Korna och den biologiska mångfalden

Nötkreaturen spelar en viktig roll för den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet genom att de betar en krympande areal ängs- och hagmark med mycket höga biologiska värden. För att bevara biologisk mångfald och ett bördigt landskap behövs ungefär en ko per hektar.

Nötkreaturen och andra idisslares utsläpp av klimatgaser i samband med foderomvandlingen har gjort dem till syndabockar i klimatdiskussionen. Att de, med hjälp av mikroorganismer i våmmen, kan omvandla gräs och klöver till högvärdigt protein, är samtidigt deras stora miljöfördel. Denna egenskap gör ju att de inte behöver konkurrera med människan om födan på samma sätt som enkelmagade djur som gris och kyckling som i huvudsak äter spannmål. Utöver mjölk, kött och skinn ger nötkreaturen oss en lång rad andra nyttigheter som lätt glöms bort.

Mat från mark som inte kan odlas

Nötkreaturen och andra idisslare kan utnyttja marker som inte är möjliga att odla och som annars inte skulle kunna användas för produktion av livsmedel.

Idisslare bidrar till biologisk mångfald

Nötkreaturen spelar en viktig roll för den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet genom att de betar en krympande areal ängs- och hagmark med mycket höga biologiska värden. Många insekter och växter är helt beroende av att landskapet hålls öppet av betesdjur. På naturbetesmarker hittar man i genomsnitt ett 40-tal olika växtarter per kvadratmeter varav många är rödlistade, till exempel kattfot och ängsviol. Den stora artrikedomen gör att naturbetesmarkerna har kallats Sveriges ”regnskog”. Idag finns det 450 000 hektar naturbetesmarker och slåtterängar i Sverige. För att bevara dessa behövs det enligt Naturvårdsverket fler betande djur. Naturbetesmarker fungerar bra som bete för exempelvis kvigor som ska bli mjölkkor, stutar och köttraser som Hereford och Angus.

Minskningen av antalet nötkreatur i Sverige är ett regelrätt hot mot dessa marker. Sedan 2003 har Sveriges betesmarker minskat med närmare 50 000 hektar. Det är lika mycket betesmark som idag finns i Uppsala län, Stockholms län och Södermanlands län tillsammans. För att bevara biologisk mångfald och ett bördigt landskap behövs ungefär en ko per hektar. I Sverige finns idag sammanlagt 1,4 miljoner hektar vall på åkermark och 450 000 hektar betesmark.

Miljövinster genom vallodling

Nötkreaturens behov av vinterfoder bidrar till att cirka 45 procent av den svenska åkermarken används för vallodling, det vill säga gräs- och klöverproduktion. Även hästar och andra idisslare behöver vinterfoder från vallar. Vallen är ett stort plus för miljön eftersom den kräver mycket små växtskyddsinsatser och läcker mindre mängder näringsämnen till omgivande vatten. Vallen är också en viktig gröda i växtföljden eftersom den minskar sjukdomstryck, ogräsförekomst och höjer skörden för efterföljande spannmålsgröda.

Fleråriga vallar odlas på många mulljordar. Detta är bra ur klimatsynpunkt eftersom utsläppen av klimatgaser från dessa jordar minskar när de är beväxta året runt.

Fleråriga vallar odlas på många mulljordar. Detta är bra ur klimatsynpunkt eftersom utsläppen av klimatgaser från dessa jordar minskar när de är beväxta året runt. Mulljordar har ett högt kolinnehåll, mer än 20 viktprocent, som kan oxideras till CO2 när jordarna bearbetas. Mulljordar finns på 250 000 hektar eller cirka 7 procent av den svenska åkerarealen. Vallodling bidrar till att öka markens mullhalt genom att binda mer kol i marken även på vanliga jordar. Det gör marken bördigare och innebär samtidigt att vallen fungerar som en kolsänka. Den svenska vallodlingen har ökat från 31 procent av åkermarken 1981 till dagens 45 procent bland annat på grund av ökad ekologisk odling men också på grund av att antalet hästar ökat. Det finns forskning som visar att den ökade vallodlingen ökat kolinlagringen motsvarande i storleksordningen tre miljoner ton CO2-ekvivalenter per år. Det motsvarar lika mycket metan som nötkreaturens årliga utsläpp från matsmältningen eller av lustgas från odlingsmarken. Även naturbetesmarker kan binda betydande mängder.

Minskningen av antalet nötkreatur i Sverige är ett regelrätt hot mot naturbetesmarkerna. Sedan 2003 har Sveriges betesmarker minskat med närmare 50 000 hektar.

Underlättar för ekologisk omställning

Nötkreaturen är en motor i det ekologiska lantbruket. Att bedriva ekologiskt lantbruk utan djur är en utmaning och de allra flesta ekolantbruk i Sverige har därför mjölk- eller köttproduktion. Förklaringen är att vallodling med gräs och klöver behövs i den ekologiska växtföljden och att gödseln från djuren behövs i växtodlingen. En ökad ekologisk odling är en av indikatorerna på miljömålet ”ett rikt odlingslandskap”. Alltfler lantbrukare gör idag biogas av djurens gödsel genom att röta den. Det ger ett klimatneutralt fordonsbränsle samt nästan luktfri växtnäring att sprida på åkrarna.

Djuren skapar jobb där jobb är en bristvara

Nötkreaturen är ryggraden i det svenska lantbruket. Mjölk- och köttproduktionen står för i runda tal 10 respektive 5 miljarder av jordbrukets marknadsintäkter exklusive EU-ersättningarna. Det motsvarar nästan 40 procent av sektorns marknadsintäkter på cirka 40 miljarder kronor. Den svenska nötköttsproduktionen sysselsätter drygt 5 000 personer på gårdsnivå och minst lika många i förädlingsindustrin. Det är viktiga jobb för landsbygden där jobb ofta är en bristvara.

Håller landskapet öppet

En stor andel av de svenska idisslarna finns utanför de stora slätterna där det är svårt, för att inte säga ekonomiskt omöjligt, att bedriva lantbruk utan djur. Här är åkrarna ofta mindre vilket omöjliggör stordrift med rationella maskiner och spannmålsskördarna här har svårt att konkurrera med skördarna på slätternas lerjordar. I många av dessa områden skulle jordbruk inte kunna bedrivas utan mjölk-, nötkötts- eller lammköttsproduktion. Det är också i områden som norra Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, stora delar av Västra Götaland, Värmland, Uppland, Dalarna och norra Sveriges kust- och älvlandskap som en stor del av den biologiska mångfalden finns. Det är här man återfinner många av de kärlväxter, fjärilar och fåglar som förr var vanliga i jordbrukslandskapet men som trängts undan till områden som fortfarandebetas av djur. Dessa småbrutna landskap tillhör de vackraste bygderna i Sverige och de spelar en avgörande roll för Sveriges attraktivitet som turistland. Utan ekonomiska förutsättningar för betesdjur riskerar dessa områden att förvandlas till skogsmark.

Källa: Jordbruksverket och SCB

Varför svenskt kött Därför väljer vi svenskt köttKött från Sverige Styckdetaljer Charkuterier Köttkvalitet Köpa, laga och förvara Statistik Näring Uppfödning, miljö och klimat Frågor & svarFörvaring av kött

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!