Kött från dikor

Kor som betar tillsammans med sina kalvar på en sommaräng är något som de allra flesta tycker om att se. Och det är just detta som utmärker svensk dikoproduktion.Det är på gårdar med god tillgång till betesmarker och naturbeten som dikor passar allra bäst. Deras roll som landskapsvårdare är också eftertraktad av många som sett hagmarkerna växa igen. Dessutom ger de ett utomordentligt bra kött.

Att de kallas dikor beror på att korna går med sina kalvar och ger dem di tills det är dags att avvänja dem vid 6-7 månaders ålder. De flesta dikalvar föds på våren och får gå ute med sina mammor på bete hela sommaren tills det är dags att stallas in på hösten. Betesperioden är ofta upp till 200 dagar lång.

De allra flesta bönder som föder upp dikor väljer att ha en egen avelstjur. Att välja rätt tjur är viktigt. Tjuren får ofta gå tillsammans med korna under totalt tre sommarmånader. En vuxen tjur klarar att betäcka 35-40 hondjur. Det är inte för inte som man säger att ”tjuren är halva besättningen”.

Sverige har 11 000 dikoproducenter

I Sverige finns totalt 533 000 kor. 35 procent av dessa, 189 000 kor, var dikor.

Av landets 19 000 nötkreatursuppfödare har 11 000 företag dikor. De flesta uppfödare har få djur, i genomsnitt 17 dikor, per gård.

Antalet dikor ökade tidigare och kompenserade delvis för att mjölkkorna blev allt färre. Sedan 2010 har dock antalet dikor i Sverige minskat och det totala antalet nötkreatur fortsatt att gå ned.

När kalvarna diat klart efter 6-7 månader avvänjs de och får börja äta mer av ensilage och kraftfoder beroende på hur intensiv uppfödningen är. Tjurkalvar som föds upp till ungtjurar passar bäst för intensiv uppfödning medan stutar och kvigor med fördel kan födas upp mera extensivt.

Köttrastjur

Tjurar av köttras har goda anlag för tillväxt och muskelansättning. Och de är bra på att utnyttja fodret. År 2013 slaktades 77 000 köttrastjurar i Sverige varav 28 000 renrasiga.

Djuren i svenska bruksbesättningar är oftast korsningar av olika köttraser.
Med ett stort inslag av så kallade ”tunga” köttraser som Charolais och Simmental kan en intensiv uppfödning ge slaktmogna djur redan vid 13-14 månaders ålder. Den faktiska slaktåldern för ungtjurar av våra tunga raser i Sverige var dock över 18 månader och levandevikten omkring 650 kilo.
Ungtjurar med inslag av lättare köttraser som Hereford och Angus kan slaktas efter 15-16 månader och bör då väga cirka 625 kilo.
Ganska precis hälften, 48 procent, av alla tjurar som slaktades 2013 var djur av köttras.

Köttrasstut

På gårdar med naturbetesmarker är det möjligt med en mer extensiv uppfödning och här kan det fungera väl med uppfödning av stutar av köttras. Dessa slaktas i genomsnitt vid lite drygt två års ålder och väger då över 600 kilo.

I Sverige slaktades 2013 omkring 30 000 stutar. Ganska precis en fjärdedel, 24 procent, av dessa var stutar av köttras.

Köttraskviga

En diko hinner i genomsnitt bli omkring 8 år innan hon måste slaktas. Det gör att många kvigkalvar föds upp till slakt istället för att bli nya dikor. Av de totalt omkring 57 000 kvigor som slaktades under 2013 var därför merparten, 77 procent, köttraskvigor.

En köttraskviga lägger lätt på hullet och uppfödaren måste passa djuren noga så att de inte blir för feta. Kvigorna slaktas när de uppnått en vikt av omkring 560 kilo. Det sker lite tidigare för de tunga köttraserna, omkring 18-20 månader. Kvigor med inslag av lätta köttraser slaktas lite senare. Först efter 23 månader anses de normalt vara slaktmogna.

Varför svenskt kött Därför väljer vi svenskt köttKött från Sverige Styckdetaljer Charkuterier Köttkvalitet Köpa, laga och förvara Statistik Näring Uppfödning, miljö och klimat Frågor & svarFörvaring av kött

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!