Blogg

Efter lite mer än ett år på Råbro är det snart dax för mig att flytta till Uppsala för studier på husdjursagronomlinjen. Det känns väldigt tråkigt att lämna min underbara arbetsplats, men det känns som om jag behöver utveckla allt jag har lärt mig. Detta gör jag alltså med väldigt kluvna känslor. Jag är glad för att jag tar nästa steg, samtidigt som jag vet att jag kommer sakna Råbro och alla grisarna något enormt.

Så som sagt, nu är det dags för agronomstudier inom husdjur. Det är en utbildning som är 4,5 år och inriktar sig på djurproduktion.

Jag måste rekomendera alla som är intresserade av denna linjen att först jobba ett år så man kan få känna på och lära sig hur det funkar. Att kunna utveckla allt man har lärt sig och sätta det i perspektiv till studierna kommer nog att hjälpa mig mycket. Men framförallt har jobbet byggt upp mitt intresse och öppnat mina ögon för den svenska grisproduktionen.

Så jag vill avsluta med att säga att köp svenskt kött så att unga entusiastiska tjejer som mig har en framtid inom lantbruket i Sverige.

Jag vill tacka världens bästa chef, Henrik Åkesson, för allt han lärt mig, för att han ställt upp för mig i alla lägen och pushat mig till nästa nivå. Efter 30 år i branschen har han haft svar på alla mina frågor och fört intressanta diskussioner som fått mig väldigt intresserad av den svenska djurhållningen.

Men framförallt har jobbet byggt upp mitt intresse och öppnat mina ögon för den svenska grisproduktionen.

Jag vill också tacka min läromästare, Malin Söderman, som har jobbat på Råbro i nio år och kan allt och lite till om grisarna och hur de ska skötas på bästa sätt. Ni har fungerat som min familj och kommer alltid att vara mina förebilder. Jag hoppas att fler unga nyfikna tjejer som jag får lika bra kollegor som mig.

Så jag vill avsluta med att säga att köp svenskt kött så att unga entusiastiska tjejer som mig har en framtid inom lantbruket i Sverige.

Det finns fett i kött och jag tänker ibland att det vore smart om fler råvaror var lika ärliga med att visa upp sitt fettinnehåll. För det vita fettet avtecknar sig så tydligt mot det röda eller rosa köttet. Tänk om det var lika synligt i choklad. En chokladkaka som väger 100 gram innehåller ungefär 35 gram fett. Jag ser framför mig hur en tredjedel av chokladkakan skulle vara helt vit och resten skulle vara fin brun choklad. Om det var så tror jag att chokladen inte skulle locka lika mycket. I alla fall skulle jag tycka det var lite obehagligt att äta upp den där vita fettbiten, jag skulle nog lämna den.

... jag tänker ibland att det vore smart om fler råvaror var lika ärliga med att visa upp sitt fettinnehåll.

Men i kött är fettet väl synligt och vill man skära bort fettkanterna så är det enkelt.

Kött är magrare än vad många tror. En fläskkotlett till exempel, det låter ju riktigt fläskigt och fett, men när man skurit bort den tunna fettkanten så är fetthalten knappt två procent. I kokt eller rökt skinka som man lägger på smörgåsen syns de tunna vita fettstråken tydligt. Det är ungefär 3 procent fett i påläggsskinkan, det innebär att en tunn skiva som väger 15 gram bara innehåller ett halvt gram fett.

De flesta styckningsdelarna av gris, lamm och nöt är magra. Och undantagen från den regeln, till exempel fett fläsk från gris, visar ärligt upp sitt vita fett.

Fett är en smakbärare, därför smakar köttet mer om man låter fettet runt exempelvis en fläskkotlett sitta kvar under stekningen. Vill man så kan man skära bort den sedan på tallriken. Att steka i smör eller olja ger en smakligare, jämnare och mer gyllenbrun stekyta än utan. Helt kött suger inte upp något fett ur stekpannan. Om man däremot panerar köttet blir det fetare eftersom ströbrödet suger fett.

Prova gärna receptet på bilden ovan, Calypsokryddad kotlett med örtcreme

 

 

 

 

Alla har vi olika glädjeämnen och jag blir glad när det kommer nya näringsrekommendationer. Det händer bara vart åttonde år, så det är tur att det också finns annat att glädja sig åt mellan varven.

I juni kom det nya förslaget från Nordiska ministerrådet. Det är resultatet av ett stort arbete där ledande näringsexperter har gått igenom de senaste årens forskning om samband mellan mat, näring och hälsa. Utifrån forskningsresultaten ställer experterna samman råd om hur man ska äta för att må bra och förebygga vanliga sjukdomar som till exempel diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.

Utifrån forskningsresultaten ställer experterna samman råd om hur man ska äta för att må bra

Statens näringsrekommendationer är något att hålla i handen när floden av olika mer eller mindre seriösa kostråd sköljer över oss i TV, tidningar och andra media. De forskningsgrundade råden får sällan samma spridning som mera udda dieter som har en större marknadsföringsapparat bakom sig för att trycka ut böcker och tidningar till alla som hungrar efter goda och gärna oväntade kostråd för att hålla vikten och hälsan.

Nytt i 2012 års rekommendationer är att det är större fokus på helheten än på enskilda näringsämnen. Enligt forskarna så är det en kost med mycket frukt och grönt, fibrer, fullkorn, fisk, vegetabiliska oljor och magra mjölkprodukter som gäller. Kött och chark kan man äta lagom mycket av och samtidigt dra ned på sötsaker, läsk, vitt mjöl och hårda fetter.

Kött och chark kan man äta lagom mycket av och samtidigt dra ned på sötsaker, läsk, vitt mjöl och hårda fetter.

Det har kommit mycket forskning om att D-vitamin är bra för hälsan därför har rekommendationerna höjts i det nya förslaget. D-vitamin finns i fet fisk, mjölkprodukter, kött och ägg. Under sommaren är solens strålar den bästa källan till D-vitamin.

Och apropå solen så är selen ett annat näringsämne som har fått höjda rekommendationer. Den svenska kosten är relativt selenfattig. Kött bidrar med en fjärdedel av det selen som vi äter, fisk står för en lika stor andel och resten kommer från mjölk, ost och ägg.

Det nya förslaget säger inte exakt hur mycket kolhydrater och fett som är hälsosamt att äta. Nu poängteras det istället att det är smart att välja rätta sorter. Hellre mjukt vegetabiliskt fett än hårt, animaliskt och hellre fullkorn än vitt mjöl.

Vad är det som avgör när vi väljer kött i affären?

Efter att ha diskuterat med många vänner har jag oftast fått höra detta resonemang: Köttet ligger i förpackning, ser exakt likadant ut men det ena är någon tia billigare och kommer ifrån Danmark eller Tyskland. Ja, då väljer man det billigaste om man inte vet om de skillnader i djurhållningen beroende på vilket land köttet kommer ifrån.

Jag har själv varit där och jag förstår dem. Vad är det då som brister? Jo självklart är det kunskapen. Det bästa sättet att sprida kunskap på är att diskutera och informera, sätta saker i perspektiv så att folk förstår, att få dem intresserade helt enkelt.

Det bästa sättet att sprida kunskap på är att diskutera och informera...

Jag tänkte ta upp de största skillnaderna i djurhållningen mellan EU och Sverige så att ni kan diskutera med era vänner. Informationen kommer från LRF och Svenskt Kött.

I Sverige har vi lag på att grisarna ska ha tillgång till strö av något slag och helspalt är inte tillåtet. Övriga länder har inget krav på strö och helspalt är tillåtet. Halmen, som vi använder som strö på Råbro, är bra sysselsättning för grisarna och de kan även äta den. För suggorna är det bra för deras naturliga instinkt vid grisning, att bädda till de nyfödda och det kan även hjälpa till att förebygga magsår.

I EU är det tillåtet att kupera svansarna för att förebygga svansbitning, dock har vissa länder bara tillstånd vid behov. I Sverige är detta förbjudet. Kupera svansen betyder att man kapar av den.
Vi har större utrymme per gris/sugga än resten av EU. Detta för att grisarna ska kunna leva så naturligt som möjligt för att må så bra som möjligt. EU tillåter viss fixering av suggor, i Sverige är detta förbjudet.

Detta var fem skillnader, som gör stor skillnad för grisarnas välmående. Diskutera mera och sprid därmed intresset för det svenska köttet.

Under sommaren när OS pågått som alla bäst har det grillats både till höger och vänster, hos vänner och bekanta, släktingar och grannar. Det har verkligen varit en tid att njuta, av både av umgänge och god mat.

Som "köttkunnig" hamnar man ibland i situationer där det förväntas att man tar kommando över allt från inköp, styckning till att grilla och skära upp.

Själva inköpet är oftast en "walk in the park". Jag handlar det som är bra att grilla för tillfället. Värre är det när man kommer hem till någon som inte ser vikten av att vårda sin köksutrustning.

I köket hänger ofta designknivarna vackert uppradade som en gång i tiden också var "knivskarpa". Dessvärre är de sällan i närheten av nyslipade eller ens stålade. Jag säger som "köttgurun" Håkan Fällman "Det är inte de vassa knivarna man skär sig på, utan de som ligger och skramlar i lådan".

Sedan har vi skärbrädor som ofta bär spår från årets alla dagar. Skärbrädan är för mig kanske det allra viktigaste verktyget i köket. Underlaget är själva grunden för en bakteriefri och stadig hantering.

Saker som jag gör med förbundna ögon hemma blir helt plötsligt lite knepigare att få till. Så därför kommer jag med några små tips som kommer förenkla livet i köket.

  1. Gå igenom alla knivar och släng de som är trasiga eller omöjliga att göra vassa.
  2. Skicka resten knivarna på slipning. Det är en lyx som man gott kan unna sina fina dyra knivar.
  3. Köp en magnetlist att fästa knivarna på.
  4. Ett riktigt stål är längre än kniven och kostar en slant. Många gånger mer än själva kniven. Använd den så fort knivarna används så kommer skärpan hålla nästan "for ever".
  5. Diska knivarna för hand. Först i kallt vatten sedan i varmt.
  6. Släng alla repiga och tunna plastskärbrädor och ersätt med rejäla av trä som står stadigt på underlaget och som dessutom är lätta att slipa. Plast är förvisso ok om den är minst 2 cm tjock och går att hyvla ned.
  7. Skaffa en köttermometer för perfekt resultat.
  8. Rejäla grillverktyg underlättar arbetet vid grillen när kol eller briketter är som allra hetast.
  9. Grillborste skapar underverk med grillgallret.
  10. En ren och hel pensel av modell lite större, gärna i ett material med god uppsugningsfömåga, typ bomull.
  11. Ett avlastningsbord vid grillen för alla marinader, tillbehör och glazer.
  12. Till sist. Önska er riktigt fina tandade köttknivar i julklapp och tänk på att man ofta är fler än man tror när det vankas grillafton.

Så där, nu är jag redo att äntra köket hos både grannar och bekanta, med garanterat plåsterfria händer.

 

 

- Åh vilket gott lamm! Elisabet, visst är det här lammet gott?

Vi befinner oss på en restaurang i Visby och min vän Jonathan tittar förväntansfullt på mig. Är det närproducerade Gotlandslammet gott? Ska jag ge hans smaklökar godkänt?

Det har bara gått en vecka av min anställning på Svenskt kött, men plötsligt är jag expert på kött. Åtminstone i mina vänners ögon.

De vänder sig till mig för att fråga om vad de ska grilla, var på djuret en viss detalj sitter, men framför allt får jag frågor om det vi äter är gott.

Har vi kommit så långt ifrån matlagning och kötthantering att vi inte längre vågar lita på egna smaklökar? Eller har det att göra med vårt behov av experter att luta oss mot?

Jag vet inte, men jag inser att jag från och med nu har makten att tala om för mina vänner om det de stoppar i munnen är gott eller inte. Jag tuggar och sväljer och ler mot Jonathan.

- Ja, det är jättegott. Mört, smakrikt och perfekt tillagat.

I år anordnar Svenskt Kött för första gången seminarier under Almedalsveckan. I Visby har tusentals politiker, opinionsbildare och företrädare för organisationer samlats för att prata politik, bilda opinion, nätverka och påverka. Det är sammanhang där vi tycker att det är viktigt att synas, men för att synas gäller det att sticka ut.

Därför valde vi spetsiga rubriker för våra seminarier: Köttfria måndagar - quick fix för miljön? samt Skolmat - till vilket (lågt) pris som helst?

Vår strategi bar frukt. Att bli utsedda till en av höjdpunkterna bland 1800 seminarier och få besök av upp mot hundra deltagare på båda paneldebatterna ska ses som en lyckad debut för Svenskt Kött på Almedalsscenen.

På måndagens paneldebatt om Köttfri måndag blev det stort fokus på Svenskt kötts huvudfråga att vi behöver öka köttproduktionen i Sverige, något som såväl MPs företrädare som Nordic hotels (som infört köttfri måndag på sina hotell) höll med om.

Panelen var också enig om att vi måste prata mer om vilken mat vi vill äta och göra medvetna val i butik och på restaurang. Miljöpartiets Maria Gardfjell efterlyste att fler miljövänner ska äta kött. Läs mer om det i tidningen Miljöaktuell.

Att bli utsedda till en av höjdpunkterna bland 1800 seminarier...ska ses som en lyckad debut för Svenskt Kött på Almedalsscenen.

Under tisdagen var det nästan lika fullsatt då vi samlats för att diskutera priset och kvalitén på skolmaten. Kostchef Anita Broddesson från Klippans Kommun var tydlig och menade att fokus måste vara kvalitet. Och vilken politiker väljer pris när det ställs mot kvalitet? Så driv kvalitetsfrågan konsekvent var hennes uppmaning till kostchefer. Att sedan en skolmåltid i snitt kostar 9:48 (en undersökning gjord av Skolmatens vänner) är skamligt lågt. Vi måste påverka våra politiker så att de sätter större värde på skolmaten.

Vi måste påverka våra politiker så att de sätter större värde på skolmaten.

På tisdagskvällen bjöd vi också in till ett grillmingel där köttexperten och styckningsgesällen Eric Persson pratade köttkunskap tillsammans med kocken Fredrik Malmstedt. Vi tog såklart chansen att visa upp våra nya fina styckningsscheman som vi presenterade tidigare i vår.

Läs också vad andra skrev om våra seminarier:

 

En lördag i början på juni anlände Gustav Fridolin, språkrör för miljöpartiet, till gården. Han kom för att med egna ögon se hur grisproduktionen fungerar i Sverige. Vi mötte upp en trevlig och förväntansfull ung man utanför stallarna, redan då såg han väldigt nyfiken ut. Han fick ta på sig en vit skyddsoverall, ett par stövlar och sedan gick vi in i stallarna.

Jag visade honom runt i suggavdelningen, han fick hålla en kulting och titta på suggorna.

Under tiden som jag visade honom runt så frågade han väldigt mycket, om hur vi arbetar, vilka rutiner vi har osv. Han verkade verkligen uppriktigt intresserad.

Efter ett tag så startade en diskussion om hur vi kan få grisproduktionen lönsammare, hur vi ska kunna sprida kunskap om den svenska köttproduktionen och öka intresset för det svenska köttet. Då nämnde Fridolin ett intressant perspektiv på det hela. Han undrade hur det svenska folket ska kunna känna till det svenska köttets fördelar, om inte ens politikerna, som stiftar lagarna, tycks känna till det. Jo, visst de ser till så att grisproduktionen i Sverige är i toppklass och stiftar nya lagar om så behövs. Men det här med att föregå med gott exempel genom att köpa svenskt kött följer de tydligen inte lika väl.

Gustav Fridolin menade att eftersom staten nu stiftar lagar om djurskötsel så borde de också se till att institutioner som kommunala skolor och sjukhus köper svenskt. Det är tyvärr bara ungefär hälften av skolorna enligt den här artikeln som gör det. Det beror på att det är dyrare att köpa in, då det kostar mer att producera en gris i Sverige än utomlands eftersom det ställs olika krav på grisproducenterna, och skolorna får inte sätta sådana krav på sina leverantörer.

Det är bra att de stiftar lagar, men att inte föregå med gott exempel är ju pinsamt tycker jag. Fram för mer svenskt griskött i skolor och på sjukhus.

Det är hit grisarna kommer efter tillväxtstallet. Detta stall rymmer 2100 grisar och här har vi en anställd.

I detta stall har vi blötutfodring som är torrfoder och drank som blandas i behållare innan utfodringen sker. Drank är en restprodukt vid produktion av alkohol som är mycket proteinrikt. I detta stall så styrs utfodringen med hjälp av en dator som följer en kurva som ständigt ökas då grisarna växer och behöver mer mat. Dock kan man ställa in separat per box om någon skulle avvika. Under de 14 veckor som grisarna är här äter de genomsnittligen 200 kg foder och 200 liter drank var.

Slaktsvinsstallet består av sju stycken identiska avdelningar och även ett sjukstall. Sjukstallet används om grisar är skadade eller har behov av ensambox. I de vanliga avdelningarna bor det 11 stycken grisar i varje box. Boxarna har en yta på 0,9 kvadratmeter per gris. Det finns 30 boxar som sammanlagt rymmer 330 grisar per stall. Boxarna består av cementplatta och spalt. Spalten är något bredare i detta stall än i suggstallet eftersom grisarna är större. Grisarna får rengjort, ny halm dagligen och foder 3 gånger.

I slaktsvinstallet bor grisarna alltså i 14 veckor innan de har nått upp till slaktvikten på 120 kg. Varannan vecka skickar vi till slakt och då följer vi ett schema som upprepar sig varannan vecka. Detta betyder att vi har 3,8 omgångar grisar i varje avdelning varje år.

- Jobbar du för Svensk Kött? Men jag trodde att du var vegetarian?

Flera av mina vänner har lyft på ögonbrynen när jag har berättat om min nya arbetsgivare Svenskt Kött. Vet inte vad det är med mig som utstrålar vegetarian, men det kan ha att göra med att jag för några år sedan arbetade som pressekreterare hos Miljöpartiet i riksdagen.

Jag är uppvuxen på en gård där den sista kalven föddes ungefär samtidigt som jag.

Jag är uppvuxen på en gård där den sista kalven föddes ungefär samtidigt som jag. Varje jul levererades den halva grisen från en granngård och pappa plockade fram styckningsschemat. Och själv fick jag som treåring "Bambis" klövar att leka med och förklarade glatt för jägarna att jag minsann hade sett en massa rådjur och att de var svarta och vita och gick i en hage hos granngården.

Mitt första "riktiga" jobb var på Scan Dukat i Göteborg där jag packade korv. Sedan utbildade jag mig till journalist och kommunikatör och har jobbat på bland annat Ekot, SVT Morgon och TCO. De senaste åren har jag arbetat hos LRF, först som kommunikatör för Stiftelsen Lantbruksforskning och sedan som marknadsutvecklare för livsmedel. I höstas var jag en av projektledarna bakom Charkdagen som LRF och Svenskt Kött anordnade för att uppmärksamma Svenskt kött-märkningen av charkprodukter. Jag upptäckte då att Svenskt Kött är en spännande organisation som har mycket på gång och tvekade därför inte att höra av mig till Maria Forshufvud när jag hörde att hon sökte en person som kunde kommunikation och pr.

På Svenskt Kött kommer jag bland annat att jobba med de företag som använder Svenskt kött-märket och få ännu fler charkföretag att sätta ursprungsmärkningen på sina produkter.

Men eftersom jag också tycker att det är spännande med sociala medier har jag också fått ansvar för Svenskt kötts twitterkonto där jag på kort tid ökat antalet följare med över 50 procent. I slutet av förra veckan drog Svenskt Kött tillsammans med LRF, Lantmännen, Svensk Mjölk, Arla med flera igång en twitterkampanj kallad #enbonde.

På svenskt kött kommer jag bland annat att jobba med de företag som använder Svenskt kött-märket och få ännu fler charkföretag att sätta ursprungsmärkningen på sina produkter.

Twitterkampanjen går ut på att skriva en fråga/påstående som alla avslutas med #enbonde. Till exempel "Vem tycker att skit luktar pengar? #enbonde".

De senaste dagarna har varit fylld med korta (140 tecken) och roliga meddelanden om bondens vardag. Under första helgen var #enbonde med på den så kallade trendning-listan, vilket innebär att det var ett av de 10 mest twittrade orden i Sverige. Följ statistiken för #enbonde här.

Har du ett bra förslag till #enbonde-kampanjen? E-posta texten till elisabet.qvarford@svensktkott.se. Kom bara ihåg att det får vara max 140 tecken.

Och hur är det nu, är jag vegetarian? Nej, men jag väljer mitt kött med omsorg och gör medvetna val.

Som ny kommunikatör på Svenskt Kött kommer jag bland annat att jobba med de företag som använder Svenskt kött-märket och få ännu fler charkföretag att sätta ursprungsmärkningen på sina produkter. Det är även jag som rattar Svenskt Kötts twitterkonto. Jag har en bakgrund som journalist på bland annat Ekot och SVT Morgon och har jobbat med kommunikation och marknadsutveckling på LRF de senaste åren.

En solig dag i april är jag på besök på Ängavallen, en ekologisk gård som bland annat föder upp grisar. Gården ligger i Vellinge, mitt emellan Malmö och Trelleborg.

När vi går upp mot gården möts vi av de ekologiska grisarna som springer runt och busar med kultingarna, en helt underbar syn! De går i en stor grön hage med utrymme för att böka, busa och en massa annat skoj. Jag ställer mig själv frågan som ni själva säkert hade ställt er; varför lever inte alla grisar så här?

Jag ställer mig själv frågan som ni själva säkert hade ställt er; varför lever inte alla grisar så här?

Svaret vet jag, bittert nog. Pengar! Att ha djuren ute är mycket dyrare än att ha dem inomhus. Först och främst har de större utrymme, vilket betyder mer plats att röra sig på och därför kräver de ungefär dubbel fodergiva jämfört med vad innegrisar får. Även det dagliga arbetet blir mer och därför krävs mer personal. För att de ska kallas ekogrisar måste de ha foder som är ekologiskt odlat, vilket är dyrare att producera.

Att detta kött kostar mer är därför inte konstigt, men är vi, konsumenter, beredda att betala för det?

Är vi, konsumenter, beredda att betala för det?

Alla ni därute som känner som jag, som hade önskat att det var så här alla grisar skulle leva, tänk efter innan ni köper kött - för det är just det som är problemet. Jag kan tänka mig att det är många som vill att grisarna ska få leva ute, men som samtidigt inte är beredda att betala när de kommer till affären och ska handla.

Jag måste avsluta med att säga att jag verkligen njuter när jag äter ekologiskt kött. Stor smakskillnad är nog inte den största orsaken till detta, utan snarare vetskapen om att djuret som köttet kommer från har fått leva sitt liv ute på en vacker grön äng.

Lyssnade på P1 en lördag när de intervjuade en kvinna angående aktuella trender i NY. Hon beundrade den nya ungdomliga "matrevolutionen" som är en andra våg av "Urban gardening". Det som började med små kryddodlingar på balkonger, planteringar vid trottoarer och odlingar på taken har nu övergått till en hel generation som tar steget vidare till att driva köttbutiker, bagerier och öppna alternativa saluhallar.

Steget från aktuella trender i New York till oss här i Sverige är inte så långt. Vi har en hel del spännande butiker och deli som erbjuder fantastiskt fint kött.

Stockholm

  • Cajsa Warg med sina två innerstadsbutiker kompromissar aldrig med kvalitén. Smak går före raser och mörningstekniker. Butiken har nära sammarbeten med uppfödare i Mälardalen.
  • Oaxens Skafferi är helt klart värt en omväg om man är sugen på högkvalitativ chark. Deras fingertoppskänsla för råvaran gör att inget är "to much", överkryddat, toktorkat eller smaklöst. Finstämt in i minsta detalj. Bresaolan är magisk och ett måste om man har vägarna förbi.
  • Utanför tullarna har vi Erssons fisk och deli i Bromma som nu även öppnat köttavdelning med råvara från Faringe Gård i Uppsala. Charolais/Hereford, hängmörad i 21 dagar- garanterad världsklass.
  • Sandströms i Nacka tillhandahåller allt som en riktig köttbutik ska göra. Percys kött med över 40 år i branschen är ett säkert kort med ringlande köer så här års. Köttboden i Tyresö styckar mycket själva, ofta lokalt och alltid ekologiskt.

Malmö

  • I Malmö finns nyöppnade Green Matmarknad som ligger mitt i Turning Torso. En saluhall, butik och restaurang, allt i ett. Dessutom med 100% ekotänk och gärna uppfött och producerat i närområdet.

Umeå

  • DUÅ Delikatesser i Umeå är känt över hela landet för sin kvalitet och känsla för goda råvaror. Nötköttet kommer bland annat från Gullsjö och andra platser i närområdet men också från andra delar av landet. Domtagris och gotländska lamm samsas här i de välfyllda diskarna. Allt kött som finns i butiken är garanterat mört och smakrikt.

Gävle

  • Diléns Saluhall i Valbo utanför Gävle är också en pärla av engagemang och respekt för både djur och natur. Köttet av rasen Svart Angus är ekologiskt och kommer från en gård i Hedesunda. Här kan man hitta styckningsdetaljer som de flesta bara sett på restaurang.

Visby

  • Köttbutiken i Visby är ett fantastiskt exempel på "Nose to tale" tänket med att ta hand om hela djuret och erbjuda detaljer, minst lika fina som de mer traditionella. Med djur från Ejmunds gård, slaktade på Gotlands Slagteri och styckat och sålt innanför ringmuren kan det inte bli mer lokalt.

För oss som älskar kött och goda råvaror är det bara att planera semestern och besöka alla dessa fantastiska "gastronauter" som driver utvecklingen och visar vägen för allt det goda.

 

 

 

 

 

När kultingarna har blivit fem veckor så avvänjs de från suggan och flyttas över till tillväxtavdelningen. Nu har kultingarna blivit riktigt runda och fina och väger nästan 10 kg. Tillväxtavdelningen består av 12 boxar som rymmer 25 grisar i varje box. I en liten del av boxarna finns det spaltgolv som är golv med hål i där grisarna kan trampa ner avföringen. Det finns även ett tak i varje box som vi kan fälla ner när de är nyavvanda och behöver lite extra värme.

Det finns även ett tak i varje box som vi kan fälla ner när de är nyavvanda och behöver lite extra värme.

När vi flyttar in kultingarna till tillväxtavdelningen tar vi hänsyn till grisarnas storlek. Vi sorterar dem helt enkelt efter storlek för att få så jämnstora grisar som möjligt, eftersom då fungerar det som bäst i varje grupp. Om man skulle haft hälften stora och hälften små så skulle de stora dominera i boxen, såväl som vid utfodring. Genom att göra detta moment ökar vi tillväxten på grisarna.

Nu klarar sig grisarna helt utan modersmjölk och får istället ett tillväxtfoder.

Nu klarar sig grisarna helt utan modersmjölk och får istället ett tillväxtfoder. Om grisen äter två kg foder så växer den 1 kg. Detta gör att grisarna växer väldigt snabbt, speciellt den sista veckan innan förflyttning är tillväxten som störst. I tillväxtstallet har grisarna en genomsnittlig tillväxt på ett halvt kilo om dagen. Snacka om att de växer så det knakar!

I denna avdelning stannar grisarna tills de är 11 veckor gamla och då väger de hela 30-35 kg. Därefter så flyttar vi över dem till slaktsvinstallet, som jag ska berätta mer om i nästa inlägg.

För ett par veckor sedan fick jag chansen att diskutera frågan om matens ursprung med några av Sveriges främsta kockar. På deras restauranger är det numera självklart att gästerna får reda på varifrån råvarorna kommer. I menyerna står det inte bara att köttet är svenskt, utan också vad gården heter där grisarna har vuxit upp. Karin Fransson, restaurangchef på Hotell Borgholm, sa att det idag är flera av hennes gäster som frågar var maten kommer ifrån jämfört med för bara några år sedan. Hon är stolt över att lammet, hennes berömda gurksoppa. Och flera av de andra rätterna i menyn är lagade av lokalt producerade råvaror. Också berättade hon att hon även känner en större respekt, en större kärlek, till råvarorna när de kommer ifrån trakten.

I menyerna står det inte bara att köttet är svenskt, utan också vad gården heter där grisarna har vuxit upp.

I samma vecka läser jag en artikel i Svenska Dagbladet som handlar om att drygt hälften av den kyckling som serveras i skolor och andra offentliga storkök i Sverige är importerad från andra sidan av jordklotet. Jag tror att eleverna i skolan vill veta var maten kommer ifrån, precis som alla andra restauranggäster. Jag tänker på Karin Fransson och är även övertygad om att duktiga kockar i svenska skolkök skulle få en annan känsla för råvarorna om de kommer nära ifrån.

Jag tycker att det är dags att storkökskockarna ska få känna stolthet över råvarornas ursprung och kunna skriva ut det i veckomatsedlarna. Och inte bara för kökspersonalens och gästernas skull, utan även för djurens. På något sätt känns som en självklarhet att de offentliga storköken först och främst ska servera kött från nöt, gris och kyckling som fötts upp enligt de stränga regler för djuromsorg som finns i det här landet.

 

I denna avdelning får suggan en egen box som hon kan röra sig obehindrat i. Även kultingarna har sitt eget krypin som vi kallar smågrishörnan. Den är i ena hörnet av boxen där det finns en grind som är så pass låg att endast kultingarna kommer under. Där brukar de ligga och vila sig när de inte diar och leker. I smågrishörnan finns det finhackad halm, golvvärme, en värmelampa och ett tak som gör att värmen stannar.

I denna avdelning får suggan en egen box som hon kan röra sig obehindrat i. Även kultingarna har sitt eget krypin som vi kallar smågrishörnan.

Man kan tydligt se när det är dags för en sugga att grisa eftersom juvret fylls med mjölk och sväller upp. När processen väl sätter igång får suggan sammandragningar som syns tydligt. Hur lång tid det tar för suggan att grisa klart är självklart individuellt, men det tar ungefär mellan en och tre timmar. Om man märker att det går lite trögt för en sugga kan man resa den och låta den gå en runda, då dras livmodern ihop, eller så kan man ge den oxytosin, kroppens naturliga hormon som påskyndar processen. Men i regel klarar suggorna det absolut bäst själva.

När suggan grisat klart så kommer det ut efterbörd, moderkakor, ett bra sätt att se om suggan är klar eller inte. Det positiva med att hela gruppen, det vill säga alla 32 suggorna, grisar ungefär samtidigt är att vi kan jämna ut antal och storlek mellan kullarna. Detta gör man eftersom alla suggor får olika många och olika stora kultingar. Om vi jämnar ut kullarna så får framförallt de mindre en större chans att komma åt spenarna. Varje sugga har ungefär 14-16 spenar, det är dock inte säkert att alla fungerar som de ska.

Ett exempel: En sugga får 17 kultingar i blandad storlek, en sugga får 10 stora och en sugga får 7 små. Då kan vi ta kultingar från suggan med 17 och lägga in till den sugga som har kultingar som storleken stämmer med. Genom att göra detta räddar vi livet på många små grisar samtidigt så förbättrar vi produktionsresultatet, det vill säga producerade grisar per sugga ökar.

Man ser tydligt dag för dag hur de växer, det är en underbar syn.

Man ser tydligt dag för dag hur de växer, det är en underbar syn. När man ser de nyfödda kultingarna, som väger några hundra gram, är det svårt att tänka sig att de väger lite över 100 kg efter fem månader.

 

 

 

En normalstor familj i Sverige handlar ungefär samma varor under ett helt år. Det blir cirka femtio återkommande produkter på ren rutin. Det innebär att vi äter i stort sett samma saker om och om igen. Detta påverkar även vår bild av vad maten kostar.

...någonstans har man själv ett ansvar att betala för vad en vara är värd.

Vem sätter priset på en vara? Vad är den värd? Svaret är förstås komplext. Det beror också på var man handlar. Men någonstans har man själv ett ansvar att betala för vad en vara är värd.

Häromdagen gick jag min vardagliga tur i butiken för att köpa middagsmaten. Framför mig gick en barnfamilj. Förvånansvärt ofta har man ungefär samma runda i butiken och inte så sällan möts man också till slut i kassan.

Vid mejeridisken hörde jag familjen diskutera om man skulle köpa den tyska mjölken. "Nej nej, inte mjölk från Tyskland" hörde jag mamman säga. Fyra liter svensk mjölk hamnade i varukorgen. Lite senare möttes våra vägar igen, denna gång vid köttdisken.

Samma diskussion. Barnen frågade mamman hur många paket köttfärs de skulle ta. Den här gången kom svaret inte lika direkt.

"Jag vet inte... men ta den irländska om den är billigare".

Den svenska färsen var 10 kr dyrare /kg. På en 400g förpackning blev det i det här fallet en prisskillnad på 4 kr för ett paket. FYRA KRONOR!! Just med tanke på hur mamman resonerade om mjölken så blev jag tvungen att gå fram och fråga hur hon tänkte. Jag ställde en rak och enkel fråga: Vad är det som styr dina val av kött?

"Ja, det ska vara gott och komma från djur som har haft det bra, inga konstiga hormoner och sådant".

Därför uppmanar jag alla som vill göra gott att minst en gång i halvåret väcka sig själv och ifrågasätta sina rutininköp.

I min värld låter det som ett enkelt val mellan det svenska och det importerade. En stund senare mötte jag familjen igen, denna gång vid kassan. På bandet låg där en stor påse med smågodis för 79 kr/kg och en påse Sourcream chips för 119 kr/kg. Varken den svenska eller den importerade färsen var ens i närheten av de kilopriserna.

Jag är helt säker på att det inte handlar om pris, kronor och ören när man ställs inför två medvetna val. Men "autopiloten" får oss att köpa samma 50 produkter om och om igen, utan att tänka efter.

Det betyder inte att det är okej att sluta tänka. Därför uppmanar jag alla som vill göra gott att minst en gång i halvåret väcka sig själv och ifrågasätta sina rutininköp.

För en köttbit måste få ha ett kilopris högre än en växthusdriven paprika från mellaneuropa - i alla fall när autopiloten är urkopplad.

I senaste numret av ICA Nyheter har jag skrivit ett debattinlägg, här är det i sin helhet.

Kött engagerar. Du kan vara för eller emot kött, det spelar ingen roll - alla har en åsikt om kött. Kött är trendigt just nu. Kötttrenden handlar om kunskap, om en vilja att lära sig mer. Inte nödvändigtvis om att äta mer kött.

Hur hanterar jag fransyskan? Oxkinden som jag åt på krogen, var får jag tag på den? Hur stoppar jag min egen korv? Kan man verkligen äta svansen? Den här efterfrågan på kunskap och kvalitet, måste handeln bemöta!

Samtidigt pågår en relevant debatt om köttets miljöpåverkan. En debatt som måste nyanseras betydligt. Risken är annars att vi slänger ut det svenska köttet med debatten om att minska miljöbelastningen.

Svenskt kött är i de allra flesta fall ett miljöklokt val jämfört med importerat kött. Det framgår av Naturvårdsverkets rapport från oktober 2011. Mannen bakom rapporten Livestock's Long Shadow, dr Henning Steinfeld, från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO nyligen varit på Sverigebesök. Han bidrar till att nyansera bilden av svensk köttproduktion.

Svenskt kött är i de allra flesta fall ett miljöklokt val jämfört med importerat kött.

Tidningen ATL sammanfattar:

"Sammantaget behöver inte svenska producenter ta åt sig av den svepande kritik som rapporten gett upphov till. Svensk köttproduktion hjälper i stället till att hålla marker öppna och bevara den biologiska mångfalden."  

Det finns mer fakta som handeln bör lyssna på.

Idag vet vi att 7 av 10 konsumenter väljer svenskt kött och närmare 70% är beredda att betala mer för svenskt kött. Kunskap om ursprung och god djurhållning är faktorer som starkt påverkar valet av kött, det ser vi i en undersökning genomförd av YouGov från februari 2012 på uppdrag av Svenskt kött.

När du känner till allt detta, går det inte annat än att förundras över importen av kött. Naturligtvis är det lättare att få tag på stora volymer köttrasbiffar från länder med mångdubbelt större produktionsvolymer än i Sverige. Dessutom till lägre pris än vad vi kan producera här hemma.

Men hur rimmar det med alla stolta paroller om miljöansvar?

Det är ju nu - precis nu - som vi har läge att möta efterfrågan på kunskap om kött och om djurets anatomi

Var tog "nose to tail" ambitionen vägen i handeln? Ett djur består av mer än biffar och fileer. Det är ju nu - precis nu - som vi har läge att möta efterfrågan på kunskap om kött och om djurets anatomi i kombination med bra försäljning. Med större kunskap kan vi stimulera efterfrågan på de idag mindre intressanta detaljerna och bidra till miljökloka medvetna val av svenskt kött. Genom att skapa efterfrågan på HELA djuret skapas också incitamentet för svenska djurproducenter och köttbranschen att utveckla och driva på produktionen.

Kom igen handeln! Lyssna på konsumenterna och se till att besvara deras kärlek till svenskt kött.

Maria Forshufvud, vd Svenskt kött

I dag har salt blivit högsta mode. Vi smular havssalt från Frankrike eller dyrt bergssalt från Himalaya över biffen innan vi ens har smakat på den. Det grovkorniga saltet knastrar gott mellan tänderna och piffar upp smakerna. Samtidigt är hälsoexperterna eniga om att för mycket salt ger högt blodtryck och att det i sin tur leder till ökad risk för hjärtinfarkt, stroke och njursjukdomar.

Vi smular havssalt från Frankrike eller dyrt bergssalt från Himalaya över biffen innan vi ens har smakat på den.

För knappt två år sedan beslutade hälso- och sjukvårdsministrarna i EU att myndigheterna i medlemsländerna måste sätta fart för att sänka salthalten i maten. I Finland har man en lägre saltkonsumtion än i Sverige. Redan 1994 infördes en speciell märkning av charkuterier och färdiglagad mat i Finland för att konsumenterna ska kunna välja mindre salta alternativ. För det är ifrån den färdiglagade maten som det mesta av saltet kommer.

I Sverige äts det ungefär 10-12 gram salt om dagen, det är dubbelt så mycket som på 1970-talet.

I Sverige äts det ungefär 10-12 gram salt om dagen, det är dubbelt så mycket som på 1970-talet. För att minska risken för högt blodtryck kan det vara lagom att äta 5-6 gram, det är ungefär så mycket som ryms i en tesked.

Samtidigt behöver kroppen salt för att fungera. Natrium som finns i vanligt salt är ett näringsämne som krävs för att nerverna och vätskebalansen ska fungera. Men behovet av natrium är bara 0,5 gram per dag, det motsvarar 1,25 gram hushållssalt eller ett rågat kryddmått.

Och som alla vet så har salt stor betydelse för smaken. När man tillsätter lite salt i en sås så lyfts vissa smaker och andra hålls tillbaka. Det beska i vissa grönsaker mildras till exempel av salt. Men den salta smaken är en vanesak och precis som det går att vänja sig vid kaffe utan socker kan man lära sig att tycka om mat som är mindre salt, men man får räkna med att det tar lite tid.

Några tips är att använda mer örtkryddor.

I matlagningen finns det många sätt att göra såser och grytor smakrika och goda med mindre salt. Några tips är att använda mer örtkryddor. Att öka på mängderna lök och vin i köttgrytor och soppor är också ett sätt att få mustigare smak. 

 

I torsdags förra veckan släppte Svenskt kött tre, nya, efterlängtade styckningsscheman: Nöt, Gris och Lamm.

Med på dem finns till allas vår stora glädje flera "nya" styckningsdetaljer. Ja, det är ju inte så att våra djur ser annorlunda ut nu. Men vi kanske måste ta några steg bakåt i tiden och börja ta tillvara delar som var "ädla" förr, till exempel njurtapp, fjäderbladsbog (luffarbiffen), bogrulle, triangelstek, kållapp (tunnbringa). Även den fantastiska kinden har fått sin plats på styckningsschemat, både för nöt och för gris.

Även den fantastiska kinden har fått sin plats på styckningsschemat

På lamm, nöt och gris har inte bara anatomin tagits fram, utan också en massa råd och tips på hur man kan skära de nya detaljerna och hur man kan stycka ur fler detaljer. Som vi som konsumenter sen skall kunna hitta i våra butiker och på restaurang.

Detta kommer förhoppningsvis att resultera i fler olika detaljer, i olika prisnivåer, som passar till olika ändamål och de svenska bönderna kan få ut ett lite högre pris från varje enskilt djur än när man maler ner de här detaljerna till färs.

Så vad gör vi då med de här nya detaljerna?

Nöt

  • Kinden - fantastiskt god rödvinsbrässerad!
  • Rostlock - med kappa kan med fördel stekas krispig som ett stort ankbröst, där man tack vare fettkappan får en otroligt saftig köttbit
  • Bogrulle - fantastisk detalj att nattsteka
  • Fjädebladsbogen, njurtappen och triangelstek - fantastiska nu inför sommarsäsongen att landa på grillen. Antingen precis som de är med bara salt och peppar, alternativt en kryddig rubb eller med en smaskig grillolja

Gris

  • Även på grisen har vi en fantastisk kind, som passar sig ypperligt för diverse långkok
  • Bakläggen styckad som en pingvinklubba blir perfekt på grillen i sommar, efter ni kokat den mör, kylt ner och glazerats upp med t ex honung, chili, citron salt & peppar
  • Kan vi redan nu i sommar få se detaljstyckade skinkor ute i butikerna så kommer vi att ha flera sköna, grillvänliga detaljer där kryddiga rubbs kommer väl till pass, tex rostbiff, fransyskan, rullen och innanlåret

Lamm

  • Nu har fläskflintan gjort sitt - sommaren 2012 kommer lammflintan att erövra världen! Det var ett skämt! Men om ni inte har testat så tycker jag verkligen att ni måste prova!
  • Innanlåret på lammet passar sig alldeles utmärkt som stek för två personer
  • Och som med grisen om man detaljstyckar skinkan så har vi fler detaljer i våra diskar att välja på! Exempelvis passar fransyskan jättebra som grillskivor

Hoppas att ni finner något riktigt gott svenskt kött att grilla i Valborg!