En lördag i början på juni anlände Gustav Fridolin, språkrör för miljöpartiet, till gården. Han kom för att med egna ögon se hur grisproduktionen fungerar i Sverige. Vi mötte upp en trevlig och förväntansfull ung man utanför stallarna, redan då såg han väldigt nyfiken ut. Han fick ta på sig en vit skyddsoverall, ett par stövlar och sedan gick vi in i stallarna.
Jag visade honom runt i suggavdelningen, han fick hålla en kulting och titta på suggorna.
Under tiden som jag visade honom runt så frågade han väldigt mycket, om hur vi arbetar, vilka rutiner vi har osv. Han verkade verkligen uppriktigt intresserad.
Efter ett tag så startade en diskussion om hur vi kan få grisproduktionen lönsammare, hur vi ska kunna sprida kunskap om den svenska köttproduktionen och öka intresset för det svenska köttet. Då nämnde Fridolin ett intressant perspektiv på det hela. Han undrade hur det svenska folket ska kunna känna till det svenska köttets fördelar, om inte ens politikerna, som stiftar lagarna, tycks känna till det. Jo, visst de ser till så att grisproduktionen i Sverige är i toppklass och stiftar nya lagar om så behövs. Men det här med att föregå med gott exempel genom att köpa svenskt kött följer de tydligen inte lika väl.
Gustav Fridolin menade att eftersom staten nu stiftar lagar om djurskötsel så borde de också se till att institutioner som kommunala skolor och sjukhus köper svenskt. Det är tyvärr bara ungefär hälften av skolorna enligt den här artikeln som gör det. Det beror på att det är dyrare att köpa in, då det kostar mer att producera en gris i Sverige än utomlands eftersom det ställs olika krav på grisproducenterna, och skolorna får inte sätta sådana krav på sina leverantörer.
Det är bra att de stiftar lagar, men att inte föregå med gott exempel är ju pinsamt tycker jag. Fram för mer svenskt griskött i skolor och på sjukhus.
