Vår egen falukorv ligger inte i lågprissegmentet!

Britta Andersson

av Britta Andersson

Alla svenskar har ett förhållande till falukorv. Falukorv har i årtionden varit bland allas topp-tio-maträtter. Vi gillar falukorven stekt, strimlad, i ugn eller kokt. I min tidiga barndom fick vi stekt falukorv med stuvade morötter och kokt potatis. Vi barn trätte om hur många tilldelade skivor av den stekta falukorven var och en fick.

Falukorven smakade bättre förr säger en del äldre. Falukorven måste ha över 45% kött, innehålla mest nötkött och lite potatismjöl, så mycket är skyddat. Många tillverkare stannar vid låga köttmängder, har i mer fett, oftast från griskött och kan med detta sänka priserna. Men man måste inte stanna där. Det är fullt tillåtet att ha i höga kötthalter.

Vi jobbar alltså inte i lågprissegmentet, korven har ett pris på 129 kr kilot och det står vi för.

Vi har gjort en falukorv som heter Brittas Falukorv som innehåller 81% kött, cirka 15% fett och 4% potatismjöl, högst andel kött i Sverige. Den belönades med silvermedalj på Chark-SM 2008 och är jättegod. Vi jobbar alltså inte i lågprissegmentet, korven har ett pris på 129 kr kilot och det står vi för. Generellt är vi ledsna över att en del av de stora kedjorna har kött som lockprisvaror. Vi tycker inte det känns rätt varken mot bonden, djuret eller maten.

Men det känns som om det håller på och svänger - nu är korv inne. Det är supertrendigt. Många provar att stoppa egen korv, röker själva eller gör råkorvar, med olika smaker och olika sorters köttinnehåll.

Men det känns som om det håller på och svänger - nu är korv inne.

Ett tecken i tiden är en Korv med bröd-festival utanför Strängnäs. Helt underbart tycker jag. Att man drar igång ett sånt arrangemang. Då kommer det många utställare som säljer hemgjorda bröd med korvar på längden och tvären. Fjolårets succé, Korvfestivalen i Stockholm upprepas även i år i Globen i Stockholm, med en massa olika inslag kring korv och korvtillverkning. Bland annat hur vi äter en korv snyggt, enligt Magdalena Ribbing.

Vi var på Island i förra veckan och deras absolut största turistattraktion är en korvkiosk i Reykjavik, med nästan 1 miljon besökare ifjol. Bilden är från när Birgitta och jag testade varsin Wienerkorv, med exakt rätt längd på brödet för att passa korven.

När vi slaktar våra fina hereforddjur så siktar vi naturligtvis på gott hängmörat nötkött. Men när vi styckar ett nötboskap så blir det både finkött, cirka 35%, grytkött cirka 25%, nötfärskött cirka 25% och 15% småbitar som går bra att mala till korvråvara. Därav har vi gett oss in i charkbranschen, viktigt att ta tillvara allt från djuret.

Vi har KRAV-odling, det är ju ett sätt att spara på resurser och skapa ett hållbart samhälle och då gäller det även vid tillvaratagandet av djuret.

De är så duktiga vår kossor, de gör det mesta själva och vi finns bara och rycker in vid fellägen som man säger. 

Nu är det full kalvningssäsong, igår fick vi fem kalvar. Kossorna är runda och nu kommer det att vara full fart med kalvningar. Kor är dräktiga 9 månader som vi människor, vi räknar 9 månader och 10 dagar till förväntad kalvning. De är så duktiga vår kossor, de gör det mesta själva och vi finns bara och rycker in vid fellägen som man säger.

En kalv kommer med två ben först, sedan huvudet och plopp så kommer resten. Sätesbjudning vill man inte ha, det vill säga, man ser att kon har värkar går in och känner med handen och det första man känner är en svans. Tursamt nog är det sällan. Ifjol hade vi veterinären ute två gånger på 150 kalvningar, låt oss hålla tummarna att det gäller även i år.

Ute i stora världen, i de stora köttländerna som vi besökt genom åren till exempel Canada, Australien och Argentina, har man mycket större besättningar, kanske 2000-5000 kor på en gård. Men kalvningar försöker de absolut ha översikt på, det är viktigt. Fördelen som både Pampas och Canada har är att det är torrt ute, djuren går i stora hagar, man fodrar en sträng ensilage på marken, det blir ingen kladdig lerig vinteråker.

8 mars påminner mig om att det är internationella kvinnodagen, en viktig dag anser jag. Hade vi haft kvinnor som bestämt i världen, då hade de säkert ordnat med fungerande livsmedelsproduktion till sina närmaste och till sitt land. Utan mat orkar inget barn skolan och ingen orkar nästa steg i utvecklingen.

Att förvalta jord till näringsriktig mat är en fredshandling. Eller hur, nu är det snart vår, ska ni odla någon täppa? Förr hann jag alltid så fröer i lådor på fönsterkarmen, fridfullt, mysigt med det små spirande groddarna, men sen hann jag aldrig sköta det hela ordentligt. Ska jag tro det går i år?? Vi hörs! Britta