest artrika miljöer, där idisslare spelar en nyckelroll.

Men för Coop verkar det inte spela någon roll.

Om ni verkligen vill göra skillnad Coop, varför slutar ni inte köpa in importerat kött? För precis som jag, har ni ju konsumentmakt.