Blogg

I förra inlägget beskrev jag vad som händer i suggstallet, bland annat insemineringen, och nu ska jag förklara mer ingående hur detta går till. Det gäller att vara effektiv och samtidigt ytterst noggrann när man jobbar som grisskötare. Det mest avgörande momentet är insemineringen, då det avgörs hur många grisar som skall födas. Genom att hålla antalet grisar som föds högt, kostar det mindre att producera varje gris, därav kan vi hålla ett lägre pris på köttet.

Det gäller att vara effektiv och samtidigt ytterst noggrann vid alla moment man jobbar med som grisskötare.

För att få fler kultingar vid grisning krävs att fler ägg släpps när det är ägglossning. Det är flera faktorer som påverkar detta. Så här gör vi för att suggorna ska få en så bra brunst som möjligt: vi flyttar ut alla suggorna från grisningsavdelningarna, där de stått ensamma i var sin box, ut till halmbädden där de får större utrymme och dessutom andra suggor att busa med. När suggorna leker så stimulerar de varandra, vilket påverkar suggans brunst mycket positivt. Dagarna precis innan brunsten är uträknad höjer vi också fodergivan, det kallas flushing, vilket gör att antalet ägg vid ägglossning ökar.

De behöver alltså lite "kickar". Det krävs även galtkontakt för att suggan ska uppvisa brunst. När detta sker så får suggan en ståreflex, som gör att de står alldeles stilla, för att underlätta för galten när betäckning ska ske.

Om du prickar brunsten väl kan en sugga ge dig uppemot 20 kultingar.

Självklart räcker det inte bara med att ge suggan förändringar i tillvaron. Att pricka brunsten är minst lika viktigt. Varje sugga har sin egen brunstcykel med toppar då de är som mest fruktsamma. Det gäller att man hittar varje suggas topp för att få ett så gynnsamt resultat som möjligt. Deras topp kan variera mycket. En sugga kan visa bra brunst i två dagar medan en annan endast ett fåtal timmar. Om du prickar brunsten väl kan en sugga ge dig uppemot 20 kultingar. Om du däremot inte prickar den så bra, kan du få ett så lågt antal som exempel sju stycken, därför är insemineringen ett väldigt viktigt moment.

När vi inseminerar väljer vi mellan två raser, Hampshire och Duroc. I butiken är märket Piggham kött från Hampshiregrisen och märket Guldgris från Durocgrisen.

Insemineringen grundlägger slutresultatet, därför är det ett viktigt moment som kräver precision och engagemang.

Det är inte lätt att behöva lita på andra, än mindre på sig själv när kunskapen inte räcker till. Butikernas hjälp sträcker sig till extrapriser som vägvisare i disken.

Detta fick jag surt stifta bekantskap med när jag till nyår fick äran att köpa kött till nyårskalaset. Temat på nyårsmenyn var 80-tal. På inköpslistan stod det "avocado och räkor till förrätt och ett mört kött till varmrätten". En skräckupplevelse för den som har för vana att handla i sista minuten.

För att få en mogen avocado har det tidigare handlat om att köpa en vecka i förväg för att få den mogen. Det har man idag löst genom att erbjuda "ätmogen" och "garanterat mogen" avocado. Bra hjälp för några kronor extra.

Knappt tre dagar i vacuumförpackning är inte direkt någon mörningstid att prata om.

På min jakt efter mört kött dök jag ned i samma disk som alla andra med en skylt där det stod "Svensk rostas 189 kr/kg". Till min fasa var alla förpackningar märkta med packdag den 28/12. Knappt tre dagar i vacuumförpackning är inte direkt någon mörningstid att prata om. Ja, det går att äta, men nyårsafton handlar om så mycket mer än det. Fest, bjuda till, den perfekta måltiden, lyx, goda vänner och jakten på den perfekta råvaran.

Efter en stunds letande och vändande på en massa rostas hittade jag till slut två bitar med blodiga etiketter och kladdiga förpackningar. Knappt läsbart stod där "Bäst före 2011-12-29". Vilken tur, den hade gått ut i datum! På väg från köttavdelningen vände jag mig om och såg kunder fylla sina vagnar med kött som jag självklart valt bort.

Var fanns hjälpen, guiden eller vägvisaren till den perfekta köttbiten?

Var fanns hjälpen, guiden eller vägvisaren till den perfekta köttbiten?

Mitt tips blir därför att lita på tiden som gått. Nöt eller lammkött som legat i en vacuumförpackning eller en "skinpack" blir mörare närmare bäst före datumet. Så var inte rädd för kladdiga och fula förpackningar som valts bort. Eller var ute i god tid för att hinna "lagra" köttet i det egna kylskåpet.

Och kom ihåg - It's all about time!

 

 

 

Läser en notis i Dagens Nyheter om hur mängden sopor ökar efter stora helger. Julen toppar listan, på andra plats kommer påsken och sedan midsommar. Det lyxigare helglivet betyder fler påsar i soptunnan, och det slängs inte bara kraschade äggskal efter påsk utan även prima livsmedel från festliga bufféer.

Överbliven mat inspirerar mig till att vara kreativ i köket. För mina förfäder, eller snarare förmödrar, var det livsviktig kunskap att kunna trolla med potatisen som blev över, för mat kunde man inte kasta bort. Idag kan de fyra överblivna skivorna med lufttorkad skinka från påskbuffén sätta fart på kreativiteten istället för att helt slött hamna i soporna. Skinkan kan till exempel bli en god anledning till att göra sparrissoppa till middag i morgon. När man toppar soppan med lite skinka blir den nämligen godare än andra sparrissoppor.

Varje vecka slänger ett genomsnittligt hushåll i Sverige drygt 5 kilo mat. Den har producerats, transporterats och orsakat utsläpp av koldioxid längs hela vägen. Enligt en uträkning från Konsumentföreningen i Stockholm orsakar maten som slängs under ett år lika mycket koldioxidutsläpp som en halv miljon bilar släpper ut under samma tid. Ta vara på maten istället och låt de fullt ätbara resterna öka kreativiteten i köket.

PS: Apropå rester av påskmaten så vet du väl att äggen håller ungefär en månad längre än det bäst-före-datum som står på förpackningen om man förvarar dem i kylen.

Sparrissoppa med lufttorkad skinka

4 portioner
 
1 gul lök
4 potatisar, mjölig sort
1 msk smör
400 g grön sparris, färsk eller fryst
1 dl crème fraiche
1 liter vatten
2 tärningar grönsaksbuljong eller x msk koncentrerad fond
salt, svartpeppar
1 tsk strösocker
 
Gör så här:
Skala och finhacka lök och potatis och fräs i smör i en kastrull.
Skär sparrisen i små bitar, spara knopparna och rör ner stjälkbitarna i kastrullen. Tillsätt vatten och buljongtärningar, låt koka ca 15 minuter.
Mixa soppan i matberedare eller med handmixer. Tillsätt crème fraiche och koka ytterligare 2 minuter. Smaka av med salt, peppar och lite socker. Sockret gör att sparrisen smakar mindre strävt.
 
Tillbehör: Sparrisknoppar med skinka och pinjenötter

Sparrisknoppar från soppkoket
1 msk olivolja
100 g lufttorkad skinka
50 g parmesanost, hyvlad
50 g pinjenötter, rostade
 
Gör så här:
Rosta pinjenötterna i en torr och het stekpanna. Låt svalna.
Fräs sparrisknopparna i olivolja i en stekpanna i några minuter.
Skär skinkan i mindre bitar och rör ned dem i pannan.
Häll upp soppan i tallrikar och toppa med sparrisknoppar och skinka. Strö över hyvlad parmesanost och pinjenötter.

De flesta svenskar känner till oxfilé, entrecote, biff, kanske även högrev och rostas. Det är exempel på några av de detaljer som finns på en kossa. Men det finns så många fler, som enligt min mening inte har fått den uppmärksamhet de förtjänar i Sverige.

Luffarbiff är bara ett exempel på detaljer som i Sverige mals ner till köttfärs, i stället för att säljas som hel bit till konsumenten.

Ett exempel är luffarbiff (det finns många olika benämningar på detaljerna, till exempel kallar Svenskt kött luffarbiffen för fjäderbladsbog), en detalj som sitter bak på skulderbladet på kossan och som är nästan lika mör som oxfilén och smakar fantastiskt gott, men som har ett helt annat pris. Luffarbiff är bara ett exempel på detaljer som i Sverige mals ner till köttfärs, i stället för att säljas som hel bit till konsumenten.

En väldigt stor del av de delar som idag räknas som köttfärskött är fantastiska styckningsdetaljer till exempel luffarbiff, bringspets, bogrulle, trekantsbit med mera. För ett köttrasdjur är det 28-32% som blir köttfärs. Inget ont om köttfärs, men om vi i stället kunde plocka ut en del av "de okända" detaljerna och sälja för sig så skulle det leda till två saker:

  1. Fler detaljer till bättre priser för slut konsumenten och
  2. Större lönsamhet i alla led, även för den svenska bonden vilket innebär att vi kan få behålla våra svenska bönder.

Om vi då börjar med slutkunden så är min erfarenhet att många svenskar är intresserade av mat och vill äta bra och god mat. Med dagens moderna kök, teknik och ofantligt många kokböcker och matbloggar finns det alla möjligheter att laga till en god middag på ex. bringspets, bogrulle eller oxkind. Detta skulle innebära att vi som konsumenter kunde köpa fler detaljer från glada kossor till lägre priser.

Ju mer kött vi importerar ju hårdare blir konkurrensen för de svenska bönderna, tänk på det!

För den svenska bonden innebär det att om vi som konsumenter kan debattera och komma med önskemål till slakterierna att förädla dessa detaljer får vi som kunder möjlighet till fler detaljer av svenskt kvalitetskött och bönderna kan få ut mer för sina fina djur och kan fortsätta med sitt fantastiska arbete med den fina djurhållning som svenska bönder är världskända för! Ju mer kött vi importerar ju hårdare blir konkurrensen för de svenska bönderna, tänk på det!

 

Suggorna är uppdelade i grupper och det är 32 stycken i varje grupp. Det första som sker är att de insemineras med grissperma på påse som man beställer hem från ett seminföretag. Detta gör vi för att galten inte kan betäcka så många suggor på samma dag. Insemineringen görs med galtkontakt, vilket betyder att suggorna står vid galten för att uppvisa brunst.

Det lättaste sättet att få brunsten konstaterad är att ta dem på ryggen och se om det går att sätta sig på dem, precis som galten gör när han ska betäcka. Suggorna brukar tycka när man bufflar lite på dem och kliar dem på ryggen när vi seminerar. Under denna perioden går suggorna i en stor mysig halmbädd som de brukar springa runt och busa i.

Tre månader, tre veckor och tre dagar är en sugga genomsnittligen dräktig

Alla suggorna i gruppen insemineras samtidigt så att de grisar, det vill säga föder kultingar, på ungefär samma dag. Tre månader, tre veckor och tre dagar är en sugga genomsnittligen dräktig. Veckorna innan det är dags arbetar vi undan andra sysslor så att vi kan lägga allt fokus på grisningarna. Vi har ett rundgående schema på två veckor, det vill säga att vi har suggor som grisar varannan vecka.

Fem veckor efter insemineringen så kontrollerar man suggorna med en dräktighetstestare för att veta om de är dräktiga. Om så är fallet flyttas de upp till en box där de står fram till veckan innan grisning. Under de veckorna så vaccineras och avmaskas de.
När det är en vecka kvar av dräktigheten så flyttas suggorna in till var sin box i grisningsavdelningen. Varje sugga svarar olika bra på insemineringen och därför får varje sugga ett individuellt antal grisar. En sugga kan få 7 och en annan kan få 17. Då flyttar vi över grisar så att båda får lika många, alltså tolv var. När grisarna är nyfödda får man passa på att mysa lite med dem ibland, man kan ju inte låta bli. Det mysigaste på morgonen när man går in i grisningsavdelningen är att höra alla små kultingar som ligger och diar.

Under tiden i grisningsstallet blir de vaccinerade och galtarna blir kastrerade efter att ha fått smärtlindring. Kastrerar gör vi för att konsumenterna inte uppskattar den galtsmak som annars finns i köttet.

Vid fem veckors ålder avvänjer vi smågrisarna från suggan, som har blivit stora och nyfikna och är inte alls intresserade av att mysa längre

Vid fem veckors ålder avvänjer vi smågrisarna från suggan, som har blivit stora och nyfikna och är inte alls intresserade av att mysa längre, de hamnar i ett tillväxtstall. Där stannar de ytterligare 6 veckor innan de förflyttas till slaktsvinstallet.
När vi avvänt smågrisarna så flyttar vi suggorna till halmbädden, där vi inseminerar dem och allting upprepas återigen.

När jag hör folk som klagar på att maten är dyr så brukar jag säga att det inte har hänt särskilt mycket med matpriserna sedan mitten av 1990-talet. Under de senaste 20 åren har inkomsterna efter skatt däremot ökat med i genomsnitt 40 procent. Idag lägger den genomsnittlige konsumenten 13 procent av sin inkomst på mat, för 20 år sedan var det 19 procent. Läs mer här.

De stabila matpriserna har flera orsaker. Att Sverige gick med i EU innebar minskade tullar och att det kom in fler konkurrerande varor från utlandet, samtidigt sänktes momsen. I slutet av 1990-talet kom lågprisbutikerna hit och kedjorna lanserade sina egna, billigare, märkesvaror. Hanteringen av maten har också blivit mer rationell och mindre personalkrävande. Läs mer här.

När en mindre del av lönen går åt till att köpa mat så spenderar svenskarna istället mer på fritidsaktiviteter, underhållning, restaurangbesök, resor, möbler, kläder och skor.

Det är bra att fler har råd att resa, gå på restaurang och köpa mer möbler och skor. Men när jag pratar med personer som klagar på att vardagsmaten är dyr samtidigt som de byter ut hela sitt väl fungerande möblemang i vardagsrummet får jag inte riktigt ihop det. Eller rättare sagt: jag fattar att den nya inredningen är en tydligare och mer långlivad statussymbol än mat och för att ha råd med den så kräver man billigare äpplen och fläskkotletter.

För mig är det hög status att vara nöjd med min vardagsmat.

För mig är det hög status att vara nöjd med min vardagsmat. Den ska vara god, hyfsat nyttig och sjysst producerad. Jag betalar gärna lite mer för ekologiska råvaror och skryter om deras ursprung. Bra och god mat är ett enkelt sätt att skapa lycka en regnig måndagskväll i slutet av mars. Därför är den väl värd sitt pris.

 

Trender kommer och trender går. Aldrig någonsin har det varit så inne att äta kött som nu. Tänk kött, tänk Meatfree monday, tänk mode, tänk ursprung, tänk hälsa, tänk öppen eld och tänk mathantverk. Lotta Ahlvar, vd för Svenska moderådet pratar om kött som inspirationskälla i modevärlden. Ja, där har vi de "nya" moderna argumenten som gjort oss nyfikna på kött som råvara. De öppna landskapen och den svenska djurhållningen ligger till grund för att med gott samvete kunna prata om kött som en modern råvara. Men sällan fäller de förnuftigaste argumenten avgörandet vid köttdisken.

För en sådär 12-13 år sedan deltog jag på en populär festival. Jag stod på en scen och filéade färsk lax mitt i Stockholm och pratade om fiskens alla fördelar. Bredvid scenen fanns en liten monter. Där stod en försiktig bagare i en mjölig bagarmössa och bjöd på smakprover. Brödet var bakat på ekologiskt mjöl från den egna kvarnen i Järna. Jag minns att jag undrade vem som ville lägga så mycket pengar på... bröd? Lite vatten, mjöl och jäst?

Ett drygt decennium senare startar jag min helg med att ta mig till någon av stadens alla fantastiska bagerier för att köpa mig den allra bästa Levain, bakat på det allra finaste ekologiska mjölet med surdegar satta av de allra skickligaste mathantverkarna. Brödet är idag symbol för medveten konsumtion. Vi bedömer restauranger, hotellfrukostar och butiker med mera utifrån kvaliteten på brödet.

Köttet gör nu en liknande resa. En högrev är inte längre en högrev. Det är långkok, klassiska smaker och minnen. En grillfest är inte längre marinerad flintastek. Det är flankstek, fjäderbladsbog, rubbing och ändlösa samtal om var delarna sitter.

Så passa på att vara lite "trendig" i vår. Var nyfiken och fråga var köttet kommer ifrån, hur det smakar, hur mört det är och hur det bäst ska tillagas.

För min del avslutas veckan med en tur till Slakhusområdet i Stockholm för att köpa mig en fin svensk hängmörad biff med kappa. De öppna landskapen får jag på köpet. Så trendig är jag!

Vårens ljus och värme lockar till lunchpromenader och de kan ge oanade upplevelser. Häromdagen i form av det här skyltfönstret på Kungsholmen i Stockholm:

Burgare med färs av hängmörat svenskt gräskött. Det låter spännande! Stället öppnar idag och till det finns en blogg med en kul historia om bakgrunden till det hela. Det här stället ska jag kolla upp närmare vid tillfälle!

 

Jag heter Thea Kristensson och är djurskötare i Råbros suggstall och ska här i bloggen  försöka ge er en inblick i hur vi sköter våra grisar på gården.

Det har varit ett hårt år för grisproduktionen, många besättningar har tvingats lägga ner. Jag jobbar på en av de gårdar som klarade krisen, Råbro, som ligger vid Vä, en liten bit utanför Kristianstad. Råbro består av två stallbyggnader, ett suggstall och ett slaktsvinsstall. De två stallarna ligger vackert beläget mitt i det kuperade åkerlandskapet. Stallarna är klarröda med vita knutar och kan ses söder om motorvägen mellan Kristianstad och Nöbbelöv vid Vä.

I suggstallet spenderar smågrisarna sina första veckor, därefter förflyttas de till slaktsvinstallet där vi sköter om dem, tills de är ungefär 6 månader gamla.

Vi har en så kallad integrerad besättning, det vill säga att vi inte köper in grisar från andra besättningar utan föder endast upp de som är födda på gården. I suggstallet har vi i medel 380 suggor, detta varierar ständigt och därför får vi räkna ut ett medeltal för varje år. 380 suggor är ett ganska litet antal, men suggorna ger oss cirka 9000 smågrisar varje år.

Vi är tre anställda på Råbro, jag och en till i suggstallet och en i slaktsvinstallet. Henrik Åkesson, Råbros ägare, var en av pionjärerna inom serogrisuppfödning.
Vad menas då med serogrisuppfödning? Jo, grisen är uppfödd i en så bakteriefri miljö som möjligt för att minimera behovet av läkemedel. Detta gör att man begränsar spridningen av till exempel antibiotika i naturen och i vårt kött.

Jag heter Thea Kristensson, är 19 år och jobbar på en grisgård som heter Råbro. Jag är uppväxt centralt i Kristianstad med mamma, far och tre syskon. Jag har läst naturvetenskap kombinerat med idrott på gymnasiet.

Jag såg en annons om att man sökte en ung medarbetare, som skulle läras upp inom skötsel av smågrisar och suggor, precis när jag hade fått upp ögonen för agronomutbildningen i Uppsala. Jag såg en möjlighet att testa en liten del av utbildningen, så jag sökte jobbet och fick det.

Hej!

Detta blir min allra första blogg, både här på Svenskt kött och någonsin. Jag sitter på båten på väg hem till Gotland efter en händelserik dag i Stockholm, där jag har deltagit i Sturegallerians matprojekt Farmers Market. Jätteroligt!

Jag skall genom denna blogg under några månader framåt dela med mig om mina tankar kring kött.

Tänk er kött som vinerna på Systembolaget. Vad menar han nu, tänker ni.

Jo, så här. Vi svenskar är generellt riktigt duktiga på vin. Få svenskar skulle nöja sig med att gå in på Systembolaget och köpa en flaska rött, vitt eller mousserande utan att veta någonting om det. Vi är intresserade av årgång, land, druva, vingård, med mera ja all grundinfo som står på etiketten. Vilket i många fall avgör priset och vetskapen om vi gillar det eller inte.

Men när vi går in och skall köpa nötkött så tycker vi av någon anledning att det är okej att det bara står biff, entrecote eller högrev på etiketten. Tänk om vi konsumenter kunde få mer information, likt den vi får om vinet, även på köttbitarna. Detalj, kön, ras, ålder, gård, vikt, fett, klass.

Tänk om det stod:

Entrecote, ko, Angus, 37 månader, 320kg, 5+, E

eller

Entrecote, ungtjur, SRB, 11 månader, 370kg, 2+, O

(Läs mer om vad klassificeringen betyder här)

Det skulle bli lättare att köpa rätt kött till rätt pris. Det är ju stor skillnad på en skiva entrecote från en ko på 37 månader som har kalvat 2 gånger och en ungtjur på 11 månader. Det tråkiga just nu är att båda kan ligga i samma köttdisk och kosta lika mycket. Ungefär som att jämföra ett riktigt stort vin med ett enkelt bordsvin.

Båda har sin plats. Ska man öppna det kraftigaste rödvinet är det entrecoten från kossan ovan som ger ett mer smakrikt kött med insprängt fett. Men till en Osso Bocco med en polenta som serveras med ett lättare rött vin så passar sig kött från en ungtjur på 11 månader betydligt bättre.

Om vi kan få information om vad vi köper redan på etiketten så har vi kommit en bra bit på vägen. Ett företag som har påbörjat detta till viss del på sina skin pack är Ejmunds Gård och jag hoppas att vi får se fler.

Jag heter Fredrik Malmstedt jag är 34 år, kock och krögare på 50 KVADRAT samt ägare och kreativ ledare på Köttbutiken i Visby. Jag har en son som är 2,5 år, han heter Viggo.

Jag har ett brinnande intresse för kött, olika styckningsdetaljer samt hur vi kockar och privatpersoner skall kunna bidra till att få behålla det svenska köttet och våra fantastiska bönders fantastiska arbete. Jag har även varit medlem av det Svenska Kocklandslaget.

 

 

Nu har det pratats om kött i media igen. Anledningen är ny statistik från Jordbruksverket som säger att vi i genomsnitt åt 86 kilo kött (nöt, gris, lamm och kyckling) per person i Sverige under förra året. Det är mer än någonsin tidigare och en ökning med ett kilo sedan 2010. Samtidigt ökar importen. I radions intervjuer med villrådiga människor som parkerat kundvagnen framför köttdisken i en stor matbutik får man höra att flera av dem väljer det kött som är billigast, oavsett varifrån det kommer.

Kött från svenska bönder är oftast dyrare än det importerade och jag tycker konstigt nog att det ska fortsätta att vara så. För jag vill inte att producenterna ska kompromissa med djurens mat, hälsa och livsrum för att stressa fram en billigare vara. Jag är också villig att betala ett högre kilopris för att kvalitetsmedvetna bönder, gärna sådana som väljer att driva sina jordbruk ekologiskt, ska få lön för sitt arbete.

Att jag betalar ett högre kilopris för köttet betyder inte att min mat blir dyrare. Det beror på att jag oftast drar ner på köttmängderna som föreslås i recepten. Det går alltså åt mindre högrev i köttgrytan som jag kokar i min smarta tryckkokare och mindre köttfärs i pastasåsen. Istället öser jag i mer av säsongens grönsaker och rotfrukter i grytan eller såsen. Så här års tar jag till exempel ett recept på boeuf bourguignon och byter ut en del av köttet mot lika mycket morötter. Det är lätt som en plätt, det blir gott och det ger mig frihet att välja det kött jag helst vill ha utan att maten blir dyrare.

 

Köttgesäll med kärlek för gamla köttkunskaper i modern tappning Grundare av FOOD PEOPLE. Arbetar som matinspiratör och föreläsare med trendspaning och kött som specialitet. Tidigare delägare och aktiv i matbutiken Cajsa Warg. Springer så ofta det går på bakgator för att hitta inspiration till spännande matkoncept och slår gärna ett slag för vardagsmaten. Eric står tveklöst på konsumentens sida vid köttdisken.

 

 

 

Nyfikenheten och lusten att varje dag lära sig något nytt är drivkraften för matskribenten Anna Sjögren. Sedan 2002 arbetar hon som frilansskribent i Stockholm och skriver artiklar om konsumentfrågor, livsmedel och om hur matens näringsämnen påverkar både kropp och tanke. Hon är kostekonom och väljer själv mat som har en naturlig bakgrund.

En stor applåd för dem:

  • Anna Sjögren, kostekonom och matskribent med intresse för hur matens näringsämnen påverkar både kropp och tanke
  • Eric Persson, matinspiratör och föreläsare med trendspaning och kött som specialitet
  • Fredrik Malmstedt, kock och krögare på restaurangen 50 kvadrat samt ägare och kreativ ledare på Köttbutiken i Visby (mer info kommer inom kort)
  • Thea Kristensson, smågrisskötare på Råbro i Skåne och agronomaspirant (mer info kommer inom kort)

Vi är glada att det här gänget vill gästblogga för oss och under våren kommer ni att få läsa 10 inlägg från var och en av dem på denna plats. Jag har redan sett en rad förslag på ämnen och kan avslöja att de är mycket spännande och tankeväckande. Men jag har inte velat att de ska låsa sig vid en låst plan, utan bett våra gästbloggare att spontanskriva inlägg om ett intressant ämne skulle dyka upp inom deras respektive område.

Så nu önskar jag er läsare god läsning - Anna Sjögren är först ut! - och på återhörande inom kort. Och förresten, tveka inte att kommentera blogginläggen!

/Jenny

Här på Svenskt kött har vi ett mycket spännande 2012 framför oss. För ungefär ett år sedan träffades en - enligt mig - häftig överenskommelse med Axfood, Bergendahls, ICA, KF och LRF och Svenskt kött: Vi kom överens om ett gemensamt Svenskt kött-märke att använda på charkuterier och kött som innehåller 100% svenskt kött. Över 130 företag har anslutit sig och de blir fler hela tiden. Det är allt från små lokala tillverkare som Bondens bästa och Mälarchark till stora företag som Jakobsdals chark, Scan och Martin & Servera. Nu jobbar vi stenhårt på att göra detta blågula runda märket så känt att ingen kan kan missta sig på vad det står för. Varför gör vi det? Jo därför att 7 av 10 vill kunna se varifrån köttet kommer. Och tillverkarna vill visa att att produkterna innehåller svenskt kött. På ett enkelt och tydligt sätt.

Jag tror på vår inneboende vilja att göra gott. Och ju mer vi kan och vet desto lättare är det att göra gott, att kunna göra bra egna val. Alltså vill vi dela med oss av det vi kan om om svensk djuruppfödning och svenskt kött och vad som särskiljer det från det utländska. 

Förresten vill jag passa på och tipsa om en av mina favoritdetaljer: fläskläggen. Läs mer om den och klicka dig vidare till recepten med lägg längst ner i artikeln. Själv brukar jag koka dillkött på lägg.

Välkommen att följa oss på vår nyöppnade blogg - och på Facebook.

Som vd för Svenskt kött har jag en ganska enkel och självklar uppfattning: ät bra kött när du äter kött. Med bra kött menar jag svenskt kött och det finns goda skäl till det. I Sverige är djuren friskare än i många andra länder och vi har världens strängaste djurskyddslagstiftning. Köttet kommer från landsbygden i vårt eget land. Hör gärna av dig till mig om du vill veta mer om det svenska köttet.

Nu börjar vi blogga. Vi vänder oss till alla som är intresserade av det senaste om det svenska köttet vad gäller märkning, styckning, tillagning, kvalitet, djuromsorg, hållbar utveckling och andra ämnen som dyker upp längs vägen.

Det kommer främst att vara jag och vår vd Maria Forshufuvd som står för Svenskt kötts blogginlägg. Dessutom tar vi tar hjälp av ett gäng experter inom olika områden som vi tycker är intressanta att följa. Presentation av våra gästbloggare kommer i nästa vecka. Hoppas du också kommer bli nyfiken på att följa deras inlägg!

Vad jag ska äta i helgen? Vietnamesiska smaker med svenskt griskött. Kolla in receptet och prova själv!

Trevlig helg och välkomna önskar Jenny

Uppvuxen på grisgård på den uppländska slätten och med brinnande intresse för kommunikation kan mitt jobb på Svenskt Kött inte bli mer rätt. Jag vet vad som krävs av våra svenska bönder i engagemang och riktigt slitgöra för att få sina verksamheter att gå runt. Jag vet också hur viktigt det är att vi som konsumenter engagerar oss och gör aktiva val när vi köper kött och andra råvaror. När vi handlar gott smakar det också gott på riktigt.