Ekogrisar på Ängavallen - grisdrömmen

Thea Kristensson

av Thea Kristensson

En solig dag i april är jag på besök på Ängavallen, en ekologisk gård som bland annat föder upp grisar. Gården ligger i Vellinge, mitt emellan Malmö och Trelleborg.

När vi går upp mot gården möts vi av de ekologiska grisarna som springer runt och busar med kultingarna, en helt underbar syn! De går i en stor grön hage med utrymme för att böka, busa och en massa annat skoj. Jag ställer mig själv frågan som ni själva säkert hade ställt er; varför lever inte alla grisar så här?

Jag ställer mig själv frågan som ni själva säkert hade ställt er; varför lever inte alla grisar så här?

Svaret vet jag, bittert nog. Pengar! Att ha djuren ute är mycket dyrare än att ha dem inomhus. Först och främst har de större utrymme, vilket betyder mer plats att röra sig på och därför kräver de ungefär dubbel fodergiva jämfört med vad innegrisar får. Även det dagliga arbetet blir mer och därför krävs mer personal. För att de ska kallas ekogrisar måste de ha foder som är ekologiskt odlat, vilket är dyrare att producera.

Att detta kött kostar mer är därför inte konstigt, men är vi, konsumenter, beredda att betala för det?

Är vi, konsumenter, beredda att betala för det?

Alla ni därute som känner som jag, som hade önskat att det var så här alla grisar skulle leva, tänk efter innan ni köper kött - för det är just det som är problemet. Jag kan tänka mig att det är många som vill att grisarna ska få leva ute, men som samtidigt inte är beredda att betala när de kommer till affären och ska handla.

Jag måste avsluta med att säga att jag verkligen njuter när jag äter ekologiskt kött. Stor smakskillnad är nog inte den största orsaken till detta, utan snarare vetskapen om att djuret som köttet kommer från har fått leva sitt liv ute på en vacker grön äng.