Blogg

Några av er har säkert sett programmet Köttets lustar där Henrik Schyffert i avsnitt 2 besökte en grisgård. Förutom att SVT missar att belysa den glädje som finns i branschen, så ifrågasätter man varför vi inseminerar suggor istället för att låta galten betäcka. Jag tänkte därför, i egenskap av grisbloggande svinpiga, dela med mig av min syn på insemination och berätta vad det är som sker. Vi tar det ett steg i taget. Häng med!

Grupphållningen av djur är en av nycklarna till att vi kan hålla nere smittorisk, antibiotikaanvändning och antalet sjuka djur.

Som jag beskrivit i ett tidigare inlägg från i våras, Sätt suggan i centrum – det är hon som presterar så hålls suggorna i grupper av smittskyddsskäl. Grupphållningen av djur är en av nycklarna till att vi kan hålla nere smittorisk, antibiotikaanvändning och antalet sjuka djur. Grisar är väldigt noga med sin rangordning och grupphållningen leder till att de, precis som i vilt tillstånd, håller mer sams och inte gör upp om ordningen vid varje avvänjning. Alltså enbart positiva aspekter. Det ökar också hormonpåslaget vid just avvänjning. Detta innebär att alla suggor brunstar samtidigt, något som är positivt för suggan vid nästa tillfälle hon kommer in i grisningsavdelningen och får lika lång ditid som de andra suggorna. Suggor som får för lång ditid riskerar att mjölka av sitt hull och det är inte djurskydd om hon blir mager på grund av för lång ditid som beror på att hon grisar långt innan de andra suggorna i gruppen.

1.Det är alltså en stor fördel att suggorna hålls i grupp både för smittskydd och för sugghälsan och därmed smågrisöverlevnaden i BB senare.

Efter avvänjning brunstar suggan efter några dagar, på människospråk kallas det ägglossning och innebär att vara befruktningsbar. Hos en sugga visar sig brunsten väldigt tydligt genom att hon visar så kallad ståreflex. En brunstig sugga ställer sig vid lukten av galt stilla, hennes öron pekar ofta rakt upp och när man trycker på ryggen så står hon kvar. Ståreflexen är tecknet på att ägglossningen är på gång och att suggan vill reproducera sig. Har suggan inte instinkten i att befruktas och reproducera sig kan det bero på dålig kondition, ranglåghet eller någon annan störning som gör att ägglossningen inte kommit igång helt. Den biologiska klockan hos djur är instinktivt styrd och deras instinkt att reproducera sig är lika naturlig som att en blomma växer och fröar av sig.

2.Det ligger i suggans instinkt att reproducera sig och det naturliga är att det sker under en vecka.

Det dröjer ungefär 4-5 dagar efter avvänjning tills första ståreflex och då är det ett litet fönster på 48 h som vi har att träffa för att sperman ska hinna till äggen innan de kasserats. En eller flera galtar, skulle ha svårt att klara den uppgiften när en hel grupp på upp till 50 suggor brunstar samtidigt. Även om vi skulle hålla en galt per sugga så är skaderisken för suggan betydligt högre när en galt betäcker henne än när en människa inseminerar henne. Även vildsvinssuggor får mängder med rivsår på ryggen och vissa fläker sina bakben när galten försöker hoppa upp. Risken för smittor i och med galtbetäckning är också betydligt högre och omlöpsrisken, är högre med galtbetäckning eftersom det är betydligt större risk att galten har en dålig dag. En febertopp eller förkylning kan försämra kvaliteten på spermierna enormt.

3.Galten kan sprida smitta och rider dessutom sönder suggornas ryggar

Genom att använda insemination minskas smittspridningen eftersom den sperman är kontrollerad och de flesta doserna består av flera olika galtar vilket innebär att en dålig dag för en av de galtarna som ingår i dosen inte påverkar suggan eftersom en annan galts sperma förhoppningsvis är vitalare just den dagen. Den kontrollerade galtsperman är alltså mer hälsosam för suggan och minskar risken för omlöp som riskerar att suggan, enligt grupphållningen hamnar mellan två grupper och då får sämre förutsättningar att klara nästa uppgift, grisningen, bra. Vid insemination är det viktigt att stimulera suggan som om man vore en galt, utom den aggressiva delen då såklart. Det är endast med rätt stimulans som suggan kan bli dräktig. Av den anledningen sitter man på suggan för att få lite extra tyngd, dock ingenting till skillnad mot galtens ibland 300-kilos-kropp. Vi trycker inte in sperman i henne utan hennes muskler i slida och livmoder ”suger” in det själv.

4.Inseminering ger högre djurvälfärd, smittskydd och möjlighet att hålla antibiotikaanvändningen nere eftersom avdelningarna alltid töms och tvättas.

Jag hoppas såklart att ni som läser fått lite bättre fakta i ämnet och förhoppningsvis läser också Public Service detta och tar sitt förnuft till fånga och inte fortsätter att slänga ur sig åsikter som att insemination är något dåligt till förmån för den mer osäkra och riskfyllda betäckningen med galtar som river sönder suggornas ryggar. En helt annan fråga för SVT att ta tag i är hur opartiskt det är när man klipper in olika frågeställningar till olika medverkande i programmet för att gynna en gren och dessutom arbetar aktivt med musiken för att förtydliga sina egna ståndpunkter.

/

Cissi

I december så kommer alltid diskussionen om köttätande och den svenska ”grisindustrin”, något jag hellre kallar för grisproduktion. Rannsakar jag mig själv så kanske industri inte är fel namn, det beror på vad man lägger in i begreppet. Ofta används ordet ”djurindustri” av djurrättsaktivister som vill få det att låta illa och jämföras med fabrik och svarta skorstenar. Jag tycker detta är en förlegad syn eftersom just den typen av industrier idag aktivt jobbar för att vara så hållbara som möjligt. Det ska vara så miljövänligt det går, svinn och kostnader som inte skapar mervärde skärs bort. Det är exakt så vi jobbar med våra grisbesättningar.

Ofta används ordet ”djurindustri” av djurrättsaktivister som vill få det att låta illa och jämföras med fabrik och svarta skorstenar.

En företagare kan/vill inte inte låta djuren vara sjuka och må dåligt vare sig psykiskt eller fysiskt. Som jag till exempel skrivit om i tidigare inlägg Dags att knyta grisen i säcken  är det tydligt att vi inte kan tvinga djuren att växa eller producera, vi måste stryka medhårs. En grisproducent skapar alltså en miljö för djuren som gör till att de mår bra, alla flaskhalsar jobbas metodiskt bort och man ser till att djuren har möjlighet att må på topp. En idrottare kan omöjligt prestera om hen mår dåligt psykiskt. Varför skulle det vara annorlunda för en gris? Inget i processen ska kunna gå fel.

En företagare kan inte låta djuren vara sjuka och må dåligt vare sig psykiskt eller fysiskt

Svinn i ett grisstall skulle kunna handla om djur som dör eller djur som blir sjuka och därmed får anmärkningar och avdrag hos slakteriet. I Sverige idag jobbar grisbesättningarna mycket metodiskt för att sänka dödligheten och slaktanmärkningarna och därmed svinnet.  Det finns inget intresse hos grisproducenterna att ha anmärkningar eller döda grisar. Därför följs all uppfödning upp och vi kan med hjälp av den göra förändringar som minskar dödligheten eller ger friskare djur utan anmärkningar.

Det finns inget intresse hos grisproducenterna att ha anmärkningar eller döda grisar.

Ha inte dåligt samvete över skinkan eller andra fina köttbitar som återfinns på julbordet. Tillåt er smaka med gott samvete så länge köttet är svenskt och fortsätt ha förtroende för våra svenska bönder som faktiskt föder upp gris i världsklass, etiskt med knorren kvar och utan antibiotika i förebyggande syfte.

Cissi

Vädret är trots lovord om en fin helg inte alls särskilt mysigt i skrivande stund och ställe. Inbillar mig att det beror på att detta är det sista inlägget för mig och min lilla grisskola. Det känns vemodigt men jag har andra saker att ta tag i också så tiden lär fyllas ut ändå. Jag hoppas ju såklart att ni redan förstått av mina tidigare inlägg varför ni ska köpa svenskt fläsk men jag tänkte ändå påminna och punkta upp lite tankar kring vikten av era val.

Fläsket har låg klimatpåverkan, den konventionella produktionen ligger lägre än ekologisk kyckling. Därför kan jag ibland tycka att det är missvisande att kalla fläsk för rött kött eftersom nötköttet har långt högre koldioxidutsläpp och klimatpåverkan. Däremot ska man inte underskatta nötköttets nytta för den biologiska mångfalden och biodiversiteten och jag vill poängtera att alla produkter har sina fördelar för miljö och klimat.

… allt från livsmedelstillverkning som kasseras kan grisen äta och växa effektivt på

Grisen kan förädla produkter som vi ratat. Potatisskal, restmjölk, chips, glass, allt från livsmedelstillverkning som kasseras kan grisen äta och växa effektivt på. Räknar man in hur grisen tar tillvara på den energin som annars hade slängts innebär det per automatik att den egentligen jobbar som miljöhjälte snarare än klimatbov.

Genom att köpa svenska produkter över lag bidrar du till en levande landsbygd och hållbarhet i hela samhället. Det krävs djurskötare, förmän, företagare, djurtransportörer, fodertillverkning och slakterier. Dessa bidrar till ekonomisk styrka för hela landet.

Sveriges åkermark varierar i värde och kvalitet och alla jordar kan inte bära fram spannmål, åkerböna, ärtor med mera till direkt livsmedelskvalitet

Argumentet att det är onödigt att använda åkermark för foderproduktion tänkte jag faktiskt också sticka hål på. Sveriges åkermark varierar i värde och kvalitet och alla jordar kan inte bära fram spannmål, åkerböna, ärtor med mera till direkt livsmedelskvalitet. Med tanke på befolkningsökningen vore det synnerligen idiotiskt att inte bruka mark som behövs till livsmedelsproduktion. Odlad jord tar även upp stora mängder koldioxid ur atmosfären. När vi inte kan odla kvarnkvalitet kan vi odla foder som förädlas genom djuret och då ge oss tillgång till den lagrade energin och näringsvärden som marken frambringade men som vi inte kan tillgodogöra oss utan förädlingen.

I min mening kan man inte stirra sig blind på en bestämd siffra utan vi måste ha helikopterperspektiv men med god detaljkännedom om hela ekosystemet.

Min slutsats av dokumentären Sista skörden som sändes i SVT, är att djurproduktion kommer vara nödvändigt i framtiden för att jorden ska fungera som den ska. Mullhalt, växtrester och näring måste tillföras och djuren ska in i kretsloppet. I min mening kan man inte stirra sig blind på en bestämd siffra utan vi måste ha helikopterperspektiv men med god detaljkännedom om hela ekosystemet. Att minska köttätandet och därmed djurproduktionen skulle leda till massiva problem på åkern eftersom den odlingsbara jorden inte kommer fortsätta vara odlingsbar länge till. Så egentligen, öka djurantalet i Sverige.

Den svenska produktionen kommer inte bidra till att bygga upp multiresistenta bakterier eftersom vi ansvarsfullt brukar antibiotika endast till sjuka djur. Får vi problem med resistens i Sverige beror det på importerad mat och resor till och från länder där resistens finns i hög utsträckning.

Kom ihåg, man kan inte piska djuren till resultat, man måste smeka medhårs för att den biologiska processen ska fungera

Vi är alltså hållbara både ekologiskt och hälsomässigt. Kom ihåg, man kan inte piska djuren till resultat, man måste smeka medhårs för att den biologiska processen ska fungera. Den tillväxt vi har, de friska djuren vi förvaltar och den utvecklingen vi strävar efter, allt kommer tillbaka till kunskap och erfarenhet med djuren och biologin.

Jag vill avsluta med att tacka Svenskt Kött för denna möjlighet, alla läsare som hört av sig och mina grisiga kollegor från landet som kommer med idéer och synpunkter. Vi ses ute i stallarna!

/ Cissi

Det är alltid lika roligt att se vilken reaktion man får när man säger att man jobbar som grisskötare eller för all del, svinpiga, som jag själv benämner mig, trots att ”pig”-tiden är förbi och jag snarare måste betraktas som driftsledare. Såklart är starttiden olika men ofta startar en arbetsdag för oss mellan 6-7. För att dagens uppgifter ska fungera så smärtfritt som möjligt är det lämpligt att först ta en snabb kaffe och snabbt gå igenom arbetsfördelning samt om det är något som måste ske direkt på morgonen utanför rutin.

Det är viktigt att alla sinnen är öppna för intryck när man gör första rundan i stallarna varje morgon.

Mellan 7 och 9 är det rutinarbete där man börjar med att skrapa sina avdelningar som man är ansvarig över. I samband med detta kontrolleras hälsa hos alla djur, sjuka/halta djur markeras och noteras på skrivblock för senare behandling. Jag gillar inte när djurskötarna har musik i öronen på morgonen. Det är viktigt att alla sinnen är öppna för intryck när man gör första rundan i stallarna varje morgon. Allt som avviker från normalt måste uppmärksammas. Till exempel en fläkt som inte låter som den ska, värme i avdelningen ska reflekteras över, luften ska vara frisk, läckande vattennipplar måste man kunna höra och detta samtidigt som man skrapar bort smuts från liggytan i boxen och med ögonen uppmärksamma hur varje individ beter sig i boxarna. När skrapningen är klar så strör man med lämpligt material, halm, spån eller torv beroende på status i boxarna.

En grisskötare ska inte leta efter det normala utan bara uppmärksamma avvikande ljud, temperatur, drag och djur.

Vid 9-tiden är det vanligt att man har 30 minuters rast där de flesta fikar eller äter lite frukost. Här finns möjlighet att stämma av med övriga medarbetare hur långt alla kommit i rutinerna, om något strular, om någon behöver hjälp. Djurskötarna kan och få ta egna beslut och planera resterande dag. Efter frukost kanske någon börjar behandla sjuka djur medan någon annan drar igång och vaccinerar eller dräktighetstestar.

Jag föredrar att utföra rutinjobb tillsammans eftersom det ökar säkerheten, arbetsglädjen och djurskötarna lär sig av varandra och kan utvecklas

En vanlig fråga är hur man hinner mata alla djur, vilket ju är en bra fråga. Men idag är alla moderna produktioner utrustade med automatisk utfodring, ofta via pipelines som löper längs med taket där fodersoppan pumpas ut i trågen genom magnetventiler. Om inte blötfoder används är det vanligt att torrfoder skruvas fram till foderautomater som löper ned i trågen och som släpps antingen manuellt eller automatiskt. Vi matar alltså inte djuren för hand längre men, vi foderjusterar alla djur varje dag, så på det sättet kan man ändå säga att vi kontrollerar utfodringssystemet.

Självklart finns det en stor risk att något gått snett under dagen som man inte lyckats lösa på sina 8 timmar. Det är ju ändå djur vi jobbar med.

Vid lunchtid samlas teamet igen och nu bör alla rutinjobb vara klara. Eftermiddagens timmar kan då ägnas åt att hålla rent, förbereda inför morgondagen eller slutföra vissa uppgifter. Dagen slutar som för vilken anställd som helst, efter 8 timmar och ofta går djurskötaren en sista gång genom utvalda avdelningar där djuren behöver extra tillsyn. Självklart finns det en stor risk att något gått snett under dagen som man inte lyckats lösa på sina 8 timmar. Det är ju ändå djur vi jobbar med. En grisskötare i Sverige ska kunna ta mycket eget ansvar och vara öppen för förändring och samarbete. Jag vill med detta inlägg hylla alla grisskötare i Sverige idag som jag tycker förtjänar stort tack.

Ni är med och producerar världens bästa fläsk och är gentemot många andra kollegor i världen grymt (pun intended) duktiga på att kombinera produktion med det berömda djurögat som helt klart krävs mer av i den svenska produktionen.

Trevlig helg!

/Cissi

Om man ska imponera på någon som aldrig varit i ett svinhus vad gäller rutiner och effektivitet så ska man bjuda in hen en avvänjningsdag. Det innebär att alla dagliga rutiner inklusive avvänjning ska ske under en och samma dag och här krävs väl inövade rutiner för att inte stressa djuren. Först flyttas suggorna från BB-avdelningen. Smågrisarna flyttas till tillväxtavdelningen och här försöker man behålla kullarna intakta för att minska omgruppering och eventuell stress. Viss storlekssortering brukar man ändå få göra så att de mindre grisarna inte behöver slåss med de större i allt för stor utsträckning.

…alla dagliga rutiner inklusive avvänjning ska ske under en och samma dag..

När smågrisen skiljs från mjölken måste tarmen ställa om sig till att äta vanligt foder. Det förbereds redan i BB genom att man under uppväxten ger smågrisen smakprov av fodret som den kommer få äta i tillväxtavdelningen. Tillväxtavdelningen är tvättad, desinficerad och torr för att kunna erbjuda så bakteriefri miljö som möjligt. En bra rutin är att lägga spån, halm och foder som de känner igen på golvet som välkomnande till smågrisarna när de kommer in. Detta för att de ska fokusera på att äta eller leka med halmen istället för att slåss och stressa upp varandra.

Tillväxtavdelningen är tvättad, desinficerad och torr för att kunna erbjuda så bakteriefri miljö som möjligt

För att få avvänja en kull måste kullen vara minst 28 dagar, vilket i praktiken innebär mellan 33-35 dagar med den omgångsuppfödning vi har idag. 28-dagarsregeln bestämdes på 80-talet när smågrisarna vägde 6-7 kg vid avvänjning och inte var fler än 7-8 stycken.

Idag är det inte ovanligt att kullen på, i snitt 12-13 grisar snittar 10-11 kg/gris

Idag är det inte ovanligt att kullen på i snitt 12-13 grisar snittar 10-11 kg/gris. Alltså en avsevärd högre tillväxt från födsel och en sugga som mjölkar betydligt bättre än 80-talets avelsmaterial gjorde. Detta beror på flera saker där aveln är en del. Miljön i stallarna spelar stor roll, vi arbetar alltid aktivt för att förbättra miljön och minska smittor för att ge grisen bästa möjliga förutsättningar.

Min personliga åsikt är att det är minst lika bra om inte bättre om vi fick avvänja tidigare

Min personliga åsikt är att det är minst lika bra om inte bättre om vi fick avvänja tidigare. Anledningen till det är att jag själv sett vad skillnaden i avvänjningsålder kan göra både för suggans kondition och välmående men faktiskt också för smågrisarnas hälsoläge som i min mening verkar bli bättre. Jag har själv varit med och genomfört att gå från 34 dagars ditid till 30 dagar fortfarande helt lagligt inom svenska mått mätt och resultatet blev bättre än innan. Enligt mina teorier finns det fler anledningar, här är några av de viktigaste ur min betraktelse:

  • Smågrisarna var jämnare, den sista veckan i BB gör dem ojämna när de stora blir större och de små tappar tillväxt.
  • Hygienen i BB boxarna var bättre och ledde till friskare djur som klarade avvänjningen lättare än tidigare
  • Suggorna orkar mjölka fullt hela vägen till avvänjning och smågrisen tappar inte potentialen i tillväxt som annars skadar utvecklingen.
  • Färre djur med avvänjningsdiarré, något som är kopplat till alla punkter ovan och i praktiken leder till 1. Friskare djur 2. Färre behandlingar 3. Högre djurvälfärd

På grund av alla positiva förändringar som skedde blev dödligheten vid avvänjningen lägre och tillväxten högre. En stor förbättring för smågrisarnas hälsa och när suggornas välmående märktes också av när de kom in i BB nästa gång i bättre kondition och presterade ännu högre resultat. Som jag skrev i mitt första inlägg Djur som mår bra – presterar bra. Jag vill också påminna om att förslaget inte handlar om att avvänja smågrisar på 21 dagar utan man räknar på att snittet bör blir mellan 26-28 dagar, och endast 10% av grisarna får understiga 26 dagars ditid.

Det är dags att se över djurskyddslagen – utan att höja antibiotikaanvändningen

Oavsett så kommer vi aldrig börja använda antibiotika i förebyggande syfte i Sverige. Jag är övertygad och vet av egen erfarenhet att det är fullt möjligt att avvänja smågrisarna tidigare än vad vi hittills gjort, helt utan antibiotika och med bättre hälsoläge än tidigare. Det är dags att se över vissa punkter i djurskyddslagen - utan att höja antibiotikaanvändningen.

Soliga hälsningar

Cissi

Jag sitter just nu på den tredje grisgården denna sommar ”söder om 101an” (Söderslätt, Skåne för oinvigda). Vad gäller sommarens lärdomar så ska jag försöka reflektera lite för er.

Tänk dig att du sitter på en outbildad häst. När du gör rätt så är det inte säkert att hästen gör rätt, du får alltså inte feedback och risken är då att du börjar tvivla på vad som är rätt och istället hittar på egna sanningar och sätt att nå framgång på. Oftast inte så effektivt och säkerligen leder det inte till världscupsfinal heller. Om du istället sitter på en utbildad häst som ger feedback direkt, utför vad du tänkt dig och reagerar på rätt sätt hade du lärt dig snabbare och blivit bättre. Det ska vara lätt att göra rätt, även för den som jobbar med grisar.

Det ska vara lätt att göra rätt, även för den som jobbar med grisar

I Sverige så har vi inte byggt nytt på länge och därför inte heller utvecklat teknik eller inredning särskilt mycket. Vi har också ett regelverk som i vissa fall inte ger oss möjlighet att göra rätt med djuren i deras biologiska process. Min fundering är om branschen är i tillräcklig kaliber att klara av att driva stall, mer anpassade till djurens biologi, och utveckla den produktionen. Eller är vi så inrutade på att lösa problem i felbyggda och tunga stallar, som egentligen inte är problem från början utan nödlösningar, som vi skapat själva på grund av djurskyddsregler stiftade långt ifrån verkligheten och en byggnationsinnovation som liknar stenåldern, att vi helt enkelt inte har management eller kunskapen att producera och utnyttja djurens potential?

Eller är vi så inrutade på att lösa problem i felbyggda och tunga stallar…… att vi helt enkelt inte har management eller kunskapen att producera och utnyttja djurens potential?

Hur har nu du som konsument med det här att göra? Det är ju en sån där fråga som egentligen är för stor för att få grepp om, som jag går och funderar på när jag gör rutiner i stallet eller borde plugga på tentorna. Men nej, det rör dig med. Jag tror på den svenska branschen, men det krävs lönsamhet och tillräcklig volym för att företagarna ska vilja bygga och skapa arbetsplatser och produktionsplatser. Det krävs efterfrågan av svensk gris. Om vi kan vända trenden vi haft, nedlagda stallar ett efter ett och ingen nybyggnation, då kan vi vända så mycket mer. Nya bättre stallar, anpassade till djuren, utbildningen av driftsledare med management kunskap och kompetenta djurskötare som har lärt sig att göra rätt i bra system med bra management och där djuren svarat på rätt sätt.

Jag tror på den svenska branschen, men det krävs lönsamhet…

Så, ert jobb, nu i trösket, är att fortsätta grilla. Tänk också på att den där dammande tröskan som kör förbi lördag kväll kanske tröskar foderkorn och därför är en stor del av köttbiten du har på grillen.

Cissi

Jag befinner mig som rubriken antyder just nu i Värmland där solen skiner och arbetsglädjen är på topp trots långa dagar och mycket nytt att sätta sig in i. Vi har redan gjort lite förändringar och medarbetarna, ägarna och jag har haft många diskussioner om möjliga förbättringspunkter för företaget.

Grisproduktion handlar mycket om att göra samma rutin om och om igen för att se om helhetsresultatet blir vad man hoppats på

Det svåra med att hålla djur, producera och tjäna pengar är just att de är djur. Trots att du gör allt rätt så kan, eftersom det är en levande varelse och biologin pågår, det misslyckas. Grisproduktion handlar mycket om att göra samma rutin om och om igen för att se om helhetsresultatet blir vad man hoppats på. Vid behov förändrar man en rutin och utvärderar sedan om resultatet blev bättre. De flesta människor är ganska bekväma med en rutin, en egenskap som jag uppskattar hos medarbetare eftersom det leder till bättre kontinuitet, men kan leda till svårigheter när det väl behövs förändras en rutin.

Oförståelse för biologin och oförmågan att se vad som egentligen händer ute i stallarna leder till att man istället ger djuren vad tekniken klarar, inte vad de behöver

Med hjälp av teknik förbättrar man kontinuiteten och därmed resultatet. Teknik är ett välkommet hjälpmedel inom grisbranschen men det krävs att man har förståelse både för tekniken och biologin ute i stallet. Bra rutiner och lätta instruktioner hur tekniken ska skötas är viktigt för att alla ska kunna använda den fullt ut. Oförståelse för tekniken leder till att man inte använder den och då kan djuren komma i kläm. Oförståelse för biologin och oförmågan att se vad som egentligen händer ute i stallarna leder till att man istället ger djuren vad tekniken klarar, inte vad de behöver. Teknik ska inte ses som något som tar bort djurvälfärden utan rätt använd förbättrar och förenklar för djurskötaren att göra sitt jobb, se djuren och ta hand om dem på rätt sätt utan stress.

Teknik ska inte ses som något som tar bort djurvälfärden utan rätt använd förbättrar och förenklar för djurskötaren att göra sitt jobb…

Efter en spännande grisningsvecka taggar jag helgjobb och dessutom lite semester, från bloggen, inte grisarna. Jag önskar er alla en härlig sommar med allt vad det innebär och släng en tanke på mig när jag svettig (men lycklig) står i svinhuset i juli.

Cissi

Jag har spenderat de två första veckorna av sommaren på en gård i vackra Sörmland, och fokus har legat på grisning- och semineringsrutiner. Med inspiration från fokusområdena så tänkte jag idag ta upp grundläggande rutiner för hur suggor och smågrisar hanteras vid grisningen.

I golvet i smågrishörnan sätts värmeslingorna igång

En vecka innan grisning flyttas suggorna in i BB avdelningen. Här ska de bekanta sig med boxen och vänja sig vid fodret som serveras och som är speciellt för digivningen. Boxen strös upp med halm eller annat material och i smågrishörnan tänds lampan dagen innan beräknad grisning. I golvet i smågrishörnan sätts värmeslingorna igång.

När grisningen är klar stängs alla smågrisar in i smågrishörnan.

När grisningen drar igång noterar djurskötaren datum och tid och håller koll på att grisningen förflyter utan problem. Vartefter smågrisarna kommer ut så markerar man de som fått i sig råmjölk. När grisningen är klar stängs alla smågrisar in i smågrishörnan. Djurskötaren kontrollerar hälsa på suggan, ser till att hon äter, räknar spenar och om hon är juveröm så masseras juvret tills hon släpper mjölk igen. Smågrisarna kontrolleras individuellt, de räknas och skrivs in i grisningslistan, en journal. De släpps sedan ut och om de är många så bildar man matlag under första dygnet. Man delar in kullen i 3 lag där 2 lag alltid är ute och får dia. Efter 1-2 timmar byts ett lag ut. Detta görs för att garantera att alla i kullen får i sig den viktiga råmjölken.

Suggor accepterar andras kultingar eftersom det tar ungefär två veckor för dem att bygga upp ett band till sina små till skillnad mot kor som direkt känner ett starkt band till sin avkomma.

På eftermiddagen börjar man kullutjämna mellan kullar som är födda dagen innan och under natten, man flyttar övertaliga smågrisar från suggor med för många smågrisar till suggor med för få smågrisar. Här brukar man också storlekssortera så att varje kull är jämn och passar suggans kapacitet. Suggor accepterar andras kultingar eftersom det tar ungefär två veckor för dem att bygga upp ett band till sina små till skillnad mot kor som direkt känner ett starkt band till sin avkomma. Rutinerna pågår i 3-5 dagar tills alla suggor i avdelningen är färdiggrisade och djurskötaren måste nu ha koll både på smågrisarnas hälsa och suggans hälsa så att hon orkar ge mjölk till sina tilldelade smågrisar.

Som ni förstår krävs det enormt fokus och engagemang hos djurskötaren i BB för lyckade resultat.

Som ni förstår krävs det enormt fokus och engagemang hos djurskötaren i BB för lyckade resultat. Jag är övertygad om att de flitiga och läraktiga medarbetarna här kommer göra stora förbättringar och jag återkommer till besättningen i augusti för uppföljning av hur teamet har utvecklats. Nu är det dags att packa väskan och åka mot sköna Värmland för några veckors arbete i en annan besättning.

På återseende och kom ihåg, svensk gris på grillen är grejen!

C

Idag är det avslutning för oss på Alnarp och för de flesta av oss så väntar sommarjobb eller början av karriären inom de agrara näringarna. För egen del så har jag sommaren uppbokad till precis 273% som vanligt. Dels är det praktiskt jobb inom grisbranschen som jag ser mycket fram emot men jag har också lyckats kombinera jobbet med en 15 hp Trainee kurs riktad mot företagsledning med ekonomistyrning, strategisk utveckling, marknadsföring och ledarskap som delmoment.

För egen del så har jag sommaren uppbokad till precis 273% som vanligt

Jag relaterar kursens delmoment till grisproduktionen eftersom det är mätbart på alla plan. Från djurskötseln till ekonomistyrningen, de går ihop med varandra som kuggarna i ett kugghjul. Eftersom vi delar upp produktionen och anpassar foder och byggnader efter djuren så kan vi också räkna på exakt vad djuren ätit och hur de vuxit eller producerat. Detta kallar vi för nyckeltal och kan i tillväxtperioden och slaktstallet handla om kg foder per kg tillväxt eller efter avvänjning i grisningsstallet bedöms suggornas och djurskötarens snittresultat i antal avvanda smågrisar per kull.

Från djurskötseln till ekonomistyrningen, de går ihop med varandra som kuggarna i ett kugghjul

För att få bättre resultat krävs att hela hjulet och alla kuggar passar i varandra och att alla medarbetare samarbetar mot högre mål. Tar vi en grisningsomgång som exempel så beror antalet avvanda på djurskötarens kunskap, erfarenhet och djuröga. Djurskötaren ska vid varje ögonblick i avdelningen ta egna beslut som gynnar och håller fler smågrisar friska. Det kan handla om att massera suggans juver för att få igång mjölkproduktionen, eller flytta övertaliga smågrisar från en sugga som inte har tillräckligt många spenar till en som har fler spenar än smågrisar.

Tar vi en grisningsomgång som exempel så beror antalet avvanda på djurskötarens kunskap, erfarenhet och djuröga

Som ni märker så är djurproduktion inte enkelt utan kräver stor kunskap både inom produktion och ledarskap. Förutom detta så tillkommer som jag nämnde i början ekonomistyrning, marknadsföring och strategisk utveckling i företaget. Allt detta leder till framgångsrika stabila företag med hög djurvälfärd och få produktionsstörningar. Mitt i euforin här så börjar det bli dags att ta mig mot avslutningsceremonin med mina kurskamrater. Jag önskar er alla en härlig början på juni så återkommer jag längre fram med mer grisiga inlägg här på bloggen.

-Cissi 

Hej på er! Solen har letat sig in i alla fall över Skåneland och det känns som att det börjar bli dags att njuta av de första riktiga sommardagarna. På Alnarp är det dags för Grisfest lämpligt nog och vi njuter av att vädret verkar vilja vara med oss. Idag tänkte jag skriva om smågrisarnas väg genom stallet. För att lättare förstå så kan vi jämföra grisens resa som en skola med klassrum. Vi tror inte att en förskoleelev har samma förutsättningar och krav som en årskurs 9 elev och det gäller precis samma sak i grisstallet. I Sverige är det inte tillåtet att använda antibiotika i förebyggande syfte och gruppbehandling av djur får heller inte förekomma på rutin. Därför måste vi se till att djuren har tillräckligt bra förutsättningar för att inte bli sjuka och för att kunna producera en hög tillväxt. För att det ska vara möjligt att kunna hålla en arbetsvänlig och djurvänlig produktion så ges varje djurkategori förutsättningarna som de behöver.

Vi tror inte att en förskoleelev har samma förutsättningar och krav som en åk 9 elev och det gäller precis samma sak i grisstallet.

Kultingen föds i grisningsavdelningen, som då är det första klassrummet, där man försökt kompromissa så att både sugga och smågris ska vara tillfredsställda. Här är den med sin mamma tills det är dags för avvänjning. Ju bättre den vuxit och ju friskare den hållit sig desto bättre klarar den av nästa ”klassrum” som kallas tillväxtavdelning. Här har man anpassat boxstorlek, fodertyp och klimat efter vad den drygt 10 kg tunga smågrisen behöver för att må bra. I större besättningar med fler anställda, är det inte ovanligt att smågrisen i samband med flytt från första klassrummet till andra även byter ”lärare”/skötare som är expert på just den perioden i grisens liv.

Ju bättre den vuxit och ju friskare den hållit sig desto bättre klarar den av nästa ”klassrum” som kallas tillväxtavdelning.

Nästa årskurs, eller del i grisens liv, är slaktsvinsstallet. Nu är grisen ca 30 kg tung vid insättning och den är långt mer mogen än vid förra förflyttningen och här är det ännu vanligare att grisen byter skötare. I slaktsvinsstallet ska grisen hålla sig frisk och växa, fokus ligger på hygien och foder. För att få en bra slaktkropp måste djuret få en väl anpassad foderstat. Mängd och innehåll påverkar smaken och fettansättningen i hög grad. Konsumenten efterfrågar en saftig kotlett med fin marmorering, alltså insprängt fett i köttbiten. Smaken sitter i fettet!

För att få en bra slaktkropp måste djuret få en väl anpassad foderstat.

Såhär ser alltså ungdjurens flöde genom stallet ut och efter varje omgång så utvärderas vad som gått bra, vad som kan gå bättre och engagerade företagare och medarbetare ser till att alltid försöka förbättra det som behövs. Genom denna uppfödningsmodell optimerar vi djurens välmående och ger de absolut bästa förutsättningarna för kontrollerad klimatpåverkan, livsmedelssäkerhet och en god kvalitativ fläskprodukt.

Trevlig helg och grilla mycket svenskt kvalitetsfläsk

/

-Cissi

För att suggorna ska må bra och få rätt förutsättningar måste man anpassa byggnader och inredningen efter vad en sugga kräver beroende på vilket tillstånd hon är i. Generellt finns det tre olika avdelningar till suggor, grisningavdelning, sinavdelning och betäckningsavdelning. Alla avdelningar har anpassad inredning, temperatur, ventilation och foder till ändamålet. En digivande sugga med kultingar behöver t ex ett mer koncentrerat foder än när hon är dräktig i sinavdelningen eftersom det går åt mer energi när hon ska ge di. Jag jämför suggornas prestation med idrottskvinnor på hög nivå och vill alltid utfodra med rätt mängd och rätt näringsmässiga innehåll anpassat till djurets behov i cykeln.

Jag jämför suggornas prestation med idrottskvinnor på hög nivå och vill alltid utfodra med rätt mängd och rätt näringsmässiga innehåll anpassat till djurets behov i cykeln.

Suggorna flyttas från sinavdelningen till grisningsavdelningen ungefär en vecka innan beräknad grisning. Här står suggorna individuellt och boxen är anpassad till sugga och smågrisar som har lite olika krav på vad som är bra. Suggorna flyttas vid avvänjning från grisningsavdelningen till betäckningsavdelningen där man ofta har dem i grupp om minst 5-6 suggor i varje. Betäckningsavdelningen är till för att lätt kunna upptäcka brunster så därför finns plats även för en galt som kommer fungera som en konsult när suggorna kommer i brunst 4-5 dagar efter avvänjning. De insemineras då med galtsperma som är säkrare och mer hygieniskt än om man ska använda galten.

Hennes uppgift i sinavdelningen är att må bra och förbereda sig för kommande grisning.

När alla suggorna i gruppen är färdigseminerade och dräktighetsscannade vid 4 veckors dräktighet flyttas alla dräktiga suggor ut i sinavdelningen. En sinavdelning kan se ganska enkel ut och det är för att suggan inte behöver så mycket specialinredning. Hon går tillsammans med alla andra som är inseminerade samma vecka. Hennes uppgift i sinavdelningen är att må bra och förbereda sig för kommande grisning. Sin är ofta ganska lättskött och djuren behöver tillsyn minst en gång per dag, ofta i samband med att man strör eller släpper foder. Innan grisning flyttas de in i grisningsavdelningen igen och så börjar processen om.

Ju mer rätt man gör, ju fler smågrisar orkar suggorna föda fram och avvänja. 

Det viktigaste som jag nämnde i början är att se till att hon alltid har rätt förutsättningar för det som förväntas av henne. Det gäller att jobba med djuren och deras beteende för att kunna kräva prestation av dem. Ju mer rätt man gör, ju fler smågrisar orkar suggorna föda fram och avvänja.

Ha en trevlig helg och på återseende här på bloggen
-Cissi

Kort presentation

Hej! Cissi här, jag brinner för grisproduktion och studerar just nu till Lantmästare på Alnarp. Under mina veckor här på bloggen kommer ni få läsa om mina tankar runt djuren, människorna och produktionen och varför jag älskar det så mycket som jag gör. Om det är något ni undrar över så ställ gärna frågor i kommentarerna eller till mail cissi.klasson@gmail.com.

-Cissi

Djur som mår bra – producerar bra

Många som lärt känna mig de senaste åren har svårt att tänka sig mig utan gris i samma mening men faktum är att jag var hela 21 år första gången jag klev in i ett svinhus och såg en gris. Visserligen är jag född på gård, en specialiserad spannmål- och fröodlingsgård, men inga djur mer än hästar. Jag tog studenten, naturvetenskaplig linje inriktning matematik, och efter lite perspektiv på livet förstod jag att det var i lantbruket jag hörde hemma. Företagandet, det ansvarstyngda och prestationskrävande men på samma gång fria, lockade mig enormt.

…Efter lite perspektiv på livet förstod jag att det var i lantbruket jag hörde hemma.

Målet blev lantmästarlinjen på Alnarp så därför sökte och läste jag en förberedande kurs med grunderna i växtodling, teknik, animalie, företagsekonomi och bokföring. I och med denna kurs så hamnade jag till slut på en grisgård och saken var biff, eller kotlett…

Karriären startade som djurskötare på 50% för att ganska snart gå över till 100% och 4 månader senare förmanstjänst med växande ansvar under de kommande åren. Jag är medveten om att denna resa både är unik men samtidigt inte. Den är unik på det viset att det inte finns många företagare som vågar satsa på någon så som min dåvarande chef gjorde på mig. Samtidigt är det inte ovanligt att ju äldre företagaren blir, ju större bli önskan för hen att ge över ansvar på nästa generation som är hungrig på att trimma resultaten.

För vilket företag som helst krävs det att alla kuggar går rätt i varandra

Mitt måtto har sedan start varit ”Djur som mår bra – producerar bra!” och jag är övertygad om att ni kommer förstå hur det hänger ihop. För att få lönsamhet krävs välmående djur, rätt skötsel och ekonomiska förutsättningar. För vilket företag som helst krävs det att alla kuggar går rätt i varandra och att alla delar så som ledarskap, drift, politik och konsumentmakt påverkar lönsamheten och därmed djurvälfärden. Fortsatt kommer jag att skriva dels om övergripande frågor som drift och regelverk men också om praktisk kunskap om hur skötsel och dagliga rutiner går till. Mitt mål är att ni som läsare ska lära er mer om grisen och verkligen förstå vikten av att välja rätt kött.

Knorr på er!

Cissi

P.S. Om längtan efter griskunskap blir för stor i väntan på nästa inlägg från mig så tipsar jag om dåvarande grisskötarens Thea Kristenssons blogginlägg sedan 2012. D.S.