116 frågor och svar

Kastrering av smågrisar utförs för att förhindra förekomst av galtlukt och galtsmak i grisköttet. En klar majoritet av de hangrisar som föds ute i Europa och i Sverige kastreras i dag vid ett par dagars ålder i syfte att undvika att köttet vid upphettning ska lukta och smaka illa.

Galtlukt uppkommer hos vissa grisar i samband med att de blir könsmogna. Köttet blir då för de flesta människor inte bara mindre gott utan snarare fullständigt oätligt. Galtlukt orsakas främst av de hos grisen naturligt förekommande hormonerna androstenon och skatol.

De alternativ till traditionell kastrering som finns idag är att bedöva och smärtlindra i samband med kastreringen, vaccinera hangrisarna eller att slakta grisarna före de blir könsmogna. Dock har alla metoderna konsekvenser som näringen försöker hitta lösningar på - mycket arbete har lagts ner från såväl lantbrukare som veterinärkår. Från och med den 1 april 2011 finns det möjlighet för lantbrukarna att använda bedövning vid kastrering, efter att de genomgått en utbildning. Det huvudsakliga målet är att på sikt helt komma ifrån kastrering.

Den svenska grisbranschen har i april 2011 kommit överens om att under våren införa smärtlindring i samband med kastration av smågrisar. Detta är ett steg på vägen mot att göra ingreppet så lindrigt som möjligt för grisarna. Svenska Djurhälsovården tillsammans med hela lantbruksnäringen vill fasa ut obedövad griskastrering. Men alternativen måste ge ett bra djurskydd, vara praktiskt genomförbara för grisbonden, fungera för slakterierna samt accepteras av konsumenterna och handeln. Läs mer om överenskommelsen. Läs mer om griskastrering hos LRF.