Blogg

Köp svenskt kött så vet du vad du får på tallriken. Och du bidrar till att stötta svenska bönder och världens hårdare djurskyddslagstiftning.

Jag tycker att det är beklämmande att oseriösa aktörer lurar kunder att köpa frusen fläskfilé förklädd till oxfilé. Vi måste ju kunna lita på att det som står på paketet är det som gäller. I det senaste fallet som vi kunnat läsa om i Aftonbladet var det ”oxfilé” från Argentina som hamnat inte bara på restaurangernas tallrikar utan även i några butikers frysdiskar. Det påminner mig om den allmänna regeln som säger att om ett erbjudande verkar för bra för att vara sant så är det förmodligen också på det viset.

För 20 år sedan var Sverige självförsörjande på kött, idag importeras nästan 50 procent av allt kött som hamnar på våra tallrikar.

Kött har idag blivit en lockvara i butikernas annonsblad där man tävlar om att sätta så lågt pris som möjligt på något som är värt mycket mer. Om du jämför ett annonsblad från början av 1990-talet med ett idag skulle du bli förvånad över hur liten prisskillnad det är på köttet. För 20 år sedan var Sverige självförsörjande på kött, idag importeras nästan 50 procent av allt kött som hamnar på våra tallrikar. Den svenska bonden har svårt att få betalt och de svenska slakterierna går på knäna.

På branschorganisationen Svenskt Kött arbetar vi för att lyfta fram det svenska köttets mervärden. Inte trodde vi att det skulle gå så långt att vi måste lägga till ett mervärde: Köp svenskt kött så vet du att det är en oxfilé du får och inte en fläskfilé.

"Det räcker inte med att köttet är svenskt" är ett argument som vi som företrädare för det svenska köttet stöter på allt som oftast. Det kan sägas i välmening då man vill peka på behov av produktutveckling eller för att markera att svenskt kött minsann inte är så bra som vi vill göra gällande.

Men nu är det tid att göra upp med sådan argumentation. Svenskt kött är inte bara svenskt, det är mycket mer. Inte minst i ett internationellt perspektiv. Min uppfattning har stärkts efter den senaste tidens medierapportering om färgat kött och problem med antibiotikaresistens och salmonella i importerat kött.

Det här är några av de kvaliteter som svenskt kött står för och som gör det mer än "bara" svenskt:

Friskare djur

I Sverige är djuren friskare än i många andra länder. Svensk lagstiftning för hur djuren ska tas om hand är den mest omfattande i hela världen. I Sverige jobbar vi med förebyggande djurhälsovård med målet friska djur. Vi ger inte antibiotika i förbyggande syfte. Friska djur ska inte ha medicin. Och vi har inte motsvarande problem med resistens i djuruppfödningen som många andra länder har.

Stenhård kontroll

Svenskt kött är hårt kontrollerat. Det är i princip fritt från salmonella tack vare effektiva kontrollprogram. I Sverige har vi en omfattande djurvälfärd och säkra livsmedel. Tillsynsmyndigheter kontrollerar och följer regelbundet upp varje del av livsmedelskedjan. Från bonde till butik.

Mångfald och hållbart jordbruk

Svensk köttproduktion ger mångfald. Svenska kor och får betar och håller hagar och betesmark öppna. Många växter och insekter är hotade och kan inte leva utan hagmarker. De betande djuren är en del av ett hållbart jordbruk. De omvandlar näringen i gräs till kött och mjölk. Svenskt nötkött är dessutom mindre miljöbelastande än merparten av det importerade.

Gör medvetna val, håll utkik efter vårt märke i butiken och fråga om ursprung på restaurangmaten.

Ta för vana att som restaurangbesökare alltid ställa frågan varifrån köttet och råvarorna kommer. Som konsument i butik - titta på förpackningarna, kolla ursprunget. Är förpackningen märkt med Svenskt Kött så vet du att köttet kommer från djur som är födda, uppfödda, slaktade och styckade i Sverige. Och att produkten är tillverkad och packad i Sverige.

Gör medvetna val, håll utkik efter vårt märke i butiken och fråga om ursprung på restaurangmaten. Det har riktigt stor betydelse att du väljer svenskt kött nästa gång du köper kött. Det står stora värden på spel.


Under flera år har författarna Mikael, Henrik och Gustav utforskat mathantverkets alla sidor. Resultatet blev 12 större matprojekt och över 100 recept i boken Expedition Mathantverk. En del av rätterna svänger du ihop på en eftermiddag, en del kan du vänta på i flera år.

Hoppas att mina grannar står ut med doften från min egenhändigt byggda rök.

Min pappa Olof var bonde, jägare, fiskare och samlare. Jag tänker på honom när jag läser Expedition Mathantverk och önskar att han fanns kvar så att han och jag hade kunnat genomföra några av projekten i Expedition Mathantverk. Pappa skulle ha gått igång på att odla ostronskivling på stubbe, han skulle ha grävt en eldgrop och han hade i detta nu varit ute på Blocket för att köpa ett begagnat kylskåp för att kunna torka korv och skinka.

Annat som Expedition Mathantverk bjuder på var han redan bekant med, som att kall- och varmröka kött och fisk, lägga in grönsaker, torka bär, göra korv, ost och kalvdans.

Pappa skulle ha gått igång på att odla ostronskivling på stubbe, han skulle ha grävt en eldgrop och han hade i detta nu varit ute på Blocket för att köpa ett begagnat kylskåp för att kunna torka korv och skinka.

Det är kanske därför som jag blivit så oerhört förtjust i Expedition Mathantverk. Det är en blandning av barndom på landet, en gnutta scoutläger och en näve Södermalmskt matnörderi. När jag öppnat boken kan jag inte lägga den ifrån mig, jag läser från pärm till pärm. Författarnas skapar- och matglädje lyser igenom och boken är snyggt layoutad med härliga foton.

Då jag nyss skaffat en sommarstuga funderar jag på vilka projekt inom mathantverk jag själv ska ge mig på till sommaren. Hoppas att mina grannar står ut med doften från min egenhändigt byggda rök.

"Expedition Mathantverk" (Natur & Kultur) av Mikael Einarsson, Henrik Francke och Gustav Lindström

I morse rapporterade Svenska Dagbladet om att importerad fläskfilé pumpats upp med färgat vatten och sålts som oxfilé. Det borde naturligtvis inte få förekomma.

Jag tycker att det är beklämmande att oseriösa aktörer förstör för svenska slakterier och svenska djurbönder. Och för seriösa krögare och kockar. 
I det här fallet var det fruset restaurangkött det handlade om. Men som en motpol till detta bedrägliga beteende finns det en bra trend som många restauranger följer - att berätta varifrån råvarorna kommer.

Ta för vana att alltid som restaurangbesökare ställa frågan varifrån köttet och råvarorna kommer. Som konsument i butik - titta på förpackningarna, kolla ursprunget. Är förpackningen märkt med Svenskt Kött så vet du att köttet kommer från djur som är födda , uppfödda, slaktade och styckade i Sverige. Och att produkten är tillverkad och packad i Sverige. 
Gör medvetna val, håll utkik efter vårt märke i butiken och fråga om ursprung på restaurangmaten. 
 

Gillar du lamm man saknar inspiration vid spisen? Då kan du hitta den i Lammkokboken av kocken Rune Kalf-Hansen. Traditionella rätter varvas med nya recept.

Rune Kalf-Hansen har skrivit en modern lammkokbok med mycket grönsaker och frukt, fräscha såser och spännande tillbehör. I Lammkokboken tas hela djuret tillvara, såväl lammsadel, kotletter och filé som bog, tunnbringa och inälvor. Den som vill testa att grilla ett helt lamm får vet hur man går tillväga och vad som blir goda tillbehör.

Den som vill testa att grilla ett helt lamm får vet hur man går tillväga och vad som blir goda tillbehör.

Att lammkött är fantastiskt på alla sätt och att det går att variera i det oändliga, det visar Rune Kalf-Hansen i sina hundra lammrecept för vardag och fest.

För ungefär tio år sedan lanserades det en yoghurt med 0,05 procent fett och det där procenttalet täckte halva sidan på paketet. Det var tydligt att den låga fetthalten var det viktigaste skälet att välja just den yoghurten.

I dag är det många som jagar högsta möjliga köttprocent i korven och de stora tillverkarna hänger på och skriver ut procenttalet med stor stil på förpackningarna. Reglerna från Livsmedelsverket säger att konsumenten ska upplysas om hur stor andel av korven som består av kött och det finns till och med korv som ståtar med mer än 100 procent kött. Vilken tur att jag inte är mattelärare på mellanstadiet och ska förklara det där, tänker jag, men det är inte så svårt eftersom en del av köttet kan vara torkat. Det kan ha gått åt 110 gram färskt kött för att tillverka 100 gram korv och då står det 110 procent i innehållsdeklarationen.

Jag slår upp min gamla Cajsa Warg och ser att 1700-talets korvrecept förutom kött, fläsk och inälvor även innehöll korngryn eller rivet bröd, lök, mjölk och ibland ägg.

Jag tycker att det är utmärkt att köttinnehållet ska märkas ut på förpackningen och längtar inte tillbaka till den tiden, dvs före 2003, när korvens namn garanterade ett visst köttinnehåll. För att få kallas för wienerkorv krävdes det till exempel 45 gram kött per 100 gram vara. Men jag kan tycka att man gör det för lätt för sig om man utgår ifrån att den bästa och godaste korven är den med högsta kötthalten. Jag slår upp min gamla Cajsa Warg och ser att 1700-talets korvrecept förutom kött, fläsk och inälvor även innehöll korngryn eller rivet bröd, lök, mjölk och ibland ägg. Det är ungefär samma ingredienser som jag drygar ut köttfärsen med när jag gör köttbullar, ja förutom korngrynen då. Skälet till att mina köttbullar inte består av 100 procent kött är att jag tycker att de blir godare och mjukare med ströbröd, mjölk och en äggula i smeten.

Om man tror att det är så enkelt, att högsta kötthalt alltid vinner, så tycker jag att man underkänner en hel yrkeskår av kunniga charkuterister.

Köttinnehållet säger förstås mycket om korvens kvalitet och en hög procent motiverar ett högre pris. Billiga hotdogs med bara en tredjedel kött i köper jag aldrig. Samtidigt säger den höga kötthalten inte särskilt mycket om vilken konsistens och smak som korven har. Om man tror att det är så enkelt, att högsta kötthalt alltid vinner, så tycker jag att man underkänner en hel yrkeskår av kunniga charkuterister.

Efter lite mer än ett år på Råbro är det snart dax för mig att flytta till Uppsala för studier på husdjursagronomlinjen. Det känns väldigt tråkigt att lämna min underbara arbetsplats, men det känns som om jag behöver utveckla allt jag har lärt mig. Detta gör jag alltså med väldigt kluvna känslor. Jag är glad för att jag tar nästa steg, samtidigt som jag vet att jag kommer sakna Råbro och alla grisarna något enormt.

Så som sagt, nu är det dags för agronomstudier inom husdjur. Det är en utbildning som är 4,5 år och inriktar sig på djurproduktion.

Jag måste rekomendera alla som är intresserade av denna linjen att först jobba ett år så man kan få känna på och lära sig hur det funkar. Att kunna utveckla allt man har lärt sig och sätta det i perspektiv till studierna kommer nog att hjälpa mig mycket. Men framförallt har jobbet byggt upp mitt intresse och öppnat mina ögon för den svenska grisproduktionen.

Så jag vill avsluta med att säga att köp svenskt kött så att unga entusiastiska tjejer som mig har en framtid inom lantbruket i Sverige.

Jag vill tacka världens bästa chef, Henrik Åkesson, för allt han lärt mig, för att han ställt upp för mig i alla lägen och pushat mig till nästa nivå. Efter 30 år i branschen har han haft svar på alla mina frågor och fört intressanta diskussioner som fått mig väldigt intresserad av den svenska djurhållningen.

Men framförallt har jobbet byggt upp mitt intresse och öppnat mina ögon för den svenska grisproduktionen.

Jag vill också tacka min läromästare, Malin Söderman, som har jobbat på Råbro i nio år och kan allt och lite till om grisarna och hur de ska skötas på bästa sätt. Ni har fungerat som min familj och kommer alltid att vara mina förebilder. Jag hoppas att fler unga nyfikna tjejer som jag får lika bra kollegor som mig.

Så jag vill avsluta med att säga att köp svenskt kött så att unga entusiastiska tjejer som mig har en framtid inom lantbruket i Sverige.

Det finns fett i kött och jag tänker ibland att det vore smart om fler råvaror var lika ärliga med att visa upp sitt fettinnehåll. För det vita fettet avtecknar sig så tydligt mot det röda eller rosa köttet. Tänk om det var lika synligt i choklad. En chokladkaka som väger 100 gram innehåller ungefär 35 gram fett. Jag ser framför mig hur en tredjedel av chokladkakan skulle vara helt vit och resten skulle vara fin brun choklad. Om det var så tror jag att chokladen inte skulle locka lika mycket. I alla fall skulle jag tycka det var lite obehagligt att äta upp den där vita fettbiten, jag skulle nog lämna den.

... jag tänker ibland att det vore smart om fler råvaror var lika ärliga med att visa upp sitt fettinnehåll.

Men i kött är fettet väl synligt och vill man skära bort fettkanterna så är det enkelt.

Kött är magrare än vad många tror. En fläskkotlett till exempel, det låter ju riktigt fläskigt och fett, men när man skurit bort den tunna fettkanten så är fetthalten knappt två procent. I kokt eller rökt skinka som man lägger på smörgåsen syns de tunna vita fettstråken tydligt. Det är ungefär 3 procent fett i påläggsskinkan, det innebär att en tunn skiva som väger 15 gram bara innehåller ett halvt gram fett.

De flesta styckningsdelarna av gris, lamm och nöt är magra. Och undantagen från den regeln, till exempel fett fläsk från gris, visar ärligt upp sitt vita fett.

Fett är en smakbärare, därför smakar köttet mer om man låter fettet runt exempelvis en fläskkotlett sitta kvar under stekningen. Vill man så kan man skära bort den sedan på tallriken. Att steka i smör eller olja ger en smakligare, jämnare och mer gyllenbrun stekyta än utan. Helt kött suger inte upp något fett ur stekpannan. Om man däremot panerar köttet blir det fetare eftersom ströbrödet suger fett.

Prova gärna receptet på bilden ovan, Calypsokryddad kotlett med örtcreme

 

 

 

 

Alla har vi olika glädjeämnen och jag blir glad när det kommer nya näringsrekommendationer. Det händer bara vart åttonde år, så det är tur att det också finns annat att glädja sig åt mellan varven.

I juni kom det nya förslaget från Nordiska ministerrådet. Det är resultatet av ett stort arbete där ledande näringsexperter har gått igenom de senaste årens forskning om samband mellan mat, näring och hälsa. Utifrån forskningsresultaten ställer experterna samman råd om hur man ska äta för att må bra och förebygga vanliga sjukdomar som till exempel diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.

Utifrån forskningsresultaten ställer experterna samman råd om hur man ska äta för att må bra

Statens näringsrekommendationer är något att hålla i handen när floden av olika mer eller mindre seriösa kostråd sköljer över oss i TV, tidningar och andra media. De forskningsgrundade råden får sällan samma spridning som mera udda dieter som har en större marknadsföringsapparat bakom sig för att trycka ut böcker och tidningar till alla som hungrar efter goda och gärna oväntade kostråd för att hålla vikten och hälsan.

Nytt i 2012 års rekommendationer är att det är större fokus på helheten än på enskilda näringsämnen. Enligt forskarna så är det en kost med mycket frukt och grönt, fibrer, fullkorn, fisk, vegetabiliska oljor och magra mjölkprodukter som gäller. Kött och chark kan man äta lagom mycket av och samtidigt dra ned på sötsaker, läsk, vitt mjöl och hårda fetter.

Kött och chark kan man äta lagom mycket av och samtidigt dra ned på sötsaker, läsk, vitt mjöl och hårda fetter.

Det har kommit mycket forskning om att D-vitamin är bra för hälsan därför har rekommendationerna höjts i det nya förslaget. D-vitamin finns i fet fisk, mjölkprodukter, kött och ägg. Under sommaren är solens strålar den bästa källan till D-vitamin.

Och apropå solen så är selen ett annat näringsämne som har fått höjda rekommendationer. Den svenska kosten är relativt selenfattig. Kött bidrar med en fjärdedel av det selen som vi äter, fisk står för en lika stor andel och resten kommer från mjölk, ost och ägg.

Det nya förslaget säger inte exakt hur mycket kolhydrater och fett som är hälsosamt att äta. Nu poängteras det istället att det är smart att välja rätta sorter. Hellre mjukt vegetabiliskt fett än hårt, animaliskt och hellre fullkorn än vitt mjöl.

Vad är det som avgör när vi väljer kött i affären?

Efter att ha diskuterat med många vänner har jag oftast fått höra detta resonemang: Köttet ligger i förpackning, ser exakt likadant ut men det ena är någon tia billigare och kommer ifrån Danmark eller Tyskland. Ja, då väljer man det billigaste om man inte vet om de skillnader i djurhållningen beroende på vilket land köttet kommer ifrån.

Jag har själv varit där och jag förstår dem. Vad är det då som brister? Jo självklart är det kunskapen. Det bästa sättet att sprida kunskap på är att diskutera och informera, sätta saker i perspektiv så att folk förstår, att få dem intresserade helt enkelt.

Det bästa sättet att sprida kunskap på är att diskutera och informera...

Jag tänkte ta upp de största skillnaderna i djurhållningen mellan EU och Sverige så att ni kan diskutera med era vänner. Informationen kommer från LRF och Svenskt Kött.

I Sverige har vi lag på att grisarna ska ha tillgång till strö av något slag och helspalt är inte tillåtet. Övriga länder har inget krav på strö och helspalt är tillåtet. Halmen, som vi använder som strö på Råbro, är bra sysselsättning för grisarna och de kan även äta den. För suggorna är det bra för deras naturliga instinkt vid grisning, att bädda till de nyfödda och det kan även hjälpa till att förebygga magsår.

I EU är det tillåtet att kupera svansarna för att förebygga svansbitning, dock har vissa länder bara tillstånd vid behov. I Sverige är detta förbjudet. Kupera svansen betyder att man kapar av den.
Vi har större utrymme per gris/sugga än resten av EU. Detta för att grisarna ska kunna leva så naturligt som möjligt för att må så bra som möjligt. EU tillåter viss fixering av suggor, i Sverige är detta förbjudet.

Detta var fem skillnader, som gör stor skillnad för grisarnas välmående. Diskutera mera och sprid därmed intresset för det svenska köttet.

Under sommaren när OS pågått som alla bäst har det grillats både till höger och vänster, hos vänner och bekanta, släktingar och grannar. Det har verkligen varit en tid att njuta, av både av umgänge och god mat.

Som "köttkunnig" hamnar man ibland i situationer där det förväntas att man tar kommando över allt från inköp, styckning till att grilla och skära upp.

Själva inköpet är oftast en "walk in the park". Jag handlar det som är bra att grilla för tillfället. Värre är det när man kommer hem till någon som inte ser vikten av att vårda sin köksutrustning.

I köket hänger ofta designknivarna vackert uppradade som en gång i tiden också var "knivskarpa". Dessvärre är de sällan i närheten av nyslipade eller ens stålade. Jag säger som "köttgurun" Håkan Fällman "Det är inte de vassa knivarna man skär sig på, utan de som ligger och skramlar i lådan".

Sedan har vi skärbrädor som ofta bär spår från årets alla dagar. Skärbrädan är för mig kanske det allra viktigaste verktyget i köket. Underlaget är själva grunden för en bakteriefri och stadig hantering.

Saker som jag gör med förbundna ögon hemma blir helt plötsligt lite knepigare att få till. Så därför kommer jag med några små tips som kommer förenkla livet i köket.

  1. Gå igenom alla knivar och släng de som är trasiga eller omöjliga att göra vassa.
  2. Skicka resten knivarna på slipning. Det är en lyx som man gott kan unna sina fina dyra knivar.
  3. Köp en magnetlist att fästa knivarna på.
  4. Ett riktigt stål är längre än kniven och kostar en slant. Många gånger mer än själva kniven. Använd den så fort knivarna används så kommer skärpan hålla nästan "for ever".
  5. Diska knivarna för hand. Först i kallt vatten sedan i varmt.
  6. Släng alla repiga och tunna plastskärbrädor och ersätt med rejäla av trä som står stadigt på underlaget och som dessutom är lätta att slipa. Plast är förvisso ok om den är minst 2 cm tjock och går att hyvla ned.
  7. Skaffa en köttermometer för perfekt resultat.
  8. Rejäla grillverktyg underlättar arbetet vid grillen när kol eller briketter är som allra hetast.
  9. Grillborste skapar underverk med grillgallret.
  10. En ren och hel pensel av modell lite större, gärna i ett material med god uppsugningsfömåga, typ bomull.
  11. Ett avlastningsbord vid grillen för alla marinader, tillbehör och glazer.
  12. Till sist. Önska er riktigt fina tandade köttknivar i julklapp och tänk på att man ofta är fler än man tror när det vankas grillafton.

Så där, nu är jag redo att äntra köket hos både grannar och bekanta, med garanterat plåsterfria händer.

 

 

- Åh vilket gott lamm! Elisabet, visst är det här lammet gott?

Vi befinner oss på en restaurang i Visby och min vän Jonathan tittar förväntansfullt på mig. Är det närproducerade Gotlandslammet gott? Ska jag ge hans smaklökar godkänt?

Det har bara gått en vecka av min anställning på Svenskt kött, men plötsligt är jag expert på kött. Åtminstone i mina vänners ögon.

De vänder sig till mig för att fråga om vad de ska grilla, var på djuret en viss detalj sitter, men framför allt får jag frågor om det vi äter är gott.

Har vi kommit så långt ifrån matlagning och kötthantering att vi inte längre vågar lita på egna smaklökar? Eller har det att göra med vårt behov av experter att luta oss mot?

Jag vet inte, men jag inser att jag från och med nu har makten att tala om för mina vänner om det de stoppar i munnen är gott eller inte. Jag tuggar och sväljer och ler mot Jonathan.

- Ja, det är jättegott. Mört, smakrikt och perfekt tillagat.

I år anordnar Svenskt Kött för första gången seminarier under Almedalsveckan. I Visby har tusentals politiker, opinionsbildare och företrädare för organisationer samlats för att prata politik, bilda opinion, nätverka och påverka. Det är sammanhang där vi tycker att det är viktigt att synas, men för att synas gäller det att sticka ut.

Därför valde vi spetsiga rubriker för våra seminarier: Köttfria måndagar - quick fix för miljön? samt Skolmat - till vilket (lågt) pris som helst?

Vår strategi bar frukt. Att bli utsedda till en av höjdpunkterna bland 1800 seminarier och få besök av upp mot hundra deltagare på båda paneldebatterna ska ses som en lyckad debut för Svenskt Kött på Almedalsscenen.

På måndagens paneldebatt om Köttfri måndag blev det stort fokus på Svenskt kötts huvudfråga att vi behöver öka köttproduktionen i Sverige, något som såväl MPs företrädare som Nordic hotels (som infört köttfri måndag på sina hotell) höll med om.

Panelen var också enig om att vi måste prata mer om vilken mat vi vill äta och göra medvetna val i butik och på restaurang. Miljöpartiets Maria Gardfjell efterlyste att fler miljövänner ska äta kött. Läs mer om det i tidningen Miljöaktuell.

Att bli utsedda till en av höjdpunkterna bland 1800 seminarier...ska ses som en lyckad debut för Svenskt Kött på Almedalsscenen.

Under tisdagen var det nästan lika fullsatt då vi samlats för att diskutera priset och kvalitén på skolmaten. Kostchef Anita Broddesson från Klippans Kommun var tydlig och menade att fokus måste vara kvalitet. Och vilken politiker väljer pris när det ställs mot kvalitet? Så driv kvalitetsfrågan konsekvent var hennes uppmaning till kostchefer. Att sedan en skolmåltid i snitt kostar 9:48 (en undersökning gjord av Skolmatens vänner) är skamligt lågt. Vi måste påverka våra politiker så att de sätter större värde på skolmaten.

Vi måste påverka våra politiker så att de sätter större värde på skolmaten.

På tisdagskvällen bjöd vi också in till ett grillmingel där köttexperten och styckningsgesällen Eric Persson pratade köttkunskap tillsammans med kocken Fredrik Malmstedt. Vi tog såklart chansen att visa upp våra nya fina styckningsscheman som vi presenterade tidigare i vår.

Läs också vad andra skrev om våra seminarier:

 

En lördag i början på juni anlände Gustav Fridolin, språkrör för miljöpartiet, till gården. Han kom för att med egna ögon se hur grisproduktionen fungerar i Sverige. Vi mötte upp en trevlig och förväntansfull ung man utanför stallarna, redan då såg han väldigt nyfiken ut. Han fick ta på sig en vit skyddsoverall, ett par stövlar och sedan gick vi in i stallarna.

Jag visade honom runt i suggavdelningen, han fick hålla en kulting och titta på suggorna.

Under tiden som jag visade honom runt så frågade han väldigt mycket, om hur vi arbetar, vilka rutiner vi har osv. Han verkade verkligen uppriktigt intresserad.

Efter ett tag så startade en diskussion om hur vi kan få grisproduktionen lönsammare, hur vi ska kunna sprida kunskap om den svenska köttproduktionen och öka intresset för det svenska köttet. Då nämnde Fridolin ett intressant perspektiv på det hela. Han undrade hur det svenska folket ska kunna känna till det svenska köttets fördelar, om inte ens politikerna, som stiftar lagarna, tycks känna till det. Jo, visst de ser till så att grisproduktionen i Sverige är i toppklass och stiftar nya lagar om så behövs. Men det här med att föregå med gott exempel genom att köpa svenskt kött följer de tydligen inte lika väl.

Gustav Fridolin menade att eftersom staten nu stiftar lagar om djurskötsel så borde de också se till att institutioner som kommunala skolor och sjukhus köper svenskt. Det är tyvärr bara ungefär hälften av skolorna enligt den här artikeln som gör det. Det beror på att det är dyrare att köpa in, då det kostar mer att producera en gris i Sverige än utomlands eftersom det ställs olika krav på grisproducenterna, och skolorna får inte sätta sådana krav på sina leverantörer.

Det är bra att de stiftar lagar, men att inte föregå med gott exempel är ju pinsamt tycker jag. Fram för mer svenskt griskött i skolor och på sjukhus.

Det är hit grisarna kommer efter tillväxtstallet. Detta stall rymmer 2100 grisar och här har vi en anställd.

I detta stall har vi blötutfodring som är torrfoder och drank som blandas i behållare innan utfodringen sker. Drank är en restprodukt vid produktion av alkohol som är mycket proteinrikt. I detta stall så styrs utfodringen med hjälp av en dator som följer en kurva som ständigt ökas då grisarna växer och behöver mer mat. Dock kan man ställa in separat per box om någon skulle avvika. Under de 14 veckor som grisarna är här äter de genomsnittligen 200 kg foder och 200 liter drank var.

Slaktsvinsstallet består av sju stycken identiska avdelningar och även ett sjukstall. Sjukstallet används om grisar är skadade eller har behov av ensambox. I de vanliga avdelningarna bor det 11 stycken grisar i varje box. Boxarna har en yta på 0,9 kvadratmeter per gris. Det finns 30 boxar som sammanlagt rymmer 330 grisar per stall. Boxarna består av cementplatta och spalt. Spalten är något bredare i detta stall än i suggstallet eftersom grisarna är större. Grisarna får rengjort, ny halm dagligen och foder 3 gånger.

I slaktsvinstallet bor grisarna alltså i 14 veckor innan de har nått upp till slaktvikten på 120 kg. Varannan vecka skickar vi till slakt och då följer vi ett schema som upprepar sig varannan vecka. Detta betyder att vi har 3,8 omgångar grisar i varje avdelning varje år.

- Jobbar du för Svensk Kött? Men jag trodde att du var vegetarian?

Flera av mina vänner har lyft på ögonbrynen när jag har berättat om min nya arbetsgivare Svenskt Kött. Vet inte vad det är med mig som utstrålar vegetarian, men det kan ha att göra med att jag för några år sedan arbetade som pressekreterare hos Miljöpartiet i riksdagen.

Jag är uppvuxen på en gård där den sista kalven föddes ungefär samtidigt som jag.

Jag är uppvuxen på en gård där den sista kalven föddes ungefär samtidigt som jag. Varje jul levererades den halva grisen från en granngård och pappa plockade fram styckningsschemat. Och själv fick jag som treåring "Bambis" klövar att leka med och förklarade glatt för jägarna att jag minsann hade sett en massa rådjur och att de var svarta och vita och gick i en hage hos granngården.

Mitt första "riktiga" jobb var på Scan Dukat i Göteborg där jag packade korv. Sedan utbildade jag mig till journalist och kommunikatör och har jobbat på bland annat Ekot, SVT Morgon och TCO. De senaste åren har jag arbetat hos LRF, först som kommunikatör för Stiftelsen Lantbruksforskning och sedan som marknadsutvecklare för livsmedel. I höstas var jag en av projektledarna bakom Charkdagen som LRF och Svenskt Kött anordnade för att uppmärksamma Svenskt kött-märkningen av charkprodukter. Jag upptäckte då att Svenskt Kött är en spännande organisation som har mycket på gång och tvekade därför inte att höra av mig till Maria Forshufvud när jag hörde att hon sökte en person som kunde kommunikation och pr.

På Svenskt Kött kommer jag bland annat att jobba med de företag som använder Svenskt kött-märket och få ännu fler charkföretag att sätta ursprungsmärkningen på sina produkter.

Men eftersom jag också tycker att det är spännande med sociala medier har jag också fått ansvar för Svenskt kötts twitterkonto där jag på kort tid ökat antalet följare med över 50 procent. I slutet av förra veckan drog Svenskt Kött tillsammans med LRF, Lantmännen, Svensk Mjölk, Arla med flera igång en twitterkampanj kallad #enbonde.

På svenskt kött kommer jag bland annat att jobba med de företag som använder Svenskt kött-märket och få ännu fler charkföretag att sätta ursprungsmärkningen på sina produkter.

Twitterkampanjen går ut på att skriva en fråga/påstående som alla avslutas med #enbonde. Till exempel "Vem tycker att skit luktar pengar? #enbonde".

De senaste dagarna har varit fylld med korta (140 tecken) och roliga meddelanden om bondens vardag. Under första helgen var #enbonde med på den så kallade trendning-listan, vilket innebär att det var ett av de 10 mest twittrade orden i Sverige. Följ statistiken för #enbonde här.

Har du ett bra förslag till #enbonde-kampanjen? E-posta texten till elisabet.qvarford@svensktkott.se. Kom bara ihåg att det får vara max 140 tecken.

Och hur är det nu, är jag vegetarian? Nej, men jag väljer mitt kött med omsorg och gör medvetna val.

Som ny kommunikatör på Svenskt Kött kommer jag bland annat att jobba med de företag som använder Svenskt kött-märket och få ännu fler charkföretag att sätta ursprungsmärkningen på sina produkter. Det är även jag som rattar Svenskt Kötts twitterkonto. Jag har en bakgrund som journalist på bland annat Ekot och SVT Morgon och har jobbat med kommunikation och marknadsutveckling på LRF de senaste åren.

En solig dag i april är jag på besök på Ängavallen, en ekologisk gård som bland annat föder upp grisar. Gården ligger i Vellinge, mitt emellan Malmö och Trelleborg.

När vi går upp mot gården möts vi av de ekologiska grisarna som springer runt och busar med kultingarna, en helt underbar syn! De går i en stor grön hage med utrymme för att böka, busa och en massa annat skoj. Jag ställer mig själv frågan som ni själva säkert hade ställt er; varför lever inte alla grisar så här?

Jag ställer mig själv frågan som ni själva säkert hade ställt er; varför lever inte alla grisar så här?

Svaret vet jag, bittert nog. Pengar! Att ha djuren ute är mycket dyrare än att ha dem inomhus. Först och främst har de större utrymme, vilket betyder mer plats att röra sig på och därför kräver de ungefär dubbel fodergiva jämfört med vad innegrisar får. Även det dagliga arbetet blir mer och därför krävs mer personal. För att de ska kallas ekogrisar måste de ha foder som är ekologiskt odlat, vilket är dyrare att producera.

Att detta kött kostar mer är därför inte konstigt, men är vi, konsumenter, beredda att betala för det?

Är vi, konsumenter, beredda att betala för det?

Alla ni därute som känner som jag, som hade önskat att det var så här alla grisar skulle leva, tänk efter innan ni köper kött - för det är just det som är problemet. Jag kan tänka mig att det är många som vill att grisarna ska få leva ute, men som samtidigt inte är beredda att betala när de kommer till affären och ska handla.

Jag måste avsluta med att säga att jag verkligen njuter när jag äter ekologiskt kött. Stor smakskillnad är nog inte den största orsaken till detta, utan snarare vetskapen om att djuret som köttet kommer från har fått leva sitt liv ute på en vacker grön äng.

Lyssnade på P1 en lördag när de intervjuade en kvinna angående aktuella trender i NY. Hon beundrade den nya ungdomliga "matrevolutionen" som är en andra våg av "Urban gardening". Det som började med små kryddodlingar på balkonger, planteringar vid trottoarer och odlingar på taken har nu övergått till en hel generation som tar steget vidare till att driva köttbutiker, bagerier och öppna alternativa saluhallar.

Steget från aktuella trender i New York till oss här i Sverige är inte så långt. Vi har en hel del spännande butiker och deli som erbjuder fantastiskt fint kött.

Stockholm

  • Cajsa Warg med sina två innerstadsbutiker kompromissar aldrig med kvalitén. Smak går före raser och mörningstekniker. Butiken har nära sammarbeten med uppfödare i Mälardalen.
  • Oaxens Skafferi är helt klart värt en omväg om man är sugen på högkvalitativ chark. Deras fingertoppskänsla för råvaran gör att inget är "to much", överkryddat, toktorkat eller smaklöst. Finstämt in i minsta detalj. Bresaolan är magisk och ett måste om man har vägarna förbi.
  • Utanför tullarna har vi Erssons fisk och deli i Bromma som nu även öppnat köttavdelning med råvara från Faringe Gård i Uppsala. Charolais/Hereford, hängmörad i 21 dagar- garanterad världsklass.
  • Sandströms i Nacka tillhandahåller allt som en riktig köttbutik ska göra. Percys kött med över 40 år i branschen är ett säkert kort med ringlande köer så här års. Köttboden i Tyresö styckar mycket själva, ofta lokalt och alltid ekologiskt.

Malmö

  • I Malmö finns nyöppnade Green Matmarknad som ligger mitt i Turning Torso. En saluhall, butik och restaurang, allt i ett. Dessutom med 100% ekotänk och gärna uppfött och producerat i närområdet.

Umeå

  • DUÅ Delikatesser i Umeå är känt över hela landet för sin kvalitet och känsla för goda råvaror. Nötköttet kommer bland annat från Gullsjö och andra platser i närområdet men också från andra delar av landet. Domtagris och gotländska lamm samsas här i de välfyllda diskarna. Allt kött som finns i butiken är garanterat mört och smakrikt.

Gävle

  • Diléns Saluhall i Valbo utanför Gävle är också en pärla av engagemang och respekt för både djur och natur. Köttet av rasen Svart Angus är ekologiskt och kommer från en gård i Hedesunda. Här kan man hitta styckningsdetaljer som de flesta bara sett på restaurang.

Visby

  • Köttbutiken i Visby är ett fantastiskt exempel på "Nose to tale" tänket med att ta hand om hela djuret och erbjuda detaljer, minst lika fina som de mer traditionella. Med djur från Ejmunds gård, slaktade på Gotlands Slagteri och styckat och sålt innanför ringmuren kan det inte bli mer lokalt.

För oss som älskar kött och goda råvaror är det bara att planera semestern och besöka alla dessa fantastiska "gastronauter" som driver utvecklingen och visar vägen för allt det goda.

 

 

 

 

 

När kultingarna har blivit fem veckor så avvänjs de från suggan och flyttas över till tillväxtavdelningen. Nu har kultingarna blivit riktigt runda och fina och väger nästan 10 kg. Tillväxtavdelningen består av 12 boxar som rymmer 25 grisar i varje box. I en liten del av boxarna finns det spaltgolv som är golv med hål i där grisarna kan trampa ner avföringen. Det finns även ett tak i varje box som vi kan fälla ner när de är nyavvanda och behöver lite extra värme.

Det finns även ett tak i varje box som vi kan fälla ner när de är nyavvanda och behöver lite extra värme.

När vi flyttar in kultingarna till tillväxtavdelningen tar vi hänsyn till grisarnas storlek. Vi sorterar dem helt enkelt efter storlek för att få så jämnstora grisar som möjligt, eftersom då fungerar det som bäst i varje grupp. Om man skulle haft hälften stora och hälften små så skulle de stora dominera i boxen, såväl som vid utfodring. Genom att göra detta moment ökar vi tillväxten på grisarna.

Nu klarar sig grisarna helt utan modersmjölk och får istället ett tillväxtfoder.

Nu klarar sig grisarna helt utan modersmjölk och får istället ett tillväxtfoder. Om grisen äter två kg foder så växer den 1 kg. Detta gör att grisarna växer väldigt snabbt, speciellt den sista veckan innan förflyttning är tillväxten som störst. I tillväxtstallet har grisarna en genomsnittlig tillväxt på ett halvt kilo om dagen. Snacka om att de växer så det knakar!

I denna avdelning stannar grisarna tills de är 11 veckor gamla och då väger de hela 30-35 kg. Därefter så flyttar vi över dem till slaktsvinstallet, som jag ska berätta mer om i nästa inlägg.

För ett par veckor sedan fick jag chansen att diskutera frågan om matens ursprung med några av Sveriges främsta kockar. På deras restauranger är det numera självklart att gästerna får reda på varifrån råvarorna kommer. I menyerna står det inte bara att köttet är svenskt, utan också vad gården heter där grisarna har vuxit upp. Karin Fransson, restaurangchef på Hotell Borgholm, sa att det idag är flera av hennes gäster som frågar var maten kommer ifrån jämfört med för bara några år sedan. Hon är stolt över att lammet, hennes berömda gurksoppa. Och flera av de andra rätterna i menyn är lagade av lokalt producerade råvaror. Också berättade hon att hon även känner en större respekt, en större kärlek, till råvarorna när de kommer ifrån trakten.

I menyerna står det inte bara att köttet är svenskt, utan också vad gården heter där grisarna har vuxit upp.

I samma vecka läser jag en artikel i Svenska Dagbladet som handlar om att drygt hälften av den kyckling som serveras i skolor och andra offentliga storkök i Sverige är importerad från andra sidan av jordklotet. Jag tror att eleverna i skolan vill veta var maten kommer ifrån, precis som alla andra restauranggäster. Jag tänker på Karin Fransson och är även övertygad om att duktiga kockar i svenska skolkök skulle få en annan känsla för råvarorna om de kommer nära ifrån.

Jag tycker att det är dags att storkökskockarna ska få känna stolthet över råvarornas ursprung och kunna skriva ut det i veckomatsedlarna. Och inte bara för kökspersonalens och gästernas skull, utan även för djurens. På något sätt känns som en självklarhet att de offentliga storköken först och främst ska servera kött från nöt, gris och kyckling som fötts upp enligt de stränga regler för djuromsorg som finns i det här landet.