Glädjedödaren på semestern

Annika Unt Widell

av Annika Unt Widell

Är på solig cykeltur i Amsterdam längs kanaler, broar och färgsprakande tulpanrabatter. Gör som alla andra här, skippar cykelhjälmen och njuter av vinden i håret. Menyn på första matstoppet är kul för man kan gissa vad de nederländska orden betyder, brood är bröd och melk är mjölk. Men jag har ett annat problem – varken kycklingsallad, grillad biff eller salami låter gott. Jag läser bara ”antibiotika”.

Men jag har ett annat problem – varken kycklingsallad, grillad biff eller salami låter gott. Jag läser bara ”antibiotika”.

Mitt val att jobba med svensk mat och svenska bönders villkor har faktiskt lite grand förstört semestrarna utomlands. Innan tänkte jag aldrig på var maten kom ifrån och vad det betydde. Nu vet jag att Sverige utmärker sig genom att vara bland de länder som använder minst antibiotika inom djuruppfödning och att det är en jätteviktigt för vår hälsa.

Antibiotikaanvändning ska vara så sparsam som möjligt eftersom det annars utvecklas resistenta bakterier, alltså såna som ingen antibiotika biter på och som kan spridas mellan djur och människor. Världshälsoorganisationen (WHO) klassar i dag förekomsten av antibiotikaresistenta bakteriestammar som ett av våra största folkhälsoproblem.

Nu vet jag att Sverige utmärker sig genom att vara bland de länder som använder minst antibiotika inom djuruppfödning och att det är en jätteviktigt för vår hälsa.

Staplarna över användningen i stora delar av världen skrämmer mig. Det går åt stora mängder när 9 av 10 av alla behandlingar i EU är en gruppbehandling där alla djur får antibiotika vare sig de är sjuka eller inte. Man vill på så sätt undvika kostnaden för om djuren skulle bli sjuka.

I Sverige behandlas däremot det enskilda djuret och bara om det är sjukt. Endast i undantagsfall ger man gruppbehandling. Sveriges bönder använder dessutom framför allt penicillin som är ett antibiotikum med smalt spektrum för att minimera risken för resistens.

Det är därför jag väljer svenskt kött i affären hemma och får problem med matvalen utomlands. Holland använder flera gånger mer antibiotika än Sverige men har i alla fall antagit ett program för att minska användningen. Till exempel Spanien däremot toppar skämslistan och verkar snarare öka än minska. Jag tror inte att många av oss konsumenter är medvetna om det när det gäller grisar från Spanien och Italien, som sen blir till svindyr (ja förlåt ordvalet) lufttorkad skinka och salami i våra charkdiskar.

Det är därför jag väljer svenskt kött i affären hemma och får problem med matvalen utomlands.

Att jag gnäller om mina matproblem på semestern är ju rätt löjligt tänker jag nu. Förlåt! Är ju privilegierad som har råd att resa och friheten att välja bort mat jag inte vill ha. Men jag försöker belysa ett problem som experterna varnat för sedan länge. Har så svårt att fatta att frågan om antibiotikaresistens inte oroar världens ledare och myndigheter. De borde vidta alla möjliga konkreta åtgärder innan det är försent.

Har så svårt att fatta att frågan om antibiotikaresistens inte oroar världens ledare och myndigheter. De borde vidta alla möjliga konkreta åtgärder innan det är försent.

Så jag beställer en ”aspergesoep” (ja du gissade rätt – sparrissoppa!) på den soliga uteserveringen, och åker snart hem igen för att fortsätta jobba för svensk mat. Det känns faktiskt bra när semestern bli vardag igen. Jag får jobba för något viktigt!