Blogg

En av de vanligaste frågorna jag får när jag möter lantbrukare som sysslar med betesdrift är: So when is your dry season? Jag brukar då skämtsamt svara att det ibland inte regnar på två-tre veckor i Sverige. Det brukar fortsätta som ett gemytligt samtal om vilket förlåtande klimat jag lever i. De flesta av dem jag träffar, som inte bor i norden, har en torrperiod på 3-6 månader, i en säsong det skulle kunna växa om det kom nederbörd. De har också, ovan på det, de senaste 10-20 åren erfarit allvarliga torkår. De är vana vid att planera sitt arbete med regn som begränsande faktor. Torka och torrperioder är något de räknar med, även om det förstås är kritiskt även för dem.

Ett torkår sätter därför fingret på faktorer som vi annars aldrig sett som begränsade.

Vi har vant oss att leva med ett robust klimat i Sverige, ett klimat som ger oss rikligt med nederbörd och stark växtlighet. Det är en lyx som är få förunnat. Ett torkår sätter därför fingret på faktorer som vi annars aldrig sett som begränsade. Vi lärt oss att optimera ett förlåtande ekosystem, vilket inneburit att vi inte har tillräcklig beredskap för när det ekosystemet inte längre beter sig som vi är vana vid.

De tajmade köpet perfekt med en ca 7 år lång torkperiod med väldigt små nederbördsmängder i ett redan skört klimat.

Jag tänker på det där besöket jag gjorde i västra Zimbabwe, nära Victoria falls, för några år sedan. På Dimbangombe ranch, som köptes av Allan Savory och hans fru Jody Butterfield i början av 2000-talet. De tajmade köpet perfekt med en ca 7 år lång torkperiod med väldigt små nederbördsmängder i ett redan skört klimat. Ändå lyckades de öka produktiviteten på marken, öka mängden djur och befinner sig idag i en situation där de inte riktigt hänger med i naturens produktion. De skulle behöva mer djur, trots att även förekomsten av vilt har ökat kraftigt. Åker du över till grannens mark så är där mindre gräs, mindre träd, mindre vilt och uttorkade vattendrag. Skillnaden är inte nederbörden, utan skötseln. De använder ett managementverktyg, utvecklat av Allan, som heter Holistic Management, som förenklat är en metod för att kunna fatta bra beslut i komplexa system.

Vi går troligen mot ett mer oberäkneligt klimat, som kan innebära torka, skyfall, hetta och kyla.

Vi går troligen mot ett mer oberäkneligt klimat, som kan innebära torka, skyfall, hetta och kyla. Där måste vi inse att våra skötselmetoder och matsystem idag inte riktigt är anpassade till vädret imorgon. Vi måste lära oss att bedöma vårt brukande av jorden utifrån hur väl kretsloppet av vatten, näring och energi sker. Inte bara hur hög avkastning av grödan x vi har per hektar, eller mängden kött vi kan föda upp på y månader. Vi måste sluta jämföra traktorer och börja jämföra vårt biologiska kapital.

Vi började använda Holistic Management hemma på gården för några år sedan, men det är först i år det satts på prov. Vi har drabbats av torkan, som de flesta i Sverige. Betena och vallarna har växt dåligt på grund av hetta och snål nederbörd, och vi kommer inte få in allt vinterfoder vi behöver. Beten och vallar växte dåligt från juni till början av augusti och marken var kruttorr i slutet av juli. Men vi hade en plan.

Tack vare det har vi haft bete av hög kvalitet hela sommaren 

Vi hade koll på hur vi skulle sakta ned roteringen av djuren, ibland stödutfodra, för att skapa förutsättningar för att gräset skulle räcka så långt som möjligt och skulle kunna växa om/när regnet väl kom. Tack vare det har vi haft bete av hög kvalitet hela sommaren, och troligen fram till oktober på många skiften, och har därmed sparat många balar vinterfoder som kommer vara värda sin vikt i guld i vår. Och våra beten har, märkligt nog, presterat bättre än våra vallar.

Holistic management används ofta som ett argument för att vi ska kunna binda växthusgaser i marken med hjälp av kor. 

Holistic management används ofta som ett argument för att vi ska kunna binda växthusgaser i marken med hjälp av kor. Det kommer nog ta lång tid innan vi vet som så är fallet. Jag ser inte heller en eventuell kolinlagring som dess största potential. Den största fördelen med ett välplanerat bete är att man får betydligt högre avkastning på sitt ekosystemskapital. Idisslare kan användas som verktyg för att optimerar fotosyntesen och förbättra ekosystemsprocesserna under och över mark. Vattenkretsloppet bli bättre, vilket innebär att marken både håller fukten och filtrerar vattnet bättre. Näringskretsoppet blir bättre, då gödseln blir jämnare spridd samt att allt det gräs och biomassa som djuren trampar ned kommer marken till gagn och bygger troligen upp mullhalten snabbare. Betesdriften tycks också gynna viltet och den biologiska mångfalden, alltså bina, fåglarna, humlorna, sorkarna, rådjuren och alla de rovdjur som lever av bytesdjuren. Det blir helt enkelt mer natur i naturen.

Det är ett verktyg för att bättre förstå hur vi kan jobba med naturen.

Det är ett verktyg för att bättre förstå hur vi kan jobba med naturen. Att se till att alla de miljarder autonoma processer ekosystemet består av jobbar för oss och inte emot oss. Det är ingen slutgiltig eller universallösning på världens problem, det är ett verktyg som har en fantastisk potential för att få en mer resilient och regenerativ skötsel av djur och mark. Blir vi bättre på bete kan vi minska vårt behov av fossila bränslen i kött- och mjölkproduktionen, bygga biologisk mångfald, öka lönsamheten, bygga mullhalt, möjligen lagra kol och göra oss mer resistenta mot extremväder.

Hur tråkigt det än är att säga ett år som detta, så tror jag vi går ett osäkrare klimat till mötes.

Hur tråkigt det än är att säga ett år som detta, så tror jag vi går ett osäkrare klimat till mötes. Där måste vi tillsammans hitta skötsel och bruksmetoder som gör osäkerheten så lätthanterlig som möjligt. Därför blir nästa inlägg ett utlägg om hur du kan planera ditt bete, för både goda och svåra år.

I slutet av maj publicerades en större studie över matens klimatpåverkan i tidskriften Sience, “Reducing food’s enviromental impacts through producers and consumers”. Där konstaterades det återigen att nötkött har överlägset störst klimatpåverkan i jämförelse med vegetabiliska proteiner. Studien visar också att det bra nötköttet, som skapar biologisk mångfald och håller landskapen öppna, har högre påverkan än det intensivt uppfödda nötköttet. Ärtor var överlägset bäst, och rekommendationen var att vi på global nivå behöver genomgå en beteendeförändring som innebär att vi ska helt sluta äta kött och animalier.

Så är det dödstöten för köttet? 

Så är det dödstöten för köttet? Är det dags för mig att förändra vår verksamhet, be våra uppfödare att slakta ut korna och ställa om gårdarna till ärt- och bön produktion?

Det är enkelt att utgå ifrån att jag, som arbetar med kött, vill till varje pris berättiga min verksamhet och beteende. Att jag slagit dövörat till när det gäller den fakta som presenteras. Men så är det inte. Studien ovan läcker som ett såll när det kommer till att ha fakta och grund för de antaganden och påståenden som görs. Med den erfarenheten jag har, de otaliga artiklar, böcker och vetenskapliga rapporter jag läst, forskare jag träffat och praktiker jag språkat med, kan jag bara dra slutsatsen att det saknas en helhetsförsåelse för hur vår köttproduktion och konsumtion påverkar klimatet. En hel del av den fakta som presenteras stämmer förstås utifrån hur vi producerar livsmedel och kött idag, men inte hur vi skulle kunna göra det imorgon. Eller som en amerikansk kollega sa till mig, “It’s the how not the cow”.

Eller som en amerikansk kollega sa till mig, “It’s the how not the cow”.

Denna studie, och många andra studier och artiklar jag läst missar att lyfta komplexiteten i nötköttsproduktionen på fyra viktiga punkter: Metan, livscykelanalyser, proteinkvalitet och markanvändning.

1.Metan 

Metan räknas som en betydligt starkare växthusgas än koldioxid (CO2), där 1 kg metanutsläpp räknas upp 23-28 gånger för att skapa 1 koldioxidekvivalent. Detta är den enskilt största anledningen till att nötköttet anses en drastiskt högre klimatpåverkan än de andra köttslagen, då metan är den huvudsakliga utsläppskällan av växhusgaser från nötköttsproduktion. Men, på senare tid har det kommit allt mer rättmätig kritik gentemot det vedertagna sättet att räkna om metanutsläpp till CO2-ekvivalenter. Främst för att metanutsäppen är kortlivade, och metanen försvinner ur atmosfären efter ca 10-20 år, i jämförelse med koldioxidutsläpp som närmast kan klassas som permanenta när koldioxiden frigjort och hamnat i atmosfären. Det är också viktigt att komma ihåg att kornas metanutsläpp mestadels består av bundet organiskt kol som frigörs ur biomassan och kan därmed inte likställas med de nettoutsläpp som tex transportsektorn som släpper ut bundet fossilt kol gör. Dessutom är den biomassa kon konsumerar ständigt på tillväxt, och binder därmed kontinuerligt kol. Ett kretslopp helt enkelt.

Det är också viktigt att komma ihåg att kornas metanutsläpp mestadels består av bundet organiskt kol som frigörs ur biomassan och kan därmed inte likställas med de nettoutsläpp som tex transportsektorn som släpper ut bundet fossilt kol gör.

2.Livscykelanalyser (LCA) 

Merparten av de studier som är gjorda på köttets klimatpåverkan är baserade på LCA. Dessa misslyckas ofta med att greppa helheten i animalieproduktionen. Det som oftast helt förbises eller plockas bort ur analysen, är kons möjliga positiva påverkan, dvs inlagring av kol i biomassa och jord. Man motiverar detta med att det är för komplext och osäkert att mäta kolinlagring, och därav är det bättre att inte ens försöka (!). Om man väljer att helt ta bort kons möjliga positiva påverkan, anser jag att vi inte heller kan med säkerhet prata om kons negativa påverkan innan vi rett ut hela situationen. Speciellt då metan är en kortvarig växthusgas som återförs i biomassan, och den biomassa kon konsumerar ständigt är på tillväxt med hjälp av kolföreningar från atmosfären.

3.Proteinkvalitet

Det vanligaste sättet att jämföra nötkött med övriga matvaror, är ofta att ställa olika proteinrika livsmedel mot varandra. Det som sällan eller aldrig påpekas är att det är stor skillnad i proteinkvalitet på 100 g bönprotein kontra 100 g köttprotein. För att du ska få i dig dagsbehovet av protein behöver du äta ungefär tre gånger mer kokta bönor än kött. Bönor har inte heller en komplett aminosyreprofil, och måste kompletteras med aminosyror som finns i spannmål eller animaliska produkter för att proteinet ska vara fullvärdigt. Dessutom är det stor skillnad i näringsämnen mellan de olika proteinerna, där köttet, förutom att ha fullvärdigt protein, också är en lysande källa till järn, A, B-vitaminer, zink och magnesium. Förstås svårt att ta med i beräkningen, men det blir lite som att jämföra äpplen och päron att koka ned bönor och kött till enbart proteiner och deras utsläpp.

Men att av det dra slutsatsen att vi på dessa 83 % kan odla mat till världens befolkning om vi slutade med köttproduktion, stämmer inte.

4.Markanvändning

Enligt studien tar animalieproduktionen upp 83 % av den globala jordbruksmarken, där korna är det djurslag som ockuperar störst del, framförallt den extensiva betesbaserade nötköttsproduktionen. Men att av det dra slutsatsen att vi på dessa 83 % kan odla mat till världens befolkning om vi slutade med köttproduktion, stämmer inte. En stor del av vår jordbruksmark är betesmark, direkt olämplig för annat än att hålla idisslare. Kor gör kött och mjölk av växter vi inte kan tillgodogöra oss, och är imponerande effektiva på att omvandla proteinet som finns i gräs till kött. Naturligtvis har en stor del av animalieproduktionen i stort en skev både resurs- och markanvändning, där råvaror som likväl skulle kunna föda människor direkt används till att föda upp djur, men även här måste vi lära oss att skilja på äpplen och päron. Det är ett tankefel att tänka att de där 950 miljonerna hektar mark studien refererar till, som är betesmark åt idisslare, enkelt skulle kunna ge oss bönor eller vete. Jag har besökt ett otal beteshagar genom åren, och kan konstatera att få av de rena betesmarkerna lämpar sig dålig åt något annat än just animalieproduktion.

Det är ett tankefel att tänka att de där 950 miljonerna hektar mark studien refererar till, som är betesmark åt idisslare, enkelt skulle kunna ge oss bönor eller vete.

Slutsatsen jag drar är att FAOs “Livestocks long shadow”, som blev startskottet för diskussionen kring matens klimatpåverkan, resulterade i att samtalet mycket har kommit att handla om nötköttets klimatpåverkan. Jag ser det som att vi hamnat i ett reduktionistiskt perspektiv gällande animalie-, såväl som livsmedelsproduktionen i stort, där vi fokuserar på vilka för livsmedel som gör minst skada istället för att kika på vilka som gör mest nytta.

För självklart kan vi fortsätta ta reda på de olika negativa effekterna av olika livsmedel, trassla in oss i att hitta det leverne och den mat som har en så liten klimatpåverkan som möjligt. Eller så kan vi lägga kraften och energin på att hitta de livsmedel som har störst positiv inverkan möjligt på klimatet, naturen, djuren samt vår hälsa och välmående. Studien ovan går i samma reduktionistiska spår som den rådande debatten. Gör minst skada, istället för att göra maximal nytta. Till denna dag har jag inte hört någon som sysslar med köttsubstitut och alternativa proteiner prata om hur deras varor har positiv klimatpåverkan, men jag har hört många lantbrukare prata om potentialen i klimatpositiva betesdjur.

Eller så kan vi lägga kraften och energin på att hitta de livsmedel som har störst positiv inverkan möjligt på klimatet

Vårt matsystem skulle kunna vara den funktion i samhället som skapar överlägset mest klimatnytta. Men då måste vi våga sluta prata om att minska den negativa påverkan och börja fokusera på nyttan. För hittills, med den forskning och kunskap som finns, skulle nötköttet potentiellt kunna vara det klimatvänligaste protein vi har.

För hittills, med den forskning och kunskap som finns, skulle nötköttet potentiellt kunna vara det klimatvänligaste protein vi har.

Så int’ kommer ja sluta jobba med gräsbeteskött. Det intresserar mig är hur vi kan bygga ett nytt matsystem som är positivt för samtliga inblandade, inte hur vi eventuellt skulle kunna optimera det felaktiga system vi har idag. Köttet ska, precis som bönorna, göra nytta.

Det är sedan många år förbjudet för kor att vistas ute vintertid utan stall i Sverige. I Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om djurhållning inom lantbruket m. m  står det att ”Utegångsdjur [nötkreatur] ska under den kalla årstiden när betestillväxt inte sker ha tillgång till en ligghall eller annat stall som ger dem skydd mot väder och vint samt en torr och ren liggplats”. Detta innebär att, när gräset invintrat och det är ”kallt”, från ungefär mitten av oktober till mitten av mars, lite beroende av landsända, är förbjudet att låta korna vistas ute mer än 24 h utan tillgång till stall. Oavsett väderlek, skötselmetod och beteshage. Det går att söka ett undantagstillstånd för detta, genom att gå med i ett nationellt utedriftsprogram. Detta undantagstillstånd kommer förstås med ett kontrollprogram, regler och en saftig avgift. Det är ett bra alternativ, men ofta faller valet på att helt enkelt bygga ett enklare stall eller ligghall.

Det är ett bra alternativ, men ofta faller valet på att helt enkelt bygga ett enklare stall eller ligghall.

Varför skriver jag ett inlägg om detta? Det finns mycket jag gillar med svensk djurskyddslag, men den korta delen om "utedrift under den kalla årstiden när betestillväxt inte sker", är inte en av delarna. Anledningen är enkel. Den fyller ingen ytterligare funktion för att säkerställa en god och hög djurvälfärd, snarare hindrar den aktivt stora och små lantbruk att sköta sina djur på ett sätt som gynnar både djur, natur och gårdens ekonomi. Den främjar högre användning av fossila bränslen, ökad byråkrati, sämre användning av djurens gödsel, ökad arbetsinsats och ökade kostnader. Utan att nödvändigtvis öka djurvälfärden. Ett misskött djur ute är minst lika dåligt som ett misskött djur inne, och ett välskött djur ute är minst lika bra som ett välskött djur inne. Att ge våra lantbrukare möjligheten att själva välja hur de ska sköta sina djur och mark året runt, utan att behöva öka den byråkratiska bördan och kostnaderna, tycker jag borde vara en självklarhet. Speciellt då det finns goda dokumenterade erfarenheter att utedrift är ett klokt sätt att hålla djur på, både i Sverige och internationellt.

Att avskaffa de korta paragraferna som hindrar utedriften skapar möjligheter.

Att avskaffa de korta paragraferna som hindrar utedriften skapar möjligheter. Det ger oss nötköttsföretagare möjlighet att mer flexibelt använda våra åkrar och beteshagar året runt, då många dagar under den kalla perioden i Sverige är ett väl lämpat klimat för en ko. Vi kan välja att beta en hage eller återväxt i november eller december om väder och markförhållanden tillåter det, utan att behöva bygga ett stall. Det möjliggör också för mindre och nystartade djurhållare att kunna starta upp en verksamhet med små medel genom att slippa ta kostnader för extra kontroll och ekonomibyggnader. Dessutom är det möjligt för befintliga nötköttsföretagare att sänka sina kostnader då stallperioden är den mest kostnadsdrivande delen av uppfödningen.

Framförallt skapar en enorm potential för att vi i Sverige ska kunna bli riktigt, riktigt duktiga på betesdrift.

Framförallt skapar en enorm potential för att vi i Sverige ska kunna bli riktigt, riktigt duktiga på betesdrift. Idag är betessäsongen ungefär från april till oktober, med krav på 0-4 månader beroende av besättning, certifieringar och geografi. Men med en väl planerad och genomförd betesdrift, tror jag vi skulle vi kunna beta mellan 4-8 månader istället. Då tar vi oss oundvikligen in på de kalla månaderna. Med ett betessystem som innebär täta flyttar till nya fållor, för att ge marken vila och korna nytt, fräscht foder varje dag, blir det omöjligt att ha en ligghall i varje fålla. Bättre är då att ha ett stall eller fållor som djuren flyttas till vid behov. En av finesserna med en längre betesdrift, som kräver en flexibel utedrift för att vara möjlig, är ett kraftigt minskat behov av fossila bränslen. Detta då mindre bränsle behövs på att skörda vinterfoder, köra det till stallet, utfodra, gödsla ut och sedan sprida tillbaka gödsel på åkern. Det är helt enkelt väldigt resurseffektivt att låta kon skörda, utfodra, och gödsla på en och samma gång. Hon är trots allt utrustad med både slåtter, fodervagn och gödselspridare.

Det är helt enkelt väldigt resurseffektivt att låta kon skörda, utfodra, och gödsla på en och samma gång.

Jag hoppas vi kan få en framtida djurskyddslag som ger kor möjlighet att vara ute året runt. Det som ska begränsa en kons utevistelse är inte tillgången till en ligghall, utan snarare djurens välmående, marken och det sunda förnuftet hos våra djurhållare.

En ytterligare positiv bieffekt av en sådan lag, skulle innebära att jag slapp förklara för mina internationella kollegor varför vi tar in djuren i oktober. ”No we don't have special cows in Sweden. They can be outside. They just aren't allowed to. Yes. Not allowed. No. It is not a joke.”

Jag skrev 2012 ett öppet brev till Way out west, när de bestämt sig för att göra festivalen köttfri. Det jag tryckte på då, och står fast vid än idag, det är att det inte är så enkelt. Jag anser att en vegetarisk festival eller event missar målet om man inte också arbetar för att lyfta fram det bra köttet. Speciellt om den förespråkar ekologiskt vegetariskt, då eventet är beroende av en väl fungerande animalieproduktion för framställningen av grönsakerna och att någon annan har artigheten att äta upp och betala för köttet man ratar. Och jag vet, att såhär lång inne i debatten så har jag fått: etiken (kusinmord!), kosthållningen (det finns annat protein!), miljön (vi SKA alla bli veganer, det räddar planeten!), alternativa odlingsmetoder (enligt ett kvasiförsök kan vi odla all mat helt utan djur!) och hälsan (du dör i blödande cancer efter en biff!) slängt i ansiktet. Debatten slingrar sig gärna från ämnet, vilket är att anpassa kosten utefter de planetära gränser vi har. Ett klokt förhållningssätt.

...eventet är beroende av en väl fungerande animalieproduktion för framställningen av grönsakerna och att någon annan har artigheten att äta upp och betala för köttet man ratar.

En av de planetära gränser vi har, är utsläppen av växhusgaser i atmosfären. Där är korna, fåren och grisarna syndabockar, medan fågeln och fisken står sig bra mot många vegetabiliska proteinkällor. Bäst i klassen är förstås baljväxter. Det är oftast dessa siffror som används när ett evenemang eller festival ska minska sina växthusgasutsläpp, där de substituerar köttet mot växtprodukter och på så vis sänker sitt totala CO2 utsläpp.

Men livsmedel är ett lite för komplext system för att bara reducera det till utsläpp av CO2

Så långt är alla nöjda. Men livsmedel är ett lite för komplext system för att bara reducera det till utsläpp av CO2. Speciellt när det kommer till idisslare, som har en väldigt högt utsläppsfrekvens på grund av metanavgångar i matsmältningen. Det är väldigt intressant, att ett antal tongivande forskare gått ut och bestämt hävdat att kor på grund av detta är sämre för klimatet än att flyga. Punkt. När det går att läsa i de flesta rapporter att man helt enkelt valt att bortse från kons potentiella kolinlagrande egenskaper, då det är för osäkert att mäta. Det är sant. Att mäta kolinlagring är jättesvårt, och varierar väldigt beroende på uppfödningsmodell och mark. Men det har kommit ett antal studier som indikerar att kor, med rätt skötsel, kan lagra lika mycket, eller mer, växthusgaser än de släpper ut.

Jag tycker inte det är seriöst att döma ut kon innan vi rett ut hur hennes kretslopp av kol ser ut

Med den kunskapen kan vi inte bara prata om kornas utsläpp som vi pratar om flyget, utan måste också ta deras inlagring i beaktande. Jag tycker inte det är seriöst att döma ut kon, innan vi rett ut hur hennes kretslopp av kol ser ut, och hur mycket av den som är nettoemissioner. Vi vet för lite för att säga att kor är dåliga för klimatet. Visst går det att iaktta en försigktihetsprincip tills vi vet mer och slakta ut alla kor, men då kommer vi till planetär gräns nr 2.

Hade vi bara tagit med den parametern i beräkningarna, så tror jag att debatten om vad vi ska äta hade sett lite annorlunda ut.

Den biologiska mångfalden. Den har vi vare sig lyckats kvantifiera, sätta siffror eller prislapp på. Resultatet av det har tydligen blivit att det inte finns med i de fina beräkningarna som eventarrangörer använder sig av. Hade vi bara tagit med den parametern i beräkningarna, så tror jag att debatten om vad vi ska äta hade sett lite annorlunda ut. Och om vi också efter detta börjar prata om en klok resurshantering, om vattenförbrukning, matsvinn, antibiotikaanvänding, djurvälfärd, förlust av matjord, resistenta ogräs och hur människor behandlas i hela livsmedelskedjan. Då tror jag debatten inte längre skulle vara delad i två läger där ena parten klappar sig på axeln och äter en vegoburgare medan den andra delen försöker förklara att är inte så enkelt att bara välja bort köttet och tro vi har löst klimatfrågan.

Vi får inte förenkla den till enbart utsläpp av CO2

Hur vi ska bruka jorden är en komplex fråga, vad vi ska äta är om en mer komplext. Vi får inte förenkla den till enbart utsläpp av CO2. Det är för mig ett reduktionistisk perspektiv att prata om hur vi kan göra mindre skada istället för hur vi kan göra maximal nytta. Och ingen saknar en ko förens båset är tomt.

Jag tänkte börja mitt bloggande här på Svenskt kött genom att berätta historien om hur företaget jag driver sedan 7 år tillbaka faktiskt blev till. Vi har hållit på i 17 år, medan det känns som vi precis börjat.

Det var hösten 2001 som Gröna gårdar startade. Orsaken var ett 90-tal av komplett ointresse från branschen för ekologiskt kött och en växande försäljning av egenslaktat kött ur källaren hemma på gården som definitivt inte var godkänd av staten. Branschen tyckte det bara var 3 människor södermalm som ville köpa KRAV-kött, men vi visste att den marknaden var betydligt större än så redan då.

Så det blev ett Gröna gårdar. Som sålde ekologiskt kött direkt till kund.

Så det blev ett Gröna gårdar. Som sålde ekologiskt kött direkt till kund. Vi fokuserade på fyra saker: ekologi, djurvälfärd, köttkvalitet och gräsuppfödning. Vi deltog i ett forskningsprojekt om hur djurens foder påverkade fettsyresamanstättningen i köttet, och fick fastslagit att vårt kött innehåller betydligt mer omega 3 än de djur som fötts upp med spannmål i foderstaten. Vi pratade om "Bohuslänskt kött av yppersta kvalitet” med kunderna och började sälja till några lokala butiker. Vi började sälja till restaurang, de få som redan på början av 2000-talet hade fattat grejen med lokalt och eko. 

Vi sålde på, och 2005 fick vi leta fler gårdar som födde upp djur på gräs och örter, med våra kvalitetskrav. Vi vann vår första offentliga upphandling och började 2006 leverera till Orust kommun och sjukhusen i Västra Götalandsregionen. Vi växte ur lokalerna vi lånade en dag i veckan hos ett lokalt charkuteri och flyttade till egna lokaler och anställde egna styckare. Vi ökade butiksförsäljningen, tog in fler restauranger och sålde fler köttlådor. 

Vi vann vår första offentliga upphandling och började 2006 leverera till Orust kommun och sjukhusen i Västra Götalandsregionen.

Vi tampades med IT-lösningar och designade om våra etiketter och förpackningar. Skapade vårt första köttlådekoncept och stod på otaliga mässor. Vi investerade i IT och 2011 lanserade vi vår första webbshop, där det inte längre var ett formulär kunden kunde beställa kött igenom, utan en riktig butik med produkter, kassa och kortbetalning. Vi stod på mässor, skrev blogginlägg och skaffade en facebooksida. Twittrade och figurerade i pressen. Vi blev uppringda, granskade och kopierade av konkurrenter. E-handeln tog fart, restaurang och storkökssidan växte och personalstyrkan växte. Vi slet med hemsidan och insåg att 2011 var stenåldern för hemsidedesign och allt måste göras om. Så vi gjorde en ny sida, med mobilanpassning, bättre användargränsnitt och en betydligt enklare administration. Vi lanserade möjligheten för kunden att själv plocka ihop sin egna box, och utvidgade sortimentet med gräsbetesost och ekologisk kyckling.

Vi lanserade möjligheten för kunden att själv plocka ihop sin egna box, och utvidgade sortimentet med gräsbetesost och ekologisk kyckling

Och här är vi idag. 9 människor som jobbar med inköp, styckning, packning, försäljning, administration, produktutveckling och mycket, mycket mer. 40 anslutna nöt- och lammköttsproducenter. 2 slakterier som utför legoslakt åt oss. Egna lokaler i Uddevalla och Göteborg och privatkunder i hela södra Sverige samt butiker, restauranger och storkök spridda över västsverige och Stockholm.

Under hela denna resa har vi varje vecka styckat, klassat och packat våra uppfödares fina gräsuppfödda djur.

Under hela denna resa har vi varje vecka styckat, klassat och packat våra uppfödares fina gräsuppfödda djur. Vi har svurit över fraktbolag, vi har roats och förfasats åt våra misstag och glatts åt våra framgångar. Vi har sått på mässor, mött tusentals kunder, demat i butik, ringt och jagat kunder och emellanåt fått fantastiska samtal och varma rekommendationer som lyft och fört vår verksamhet vidare.

Branschen är tuff, marginalerna är magra, konkurrensen hård, vägen till slutkund är lång och betalningsviljan från kunderna oftast låg. Men viljan finns hos fler och fler människor att äta mat med ett tydligt ursprung, där råvaran inte bara ska mätta, utan vara näringstät, god och visat omtanke för både djur och natur. Dessutom lever vi mitt i en av de mest världsomvälvande historiska händelser sedan vi fick elektricitet. Digitaliseringen. 

Dessutom lever vi mitt i en av de mest världsomvälvande historiska händelser sedan vi fick elektricitet. Digitaliseringen.