Industri och julskinkeproduktion

I december så kommer alltid diskussionen om köttätande och den svenska ”grisindustrin”, något jag hellre kallar för grisproduktion. Rannsakar jag mig själv så kanske industri inte är fel namn, det beror på vad man lägger in i begreppet. Ofta används ordet ”djurindustri” av djurrättsaktivister som vill få det att låta illa och jämföras med fabrik och svarta skorstenar. Jag tycker detta är en förlegad syn eftersom just den typen av industrier idag aktivt jobbar för att vara så hållbara som möjligt. Det ska vara så miljövänligt det går, svinn och kostnader som inte skapar mervärde skärs bort. Det är exakt så vi jobbar med våra grisbesättningar.

Ofta används ordet ”djurindustri” av djurrättsaktivister som vill få det att låta illa och jämföras med fabrik och svarta skorstenar.

En företagare kan/vill inte inte låta djuren vara sjuka och må dåligt vare sig psykiskt eller fysiskt. Som jag till exempel skrivit om i tidigare inlägg Dags att knyta grisen i säcken  är det tydligt att vi inte kan tvinga djuren att växa eller producera, vi måste stryka medhårs. En grisproducent skapar alltså en miljö för djuren som gör till att de mår bra, alla flaskhalsar jobbas metodiskt bort och man ser till att djuren har möjlighet att må på topp. En idrottare kan omöjligt prestera om hen mår dåligt psykiskt. Varför skulle det vara annorlunda för en gris? Inget i processen ska kunna gå fel.

En företagare kan inte låta djuren vara sjuka och må dåligt vare sig psykiskt eller fysiskt

Svinn i ett grisstall skulle kunna handla om djur som dör eller djur som blir sjuka och därmed får anmärkningar och avdrag hos slakteriet. I Sverige idag jobbar grisbesättningarna mycket metodiskt för att sänka dödligheten och slaktanmärkningarna och därmed svinnet.  Det finns inget intresse hos grisproducenterna att ha anmärkningar eller döda grisar. Därför följs all uppfödning upp och vi kan med hjälp av den göra förändringar som minskar dödligheten eller ger friskare djur utan anmärkningar.

Det finns inget intresse hos grisproducenterna att ha anmärkningar eller döda grisar.

Ha inte dåligt samvete över skinkan eller andra fina köttbitar som återfinns på julbordet. Tillåt er smaka med gott samvete så länge köttet är svenskt och fortsätt ha förtroende för våra svenska bönder som faktiskt föder upp gris i världsklass, etiskt med knorren kvar och utan antibiotika i förebyggande syfte.

Cissi

Rulla till toppen