Blogg

I denna avdelning får suggan en egen box som hon kan röra sig obehindrat i. Även kultingarna har sitt eget krypin som vi kallar smågrishörnan. Den är i ena hörnet av boxen där det finns en grind som är så pass låg att endast kultingarna kommer under. Där brukar de ligga och vila sig när de inte diar och leker. I smågrishörnan finns det finhackad halm, golvvärme, en värmelampa och ett tak som gör att värmen stannar.

I denna avdelning får suggan en egen box som hon kan röra sig obehindrat i. Även kultingarna har sitt eget krypin som vi kallar smågrishörnan.

Man kan tydligt se när det är dags för en sugga att grisa eftersom juvret fylls med mjölk och sväller upp. När processen väl sätter igång får suggan sammandragningar som syns tydligt. Hur lång tid det tar för suggan att grisa klart är självklart individuellt, men det tar ungefär mellan en och tre timmar. Om man märker att det går lite trögt för en sugga kan man resa den och låta den gå en runda, då dras livmodern ihop, eller så kan man ge den oxytosin, kroppens naturliga hormon som påskyndar processen. Men i regel klarar suggorna det absolut bäst själva.

När suggan grisat klart så kommer det ut efterbörd, moderkakor, ett bra sätt att se om suggan är klar eller inte. Det positiva med att hela gruppen, det vill säga alla 32 suggorna, grisar ungefär samtidigt är att vi kan jämna ut antal och storlek mellan kullarna. Detta gör man eftersom alla suggor får olika många och olika stora kultingar. Om vi jämnar ut kullarna så får framförallt de mindre en större chans att komma åt spenarna. Varje sugga har ungefär 14-16 spenar, det är dock inte säkert att alla fungerar som de ska.

Ett exempel: En sugga får 17 kultingar i blandad storlek, en sugga får 10 stora och en sugga får 7 små. Då kan vi ta kultingar från suggan med 17 och lägga in till den sugga som har kultingar som storleken stämmer med. Genom att göra detta räddar vi livet på många små grisar samtidigt så förbättrar vi produktionsresultatet, det vill säga producerade grisar per sugga ökar.

Man ser tydligt dag för dag hur de växer, det är en underbar syn.

Man ser tydligt dag för dag hur de växer, det är en underbar syn. När man ser de nyfödda kultingarna, som väger några hundra gram, är det svårt att tänka sig att de väger lite över 100 kg efter fem månader.

 

 

 

En normalstor familj i Sverige handlar ungefär samma varor under ett helt år. Det blir cirka femtio återkommande produkter på ren rutin. Det innebär att vi äter i stort sett samma saker om och om igen. Detta påverkar även vår bild av vad maten kostar.

...någonstans har man själv ett ansvar att betala för vad en vara är värd.

Vem sätter priset på en vara? Vad är den värd? Svaret är förstås komplext. Det beror också på var man handlar. Men någonstans har man själv ett ansvar att betala för vad en vara är värd.

Häromdagen gick jag min vardagliga tur i butiken för att köpa middagsmaten. Framför mig gick en barnfamilj. Förvånansvärt ofta har man ungefär samma runda i butiken och inte så sällan möts man också till slut i kassan.

Vid mejeridisken hörde jag familjen diskutera om man skulle köpa den tyska mjölken. "Nej nej, inte mjölk från Tyskland" hörde jag mamman säga. Fyra liter svensk mjölk hamnade i varukorgen. Lite senare möttes våra vägar igen, denna gång vid köttdisken.

Samma diskussion. Barnen frågade mamman hur många paket köttfärs de skulle ta. Den här gången kom svaret inte lika direkt.

"Jag vet inte... men ta den irländska om den är billigare".

Den svenska färsen var 10 kr dyrare /kg. På en 400g förpackning blev det i det här fallet en prisskillnad på 4 kr för ett paket. FYRA KRONOR!! Just med tanke på hur mamman resonerade om mjölken så blev jag tvungen att gå fram och fråga hur hon tänkte. Jag ställde en rak och enkel fråga: Vad är det som styr dina val av kött?

"Ja, det ska vara gott och komma från djur som har haft det bra, inga konstiga hormoner och sådant".

Därför uppmanar jag alla som vill göra gott att minst en gång i halvåret väcka sig själv och ifrågasätta sina rutininköp.

I min värld låter det som ett enkelt val mellan det svenska och det importerade. En stund senare mötte jag familjen igen, denna gång vid kassan. På bandet låg där en stor påse med smågodis för 79 kr/kg och en påse Sourcream chips för 119 kr/kg. Varken den svenska eller den importerade färsen var ens i närheten av de kilopriserna.

Jag är helt säker på att det inte handlar om pris, kronor och ören när man ställs inför två medvetna val. Men "autopiloten" får oss att köpa samma 50 produkter om och om igen, utan att tänka efter.

Det betyder inte att det är okej att sluta tänka. Därför uppmanar jag alla som vill göra gott att minst en gång i halvåret väcka sig själv och ifrågasätta sina rutininköp.

För en köttbit måste få ha ett kilopris högre än en växthusdriven paprika från mellaneuropa - i alla fall när autopiloten är urkopplad.

I senaste numret av ICA Nyheter har jag skrivit ett debattinlägg, här är det i sin helhet.

Kött engagerar. Du kan vara för eller emot kött, det spelar ingen roll - alla har en åsikt om kött. Kött är trendigt just nu. Kötttrenden handlar om kunskap, om en vilja att lära sig mer. Inte nödvändigtvis om att äta mer kött.

Hur hanterar jag fransyskan? Oxkinden som jag åt på krogen, var får jag tag på den? Hur stoppar jag min egen korv? Kan man verkligen äta svansen? Den här efterfrågan på kunskap och kvalitet, måste handeln bemöta!

Samtidigt pågår en relevant debatt om köttets miljöpåverkan. En debatt som måste nyanseras betydligt. Risken är annars att vi slänger ut det svenska köttet med debatten om att minska miljöbelastningen.

Svenskt kött är i de allra flesta fall ett miljöklokt val jämfört med importerat kött. Det framgår av Naturvårdsverkets rapport från oktober 2011. Mannen bakom rapporten Livestock's Long Shadow, dr Henning Steinfeld, från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO nyligen varit på Sverigebesök. Han bidrar till att nyansera bilden av svensk köttproduktion.

Svenskt kött är i de allra flesta fall ett miljöklokt val jämfört med importerat kött.

Tidningen ATL sammanfattar:

"Sammantaget behöver inte svenska producenter ta åt sig av den svepande kritik som rapporten gett upphov till. Svensk köttproduktion hjälper i stället till att hålla marker öppna och bevara den biologiska mångfalden."  

Det finns mer fakta som handeln bör lyssna på.

Idag vet vi att 7 av 10 konsumenter väljer svenskt kött och närmare 70% är beredda att betala mer för svenskt kött. Kunskap om ursprung och god djurhållning är faktorer som starkt påverkar valet av kött, det ser vi i en undersökning genomförd av YouGov från februari 2012 på uppdrag av Svenskt kött.

När du känner till allt detta, går det inte annat än att förundras över importen av kött. Naturligtvis är det lättare att få tag på stora volymer köttrasbiffar från länder med mångdubbelt större produktionsvolymer än i Sverige. Dessutom till lägre pris än vad vi kan producera här hemma.

Men hur rimmar det med alla stolta paroller om miljöansvar?

Det är ju nu - precis nu - som vi har läge att möta efterfrågan på kunskap om kött och om djurets anatomi

Var tog "nose to tail" ambitionen vägen i handeln? Ett djur består av mer än biffar och fileer. Det är ju nu - precis nu - som vi har läge att möta efterfrågan på kunskap om kött och om djurets anatomi i kombination med bra försäljning. Med större kunskap kan vi stimulera efterfrågan på de idag mindre intressanta detaljerna och bidra till miljökloka medvetna val av svenskt kött. Genom att skapa efterfrågan på HELA djuret skapas också incitamentet för svenska djurproducenter och köttbranschen att utveckla och driva på produktionen.

Kom igen handeln! Lyssna på konsumenterna och se till att besvara deras kärlek till svenskt kött.

Maria Forshufvud, vd Svenskt kött

I dag har salt blivit högsta mode. Vi smular havssalt från Frankrike eller dyrt bergssalt från Himalaya över biffen innan vi ens har smakat på den. Det grovkorniga saltet knastrar gott mellan tänderna och piffar upp smakerna. Samtidigt är hälsoexperterna eniga om att för mycket salt ger högt blodtryck och att det i sin tur leder till ökad risk för hjärtinfarkt, stroke och njursjukdomar.

Vi smular havssalt från Frankrike eller dyrt bergssalt från Himalaya över biffen innan vi ens har smakat på den.

För knappt två år sedan beslutade hälso- och sjukvårdsministrarna i EU att myndigheterna i medlemsländerna måste sätta fart för att sänka salthalten i maten. I Finland har man en lägre saltkonsumtion än i Sverige. Redan 1994 infördes en speciell märkning av charkuterier och färdiglagad mat i Finland för att konsumenterna ska kunna välja mindre salta alternativ. För det är ifrån den färdiglagade maten som det mesta av saltet kommer.

I Sverige äts det ungefär 10-12 gram salt om dagen, det är dubbelt så mycket som på 1970-talet.

I Sverige äts det ungefär 10-12 gram salt om dagen, det är dubbelt så mycket som på 1970-talet. För att minska risken för högt blodtryck kan det vara lagom att äta 5-6 gram, det är ungefär så mycket som ryms i en tesked.

Samtidigt behöver kroppen salt för att fungera. Natrium som finns i vanligt salt är ett näringsämne som krävs för att nerverna och vätskebalansen ska fungera. Men behovet av natrium är bara 0,5 gram per dag, det motsvarar 1,25 gram hushållssalt eller ett rågat kryddmått.

Och som alla vet så har salt stor betydelse för smaken. När man tillsätter lite salt i en sås så lyfts vissa smaker och andra hålls tillbaka. Det beska i vissa grönsaker mildras till exempel av salt. Men den salta smaken är en vanesak och precis som det går att vänja sig vid kaffe utan socker kan man lära sig att tycka om mat som är mindre salt, men man får räkna med att det tar lite tid.

Några tips är att använda mer örtkryddor.

I matlagningen finns det många sätt att göra såser och grytor smakrika och goda med mindre salt. Några tips är att använda mer örtkryddor. Att öka på mängderna lök och vin i köttgrytor och soppor är också ett sätt att få mustigare smak. 

 

I torsdags förra veckan släppte Svenskt kött tre, nya, efterlängtade styckningsscheman: Nöt, Gris och Lamm.

Med på dem finns till allas vår stora glädje flera "nya" styckningsdetaljer. Ja, det är ju inte så att våra djur ser annorlunda ut nu. Men vi kanske måste ta några steg bakåt i tiden och börja ta tillvara delar som var "ädla" förr, till exempel njurtapp, fjäderbladsbog (luffarbiffen), bogrulle, triangelstek, kållapp (tunnbringa). Även den fantastiska kinden har fått sin plats på styckningsschemat, både för nöt och för gris.

Även den fantastiska kinden har fått sin plats på styckningsschemat

På lamm, nöt och gris har inte bara anatomin tagits fram, utan också en massa råd och tips på hur man kan skära de nya detaljerna och hur man kan stycka ur fler detaljer. Som vi som konsumenter sen skall kunna hitta i våra butiker och på restaurang.

Detta kommer förhoppningsvis att resultera i fler olika detaljer, i olika prisnivåer, som passar till olika ändamål och de svenska bönderna kan få ut ett lite högre pris från varje enskilt djur än när man maler ner de här detaljerna till färs.

Så vad gör vi då med de här nya detaljerna?

Nöt

  • Kinden - fantastiskt god rödvinsbrässerad!
  • Rostlock - med kappa kan med fördel stekas krispig som ett stort ankbröst, där man tack vare fettkappan får en otroligt saftig köttbit
  • Bogrulle - fantastisk detalj att nattsteka
  • Fjädebladsbogen, njurtappen och triangelstek - fantastiska nu inför sommarsäsongen att landa på grillen. Antingen precis som de är med bara salt och peppar, alternativt en kryddig rubb eller med en smaskig grillolja

Gris

  • Även på grisen har vi en fantastisk kind, som passar sig ypperligt för diverse långkok
  • Bakläggen styckad som en pingvinklubba blir perfekt på grillen i sommar, efter ni kokat den mör, kylt ner och glazerats upp med t ex honung, chili, citron salt & peppar
  • Kan vi redan nu i sommar få se detaljstyckade skinkor ute i butikerna så kommer vi att ha flera sköna, grillvänliga detaljer där kryddiga rubbs kommer väl till pass, tex rostbiff, fransyskan, rullen och innanlåret

Lamm

  • Nu har fläskflintan gjort sitt - sommaren 2012 kommer lammflintan att erövra världen! Det var ett skämt! Men om ni inte har testat så tycker jag verkligen att ni måste prova!
  • Innanlåret på lammet passar sig alldeles utmärkt som stek för två personer
  • Och som med grisen om man detaljstyckar skinkan så har vi fler detaljer i våra diskar att välja på! Exempelvis passar fransyskan jättebra som grillskivor

Hoppas att ni finner något riktigt gott svenskt kött att grilla i Valborg!

I förra inlägget beskrev jag vad som händer i suggstallet, bland annat insemineringen, och nu ska jag förklara mer ingående hur detta går till. Det gäller att vara effektiv och samtidigt ytterst noggrann när man jobbar som grisskötare. Det mest avgörande momentet är insemineringen, då det avgörs hur många grisar som skall födas. Genom att hålla antalet grisar som föds högt, kostar det mindre att producera varje gris, därav kan vi hålla ett lägre pris på köttet.

Det gäller att vara effektiv och samtidigt ytterst noggrann vid alla moment man jobbar med som grisskötare.

För att få fler kultingar vid grisning krävs att fler ägg släpps när det är ägglossning. Det är flera faktorer som påverkar detta. Så här gör vi för att suggorna ska få en så bra brunst som möjligt: vi flyttar ut alla suggorna från grisningsavdelningarna, där de stått ensamma i var sin box, ut till halmbädden där de får större utrymme och dessutom andra suggor att busa med. När suggorna leker så stimulerar de varandra, vilket påverkar suggans brunst mycket positivt. Dagarna precis innan brunsten är uträknad höjer vi också fodergivan, det kallas flushing, vilket gör att antalet ägg vid ägglossning ökar.

De behöver alltså lite "kickar". Det krävs även galtkontakt för att suggan ska uppvisa brunst. När detta sker så får suggan en ståreflex, som gör att de står alldeles stilla, för att underlätta för galten när betäckning ska ske.

Om du prickar brunsten väl kan en sugga ge dig uppemot 20 kultingar.

Självklart räcker det inte bara med att ge suggan förändringar i tillvaron. Att pricka brunsten är minst lika viktigt. Varje sugga har sin egen brunstcykel med toppar då de är som mest fruktsamma. Det gäller att man hittar varje suggas topp för att få ett så gynnsamt resultat som möjligt. Deras topp kan variera mycket. En sugga kan visa bra brunst i två dagar medan en annan endast ett fåtal timmar. Om du prickar brunsten väl kan en sugga ge dig uppemot 20 kultingar. Om du däremot inte prickar den så bra, kan du få ett så lågt antal som exempel sju stycken, därför är insemineringen ett väldigt viktigt moment.

När vi inseminerar väljer vi mellan två raser, Hampshire och Duroc. I butiken är märket Piggham kött från Hampshiregrisen och märket Guldgris från Durocgrisen.

Insemineringen grundlägger slutresultatet, därför är det ett viktigt moment som kräver precision och engagemang.

Det är inte lätt att behöva lita på andra, än mindre på sig själv när kunskapen inte räcker till. Butikernas hjälp sträcker sig till extrapriser som vägvisare i disken.

Detta fick jag surt stifta bekantskap med när jag till nyår fick äran att köpa kött till nyårskalaset. Temat på nyårsmenyn var 80-tal. På inköpslistan stod det "avocado och räkor till förrätt och ett mört kött till varmrätten". En skräckupplevelse för den som har för vana att handla i sista minuten.

För att få en mogen avocado har det tidigare handlat om att köpa en vecka i förväg för att få den mogen. Det har man idag löst genom att erbjuda "ätmogen" och "garanterat mogen" avocado. Bra hjälp för några kronor extra.

Knappt tre dagar i vacuumförpackning är inte direkt någon mörningstid att prata om.

På min jakt efter mört kött dök jag ned i samma disk som alla andra med en skylt där det stod "Svensk rostas 189 kr/kg". Till min fasa var alla förpackningar märkta med packdag den 28/12. Knappt tre dagar i vacuumförpackning är inte direkt någon mörningstid att prata om. Ja, det går att äta, men nyårsafton handlar om så mycket mer än det. Fest, bjuda till, den perfekta måltiden, lyx, goda vänner och jakten på den perfekta råvaran.

Efter en stunds letande och vändande på en massa rostas hittade jag till slut två bitar med blodiga etiketter och kladdiga förpackningar. Knappt läsbart stod där "Bäst före 2011-12-29". Vilken tur, den hade gått ut i datum! På väg från köttavdelningen vände jag mig om och såg kunder fylla sina vagnar med kött som jag självklart valt bort.

Var fanns hjälpen, guiden eller vägvisaren till den perfekta köttbiten?

Var fanns hjälpen, guiden eller vägvisaren till den perfekta köttbiten?

Mitt tips blir därför att lita på tiden som gått. Nöt eller lammkött som legat i en vacuumförpackning eller en "skinpack" blir mörare närmare bäst före datumet. Så var inte rädd för kladdiga och fula förpackningar som valts bort. Eller var ute i god tid för att hinna "lagra" köttet i det egna kylskåpet.

Och kom ihåg - It's all about time!

 

 

 

Läser en notis i Dagens Nyheter om hur mängden sopor ökar efter stora helger. Julen toppar listan, på andra plats kommer påsken och sedan midsommar. Det lyxigare helglivet betyder fler påsar i soptunnan, och det slängs inte bara kraschade äggskal efter påsk utan även prima livsmedel från festliga bufféer.

Överbliven mat inspirerar mig till att vara kreativ i köket. För mina förfäder, eller snarare förmödrar, var det livsviktig kunskap att kunna trolla med potatisen som blev över, för mat kunde man inte kasta bort. Idag kan de fyra överblivna skivorna med lufttorkad skinka från påskbuffén sätta fart på kreativiteten istället för att helt slött hamna i soporna. Skinkan kan till exempel bli en god anledning till att göra sparrissoppa till middag i morgon. När man toppar soppan med lite skinka blir den nämligen godare än andra sparrissoppor.

Varje vecka slänger ett genomsnittligt hushåll i Sverige drygt 5 kilo mat. Den har producerats, transporterats och orsakat utsläpp av koldioxid längs hela vägen. Enligt en uträkning från Konsumentföreningen i Stockholm orsakar maten som slängs under ett år lika mycket koldioxidutsläpp som en halv miljon bilar släpper ut under samma tid. Ta vara på maten istället och låt de fullt ätbara resterna öka kreativiteten i köket.

PS: Apropå rester av påskmaten så vet du väl att äggen håller ungefär en månad längre än det bäst-före-datum som står på förpackningen om man förvarar dem i kylen.

Sparrissoppa med lufttorkad skinka

4 portioner
 
1 gul lök
4 potatisar, mjölig sort
1 msk smör
400 g grön sparris, färsk eller fryst
1 dl crème fraiche
1 liter vatten
2 tärningar grönsaksbuljong eller x msk koncentrerad fond
salt, svartpeppar
1 tsk strösocker
 
Gör så här:
Skala och finhacka lök och potatis och fräs i smör i en kastrull.
Skär sparrisen i små bitar, spara knopparna och rör ner stjälkbitarna i kastrullen. Tillsätt vatten och buljongtärningar, låt koka ca 15 minuter.
Mixa soppan i matberedare eller med handmixer. Tillsätt crème fraiche och koka ytterligare 2 minuter. Smaka av med salt, peppar och lite socker. Sockret gör att sparrisen smakar mindre strävt.
 
Tillbehör: Sparrisknoppar med skinka och pinjenötter

Sparrisknoppar från soppkoket
1 msk olivolja
100 g lufttorkad skinka
50 g parmesanost, hyvlad
50 g pinjenötter, rostade
 
Gör så här:
Rosta pinjenötterna i en torr och het stekpanna. Låt svalna.
Fräs sparrisknopparna i olivolja i en stekpanna i några minuter.
Skär skinkan i mindre bitar och rör ned dem i pannan.
Häll upp soppan i tallrikar och toppa med sparrisknoppar och skinka. Strö över hyvlad parmesanost och pinjenötter.

De flesta svenskar känner till oxfilé, entrecote, biff, kanske även högrev och rostas. Det är exempel på några av de detaljer som finns på en kossa. Men det finns så många fler, som enligt min mening inte har fått den uppmärksamhet de förtjänar i Sverige.

Luffarbiff är bara ett exempel på detaljer som i Sverige mals ner till köttfärs, i stället för att säljas som hel bit till konsumenten.

Ett exempel är luffarbiff (det finns många olika benämningar på detaljerna, till exempel kallar Svenskt kött luffarbiffen för fjäderbladsbog), en detalj som sitter bak på skulderbladet på kossan och som är nästan lika mör som oxfilén och smakar fantastiskt gott, men som har ett helt annat pris. Luffarbiff är bara ett exempel på detaljer som i Sverige mals ner till köttfärs, i stället för att säljas som hel bit till konsumenten.

En väldigt stor del av de delar som idag räknas som köttfärskött är fantastiska styckningsdetaljer till exempel luffarbiff, bringspets, bogrulle, trekantsbit med mera. För ett köttrasdjur är det 28-32% som blir köttfärs. Inget ont om köttfärs, men om vi i stället kunde plocka ut en del av "de okända" detaljerna och sälja för sig så skulle det leda till två saker:

  1. Fler detaljer till bättre priser för slut konsumenten och
  2. Större lönsamhet i alla led, även för den svenska bonden vilket innebär att vi kan få behålla våra svenska bönder.

Om vi då börjar med slutkunden så är min erfarenhet att många svenskar är intresserade av mat och vill äta bra och god mat. Med dagens moderna kök, teknik och ofantligt många kokböcker och matbloggar finns det alla möjligheter att laga till en god middag på ex. bringspets, bogrulle eller oxkind. Detta skulle innebära att vi som konsumenter kunde köpa fler detaljer från glada kossor till lägre priser.

Ju mer kött vi importerar ju hårdare blir konkurrensen för de svenska bönderna, tänk på det!

För den svenska bonden innebär det att om vi som konsumenter kan debattera och komma med önskemål till slakterierna att förädla dessa detaljer får vi som kunder möjlighet till fler detaljer av svenskt kvalitetskött och bönderna kan få ut mer för sina fina djur och kan fortsätta med sitt fantastiska arbete med den fina djurhållning som svenska bönder är världskända för! Ju mer kött vi importerar ju hårdare blir konkurrensen för de svenska bönderna, tänk på det!

 

Suggorna är uppdelade i grupper och det är 32 stycken i varje grupp. Det första som sker är att de insemineras med grissperma på påse som man beställer hem från ett seminföretag. Detta gör vi för att galten inte kan betäcka så många suggor på samma dag. Insemineringen görs med galtkontakt, vilket betyder att suggorna står vid galten för att uppvisa brunst.

Det lättaste sättet att få brunsten konstaterad är att ta dem på ryggen och se om det går att sätta sig på dem, precis som galten gör när han ska betäcka. Suggorna brukar tycka när man bufflar lite på dem och kliar dem på ryggen när vi seminerar. Under denna perioden går suggorna i en stor mysig halmbädd som de brukar springa runt och busa i.

Tre månader, tre veckor och tre dagar är en sugga genomsnittligen dräktig

Alla suggorna i gruppen insemineras samtidigt så att de grisar, det vill säga föder kultingar, på ungefär samma dag. Tre månader, tre veckor och tre dagar är en sugga genomsnittligen dräktig. Veckorna innan det är dags arbetar vi undan andra sysslor så att vi kan lägga allt fokus på grisningarna. Vi har ett rundgående schema på två veckor, det vill säga att vi har suggor som grisar varannan vecka.

Fem veckor efter insemineringen så kontrollerar man suggorna med en dräktighetstestare för att veta om de är dräktiga. Om så är fallet flyttas de upp till en box där de står fram till veckan innan grisning. Under de veckorna så vaccineras och avmaskas de.
När det är en vecka kvar av dräktigheten så flyttas suggorna in till var sin box i grisningsavdelningen. Varje sugga svarar olika bra på insemineringen och därför får varje sugga ett individuellt antal grisar. En sugga kan få 7 och en annan kan få 17. Då flyttar vi över grisar så att båda får lika många, alltså tolv var. När grisarna är nyfödda får man passa på att mysa lite med dem ibland, man kan ju inte låta bli. Det mysigaste på morgonen när man går in i grisningsavdelningen är att höra alla små kultingar som ligger och diar.

Under tiden i grisningsstallet blir de vaccinerade och galtarna blir kastrerade efter att ha fått smärtlindring. Kastrerar gör vi för att konsumenterna inte uppskattar den galtsmak som annars finns i köttet.

Vid fem veckors ålder avvänjer vi smågrisarna från suggan, som har blivit stora och nyfikna och är inte alls intresserade av att mysa längre

Vid fem veckors ålder avvänjer vi smågrisarna från suggan, som har blivit stora och nyfikna och är inte alls intresserade av att mysa längre, de hamnar i ett tillväxtstall. Där stannar de ytterligare 6 veckor innan de förflyttas till slaktsvinstallet.
När vi avvänt smågrisarna så flyttar vi suggorna till halmbädden, där vi inseminerar dem och allting upprepas återigen.

När jag hör folk som klagar på att maten är dyr så brukar jag säga att det inte har hänt särskilt mycket med matpriserna sedan mitten av 1990-talet. Under de senaste 20 åren har inkomsterna efter skatt däremot ökat med i genomsnitt 40 procent. Idag lägger den genomsnittlige konsumenten 13 procent av sin inkomst på mat, för 20 år sedan var det 19 procent. Läs mer här.

De stabila matpriserna har flera orsaker. Att Sverige gick med i EU innebar minskade tullar och att det kom in fler konkurrerande varor från utlandet, samtidigt sänktes momsen. I slutet av 1990-talet kom lågprisbutikerna hit och kedjorna lanserade sina egna, billigare, märkesvaror. Hanteringen av maten har också blivit mer rationell och mindre personalkrävande. Läs mer här.

När en mindre del av lönen går åt till att köpa mat så spenderar svenskarna istället mer på fritidsaktiviteter, underhållning, restaurangbesök, resor, möbler, kläder och skor.

Det är bra att fler har råd att resa, gå på restaurang och köpa mer möbler och skor. Men när jag pratar med personer som klagar på att vardagsmaten är dyr samtidigt som de byter ut hela sitt väl fungerande möblemang i vardagsrummet får jag inte riktigt ihop det. Eller rättare sagt: jag fattar att den nya inredningen är en tydligare och mer långlivad statussymbol än mat och för att ha råd med den så kräver man billigare äpplen och fläskkotletter.

För mig är det hög status att vara nöjd med min vardagsmat.

För mig är det hög status att vara nöjd med min vardagsmat. Den ska vara god, hyfsat nyttig och sjysst producerad. Jag betalar gärna lite mer för ekologiska råvaror och skryter om deras ursprung. Bra och god mat är ett enkelt sätt att skapa lycka en regnig måndagskväll i slutet av mars. Därför är den väl värd sitt pris.

 

Trender kommer och trender går. Aldrig någonsin har det varit så inne att äta kött som nu. Tänk kött, tänk Meatfree monday, tänk mode, tänk ursprung, tänk hälsa, tänk öppen eld och tänk mathantverk. Lotta Ahlvar, vd för Svenska moderådet pratar om kött som inspirationskälla i modevärlden. Ja, där har vi de "nya" moderna argumenten som gjort oss nyfikna på kött som råvara. De öppna landskapen och den svenska djurhållningen ligger till grund för att med gott samvete kunna prata om kött som en modern råvara. Men sällan fäller de förnuftigaste argumenten avgörandet vid köttdisken.

För en sådär 12-13 år sedan deltog jag på en populär festival. Jag stod på en scen och filéade färsk lax mitt i Stockholm och pratade om fiskens alla fördelar. Bredvid scenen fanns en liten monter. Där stod en försiktig bagare i en mjölig bagarmössa och bjöd på smakprover. Brödet var bakat på ekologiskt mjöl från den egna kvarnen i Järna. Jag minns att jag undrade vem som ville lägga så mycket pengar på... bröd? Lite vatten, mjöl och jäst?

Ett drygt decennium senare startar jag min helg med att ta mig till någon av stadens alla fantastiska bagerier för att köpa mig den allra bästa Levain, bakat på det allra finaste ekologiska mjölet med surdegar satta av de allra skickligaste mathantverkarna. Brödet är idag symbol för medveten konsumtion. Vi bedömer restauranger, hotellfrukostar och butiker med mera utifrån kvaliteten på brödet.

Köttet gör nu en liknande resa. En högrev är inte längre en högrev. Det är långkok, klassiska smaker och minnen. En grillfest är inte längre marinerad flintastek. Det är flankstek, fjäderbladsbog, rubbing och ändlösa samtal om var delarna sitter.

Så passa på att vara lite "trendig" i vår. Var nyfiken och fråga var köttet kommer ifrån, hur det smakar, hur mört det är och hur det bäst ska tillagas.

För min del avslutas veckan med en tur till Slakhusområdet i Stockholm för att köpa mig en fin svensk hängmörad biff med kappa. De öppna landskapen får jag på köpet. Så trendig är jag!

Vårens ljus och värme lockar till lunchpromenader och de kan ge oanade upplevelser. Häromdagen i form av det här skyltfönstret på Kungsholmen i Stockholm:

Burgare med färs av hängmörat svenskt gräskött. Det låter spännande! Stället öppnar idag och till det finns en blogg med en kul historia om bakgrunden till det hela. Det här stället ska jag kolla upp närmare vid tillfälle!

 

Jag heter Thea Kristensson och är djurskötare i Råbros suggstall och ska här i bloggen  försöka ge er en inblick i hur vi sköter våra grisar på gården.

Det har varit ett hårt år för grisproduktionen, många besättningar har tvingats lägga ner. Jag jobbar på en av de gårdar som klarade krisen, Råbro, som ligger vid Vä, en liten bit utanför Kristianstad. Råbro består av två stallbyggnader, ett suggstall och ett slaktsvinsstall. De två stallarna ligger vackert beläget mitt i det kuperade åkerlandskapet. Stallarna är klarröda med vita knutar och kan ses söder om motorvägen mellan Kristianstad och Nöbbelöv vid Vä.

I suggstallet spenderar smågrisarna sina första veckor, därefter förflyttas de till slaktsvinstallet där vi sköter om dem, tills de är ungefär 6 månader gamla.

Vi har en så kallad integrerad besättning, det vill säga att vi inte köper in grisar från andra besättningar utan föder endast upp de som är födda på gården. I suggstallet har vi i medel 380 suggor, detta varierar ständigt och därför får vi räkna ut ett medeltal för varje år. 380 suggor är ett ganska litet antal, men suggorna ger oss cirka 9000 smågrisar varje år.

Vi är tre anställda på Råbro, jag och en till i suggstallet och en i slaktsvinstallet. Henrik Åkesson, Råbros ägare, var en av pionjärerna inom serogrisuppfödning.
Vad menas då med serogrisuppfödning? Jo, grisen är uppfödd i en så bakteriefri miljö som möjligt för att minimera behovet av läkemedel. Detta gör att man begränsar spridningen av till exempel antibiotika i naturen och i vårt kött.

Jag heter Thea Kristensson, är 19 år och jobbar på en grisgård som heter Råbro. Jag är uppväxt centralt i Kristianstad med mamma, far och tre syskon. Jag har läst naturvetenskap kombinerat med idrott på gymnasiet.

Jag såg en annons om att man sökte en ung medarbetare, som skulle läras upp inom skötsel av smågrisar och suggor, precis när jag hade fått upp ögonen för agronomutbildningen i Uppsala. Jag såg en möjlighet att testa en liten del av utbildningen, så jag sökte jobbet och fick det.

Hej!

Detta blir min allra första blogg, både här på Svenskt kött och någonsin. Jag sitter på båten på väg hem till Gotland efter en händelserik dag i Stockholm, där jag har deltagit i Sturegallerians matprojekt Farmers Market. Jätteroligt!

Jag skall genom denna blogg under några månader framåt dela med mig om mina tankar kring kött.

Tänk er kött som vinerna på Systembolaget. Vad menar han nu, tänker ni.

Jo, så här. Vi svenskar är generellt riktigt duktiga på vin. Få svenskar skulle nöja sig med att gå in på Systembolaget och köpa en flaska rött, vitt eller mousserande utan att veta någonting om det. Vi är intresserade av årgång, land, druva, vingård, med mera ja all grundinfo som står på etiketten. Vilket i många fall avgör priset och vetskapen om vi gillar det eller inte.

Men när vi går in och skall köpa nötkött så tycker vi av någon anledning att det är okej att det bara står biff, entrecote eller högrev på etiketten. Tänk om vi konsumenter kunde få mer information, likt den vi får om vinet, även på köttbitarna. Detalj, kön, ras, ålder, gård, vikt, fett, klass.

Tänk om det stod:

Entrecote, ko, Angus, 37 månader, 320kg, 5+, E

eller

Entrecote, ungtjur, SRB, 11 månader, 370kg, 2+, O

(Läs mer om vad klassificeringen betyder här)

Det skulle bli lättare att köpa rätt kött till rätt pris. Det är ju stor skillnad på en skiva entrecote från en ko på 37 månader som har kalvat 2 gånger och en ungtjur på 11 månader. Det tråkiga just nu är att båda kan ligga i samma köttdisk och kosta lika mycket. Ungefär som att jämföra ett riktigt stort vin med ett enkelt bordsvin.

Båda har sin plats. Ska man öppna det kraftigaste rödvinet är det entrecoten från kossan ovan som ger ett mer smakrikt kött med insprängt fett. Men till en Osso Bocco med en polenta som serveras med ett lättare rött vin så passar sig kött från en ungtjur på 11 månader betydligt bättre.

Om vi kan få information om vad vi köper redan på etiketten så har vi kommit en bra bit på vägen. Ett företag som har påbörjat detta till viss del på sina skin pack är Ejmunds Gård och jag hoppas att vi får se fler.

Jag heter Fredrik Malmstedt jag är 34 år, kock och krögare på 50 KVADRAT samt ägare och kreativ ledare på Köttbutiken i Visby. Jag har en son som är 2,5 år, han heter Viggo.

Jag har ett brinnande intresse för kött, olika styckningsdetaljer samt hur vi kockar och privatpersoner skall kunna bidra till att få behålla det svenska köttet och våra fantastiska bönders fantastiska arbete. Jag har även varit medlem av det Svenska Kocklandslaget.

 

 

Nu har det pratats om kött i media igen. Anledningen är ny statistik från Jordbruksverket som säger att vi i genomsnitt åt 86 kilo kött (nöt, gris, lamm och kyckling) per person i Sverige under förra året. Det är mer än någonsin tidigare och en ökning med ett kilo sedan 2010. Samtidigt ökar importen. I radions intervjuer med villrådiga människor som parkerat kundvagnen framför köttdisken i en stor matbutik får man höra att flera av dem väljer det kött som är billigast, oavsett varifrån det kommer.

Kött från svenska bönder är oftast dyrare än det importerade och jag tycker konstigt nog att det ska fortsätta att vara så. För jag vill inte att producenterna ska kompromissa med djurens mat, hälsa och livsrum för att stressa fram en billigare vara. Jag är också villig att betala ett högre kilopris för att kvalitetsmedvetna bönder, gärna sådana som väljer att driva sina jordbruk ekologiskt, ska få lön för sitt arbete.

Att jag betalar ett högre kilopris för köttet betyder inte att min mat blir dyrare. Det beror på att jag oftast drar ner på köttmängderna som föreslås i recepten. Det går alltså åt mindre högrev i köttgrytan som jag kokar i min smarta tryckkokare och mindre köttfärs i pastasåsen. Istället öser jag i mer av säsongens grönsaker och rotfrukter i grytan eller såsen. Så här års tar jag till exempel ett recept på boeuf bourguignon och byter ut en del av köttet mot lika mycket morötter. Det är lätt som en plätt, det blir gott och det ger mig frihet att välja det kött jag helst vill ha utan att maten blir dyrare.

 

Köttgesäll med kärlek för gamla köttkunskaper i modern tappning Grundare av FOOD PEOPLE. Arbetar som matinspiratör och föreläsare med trendspaning och kött som specialitet. Tidigare delägare och aktiv i matbutiken Cajsa Warg. Springer så ofta det går på bakgator för att hitta inspiration till spännande matkoncept och slår gärna ett slag för vardagsmaten. Eric står tveklöst på konsumentens sida vid köttdisken.

 

 

 

Nyfikenheten och lusten att varje dag lära sig något nytt är drivkraften för matskribenten Anna Sjögren. Sedan 2002 arbetar hon som frilansskribent i Stockholm och skriver artiklar om konsumentfrågor, livsmedel och om hur matens näringsämnen påverkar både kropp och tanke. Hon är kostekonom och väljer själv mat som har en naturlig bakgrund.