Kor och kalvar är ute i hagarna. Det är där de ska vara. Hos
oss blommar nu viol, liljekonvalj, midsommarblommor och smörblommor, allt i
ett. Grönskan är enorm. Hela vårt arbete går ut på att fånga solljuset, i den
gröna växten skapas energi genom fotosyntesen och bonden tar hand om den
energin via foder till djuren. Djuren ger oss förutom dessa vackra hagar kött
till människans föda.
Vi vann 2014 års Miljöpris! Kolmårdens Djurpark instiftade
pris Läderbaggen , utdelades under näringslivsgalan i Norrköping. Vi fick stå på
scenen och ta emot priser och blommor under massa vackra ord om vårt
arbete med ekologisk odling, hela kedjan från gräs till kött, till mat för våra
gäster.
Fantastiskt omtumlande och glädjande. Ett bevis och tack för
all vår strävan som vi gör i vårt arbete med djur och natur.
Fantastiskt omtumlande och glädjande. Ett bevis och tack för
all vår strävan som vi gör i vårt arbete med djur och natur. Att vi utsågs
måste också ses som ett tecken på tidens trend, även små företag i upplevelse
och matbranschen är valbara. Närvarande i Norrköping fanns förutom alla
kommunalråd och banker, Fiskeby, Holmens, Lundbergs med flera stora noterade
företag.
Våra Herefordkor betar i Mariehovs kullar vid Göta Kanal,
Norsholms Naturreservat och i hagen runt sjön Ören i Vånga. Alla hagarna har
enorma ekar som sparats av generationer före oss.
Priset förutom äran är en resecheck och en vacker Läderbagge
i trä. Läderbaggen är Östergötlands landskapsinsekt, eftersom vårt län är känt
som ett av Europas bäst bevarade Eklandsskap. Läderbaggen lever i barken, den så
kallade mullen på äldre träd, i över 250-300 år gamla träd hittar man stora
musbajsar och det är spillning från larvstadiet.
Våra Herefordkor betar i Mariehovs kullar vid Göta Kanal,
Norsholms Naturreservat och i hagen runt sjön Ören i Vånga. Alla hagarna har
enorma ekar som sparats av generationer före oss.
Vi städar nu i trädgården efter vintern. Det är en utmaning
att skapa en så slät gräsmatta att det går att klippa hos oss. Orsaken är en
incident i vintras, någon hade glömt och stänga en grind bland kogruppen, så en
morgon stod det 70 kor i trädgården. Det var blött, ingen tjäle och 70 glada
kor, à 650 kilo, som tyckte detta var kul, skuttade omkring, gjorde rejäla
märken i gräsmattan. Nu fyller vi i med sand så gott det går och hoppas på att
gräsmattan brer ut sig.
Orsaken är en
incident i vintras, någon hade glömt och stänga en grind bland kogruppen, så en
morgon stod det 70 kor i trädgården.
Jag är helt övertygad om att de vet åt vilket håll de ska
gå, det vill säga till trädgården, där är bonden han som kommer med maten. Vi hade fyra fem
djur som smet hela hösten men de gick aldrig bort från gården utan höll sig på
våra marker. Vi har en stor 90 väg som vore farligt om djuren gick ut på 2 km
bort.
Andra vintermorgonen, december 2012 när gräset var snöfrostigt
tyckte korna att de skulle gå hem från utgården Stjärntorp. De gick ut, följde
vägen, men svängde fel borta i korset upp mot 90-vägen, men insåg efter 500
meter att detta är inte vägen hem utan vände och gick rätt, det vill säga 1 km åt andra
hållet och gick in på gårdsplanen och la sig och vila. När vi kom ut på
morgonen kunde vi se 32 kor liggande och idissla och vänta in oss. Spåren i
nysnön som kommit på natten, avslöjade deras väg.
Det som är absolut mest spännande är våra matvandringar vi
utvecklat.
Försommaren innebär massa aktiviteter för oss som säljer mat
direkt till kund. Vi åker på marknader, grillar på catering, gör studentbufféer
och så vidare.
Det som är absolut mest spännande är våra matvandringar vi
utvecklat. Vi vandrar i naturen på Östgötaleden, på stigar, på spångar upp
genom Biskop Brask ruiner och berättar historien, om vårt kulturarv och visar
vad våra Hereforddjur äter, ger smakprov på ätliga växter och har med tillagad
mat inspirerad av naturen och vårt matarv. Ett samarrangemang mellan oss och
biologen Anette som kör rullande naturskola i Norrköping.
Gästerna i måndags var lyriska, de sa att de fick mycket mer
än vad de kunde anat när de bokade, men sÃ¥ är vi – vi som lever nära naturen vi
bara gör och känner, vi är inte så duktiga att beskriva det i ord. För då skulle
vi vara poeter, det är så sinnligt och har så många dimensioner. Visan som
Evert Taube skrev och Anette sjunger på matvandringen får symbolisera:
Ormbräken rister sin slingrande topp, slår upp sina gröna
vingar
Lillkalven kisar o dansar galopp, i hagen där lövsången
klingar
Gökar gala, ärla och svala, jaga sin föda i flygande fläng,
Fruktträden blomma, fåren de fromma
Beta bland bergen, bland sälta och äng
Solvärmen dallra kring holmar och skär,
Sommaren är HÄÄR
