Dikobesättningens mästerskap: Kalvningssäsongen!

Anett Seeman

av Anett Seeman

Gästbloggare från Gård & Djurhälsan: Anett Seeman

Jag heter Anett Seeman och arbetar med produktionsrådgivning på nöt i Gård & Djurhälsan. Mitt arbete handlar om att ge råd och redskap för en lönsam nötköttsproduktion, till exempel genom planering av produktionen och utfodringsrådgivning.

Dikobesättningens mästerskap: Kalvningssäsongen!

Nu är många mitt uppe i den: Kalvningssäsongen! Början på ett nytt svenskt diko-år, där producenten, djuren och gården i tätt samarbete gemensamt skapar möjligheter för en (eller ibland flera) kalvar att födas, växa och må bra, samtidigt som de bidrar till att betesmarker betas, som alltid värdefullt för både flora och fauna. En diko är alltså en ko som går tillsammans med sin kalv på bete.

Kalvningsperioden, eller egentligen varje enskild kalvning, blir något av en start på ett nytt mästerskap

Kalvningsperioden, eller egentligen varje enskild kalvning, blir något av en start på ett nytt mästerskap – precis som ganska nyligen avslutade skid-VM! När man tänker efter finns det likheter med Skid-VM, inte bara att det pågår vid samma säsong och att vi är många som hejar på det svenska laget.

Miljön kring kalvningen – själva stadion - ska ge kon (och kalven) möjlighet att prestera så bra som möjligt. Det handlar om att det ska vara ändamålsenligt! Rent, välstrött, eventuellt enskilt, och med möjlighet för bonden eller mig att kunna hjälpa till vid behov utan att riskera varken sin egen eller någon annans säkerhet. Kon behöver vara i god form, det vill säga i rätt hull för att kalvningen ska gå bra, och hon ska ha mycket mjölk till kalven så att den växer och blir stor och stark. Det är ingen god början att komma till ett mästerskap i dålig form!

Det är värdefullt att samla uppgifter om djuren så att man har ”bra djur vid startlinjen”

En viktig del i förberedelserna inför mästerskapet – kalvningsperioden – är ju naturligtvis också att ha rätt individer i laget. Det är kanske här vi måste göra en tydlig avgränsning mellan skid-VM och dikobesättningen. Det är bara i dikobesättningen vi med hjälp av avelsarbetet arbetar mot de avelsmål som är viktiga i den aktuella besättningen och väljer egenskaper hos djuren utifrån det, både bland kor och tjurar. Det är värdefullt att samla uppgifter om djuren så att man har ”bra djur vid startlinjen”. I rollen som rådgivare kan jag och mina kollegor hjälpa till att sammanställa gårdens resultat och föreslå hur man kan skapa rätt startfält för att exempelvis nå målet ”En frisk avvand kalv per ko och år”.

Årets skid-VM – åtminstone på damsidan – representerar också andra viktiga delar i dikobesättningen, och där kan man kanske sträcka sig så långt att man kan lyfta fram namn: Charlotte Kalla och Ebba Andersson. Nu ska jag väl inte skryta med att jag är skidexpert, men Charlotte Kalla representerar att dikorna i besättningen kan vara aktiva och prestera väl i flera säsonger, men att man också ibland får fatta beslutet när inte längre prestationen räcker för fortsatt satsning. Och Ebba Andersson är naturligtvis det vi kallar rekryteringen – de nya stjärnorna som kommer in i besättningen! De (rekryteringen) behöver vara i bra form, tillräckligt stora och i fas med övriga i besättningen. Det är viktigt att deras kalvningsperiod stämmer överens med övriga, om man inte som producent har en annan produktionsplanering för dem, så att man väljer att de kalvar vid en annan del av året.

Det innebär att jag som produktionsrådgivare kan bidra med kunskap kring planering och uppladdning. 

Vilken roll har jag då för dikalvsbesättningen i årets mästerskap? Jag är nötrådgivare i Gård & Djurhälsan, som är ett rådgivningsföretag som arbetar med rådgivning inom djurhälsa och produktion i nöt- gris- och fårbesättningar. Det innebär att jag som produktionsrådgivare kan bidra med kunskap kring planering och uppladdning. Allt ifrån när ska korna kalva, vad och hur mycket korna ska äta, och kornas foderbehov påverkas av när kalvningssäsongen infaller, till hur många kor och kvigor är det lagom att det finns i den enskilda besättningen. Under själva kalvningssäsongen kan jag ibland vara den som liksom i skid-VM springer bredvid spåret och skriker mellantider. Men min huvudsakliga roll kommer efter avslutad kalvningssäsong – eller vid någon annan del av året. Då kan jag tillsammans med bonden sammanställa och analysera resultaten för att se hur det gått, och vad som man kan skruva på för att lyckas ännu bättre nästa gång.

Dessa resultat hittar vi tillsammans, men mycket av arbetet ligger på den enskilde producenten, att väga, mäta och räkna kor och kalvar. Men med hjälp av dessa underlag kan vi hjälpas åt att prioritera de åtgärder som gör att sannolikheten för lyckade mästerskap år efter år ökar.