Detta är knappast den sista torkan

Märta Jansdotter

av Märta Jansdotter

En av de vanligaste frågorna jag får när jag möter lantbrukare som sysslar med betesdrift är: So when is your dry season? Jag brukar då skämtsamt svara att det ibland inte regnar på två-tre veckor i Sverige. Det brukar fortsätta som ett gemytligt samtal om vilket förlåtande klimat jag lever i. De flesta av dem jag träffar, som inte bor i norden, har en torrperiod på 3-6 månader, i en säsong det skulle kunna växa om det kom nederbörd. De har också, ovan på det, de senaste 10-20 åren erfarit allvarliga torkår. De är vana vid att planera sitt arbete med regn som begränsande faktor. Torka och torrperioder är något de räknar med, även om det förstås är kritiskt även för dem.

Ett torkår sätter därför fingret på faktorer som vi annars aldrig sett som begränsade.

Vi har vant oss att leva med ett robust klimat i Sverige, ett klimat som ger oss rikligt med nederbörd och stark växtlighet. Det är en lyx som är få förunnat. Ett torkår sätter därför fingret på faktorer som vi annars aldrig sett som begränsade. Vi lärt oss att optimera ett förlåtande ekosystem, vilket inneburit att vi inte har tillräcklig beredskap för när det ekosystemet inte längre beter sig som vi är vana vid.

De tajmade köpet perfekt med en ca 7 år lång torkperiod med väldigt små nederbördsmängder i ett redan skört klimat.

Jag tänker på det där besöket jag gjorde i västra Zimbabwe, nära Victoria falls, för några år sedan. På Dimbangombe ranch, som köptes av Allan Savory och hans fru Jody Butterfield i början av 2000-talet. De tajmade köpet perfekt med en ca 7 år lång torkperiod med väldigt små nederbördsmängder i ett redan skört klimat. Ändå lyckades de öka produktiviteten på marken, öka mängden djur och befinner sig idag i en situation där de inte riktigt hänger med i naturens produktion. De skulle behöva mer djur, trots att även förekomsten av vilt har ökat kraftigt. Åker du över till grannens mark så är där mindre gräs, mindre träd, mindre vilt och uttorkade vattendrag. Skillnaden är inte nederbörden, utan skötseln. De använder ett managementverktyg, utvecklat av Allan, som heter Holistic Management, som förenklat är en metod för att kunna fatta bra beslut i komplexa system.

Vi går troligen mot ett mer oberäkneligt klimat, som kan innebära torka, skyfall, hetta och kyla.

Vi går troligen mot ett mer oberäkneligt klimat, som kan innebära torka, skyfall, hetta och kyla. Där måste vi inse att våra skötselmetoder och matsystem idag inte riktigt är anpassade till vädret imorgon. Vi måste lära oss att bedöma vårt brukande av jorden utifrån hur väl kretsloppet av vatten, näring och energi sker. Inte bara hur hög avkastning av grödan x vi har per hektar, eller mängden kött vi kan föda upp på y månader. Vi måste sluta jämföra traktorer och börja jämföra vårt biologiska kapital.

Vi började använda Holistic Management hemma på gården för några år sedan, men det är först i år det satts på prov. Vi har drabbats av torkan, som de flesta i Sverige. Betena och vallarna har växt dåligt på grund av hetta och snål nederbörd, och vi kommer inte få in allt vinterfoder vi behöver. Beten och vallar växte dåligt från juni till början av augusti och marken var kruttorr i slutet av juli. Men vi hade en plan.

Tack vare det har vi haft bete av hög kvalitet hela sommaren 

Vi hade koll på hur vi skulle sakta ned roteringen av djuren, ibland stödutfodra, för att skapa förutsättningar för att gräset skulle räcka så långt som möjligt och skulle kunna växa om/när regnet väl kom. Tack vare det har vi haft bete av hög kvalitet hela sommaren, och troligen fram till oktober på många skiften, och har därmed sparat många balar vinterfoder som kommer vara värda sin vikt i guld i vår. Och våra beten har, märkligt nog, presterat bättre än våra vallar.

Holistic management används ofta som ett argument för att vi ska kunna binda växthusgaser i marken med hjälp av kor. 

Holistic management används ofta som ett argument för att vi ska kunna binda växthusgaser i marken med hjälp av kor. Det kommer nog ta lång tid innan vi vet som så är fallet. Jag ser inte heller en eventuell kolinlagring som dess största potential. Den största fördelen med ett välplanerat bete är att man får betydligt högre avkastning på sitt ekosystemskapital. Idisslare kan användas som verktyg för att optimerar fotosyntesen och förbättra ekosystemsprocesserna under och över mark. Vattenkretsloppet bli bättre, vilket innebär att marken både håller fukten och filtrerar vattnet bättre. Näringskretsoppet blir bättre, då gödseln blir jämnare spridd samt att allt det gräs och biomassa som djuren trampar ned kommer marken till gagn och bygger troligen upp mullhalten snabbare. Betesdriften tycks också gynna viltet och den biologiska mångfalden, alltså bina, fåglarna, humlorna, sorkarna, rådjuren och alla de rovdjur som lever av bytesdjuren. Det blir helt enkelt mer natur i naturen.

Det är ett verktyg för att bättre förstå hur vi kan jobba med naturen.

Det är ett verktyg för att bättre förstå hur vi kan jobba med naturen. Att se till att alla de miljarder autonoma processer ekosystemet består av jobbar för oss och inte emot oss. Det är ingen slutgiltig eller universallösning på världens problem, det är ett verktyg som har en fantastisk potential för att få en mer resilient och regenerativ skötsel av djur och mark. Blir vi bättre på bete kan vi minska vårt behov av fossila bränslen i kött- och mjölkproduktionen, bygga biologisk mångfald, öka lönsamheten, bygga mullhalt, möjligen lagra kol och göra oss mer resistenta mot extremväder.

Hur tråkigt det än är att säga ett år som detta, så tror jag vi går ett osäkrare klimat till mötes.

Hur tråkigt det än är att säga ett år som detta, så tror jag vi går ett osäkrare klimat till mötes. Där måste vi tillsammans hitta skötsel och bruksmetoder som gör osäkerheten så lätthanterlig som möjligt. Därför blir nästa inlägg ett utlägg om hur du kan planera ditt bete, för både goda och svåra år.