Skryt mer om vardagsmaten

Anna Sjögren

av Anna Sjögren

När jag hör folk som klagar på att maten är dyr så brukar jag säga att det inte har hänt särskilt mycket med matpriserna sedan mitten av 1990-talet. Under de senaste 20 åren har inkomsterna efter skatt däremot ökat med i genomsnitt 40 procent. Idag lägger den genomsnittlige konsumenten 13 procent av sin inkomst på mat, för 20 år sedan var det 19 procent. Läs mer här.

De stabila matpriserna har flera orsaker. Att Sverige gick med i EU innebar minskade tullar och att det kom in fler konkurrerande varor från utlandet, samtidigt sänktes momsen. I slutet av 1990-talet kom lågprisbutikerna hit och kedjorna lanserade sina egna, billigare, märkesvaror. Hanteringen av maten har också blivit mer rationell och mindre personalkrävande. Läs mer här.

När en mindre del av lönen går åt till att köpa mat så spenderar svenskarna istället mer på fritidsaktiviteter, underhållning, restaurangbesök, resor, möbler, kläder och skor.

Det är bra att fler har råd att resa, gå på restaurang och köpa mer möbler och skor. Men när jag pratar med personer som klagar på att vardagsmaten är dyr samtidigt som de byter ut hela sitt väl fungerande möblemang i vardagsrummet får jag inte riktigt ihop det. Eller rättare sagt: jag fattar att den nya inredningen är en tydligare och mer långlivad statussymbol än mat och för att ha råd med den så kräver man billigare äpplen och fläskkotletter.

För mig är det hög status att vara nöjd med min vardagsmat.

För mig är det hög status att vara nöjd med min vardagsmat. Den ska vara god, hyfsat nyttig och sjysst producerad. Jag betalar gärna lite mer för ekologiska råvaror och skryter om deras ursprung. Bra och god mat är ett enkelt sätt att skapa lycka en regnig måndagskväll i slutet av mars. Därför är den väl värd sitt pris.