Det finns totalt ca 1 4 00 gårdar i Sverige som har grisköttsproduktion. Av dessa är det många som både har suggor som får kultingar som sedan föds upp på gården hela vägen till de skickas till slakt. Det kallas för integrerad produktion. Det finns sedan olika typer av specialisering, bara suggor som grisar och smågrisarna säljs eller bara uppfödning av slaktgrisar. Vi har knappt 150 000 suggor i Sverige och årligen slaktas knappt 3 miljoner grisar.
En ungsugga, gylta, får sin första kull vid 1 års ålder. En sugga får normalt sett ca 8 kullar med ca 12-14 griskultingar per kull. Det vanligaste är att en sugga föder drygt två kullar per år. Det gör att man i genomsnitt gör det att man får ca 23 slaktgrisar per år från en svensk sugga. Men det finns de som kan ge mer än 26 slaktgrisar per år. Slaktgrisarna blir ca 6-7 månader gamla och väger ca 100 kg när de slaktas.
Treraskorsning vanligast
I Sverige använder man oftast treraskorsningar vid grisköttsproduktionen. Man har då en korsning mellan Lantras och Yorkshire som moder och antingen en renrasig Hampshire eller Duroc som fader. Genom att kombinera bra egenskaper från de olika raserna får man grisar som är livskraftiga, växer bra och ger bra köttkvalitet. "Pigham-grisar" har alltid Hampshire som fadersras.
Olika typer av stall för olika grisar
Suggor som är dräktiga och inte har några smågrisar att ta hand om kallas sinsuggor. De går tillsammans i grupp i en stor box. Detsamma gör gyltorna (ungsuggorna). Någon vecka innan suggan/gyltan ska föda sina kultingar flyttas hon till en egen box. Där föder hon och diar sina kultingar i 4-6 veckor. Efter 4-6 veckor flyttas suggan tillbaka till gruppboxen. Kultingarna eller smågrisarna stannar kvar i boxen tills de är tillräckligt stora för att slaktas eller de säljs till en annan uppfödare. I vissa stall flyttas även smågrisarna till en annan box vid avvänjning. I ekologiska stall har grisarna även tillgång till utevistelse. På vissa gårdar kan slaktgrisar från flera kullar gå tillsammans i en stor box.
I alla boxar måste grisarna har tillgång till strö av något slag.
I alla boxar måste grisarna har tillgång till strö av något slag. Oftast är det halm. Halmen gör att grisarna håller sig sysselsatta och suggan kan utföra så kallat bobyggnadsbeteende. I många andra länder har grisarna inget strö alls. Boxen som de svenska grisarna bor i måste ha en del med helt golv där grisarna t ex kan ligga och vila. De flesta boxar har en annan del som "toalett" med dränerande golv så att urin och gödsel inte bli kvar i boxen. I många andra länder är hela golvet i boxen dränerat.
Allätare
Grisar är allätare precis som vi. Vanligen utfodrar man grisarna med spannmål från den egna gården kompletterat med proteinfoder som ärtor eller soja. Fodret kan utfodras torrt eller som blötfoder. Har man blötfoder går det extra bra att använda fodermedel från livsmedelstillverkning, t ex vassle, drank eller drav. Det är förbjudet att ge djuren antibiotika för att de ska växa bättre. Antibiotika får endast användas för att bota sjuka djur och ingen behandling får ges utan recept från veterinär. Köttmjöl i foder till grisar är också förbjudet.
