Richard Tellström bloggar: Skammens matkultur ger inga nya jobb

Richard Tellström

av Richard Tellström

FN-organisationen UNESCO utser som bekant världskulturarv. Indiska Taj Mahal är ett sådant, de öländska Alvaret ett annat. Även ruinerna i Palmyra som IS försöker spränga helt i luften är ett världskulturarv. Sedan knappt tio år väljer UNESCO också immateriella världskulturarv som t.ex. matkultur. 

Den franska gastronomiska måltiden är ett skyddat kulturarv. Det ger fransk livsmedels- och turismindustri ett stort försteg. Medelhavskosten är ett annat. Det gynnar bl.a. grekisk och italiensk livsmedelsindustri. Men regeringen vill inte ansöka om några immateriella matkulturarv för Sverige. Varför inte? Det ger skatteintäkter som man kan göra välfärd för. Det ger stolthet, turism och exportmöjligheter. Varför ogillar det miljöpartistiskt styrda kulturdepartementet matkulturarv? 

Uttalandet är ett särskilt angrepp på jordbrukslandskapets kulturvärden.

Statssekreteraren Ohlsson Fridh säger i en radiointervju att man inte ska inordna kultursymboler i en värdehierarki för ”det är problematiskt”. Slutsatsen är att allt är lika kulturellt viktigt som något annat. Uttalandet är ett särskilt angrepp på jordbrukslandskapets kulturvärden. Relativiseringen gör att industrin just nu förlorar försteget av att vara förankrad i svensk tradition och kulturhistoria. Utländska livsmedelsföretag får samtidigt ett bättre konkurrensstöd av sina regeringar.

Att regeringen är okunnig om matkultur såg vi i Livsmedelsstrategin. Den uppmärksammade på ett bra sätt samisk matkultur men misslyckades samtidigt att förstå de andra nationella minoriteterna.

Svensk livsmedelsindustri har dock en möjlighet att tjäna mer pengar med det immateriella matkulturarvet.

Regeringen vill inte arbeta för att matkulturer ska kunna bli en tillgång för nationsbygget och därmed öka jobben i livsmedelsbranschen, turismen och ge människor bättre måltidsupplevelser. Svensk livsmedelsindustri har dock en möjlighet att tjäna mer pengar med det immateriella matkulturarvet. Vad gör branschens intresseorganisationer åt detta nya bakslag? Agerar man för matkulturen och livsmedelsproduktionen? Eller tiger man still?