Det anonyma importköttet är problemet

Maria Forshufvud

av Maria Forshufvud

SVT rapporteradenyligen om hur svenska slakterier säger upp avtalen för ett antal svenska grisgårdar då de inte lyckas sälja köttet vidare. Men det är inte så att vi svenskar har minskat vår konsumtion av griskött, snarare tvärtom. Problemet är Sverige har blivit en överskottsmarknad där omvärlden säljer billigt griskött och därmed lägger fler av oss fläsk på tallriken som kommer från djur som inte har fötts upp enligt de hårdare djurskyddskrav som gäller i Sverige.

Importen av griskött har fördubblats på tio år och 40 procent av det griskött vi äter kommer från ett annat land. Det handlar framför allt om det mer anonyma köttet, det som blir råvara i korven, smörgåsskinkan och färdigmaten.

Importen har ökat snabbt. I slutet av 1990-talet var Sverige självförsörjande på griskött. För bara tre år sedan var 80 procent av allt griskött vi åt svenskt. 2013 har den siffran sjunkit till 60 procent.

Den huvudsakliga orsaken till de senaste årens ökning av importerat kött är att länder som Danmark, Tyskland och Polen kan konkurrera med betydligt lägre priser. Våren 2013 stängde Ryssland och Asien sina gränser för importerat kött för att säkra sin egen köttproduktion. Det har lett till att det finns gott om billigt griskött från bland annat Tyskland och Danmark.

Det är framför allt i charkuterier och färdigmat som det importerade köttet har ökat, vilket många av oss kanske inte vet eller har upptäckt. När det gäller helt griskött som säljs i butik är det fortfarande mest svenskt kött som säljs.

Priset spelar givetvis en stor roll, liksom en stark krona som gör Sverige till en attraktiv marknad att sälja till. Men en annan orsak är också att köttet i korven och den färdiga maten blir mera anonymt.

Konsumenterna har hittills visat att de i stor utsträckning är beredda att välja svenskt när de köper kött i butiken, även om det svenska köttet är dyrare. Men för charkuterierna och de färdiga maträtterna gäller inte samma logik. För att ytterligare komplicera bilden finns det också ett antal charkuterier med regionala svenskklingande namn som inte innehåller ett enda gram svenskt kött.

Den extra kostnaden för ”våra” grisar är bland annat det svenska djurskyddet. För det är skillnad på djurhållning i Sverige och i andra EU-länder. Fixerade suggor, kuperade svansar och trånga burar. Sådan är verkligheten för en stor del av grisarna i EU.

Svenska bönder har däremot under många år fött upp grisar enligt svensk djurskyddslagstiftning, som är strängare än EU:s nya villkor. Vi är stolta över vårt djurskydd, men det har medfört ökade kostnader för svensk grisproduktion och försvårar konkurrensen med lågprisimporten.

Svenska djur är bland de friskaste i EU och vår antibiotikaanvändning är internationellt sett mycket låg. Danskarna använder tre gånger så mycket antibiotika per gris som vi i Sverige. Bör vi inte vara beredda att betala mer för det?

Det är alltså inte något mysterium bakom prisskillnaden mellan griskött från Sverige respektive utlandet. Den speglar viktiga skillnader i djurhållning och också andra omständigheter runt köttproduktionen.

Vår ambition är att fler konsumenter ska titta och agera efter ursprungsmärkning så att inte ytterligare svenska gårdar tvingas stänga ner verksamheten medan fläsket väller in från Tyskland och Danmark.

Alla vill vi väl kunna köpa gott kött som kommer från grisar som har haft det bra? Och det kan vi också – om vi förstår att använda vår konsumentmakt.

Detta debattinlägg är också publicerat på SVT Debatt